...så var det åtgärderna då

På Skolverkets hemsida kan man läsa bl.a två artiklar som behandlar Läs- och skrivförmåga bland elever och med anledning av litteraturutredningen är det extra intressant att läsa om orsaker till den sjunkande läskunnigheten bland unga men också vilka åtgärder som behövs för att få en rätsida på problemet. Litteratutredningen föreslår flera åtgärder i sin rapport som gäller just skolan men har förslag som också riktar sig mot bokutgivningar, bibliotek, bokhandeln, studieförbund m.m.

”För att förbättra elevers läsning krävs utifrån detta (slutsatser från PISA, min förklaring)

insatser för att öka läslust och tid för läsning bland elever, öka likvärdigheten

inom den svenska skolan samt se över hur de arbetsformer som

används i skolans läsundervisning kan utvecklas.” SOU 2012:10 sid 109

För att återgå till ovan nämnda artiklar så visar de hur stor roll hemmet har för barns läsutveckling. Föräldrars utbildning har t.ex. direkt inverkan på antalet böcker i hemmet och på tidiga läsaktiviteter med barnet i hemmet och därmed barnets läsutveckling. Tidiga läsaktiviteter kan vara att läsa högt för barnet. Man fann också hur viktig föräldrars uppmuntran och egna läsande är samt vikten av samtal mellan förälder och barn om läsning och om barnets förhållande till läsning.

Vad kan skolan göra? Elevers sociala bakgrund är omöjliga för oss lärare att påverka. Men vi kan sprida informationen till föräldrar om hur viktiga de är för sitt barn vad det gäller läsutveckling och därmed förmågan att lyckas i alla ämnen i skolan. Detta måste vi nå fram med på ett inspirerande sätt. Då känns samarbete mellan bibliotek, förskola och skola som en framgångväg att ta.

Författarna till artiklarna pekar på resultatet att barn som pratar med sina föräldrar om det de läser i mycket större utsträckning än de som inte pratar om sin läsning med föräldrarna tycker att läsning är roligt. Därför, menar de, borde samtal om läsande förekomma i större utsträckning i skolan för att gynna fler barns läsutveckling. De menar också att lärares läsning borde synliggöras och lustfyllda kreativa läsaktiviteter finnas med i det dagliga skolarbetet likaväl som kreativa miljöer som kan stimulera till läsaktiviteter på förskola och skola.

Hur kan vi göra i vår kommun? Som tur är har vi ett fantastiskt bibliotek med duktig personal och detta ska vi ta vara på i ännu högre grad. Där finns redan nu läslustinspirearande aktiviteter och föräldramöten förläggs där men jag ser hur vi skulle kunna rikta ytterligare träffar på biblioteket för förskolebarnens pappor eftersom de har en alldeles speciell betydelse i läskunnighetens Sverige. Tänk att få ha en inspirations- och själförtroendehöjande kväll där vi får berätta hur viktiga de är som läsarförebilder. Kanske kan vi göra det tillsammans med Sveriges läsambassadör Johan Unenge som har många innovativa idéer om hur vi ska öka barns läslust och läsförmåga.

I skolan kan vi följa upp detta med föräldrar, helst pappor som kommer till klassen och ger boktips och berättar positiva läsarminnen.

I förskolorna kan man inreda ”bokbadshörnor”. Där kan man inreda som en scen ur en barnbok eller saga. Kanske som hemma hos Pippi eller Alfons. På denna plats ska det finnas massor av böcker, sagofigurer, kläder för att dramatisera berättelser och sagor, papper och pennor o.s.v. Men ingen utveckling utan personal som inspirerar och är förebilder.

Vi kan inte slå oss till ro med att få föräldrar att förstå vilket stort ansvar de har utan varje lärare måste också ta sitt ansvar och utveckla sin undervisning så att den kan möta de krav som ställs på oss för att vända den nedåtgående trenden vad det gäller barns och ungas läslust och läsförståelse. Kom ihåg att vi ligger dåligt till vad det gäller tid som vi ägnar åt språkutvecklande aktiviteter jämfört med andra länder. Öka engagemanget och tiden för läsarbetet med gott samvete. Vad är viktigare än ett barns läslust och läsförståelse?

