Världsbokdagen...

…firade vi den 23 april tillsammans med många andra i världen. Det blev en hel dag runt boken och dess betydelse för oss. De aktiviteter klassen gjorde går ju att göra när som helst, inte bara på världsbokdagen, så därför vill jag berätta om det för er här på bloggen.

Efter högläsning med reflektioner och samtal så pratade vi om varför det är bra att läsa böcker. Det barnen kom fram till stämmer väl överens med barnboksakademins ”17 skäl för barnboken”. Dessa kan ni läsa och skriva ut HÄR. Dessutom finns den på massor av språk. Barn har kanske ett annat sätt att uttrycka det än en akademi men här är några av de argument som barnen kom fram till

·         Man lär sig på ett roligt sätt

·         Man kommer in i en annan värld

·         Man måste börja läsa tidigt, då är en barnbok bra

·         Man sätter i gång fantasin

·         Man får spänning, skratt, gråt och tröst

·         Man utvecklar det man tänker

·         Man har alltid sällskap

·         Man blir bättre på språket

·         Man lär sig fler ord

·         Ju mer man läser ju lättare blir det att läsa

·         Man blir engagerad

 Vi tittade också på en jättefin film som tog ca 15 minuter. Den rekommenderar jag varmt och ni hittar den HÄR på Youtube. Den heter Morris Lessmore och de fantastiska flygande böckerna. Länken har biblioteket tipsat mig om. Tack! Det är en animerad film utan ord. Ja, det är inte riktigt sant för orden har ju en central betydelse i handlingen men det är ingen som pratar i filmen. Visa den och låt eleverna reflektera över budskapet. Mina elevers reflektioner kan sammanfattas med att människor kommer och går men boken består, böcker ger fantasi och fyller oss med liv och känslor men boken behöver också oss, den får inte liv förrän någon läser den.

 

Boken finns som bilderbok men i det här fallet tycker jag att filmen är många gånger mer givande att använda i undervisningen.

Ett annat trevligt tips från biblioteket var att göra bokmärken med citat från en favoritbok, så det gjorde vi och så här fina blev de.

 

De ska plastas in för att de ska få ett långt liv. Baksidorna dekorerades med motiv som har med böcker och ord att göra.

Som avslutning på dagen fick eleverna den här bilden att reflektera över genom kortskrivning i sin tankebok innan vi gemensamt samtalade om den.

 

Bilden är hämtad från www.unesco.se

En elev skrev så här:

”Jag tror att när man läser så ser man världen på olika sätt. Man är liksom i en annan värld i böckerna. Man ser inte riktigt med ögonen men man ser och förstår i sina tankar och i fantasin. För i fantasin finns inga gränser. Man lever sig in i en egen värld när man läser. Man ser inre bilder och förstår hur personen i boken känner sig. Man får en egen känsla av boken. Man blir ledsen, glad eller arg när man läser och tänker att det ska bli på ett visst sätt men så händer något helt annorlunda. Det är därför jag älskar att läsa.”

 

 

Läslyft

Det är många år sedan som de första larmrapporterna om barn och ungas försämrade läsförmåga kom. Det är först under det senaste året som det har skapat stora rubriker i media. Jag tolkar det som att förskräckelsen blev allmän när även näringsliv och politiker inom EU fick upp ögonen för vad detta kan ställa till med i ett samhälle. Som jag skrivit förut så är det ju ett hot mot vår demokrati och mot varje individs förmåga att klara sig i sin omvärld.  Jag tror att fler och fler inser att de unga är morgondagens läsare och att vi alla är beroende av deras läsförmåga.

I radioprogrammet Nya Vågen den 26 mars diskuterades västvärldens försämrade läsförmåga. Programmet sändes delvis från Bologna och man diskuterade bl.a.  litteraturutredningen med Thomas Lidman som var ansvarig för den och vår kuturminister Lena Adelsohn Liljeroth.  Med i programmet var också Johan Unenge m.fl. Lyssna gärna på programmet som var intressant för oss som arbetar med läsning på olika sätt. Klicka här så kommer du till radioprogrammet.

Vi vet att en av de kanske viktigaste orsakerna till den försämrade läsförmågan är att annat har trängt ut boken som fritidssyssla. Vi vet också att det många gånger är en klassfråga.  Skolan är då den mest demokratiska arenan för barn och unga för att exponeras av böcker och bli kompenserad för de läsupplevelser som föräldrarna inte har ork att få till i en vardag med problem att få ihop tillvaron.

