Erfarenhetsutbyte

Den 27 april var det då dags att redovisa vad vårt projekt ”Vilka elever kommer till vår skola” har inneburit. Detta gjorde vi för och tillsammans med övriga deltagande kommuner runt om i Sverige på Skolverkets träff för erfarenhetsutbyte i Stockholm.

Dagen inleddes med att sju skolor från Östersunds kommun berättade om sitt gemensamma arbete runt literacy. De hade hittat modeller för att hamna i elevernas egna textvärldar på ett intressant sätt. En frågeställning skolorna hade som ledmotiv var Günter Kress frågor utifrån ett läs- och skrivperspektiv: Var befinner sig våra elever? Är vi där? Om inte, varför? Vad hindrar oss?

Det var verkligen inspirerande att få ta del av andra skolors utvecklingsarbete inom läs- skriv- och språkområdet. Tänk vad mycket fantastiskt utvecklingsarbete det pågår runt om i landet. Tyvärr fanns det ingen möjlighet att lyssna till alla dessa  40 kommuners redovisningar, man fick göra sina val, så sex stycken hann jag att ta del av vilka alla var inriktade på de äldre åldrarna i grundskolan.  En av skolorna var Kristinebergsskolan i Åmål som hade arbetat med livsfrågor med niondeklasser utifrån boken Kort kjol (Christina Waldén) och sett att samtalet som arbetssätt gav eleverna en ökad förståelse av texten och även en ökad förmåga till kritisk granskning.

En annan redovisning gjordes av  St.Örjanskolorna i Stockholm vilka arbetade med elever som utvecklat strategier för att inte läsa och skriva över huvud taget. Många av dessa elevers hopp om att bli delaktiga i läsarnas klubb hade släckts under skolans gång. Det enda sättet att nå dessa, oftast pojkar, var genom högläsningen.

En tredje skola jag vill uppmärksamma var Gärdesskolan i Stockholm. Där har man uppmärksammat nödvändigheten att kunna skapa inre bilder för en god läsförståelse och arbetade därför med hur man kan känna igen liknelser och metaforer i en text. I det arbetet användes dikter av bl.a. Tranströmer.

Vi själva då? Jo då, vi gjorde en bra och lyckad redovisning som fick mycket god respons efteråt. Det svåra var att begränsa sig till tjugo minuter när vi själva är så engagerade och inspirerade i vårt utvecklingsarbete. Vi har ju så mycket som vi vill dela med oss av. Den 29 maj kommer vi att redovisa vårt projekt för Essunga kommuns lärarpersonal. Då har vi fått löfte om en hel timme. Skönt!

Gunilla Molloy var moderator i en av redovisningssalarna. Här är hon tillsammasn med Carin. Sanningen att säga så är Carin och jag stora fan av Gunilla.

Erica Jonvallen från Skolverket inledde dagen med att påpeka hur viktigt det är att projektet ger ringar på vattnet och får fortsätta trots att ett projekt brukar ha ett slut och pågå en begränsad tid.

De forskare som varit knutna till projektet och som har varit grupphandledarnas handledare avslutade dagen genom att sammanfatta arbetet som ett mycket givande och lärorikt projekt även för dem. Forskarna var Carina Fast, Gunilla Molloy, Viktoria Bengtsdotter Katz, Birgitta Brorsson och Ingrid Mossberg Schüllerqvist.

Språkdag

Den 18 april gav RUC (Regionalt utvecklingscentrum) i Göteborg en Språkdag för alla intresserade lärare i regionen. Det projekt som Skolverket har initierat med namnet Vilka elever kommer till vår skola? och som Essunga kommun har varit en del av fick vi möjlighet att redovisa för andra lärare från regionens kommuner. Vi, är i det här fallet två lärare från lärargruppen som ingått i projektet i vår kommun, Emma och Carin, och jag som har handlett gruppen.

Vi var också åhörare på två andra intressanta föredrag. Det ena handlade om strukturerad undervisning i berättande och skrivande för år F-6 i Tanums kommun och det andra föredraget handlade om ett fyraårigt läsutvecklingsprojekt i åldrarna 6-9 i Kungsbacka. De hade ett samarbete med Borås högskola och arbetet fokuserade på samtalet. Det arbete som bedrevs i Kungsbacka kändes som ett syskonprojekt till vårt eget utvecklingsarbete runt läsförståelsestrategier. I allt läsförståelsearbete är ju samtalet A och O.