Artikelförfattarna är:                                                                                                                                                  

Eva Myrberg och Monica Rosén (Direct and indirect effects of parents´education on reading achivment among third graders in Sweden)

Christina Clark och Lucy Hawkins (Young People´s Reading: The Importance of the home environment and family support)

litteraturutredning

Ingen lär ha undgått att Litteraturutredningen har lagt fram sitt slutbetänkande. Det var en strategiskt bra idé att göra det i denna bokmässetid. Den har fått mycket och välförtjänt uppmärksamhet. I pressmeddelandet säger utredningens ordförande, Tomas Lidman, att ”litteraturutredningens analys framför allt visar att det behövs kraftfulla åtgärder för att förbättra ungas läsförståelse och öka lusten att läsa”. Det här känner vi igen.

Det verkar som om det politiska intresset är stort för rapporten. Konstigt vore väl annat. Här har vi väl själva kärnan om Sverige ska klara sig i framtiden som kunskapsnation. Man kan satsa hur mycket pengar som helst på matte och naturorienterande ämnen men om eleverna och senare studenterna inte klarar att läsa längre texter och inte förstår vad de läser då är pengarna kastade i sjön. Allas tillgång till språket är ju en av hörnstenarna i en demokrati. Det ger oss också självförtroende, inlevelseförmåga och förståelse för andra människor.

Johan Unenge, som dyker upp då och då i mina inlägg, säger i en intervju i GP den 30 september:

-         Skönlitteratur är en enkel väg till att bli bättre i alla ämnen och att bli en reflekterande människa, dessutom är det underhållning. Det är förvånande att man inte tar chansen att lära ut grejerna i form av underhållning utan tragglar på med sina SO-böcker när allt finns dramatiserat och klart

Det finns många goda idéer om hur vi ska förändra den nedåtgående trenden vad det gäller barns och ungas läsning. Men det återkommer jag till i nästa inlägg.

 

Sammanfattning av utredningen

I betänkandet görs en bedömning av litteraturens ställning i dag och viktigare utvecklingstendenser. Utredningen sammanfattar med att litteraturens ställning på många sätt är god i dagens Sverige. Befolkningens läsvanor ligger tämligen stabilt på en hög nivå, det publiceras mer litteratur än någonsin och Sverige har för att vara ett litet språkområde stora exportframgångar på litteraturområdet. Däremot kan litteraturens ställning försämras framöver på grund av de unga generationernas läsfärdighet och läsvanor som det finns tydliga belägg för att de har försämrats. Utredningen föreslår bland annat att ett läslyft för Sverige initieras utifrån konkreta målsättningar om vilka förändringar som ska ha åstadkommits till 2018.

Vill ni läsa utredningen kan ni följa länken eller googla på egen hand förstås.

http://www.sou.gov.se/litteratur/   

Hur är läget i läskunnighetens Sverige 2012?

Ja, det funderade jag över efter sommaren och läste därför forskningsrapporter, bloggar, artiklar, prognoser och annat i ett försök att få en bild av om den nedåtgående trenden vad det gäller barns läsförmåga har förändrats. Tyvärr hittar jag inga sådana bevis. Däremot finns det så många inspirerande och positiva insatser, arbetsmodeller och projekt riktade mot barns läsning runt om i Norden. Varför bryts inte den negativa trenden då? Kanske är det som Magnus Oskarsson, nationell projektledare för PISA, säger i en intervju, att

”de flesta (lärare)  jobbar väldigt hårt och gör mycket bra. Men vem har tid att sätta sig ner och utveckla undervisningen när de yttre förutsättningarna blir allt mer besvärliga? Vi ser heller inga effekter av de stora satsningar som faktiskt gjorts, som natur- och teknik-projekt och mattebiennaler. Jag tror inte satsningarna är fel men motkrafterna är så mycket starkare”

Läs hela intervjun på länken nedan.

http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2011/01/24/satsa-pa-svaga-bra-pisaresultat

