söndag 16 mars 2014

Tove Berggren


 
Ett mycket bra sätt att få elever att bli ännu mer intresserade av att läsa och skriva är att få träffa och prata med en författare. En livs levande författare i verkligheten här och nu. Det har vi gjort. Alltså träffat en riktig författare. Det skulle kunnat bli väldigt tråkigt. NOT. Inte en chans med den energin som Tove Berggren utstrålade. Jag märker att hon gjort intryck även på mig. Typ.

 
Vem är då Tove Berggren? Alla i Essunga kommun som går i eller arbetar med fyror och femmor vet det. För er andra berättar jag att hon har skrivit två böcker om Lennart Lordi eller rättare sagt så är det Lennart Lordi som i loggform berättar om sitt liv med humor och värme, djup och filosofiskt tänkande. Boken skulle kanske sorteras in i facket ”humor” men den har så mycket mer än humor till skillnad från andra kända böcker i dagboksform om killar i ungefär samma ålder som Lennart. Därför blir det väldigt fina samtal runt boken om man läser den gemensamt i klassen. Det blir mycket skratt också. Jag tänkte ”vad hälsosamt det här är” när jag läste högt för mina elever och de skrattade hjärtligt gång på gång. Tänk det.

Men rätt som det var blev det tvärtyst och allvarliga ögon såg på mig i klassrummet. Några tittade ner i bänken. Det var när Lennart Lordi funderade över sina föräldrar som bråkar eller ”diskuterar” som de själva väljer att benämna det. Det skedde också när marsvinet Herr Muffin dog och begravdes. Det var riktigt sorgligt. Alla vi som läste eller lyssnade kände igen oss, de flesta kan relatera till egna husdjur som dött och begravts. De flesta kan nog också relatera till den egna oron när mamma och pappa "diskuterar" så där högt och argt.

Om eleverna är vana att samtala om det lästa så ger Lennart Lordis loggböcker många anledningar att prata om kopplingar man gör till sig själv, till andra böcker och till omvärlden över huvud taget. Barnen kan berätta mycket om de inre bilder som spelas upp i deras tankevärd under läsningen. De flesta loggarna är verkligen ”elevnära texter”.



Eftersom vi höll på med berättelseskrivning vid tiden då vi fick författarbesök fick vi också många idéer om metaforer och målande språk till de egna berättelserna. Det var inspirerande. Att också få höra Tove Berggren berätta om var alla idéer till boken kom ifrån satte i gång vårt eget idétänkande. Varje elev gjorde sig därför en egen liten idébok som de levde med under två veckors tid. I den skrev de minnen, citat, tankar, händelser från sitt eget eller andras liv. Det var fritt fram att tjuvlyssna på andra människor, knycka idéer och citat från andra böcker och att använda andras upplevelser som inspiration till sina egna loggar. För det var just loggskrivande som var målet. Just nu i skrivande stund så är alla loggar färdigskrivna och jag har njutit och roats av att läsa dem. Jag märker att Tove Berggrens sätt att skriva och berätta verkligen har påverkat mina elevers skrivande positivt. Förutom loggböckerna så har vi läst hennes och Lennart Lordis bloggar där vi också har fått en del råd om skrivandet
Här är några citat från elevernas loggar:

” Min första dag på dagis så cyklade jag på en liten cykel. Men sen ramlade jag och skrapade upp mitt knä. Då såg en annan pojke att jag hade ramlat och han hjälpte mig upp och hämtade en dagisfröken. Jag frågade vad pojken hette och han svarade som James Bond gör, han sa ”Mitt namn är Alligator, Arne Alligator”. Sen dess har vi varit vänner, typ BÄSTA vänner men ibland så kan vi bråka men vi brukar alltid lösa det…”

”…Jag tänker ofta på att mamma börjar på M och min mammas namn börjar också på M. Och min pappa heter Peter som börjar på P. Alltså pappa Peter och mamma Maria.
Jag tänker på att jag kommer att dö någon gång i livet sen hoppas jag att jag får ett nytt liv. Men jag hoppas att det dröjer. Jag tycker att det ska vara fred på livets planet. Jag tycker synd om alla barn som lever i krig. Därför borde det vara fred på livets planet.”
”Många föds på BB men jag föddes i en bil, i en rondell nära ett shoppingcenter . Min mamma säger att det är därför som jag älskar att shoppa och har så bråttom. Jag tror också det. Jag var med på första sidan i tidningen då. Tidningen tyckte jag skulle heta Ronda. Jag heter Ronja nu men många kallar mig för Ronda…”
 
Vi hoppas på en tredje bok om Lennart Lordi och hans vänner eller kanske om Maria White. Jag tror bestämt att Tove sa ett halvt ord om det. Spännande!
 