Vårt föredrag fick mycket positiv respons och extra stolar fick ställas in i föreläsningssalen för att alla åhörare skulle få plats. Detta gav verkligen ny energi att vilja fortsätta med utvecklingsarbetet men också med det som står närmast i tid – att redovisa vårt arbete på Skolverkets konferens i Stockholm på fredag. Här i kommunen kommer vi att redovisa den 29 maj och hoppas då att det ger de tänkta ringarna på vattnet så att fler lärargrupper kommer i gång med ett utvecklingsarbete  runt läsförståelsestrategier till hösten.

Varför intresset var så stort kan man spekulera i men jag tror att en orsak var att Lgr11 så tydligt framhåller lässtrategier som ett nödvändigt verktyg för barnens läsutveckling i alla åldrar. Detta kan vi inte bortse från utan vi måste i stället utveckla vår egen undervisning runt detta.

På förmiddagen föreläste bl.a. Susanne Staf runt den lic-avhandling hon nyss lagt fram. Den heter Att lära historia på mellanstadiet. Undervisningsresurser och elevetxter i ett medeltidstema. Det som gav mig mycket tankar var hennes funderingar runt uppmaningen vi ofta ger våra elever ”berätta med egna ord”. För det första vad menas med ”egna ord”? Hon funderade över om avskrift verkligen är så farligt eftersom det senare under elevernas skoltid krävs texter på mer faktabas och då räcker det inte med en empatiskt berättande text. I sådana texter hoppar eleverna över viktiga ämnesspecifika ord och begrepp. Dessa ord och begrepp ska eleverna kunna använda vilket är ett tydligt läroplanskrav.

Vill ni läsa avhandlingen i sin helhet kan ni hitta den här:

http://www.avhandlingar.se/avhandling/5500a9abbc/

Läsambassadör Johan Unenge

Johan Unenge, författare till bl.a. böckerna om Eva&Adam, är mitt i sitt tvååriga regeringsuppdrag som läsambassadör. Under våren har Lärarnas tidning skrivit en artikel om hans uppdrag liksom litteraturmagazinet.se där han själv skrivit en krönika om att barns läsning är lika viktig som idrottsträning. Han konstaterar där att idrottsrörelsen har lyckats väldigt bra med att få ut sitt budskap om vikten av att röra på sig men ser inte samma resultat hos läsrörelsen. Han ser samma skillnad i föräldrars inställning till idrottsträning kontra lästräning. Inom idrottsträningen gäller disciplin och karaktär och inställningen att träning ger färdighet, det vet alla föräldrar. ”Det där tragglandet. Om det så är hundratals varv runt på en hästrygg eller zickzackandet mellan ett oändligt antal koner. Till och med skoltrötta skejtare gör sin invecklade flippar tills de sitter. En tränare vet vad som krävs”.

Johan Unenge frågar sig hur vi föräldrar gör med barnens läsning. Tyvärr märks inte samma självklara koppling mellan tragglandet och läsningen. Många föräldrar litar på barnens egen förmåga när de väl börjat knäcka koden och att skolan fixar resten. Men det finns ju de barn som lästränar genom att läsa och läsa, på egen hand. Då uppstår den där klyftan, menar han. En klyfta mellan de som läser på sin fritid och de som endast läser på svensklektionerna.

Vad gör man åt problemet då? Eftersom språk är makt och att den som kan uttrycka sig får inflytande så uppmanar han föräldrar att inte lita på att skolan gör jobbet. ”Det är dags för alla föräldrar att stretcha och gå in och röra runt i barnens bokhyllor”

Läs krönikan i sin helhet här:

http://www.litteraturmagazinet.se/opinion/johan-unenge-efterlyser

Där kan ni också läsa ett inlägg av Sonja Abrahamsson om hur hon menar att man kan döda läslusten för ett barn i ettan för många år framåt. Tänkvärt!

Barnboksapp

Vi påminns dagligen om den snabba tekniska utvecklingen som sker. När den största ”pedagogiska” satsningen sker genom att köpa in it-utrustning till elever i skolan då förstår man vilken tid vi är en del av. Nu börjar bokförlagen att släppa sina barnappar för Ipad och Iphone. Just bilderböcker som app verkar vara mycket intressant ekonomiskt sett för förlagen. Detta läser jag lustigt nog på min DN-app på min Iphone. Men jag har kommit ganska långt i min läsutveckling och i min läsförståelse. Frågan är vad digital läsning av bilderböcker gör med barns läsförståelse. Om det nu är bilderböcker det handlar om, det kanske egentligen mer är en aktivitet som liknar dataspel. Säkert kan dessa ha en positivt lockande inverkan till en värld fylld av Mulle Meck och andra trevliga figurer.