Att hitta tid för att utveckla sin undervisning är många gånger svårt. Läraryrket har förändrats och många nya arbetsuppgifter som tränger ut ”lektionssnickrandet”, har lagts på yrkeskåren. I vår kommun startar en ny grupp ett utvecklingsarbete runt läsförståelse nu på fredag. Det är en fortsättning på Skolverkets satsning under förra läsåret med namnet ”Vilka elever kommer till vår skola”. Lärarna som deltar får under skoltid, med vikarie, möjlighet att tillsammans läsa litteratur och aktuell forskning, reflektera och planera lektioner vilket kan förbättra elevers läsförståelse utifrån olika lässtrategier. Lektionerna följs sedan upp och utvärderas för att utvecklas ytterligare. Det ska bli spännande att som språkutvecklare och handledare för denna grupp få följa arbetet och utvecklingen.

Det som kanske bäst visar hur den svenska skolans elever står sig internationellt sett i läsning och läsförståelse är de båda undersökningarna PIRLS och PISA. En ny PISA-undersökning gjordes under 2011 och kommer att offentliggöras i december. I undersökningen ingår två klasser från Essunga kommun. Det känns lite stort, tycker jag.

EU har kommit med en rapport om européernas läskunnighet. På många håll är det riktigt illa ställt och Sverige tillhör den lilla minoritet där läskunnigheten har försämrats mellan 2006 och 2009. Var femte Europé läser så dåligt att de inte klarar sig i det moderna samhället. Man har i rapporten också slagit hål på myten om att dålig läskunnighet skulle ha ett starkt samband med invandring. Den stora merparten av personerna med dåliga läsfärdigheter är födda och uppvuxna i det land där de bor.

För att råda bot på bristen på läskunnighet samlas nu EU:s utbildningsministrar för att ta krafttag. Redan nu rekommenderar rapportgruppens experter att öka variationen i ungdomarnas läsning från tecknade serier till skönlitteratur och e-böcker. På låg- och mellanstadiet behövs fler lärare som är specialiserade på läsundervisning och elever med svårigheter bör få individuellt stöd.

Johan Unenge, som har kommenterat rapporten i en artikel i Lärarnas tidning har som alltid en frisk och krass syn på framförallt killars läsning. "Fjäsk och muta går bra", säger han, men har även andra kreativa tankar om det här. Läs mer i artikeln

http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2012/09/07/femte-europe-har-svart-lasa

eller läs mitt blogginlägg från april i år:

http://lenassprakblogg.blogspot.se/2012/04/lasambassador-johan-unenge.html

Scaffolding

Ett nytt LÄS-år har börjat och jag hoppas att det kommer att göra skäl för namnet. Då kommer också tillfällena att samtala om det lästa att bli många.

”Språk är människans främsta redskap för att tänka, kommunicera och lära. Genom språket utvecklar människor sin identitet, uttrycker känslor och tankar och förstår hur andra känner och tänker” Lgr11 s.222

Respektfulla samtal i olika sociala sammanhang hjälper våra elever att skapa identitet. Att samtala om en gemensam textupplevelse är ett bra sammanhang. Begreppet scaffolding används av flera läsforskare och betyder ungefär stödstruktur eller byggnadsställningar (metafor). Det är läraren som får bygga dessa ställningar för eleverna så att de kan få fatt på sina tankar, utveckla sina tankar och kanske omvärdera sina tankar. Alltså en identitetsskapande aktivitet.

Scaffolding påminner om Vygostkijs tankar om imitationens betydelse där läraren eller mer kunniga kamrater är förebilder. Det var J Bruner som lanserade begreppet scaffolding som i dessa sammanhang står för en stödprocess för att eleverna så småningom ska kunna bli tänkande och självständiga läsare. Det gäller att skapa ett klassrum där hela strukturen för arbetet är en byggnadsställning. Tanken om det föreställningsbyggande klassrummet (se blogginlägg måndagen den 29:e augusti 2011) har Judith A. Langer skrivit om i boken Litterära föreställningsvärldar. 

Vad Langer också har gjort för oss är ett litet häfte (booklet) som hon har lagt ut på nätet. Där kan vi hämta inspiration, kunskap och praktiska förslag på bl.a. scaffoldings.(sid 15). Det heter Improving literary understanding through classroom conversation och finns att hämta i pdf-format på följande adress:

http://www.albany.edu/cela/publication/env.pdf

Lycka till med byggande av stödstrukturer!