Man pratar i programmet om nya samarbetsformer med andra aktörer i samhället för att öka läslusten och läsförmåga. Där menar Unenge att idrottsvärlden kan komma att spela roll. Ja, varför inte även näringlivet som har lyckats att få in begreppet ”entreprenörskap” i läroplanen tänker jag då. Den positiva effekten av detta lär utebli om ”entreprenörerna” inte är läskunniga.

Det är de vuxna som ska se till att de unga får lust att läsa –bibliotekarien, läraren och föräldern.  Allt det här är egentligen kunskap som jag tidigare har förmedlat på min blogg och som varit tydlig för den insatte och /eller intresserade. När jag träffar andra kommuners språkutvecklare så märker jag att det sakta men säkert håller på att hända saker ute i landet.  Men det måste sprida sig ännu mer och därför är jag så glad över att nästa läsårs satsning inom läsområdet i vår kommun ligger så otroligt väl i linje med den rådande uppfattningen om åtgärder som behövs för att vända läget och vad forskningen visar om hur man ska få en ökad läslust och läsförmåga hos våra barn. Vi - Stefan, Rigmor och jag, har sökt pengar hos Kulturrådet för ett läsfrämjande arbete utöver det som måste ske i varje skola. Det kommer att involvera dessa viktiga grupper av människor –bibliotekarien, läraren, föräldern och naturligtvis barnet men också andra vuxna i samhället. 

Ett läslyft för Sverige talar Thomas Lidman om eftersom var 6:e vuxen har sådana brister i sin läsförmåga att de inte klarar sig helt i samhället. Ett Läslyft för Essunga kommun hoppas jag att vi kan tala om de närmsta åren.

Bologna

Den 25-28 mars hölls den stora barnboksmässan i Bologna i Italien.  I år var Sverige  hedersgäst under temat Barns rätt till kultur. Detta diskuterades genom seminarier och  samtal i olika former. Johan Unenge som är Sveriges läsambassadör träffade läsabassadörer från andra delar av världen och diskuterade bl.a. den minskade läslusten hos barn och unga. Han trycker ofta på föräldrars viktiga roll för att ge rätt signaler till sina barn om hur viktig läsningen är. Det gjorde han även här. Bra tycker jag.

Som hedersgäst presenterade Sverige en stor utställning över svenska bilder- och barnboksillustratörer. Många av dessa var personligen närvarande i Bologna.

På mässan delades också litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne  ut (ALMA-priset). I år var det Isol från Argentina som fick det. Detta har ni väl knappast kunnat undvika i media den senaste veckan. Här är en bild på henne.

 

I juryns motivering står det så vackert att hon ”skapar bilderböcker i barnets ögonhöjd”. Tyvärr kan vi inte gå till biblioteket för att beskåda detta för hennes böcker är inte översatta till svenska än. Men det kan väl höra till allmänbildningen att veta lite om henne ändå. Isol heter egentligen Marisol Misenta och föddes 1972 i Buenos Aires i Argentina. Hon är inte bara författare och illustratör utan också serietecknare, grafiker, författare, sångerska  och kompositör.

1997 debuterade hon  som författare med en bok om en liten pojke som ser stora likheter mellan sig själv och sin hund. Vida de perros heter boken. I den senare boken El Globo beskriver hon en arg och gapig mamma som blir förvandlad till en ballong och i boken Petit, el monstruo försöker ett barn reda ut varför det han gör kan vara en bra sak vid ett tillfälle men förorsaka en utskällning vid ett annat. Isol ser på världen med barnens ögon och exponerar vuxenvärldens absurditer i många av sina böcker vilket får mig att tänka på den svenska bilderboksförfattaren och illustratören Pija Lindenbaum med böcker som Gittan gömmer bort sig. Det ska bli intressant att jämföra dem på närmare håll när Isols böcker ges ut på svenska vilket säkert inte dröjer så länge.

Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne  som delas ut varje år består av, förutom äran,  fem miljoner kronor. Det gör ALMA-priset till världens största internationella barn- och ungdomslitteraturutmärkelse. Såväl författare och illustratörer som människor som jobbar med läsfrämjande kan bli ALMA-pristagare. Över 200 personer och organisationer var i år nominerade. Bland de svenska kandidaterna fanns Lennart Hellsing, Gunna Grähs och Ilon Wikland. Själva prisutdelningen hålls i Stockholm i maj.

På bokmässan diskuterades naturligtvis även den allt sämre läsförståelsen hos barn och unga men det återkommer jag till i nästa blogginlägg.

PS. Barnboksmässan i Bologna fyller 50 år i år och det gör Emil i Lönneberga också.