Nåväl, som vanligt handlar det om att se med klarsynthet och förnuft på det hela. I det här sammanhanget har den digitala världen möjligen sitt värde men inte samma värde som bokvärldens. Men jag blir orolig när jag lyssnar på ett inslag i radions Kulturnytt om barnboksappens förträfflighet eftersom den kan läsa godnattsagan för barnet och föräldern kan ägna sig åt annat. När barnet vill höra sagan igen och igen kan man trycka på en knapp så att barnet kan lyssna så många gånger det vill. Jag tyckte mig skönja viss ironi i reporterns röst. Det gladde mig, som ständigt missionerar om vikten av den gemensamma läsupplevelsen. Den nära relationen som är så viktig vid läsning eller lyssning i småbarnsåren kommer helt i skymundan med en app. Jag funderar på den nya generationens föräldrar som själva lever dygnet runt med sin digitala teknik. Vem berättar för dem vad som kommer att göra deras barn till goda läsare? Det kanske hör till en språkutvecklares mission. Eller?

Om läsning. Ur DN

I dagstidningarna finns mycket att läsa om den svenska skolan. I DN har det under veckan varit några intressanta artiklar om barns läsning. Kanske inte så mycket nytt men eftersom  den nedåtgående  trenden inte har vänt känns det relevant att återkomma till orsakerna till de dåliga resultaten. Det är först när vi kan se dem som vi kan påverka positivt.

Segregering genom en skillnad mellan skolor nämns som en orsak till barns sämre resultat inom läsning. Detta bör inte vara en orsak i vår lilla kommun där det bara finns en skola. Att placera barn i behov av extra stöd i särskilda grupper torde heller inte vara ett stort problem för oss eftersom integrering är ett ledord här. Tidiga insatser för de som har problem med sin läsning är nog också ganska givet. Men sedan kommer några intressanta aspekter: stöd hemifrån (läsande förebilder, högläsning m.m.), ändrade fritidsvanor och undervisningen.

Jag har bloggat om alla tre orsakerna tidigare men vill ändå återkomma till två av dem. Ändrade fritidsvanor där datorn tar mycket av barnens fritid har Monica Rosén forskat om. Jag var på en föreläsning med henne i november med rubriken ”Barns nya datorvanor försämrar läsförmågan”. Rosén ser den ökade datoranvändningen som en stark orsak till att tredje- och fjärdeklassare läser både sämre och mindre. Att datorvanorna har tagit lästid råder inget tvivel om och att motarbeta den tekniska utvecklingen är det ingen som vill men Monica Rosén tror att man ska vara försiktig med att introducera datorn alltför tidigt, innan vanliga färdigheter har satt sig. Hon menar att boken ställer en del krav vilket inte datorn gör på samma sätt. Med datorn är det lätt, roligt och mycket händer. Men, varnar hon, det tränar inte läsning och läsförståelse. Läs mer om detta på DN:s hemsida.
http://www.dn.se/kultur-noje/datorerna-far-svenska-barn-att-lasa-allt-samre

Så var det detta med vår undervisning. I lördagens DN berättas om samma projekt som bedrivs i vår kommun just nu nämligen ”Vilka elever kommer till vår skola?”. Här i kommunen utvecklar de lärare som deltar sin undervisning runt läsförståelsestrategier. I Aspuddens skola i Stockholm arbetar de över alla stadier bl.a. med den klassiska bilderboken Pricken. Återigen vill jag rekommendera bra bilderböcker till alla åldrar. Visst kan kommentarer om att bilderböcker är för småbarn, förekomma. Men mycket hänger på lärarens inställning och övertygelse om att boken har flera dimensioner. I nian ser eleverna en bok som Pricken på ett nytt sätt och kan diskutera den på en mer abstrakt nivå.

Gunilla Molly som är en av forskarna i Skolverkets projekt kritiserar det självständiga arbetet runt läsning. Enligt DN går hon så långt att hon säger att enskild läsning ofta är bortkastad tid, att man måste prata om det man läser. Elever lär sig i samspel med varandra vilket gynnar språkutvecklingen. Hon menar att barnen ofta får skriva ytterligare en bokrecension eftersom många lärare tycker att det är svårt att ha vettiga litteratursamtal.

Caroline Liberg menar i sina analyser av de sjunkande resultaten, att svenska lärare ägnar mindre tid åt formell läsundervisning än andra länders lärare. Hon menar att elever måste få hjälp med lässtrategier i alla ämnen. ”Lärarna måste få tag i elevernas förförståelse av innehåll och föra samtal om innehåll och språk öppet i klassen” (DN lörd.). Kanske har vi under en tid slagit oss till ro med att svenskämnet ingår i så många andra ämnen där man läser och skriver. Att läsa och skriva handlar ju om så mycket mer än att forma meningar, reproducera faktatext och avkoda text.