"I min farmors chiffonjé..."

”I min farmors chiffonjé fanns alla de vanliga saker som en gammal dam har. Där fanns kartor över fjärran öknar. Där fanns en läderpåse med guldmynt. Där fanns ett hoprullat vargskinn med ett kulhål mellan öronen. Och naturligtvis fanns där också en svart liten pistol.

Men i ett lönnfack i chiffonjén fann jag två långa grå tänder. De var grå som aska och mycket tunga. Ingen människa har sådana tänder, och inget djur! Ingenting som vandrar på jorden har så långa tänder…!”

Det här är den spännande introduktionen till boken De långa grå tänderna av Ulf Nilsson. Det är en bok som jag har använt som en gemensam textupplevelse med samtal men också som en text där jag själv modellerar mina läsförståelsestrategier. Det är en annorlunda handling som lämpar sig för mellanåren och början på högstadiet. Berättelsen har varit i fokus både vid strategiarbete och vid textsamtal. Båda går ju in i varandra när man har arbetat med läsförståelse ett tag.

För att vara väl bekant med texten och mina egna reflektioner läste jag texten själv två gånger. Jag antecknade när jag använde olika läsförståelsestrategier. Därefter valde jag ut några av dessa vilka jag tror kan fungera bra när jag själv modellerar för att de ska förstå vad det är som händer när jag tänker och förstår texten. Eftersom texten innehåller ord och begrepp som inte är så vanliga men ändå viktiga för berättelsen rekommenderar jag att gå igenom några av dessa innan läsningen som en del av den förkunskap som ska kopplas på.

Boken består av 42 sidor med stor text och med bild på nästan varannan sida. Därför fungerar det att läsa hela boken vid ett tillfälle. Barnen fick inte berätta om sina tankar vid det första tillfället eftersom jag då hade valt att modellera hur jag förstod texten. Men jag ville ändå inte missa tillfället att med en sådan bra text få ge dem en chans att få göra egna reflektioner. Därför fick de, direkt efter att jag läst färdigt texten och utan att prata med varandra, skriva sina omedelbara tankar i sin Tankebok. De fick början på meningar att fundera runt. Dessa var:

• Jag känner…
• Jag tänker…
• Jag tycker…
• Jag tror…
• Jag undrar…

De skrivna tankarna kunde jag utgå ifrån nästa gång när vi återkopplade till den lästa texten och när vi fortsatte att träna på och prata om olika läsförståelsestrategier.

De flesta var överens om att det var en märklig mormor i handlingen. Talade mormor sanning? En modig mormor! Vem berättade egentligen? Undrar om man ser döden innan man dör? Går det att slå döden? Varför skrev författaren boken? Den gav många känslor! En bra och oförutsägbar bok!

(Ur elevernas Tankeböcker)

Fakta:

De långa grå tänderna, Ulf Nilsson. Finns hos En bok för alla för 30 kr. Finns också att låna på biblioteket i Nossebro

Modell för textsamtal runt faktatexter

Med tanke på en fråga jag fick om hur man arbetar med läsförståelsestrategier och faktatexter så vill jag utveckla mitt svar här.

Vid det tillfället rekommenderade jag boken Vägar till läsförståelse (Monica Reichenberg) och ur den vill jag förklara en modell för textsamtal runt faktatexter som kallas Questioning the Author. Den grundar sig på tanken om att elever ofta lägger skulden på sig själva om de inte förstår texter. Eleverna tänker inte att det kan vara författaren som t.ex har använt ett språk som ligger långt ifrån dem själva. Eleverna bör alltså göras uppmärksamma på att det bakom varje text döljer sig en författare. Modellen vill bryta ner avståndet mellan läsaren och författaren. Eleverna tränas också på att bli aktiva läsare och medskapare.

Som till all annan text är det viktigt att läraren är väl förberedd. Det är läraren som via det strukturerade textsamtalet kan utveckla elevernas läsförståelse. Läs igenom texten och fundera på elevernas bakgrundskunskaper. Fundera på vilka ord som behöver förklaras för eleverna. Kan man hjälpa eleverna att koppla på sina förkunskaper och skapa rätt stämning för det som ska läsas är mycket vunnet.

