Men rätt som det var blev det tvärtyst och allvarliga ögon
såg på mig i klassrummet. Några tittade ner i bänken. Det var när Lennart Lordi
funderade över sina föräldrar som bråkar eller ”diskuterar” som de själva väljer
att benämna det. Det skedde också när marsvinet Herr Muffin dog och begravdes. Det
var riktigt sorgligt. Alla vi som läste eller lyssnade kände igen oss, de
flesta kan relatera till egna husdjur som dött och begravts. De flesta kan nog också relatera till den egna oron när mamma och pappa "diskuterar" så där högt och argt.
Om eleverna är vana att samtala om det lästa så ger Lennart
Lordis loggböcker många anledningar att prata om kopplingar man gör till sig
själv, till andra böcker och till omvärlden över huvud taget. Barnen kan
berätta mycket om de inre bilder som spelas upp i deras tankevärd under
läsningen. De flesta loggarna är verkligen ”elevnära texter”.
Eftersom vi höll på med berättelseskrivning vid tiden då vi
fick författarbesök fick vi också många idéer om metaforer och målande språk
till de egna berättelserna. Det var inspirerande. Att också få höra Tove
Berggren berätta om var alla idéer till boken kom ifrån satte i gång vårt eget
idétänkande. Varje elev gjorde sig därför en egen liten idébok som de levde med
under två veckors tid. I den skrev de minnen, citat, tankar, händelser från
sitt eget eller andras liv. Det var fritt fram att tjuvlyssna på andra
människor, knycka idéer och citat från andra böcker och att använda andras upplevelser
som inspiration till sina egna loggar. För det var just loggskrivande som var
målet. Just nu i skrivande stund så är alla loggar färdigskrivna och jag har
njutit och roats av att läsa dem. Jag märker att Tove Berggrens sätt att skriva
och berätta verkligen har påverkat mina elevers skrivande positivt. Förutom loggböckerna så har vi
läst hennes och Lennart Lordis bloggar där vi också har fått en del råd om
skrivandet
Här är några citat från elevernas loggar:
” Min
första dag på dagis så cyklade jag på en liten cykel. Men sen ramlade jag och
skrapade upp mitt knä. Då såg en annan pojke att jag hade ramlat och han hjälpte
mig upp och hämtade en dagisfröken. Jag frågade vad pojken hette och han svarade
som James Bond gör, han sa ”Mitt namn är Alligator, Arne Alligator”. Sen dess
har vi varit vänner, typ BÄSTA vänner men ibland så kan vi bråka men vi brukar
alltid lösa det…”
”…Jag tänker
ofta på att mamma börjar på M och min mammas namn börjar också på M. Och min
pappa heter Peter som börjar på P. Alltså pappa Peter och mamma Maria.
Jag
tänker på att jag kommer att dö någon gång i livet sen hoppas jag att jag får
ett nytt liv. Men jag hoppas att det dröjer. Jag tycker att det ska vara fred
på livets planet. Jag tycker synd om alla barn som lever i krig. Därför borde
det vara fred på livets planet.”
”Många
föds på BB men jag föddes i en bil, i en rondell nära ett shoppingcenter . Min
mamma säger att det är därför som jag älskar att shoppa och har så bråttom. Jag
tror också det. Jag var med på första sidan i tidningen då. Tidningen tyckte
jag skulle heta Ronda. Jag heter Ronja nu men många kallar mig för Ronda…”
Vi hoppas på en tredje bok om Lennart Lordi och hans vänner eller kanske om Maria White. Jag tror bestämt att Tove sa ett halvt ord om det. Spännande!