Ofta äter jag frukost just när Tankar för dagen sänds på
radions PI. Just den här dagen, den 2 april, missade jag programmet. Som tur är
känner mina vänner mig väl och jag blev upplyst om att den dagens program
säkert skulle falla mig i smaken. Jag lyssnade. Jag lyssnade igen. Jag kan
lyssna många gånger på så kloka ord. Det var kulturjournalisten Carl Otto
Werkelid som bl.a. reflekterade över en intervju ur DN där nu 9-åriga Axel berättade om
hur högläsningen gjorde honom till bokslukare. Hans föräldrar läste ofta högt
för honom och pratade om det de läste. Werkelid reflekterar: ”Detta att det bakom, över och under
bokstäverna på pappret fanns världar där allt händer skapade uppenbarligen en
sådan nyfikenhet hos Axel att han tog sig in i språket på egen hand. Sedan dess
är han fast.” För 10 år sedan läste 70% av småbarnsföräldrarna högt för sina
barn dagligen. Nu är det endast 35% som gör det. Självklart händer det något med barns läslust och läsförståelse då.
Att samtala om det lästa är så viktigt. Elin Grelsson
Almstad skriver i en krönika i GP den 18/3 om att det inte är nog med att läsa
utan vi måste också mötas i samtalet. Hon citerar Torgny Lindgren som menar att
han inte blivit en bättre människa trots att han läst i 70 år. Han påpekar att
både Hitler och Stalin var läsfantaster. Detta replikerar Kristina Lugn : ”Men
diskuterade de litteratur?”. Min gissning är att de inte gjorde det, åtminstone
inte på ett sätt som gjorde att de fick bygga nya förställningsvärldar, där de
fick omvärdera och bli utmanade i sina tankebanor.
Barn blir bokslukare genom samtal påstår Catarina Schmidt i
en doktorsavhandling i pedagogik vid Örebro universitet. ” Det räcker inte att
påtala att barn och unga måste läsa mer på fritiden och sluta spela dataspåel
eller surfa på internet…För att barn ska nå läsförståelse och upptacka det
fantastiska med att läsa måste de få prata om vad de läser och i den meningen
är skolan an alltför tyst lärmiljö”
Catarina Schmidt skriver också om vikten av förebilder eller
”sponsorer” som hon kallar dem. Det är givetvis föräldrarna som har en given
och viktig uppgift att uppmuntra, följa med till biblioteket, läsa högt
o.s.v. men det kan också vara kompisar,
andra anhöriga eller vi lärare. Det måste märkas i hela vårt förhållningssätt
att läsning är underbart, nödvändigt och viktigt. Glöm inte att berätta om era
läsupplevelser, att prata positivt och innerligt om läsning.
Vilket läsminne eller läsupplevelse kan du berätta för dina elever i morgon när du
träffar dem igen efter påsklovet? Visa att läsning är en del av ditt liv. Jag
själv ska ta med boken ”Expeditionen. Min kärlekshistoria” av Bea Uusma. Jag
ska berätta om hur fast jag blev, att jag inte kunde sluta att läsa, hur
hjärtat slog av spänning och hur jag drömde om Andrée, Strindberg, Fraenkel och
deras äventyr på natten. Jag ska berätta om hur jag kände att jag bara måste få
fler att läsa den i min familj så att jag skulle få någon att prata om den med.
Och jag ska berätta om det mest rörande jag hört talas om som har med kärlek
att göra. Undrar ni vad det är så läs boken. Gör det!