 
 

söndag 2 mars 2014

Sammanfattning / syntes


 
Som nyårsgåva fick alla elever i år f-5 varsin bok. Detta skedde första dagen på vårterminen. Glädjen var stor och suget efter att få börja läsa i boken var ännu större. Vi startade direkt i min klass. Jag läste högt och eleverna var aktiva lyssnare genom att ha små postit-lappar till hands vilka de satte i boken med en kommentar där de reagerade på något eller använde någon av lässtrategierna inre bild, koppling, förutsägelser, oklarheter som behöver redas ut och ställa frågor till texten.

            


Boken vi läste i klass 4-5 var Alex Dogboy av Monica Zak. Den handlar om en pojke i Honduras som lever ett hårt liv som gatubarn efter att ha övergivits av sina föräldrar. Det är en skönlitterär text med en handling ”från övriga världen”, en text i ”form av skönlitteratur…som belyser människors villkor och identitets- och livsfrågor”. Genom texten fick också mina elever fundera över sin egen livssituation, ”den egna identiteten och sin förståelse för omvärlden” (Lgr 11 sid 222-225).

 
Vi har läst ur boken varje dag och varje gång har den gett oss stunder av samtal och diskussioner som har lett till en kunskap som hade varit svår att nå upp till på annat sätt än genom denna gemensamma skönlitterära läsningen. Språkliga kunskaper, omvärldskunskaper, empati för och inlevelseförmåga i hur andra barn i världen kan leva sina liv. I samtalen fick barnen också formulera sig runt de läsförståelsestrategier de använder för att förstå texten. Hela läsåret har vi  tränat på de olika strategierna och under den här läsningen fick de berätta eller skriva om de strategier som har hjälpt dem att förstå den här bokens text.
 
Inför varje nytt lästillfälle gjorde vi en sammanfattning av det vi dittills hade läst. Så småningom uppmanades de att väva in egna slutsatser och sådant de läst mellan raderna. Att sammanfatta är ju också en läsförståelsestrategi. Att göra en syntes är i de här sammanhangen att sammanfatta på en högre nivå. En sammanfattning kan vara ganska mekanisk där man kronologiskt räknar upp delarna men en syntes är mer ett skapande av en helhet som kräver ett kreativt tänkande där man väver ihop fakta med sina egna föreställningar (tänk Langer) och erfarenheter. Syntesen är ett resultat av andra läsförståelsestrategier kan man säga. Den sker både under läsningen och efter läsningen om man är en tränad läsare. Som sådan reviderar man syntesen under läsningens gång, ny information läggs till den föreställningsvärld som byggs.

Att syntetisera är nog den svåraste strategin, både att lära ut, träna på och för eleverna att göra. Men på något sätt så är den kvittot på en läsares läsförståelse. Om man har haft många samtal där lärare och elever har tänkt högt så hjälper man varandra med att komma till någon slags syntes. Samtalen är helt klart det bästa sättet att få komma in mot barnens tankeprocesser. Det ger också ett tillfälle att bedöma deras förståelse och var de bifinner sig i utvecklingen av sin läsförståelse. Att göra en syntes är inte en strategi som bara de äldre barnen ska ägna sig åt. Syntes gör små bilderboksläsande barn också.

När mina elever skrev en syntetiserande sammanfattning av Alex Dogboy så utgick vi från en berättelsekarta som en slags ram för sammanfattningen. Utifrån den skrev de och försökte väva in sina egna inferenser och föreställningar om Alex, hans liv, hans vägval och känslor. Som med alla lässtrategier så förstår eleverna bättre hur det går till om man först modellerar. Jag har sagt det förr, jag säger det igen –använd bilderböcker då.

I kapitel 9 i Tankens mosaik (Keene&Zimmerman) och på sid 34 + kap 7 i Mellan raderna (Stensson) kan ni fördjupa er kunskap om sammanfattningar och synteser.
Vad det gäller boken Alex Dogboy så har barnen uttryckt att det nog är den bästa boken de har läst. Jag har hört det förut om andra böcker vi har läst tillsammans. Det är nog just det att läsningen blir en gemensam upplevelse som gör böckerna så bra och läsningen så berikande. Nu är Alex Dogboy klar och barnen får ta med boken hem. Med alla kommentarer och tankar på små lappar i boken.