måndag 21 april 2014

Samtalet


Ofta äter jag frukost just när Tankar för dagen sänds på radions PI. Just den här dagen, den 2 april, missade jag programmet. Som tur är känner mina vänner mig väl och jag blev upplyst om att den dagens program säkert skulle falla mig i smaken. Jag lyssnade. Jag lyssnade igen. Jag kan lyssna många gånger på så kloka ord. Det var kulturjournalisten Carl Otto Werkelid som bl.a. reflekterade över en intervju ur DN där nu 9-åriga Axel berättade om hur högläsningen gjorde honom till bokslukare. Hans föräldrar läste ofta högt för honom och pratade om det de läste. Werkelid reflekterar: ”Detta att det bakom, över och under bokstäverna på pappret fanns världar där allt händer skapade uppenbarligen en sådan nyfikenhet hos Axel att han tog sig in i språket på egen hand. Sedan dess är han fast.” För 10 år sedan läste 70% av småbarnsföräldrarna högt för sina barn dagligen. Nu är det endast 35% som gör det. Självklart händer det något med barns läslust och läsförståelse då.
Att samtala om det lästa är så viktigt. Elin Grelsson Almstad skriver i en krönika i GP den 18/3 om att det inte är nog med att läsa utan vi måste också mötas i samtalet. Hon citerar Torgny Lindgren som menar att han inte blivit en bättre människa trots att han läst i 70 år. Han påpekar att både Hitler och Stalin var läsfantaster. Detta replikerar Kristina Lugn : ”Men diskuterade de litteratur?”. Min gissning är att de inte gjorde det, åtminstone inte på ett sätt som gjorde att de fick bygga nya förställningsvärldar, där de fick omvärdera och bli utmanade i sina tankebanor.

Barn blir bokslukare genom samtal påstår Catarina Schmidt i en doktorsavhandling i pedagogik vid Örebro universitet. ” Det räcker inte att påtala att barn och unga måste läsa mer på fritiden och sluta spela dataspåel eller surfa på internet…För att barn ska nå läsförståelse och upptacka det fantastiska med att läsa måste de få prata om vad de läser och i den meningen är skolan an alltför tyst lärmiljö”
Catarina Schmidt skriver också om vikten av förebilder eller ”sponsorer” som hon kallar dem. Det är givetvis föräldrarna som har en given och viktig uppgift att uppmuntra, följa med till biblioteket, läsa högt o.s.v.  men det kan också vara kompisar, andra anhöriga eller vi lärare. Det måste märkas i hela vårt förhållningssätt att läsning är underbart, nödvändigt och viktigt. Glöm inte att berätta om era läsupplevelser, att prata positivt och innerligt om läsning.

Vilket läsminne eller läsupplevelse  kan du berätta för dina elever i morgon när du träffar dem igen efter påsklovet? Visa att läsning är en del av ditt liv. Jag själv ska ta med boken ”Expeditionen. Min kärlekshistoria” av Bea Uusma. Jag ska berätta om hur fast jag blev, att jag inte kunde sluta att läsa, hur hjärtat slog av spänning och hur jag drömde om Andrée, Strindberg, Fraenkel och deras äventyr på natten. Jag ska berätta om hur jag kände att jag bara måste få fler att läsa den i min familj så att jag skulle få någon att prata om den med. Och jag ska berätta om det mest rörande jag hört talas om som har med kärlek att göra. Undrar ni vad det är så läs boken. Gör det!