Arbetet med att uppleva text tillsammans för att samtala, lära och vidga sina föreställningsvärldar liksom undervisningen om de olika strategier man behöver för att läsa och skriva olika slags text, behövs från förskola upp till nian. "I skönlitteraturen möter man hela tiden 'den andre' och det ger oss möjlighet att förstå hur andra människor tänker, känner och agerar.- På så sätt kombineras skolans två uppdrag: kunskap och demokrati" (Gunilla Molloy ur DN lörd.)

Nya Språket lyfter!

På tal om att bedöma så finns nu den reviderade upplagan av Nya Språket lyfter! att beställa från Skolverket eller ladda ner från hemsidan.  Den är nu anpassad till Lgr11 och omfattar årskurs 1-4. De sista observationspunkterna i materialet är inriktat mot kunskapskraven i år 6.  Det är ju en liten brist att inte materialet är lika uttömmande vad det gäller år 5 och 6 men detta håller Skolverket att råda bot på. Under våren 2012 ska en komplettering av materialet upp till år 6 bli färdigt. Det ser jag fram emot. Jag har just beställt motsvarande bedömningsmaterial för år 7-9 vilket heter Språket på väg. Det återkommer jag till senare i vår.

Nya Språket lyfter! är ett fantastiskt bedömningsmaterial som innehåller mycket mer än bara själva bedömningsmatrisen. Här kan man läsa om den forskning som ligger till grund för både materialet och därmed även Lgr11 förstås. Här får man ett analysverktyg med kartläggning av elevens kunskaper och eventuella brister med exempel på frågor man kan ställa sig som lärare angående den egna undervisningen om inte eleven når kunskapskraven. Vi måste ju vara medvetna om att det ibland är mer relevant att skriva ett åtgärdsprogram på läraren än på eleven. Här får man åtminstone möjlighet att reflektera över om undervisningen har gett eleven rätt förutsättningar. Bra tycker jag.

Det är läs- och skrivutvecklingen som är den stora delen i materialet men även talet har ett eget kapitel. Nya Språket lyfter! framhåller vikten av fonologisk medvetenhet och betydelsen av att eleverna bör knäcka den alfabetiska koden under grundskolans allra första år. Men dessa aspekter är inte centrala och man är tydlig med att påpeka att man måste tänka på läsförståelsen ända från början, redan innan eleverna kan läsa på egen hand. Samtalet är något som författarna har lyft fram och som genomsyrar materialets teoretiska del liksom arbetet med strategier för läsning, läsförståelse och skrivning.

Hur ska man då hinna med ett så gediget material? För det första kan man slopa andra bedömningsmaterial inom samma område, för det andra – ta vara på tystläsningsstunderna! Se tidigare inlägg, följ länken.

http://www.lenassprakblogg.blogspot.com/2011/09/elevernas-tystlasning-en-mojlighet.html

Bedömning för lärande och likvärdighet

Som språkutvecklare i kommunen ingår jag i regionens nätverk för läs- skriv- och språkutvecklare. Två gånger per termin ordnas nätverksträffar på Göteborgs universitet. En sådan var i onsdags. Dessa är alltid intressanta och givande. Så också denna vårdag när Göteborgs gator var prydda med vårblommor och solljuset flödade.

Gudrun Erickson, universitetslektor med inriktning mot kunskapsbedömning föreläste för oss om bedömning för lärande och likvärdighet. Föreläsningens öppning ”bedömning är aningen vidbränt, lite too much” gjorde ju att man lyssnade ordentligt. Mitt bekymmer var hur jag skulle kunna förmedla hennes budskap vidare. Hon var nämligen mycket intressant att lyssna på. När jag upptäckte att hon finns på film på skolverkets hemsida blev jag glad och länkar den här nedan. Där kan alla intresserade se, lyssna och uppleva hennes föreläsning uppdelad i fem småfilmer på cirka 10 minuter var och med olika underrubriker.

Gudrun Erickson visar genom sin föreläsning hur och att lärande, undervisning  och bedömning hör ihop. Bra undervisning befrämjar bra lärande. Bra undervisning förutsätter och kräver bra bedömning. Bra undervisning och bedömning har också ett antal gemensamma faktorer som till exempel: relevans; bredd; tydlighet; lyhördhet; rättvisa; ansvar; respekt och samverkan, och det viktigaste av allt: bra undervisning och bra bedömning har samma mål: Bra lärande och utveckling. En utveckling att växa som människa inte minst.

Och så var det det här med formativ och summativ bedömning:

”When the chef tastes the soup, that´s formative; when the guest tastes the soup, that´s summative.”

http://www.skolverket.se/prov-och-bedomning/rapporter-och-film/2.2581/filmer-om-bedomning-for-larande-och-likvardighet-1.142557