1.       Segmentera texten i förväg

2.       Låt eleverna översiktsläsa

3.       Läs texten högt tillsammans, segment för segment. Ingångsfråga: Kan ni med egna ord berätta vad ni tror att författaren vill säga i det här stycket?

4.       Sammanfatta vad ni kommit fram till innan ni går vidare i nästa segment.

5.      Använd olika strategier för att läsa aktivt t.ex. inferenser, reflektioner, gå tillbaka i texten. Uppmuntra dem att ställa frågor till texten och författaren: Är det något ni saknar i texten? Vad måste vi själva lägga till för att förstå? Har författaren uttryckt sig tillräckligt klart?

6.       Om eleverna vill bolla över tänkandet på dig, förmå dem att ta ansvar för sitt eget tänkande.

7.       Om eleverna kör fast, tänk gärna högt så att de får en förebild, modell för hur man kan gå till väga.

8.       Uppmuntra eleverna att gå tillbaka i texten och knyta ihop vad de läst tidigare med det de läst just nu och dra slutsatser.

9.       Om eleverna svarar ordagrant från texten, fråga då: Så skriver författaren men vad betyder det egentligen?

10.   Om en elev svarar klokt men uttrycker sig något obegripligt kan du som samtalsledare omformulera detta så att diskussionen kan fortsätta.

11.   Om eleverna vill sväva ut, få dem att vända tillbaka till texten t.ex. med frågan Får vi veta det av författaren?

12.   När ni närmar er slutet av texten, knyt ihop säcken och sammanfatta.

Att arbeta så här eller på liknande sätt är väl använd tid. Barnen får en ”vägkarta” och skolas in i den aktiva läsarrollen. Det de kan göra tillsammans nu kan de klara på egen hand så småningom. Den här metoden använder man inte vid varje textläsning utan används kanske intensivt en period för att sedan återkomma då och då för att underhålla den aktiva läsningen.

Kom i håg Monica Reichenbergs uppmaning till oss lärare:

”Ingen tryckt text, hur god den än må vara, är avsedd att stå på egna ben. Samtalet före, under och efter läsningen är viktig för att det ger eleverna lärarledd träning i att angripa en faktatext”

Teori och praktik

Man kan så här efter att läsförståelseprojektets första del är avslutad fundera över varför det har blivit så framgångsrikt. När jag läser artikeln Mellan teori och praktik –Svensklärares teoriomsättning om text, läsare och läsning (Ingrid Schüllerqvist & Christina Olin-Scheller) ser jag några möjliga faktorer som kan ha varit avgörande. Författarna till artikeln diskuterar hur lärares kunskapsproduktion kring sin egen undervisning ser ut. De konstaterar att en integrering av forskningsresultat kräver tid och gemensamma diskussioner mellan kollegor som sedan ska prövas tillsammans med elever. De menar att de sett att fortbildning som innebär att teori och praktik befruktar och belyser varandra i ett systematiskt arbete ger lärare rätt verktyg för att utveckla sin undervisning åt det håll man önskar. Detta bör helst ske i ett samarbete mellan lärare och forskare där forskaren står för den teoretiska litteraturen med diskussioner och utmaningar av lärarens föreställningar om undervisningen och det lärandeobjekt man har valt. I vårt arbete har vi haft forskarkontakt genom att jag som handledare för lärargruppen fått förmånen att i min tur handledas av en forskare från Göteborgs universitet. Naturligtvis är det en önskan för framtiden att alla deltagare ska få möjlighet att delta i dessa seminarier.

Just lärandeobjekt är viktigt, att urskilja och begränsa ett s.k. kritiskt moment vilket sedan ska utvecklas och iscensättas. Detta känner vi igen från matematikens utvecklingsarbete (learning studies). Här får man dock vara observant på att inte blanda ihop det lärandeobjekt man avser för eleverna och det fokus man har på sitt eget lärande som svensklärare. Författarna till artikeln påpekar också vikten av en modell som gör det möjligt för lärare att omsätta teorin till praktik genom speciellt avsatt tid för detta under arbetsdagen. Vårt lärandeobjekt begränsade vi till att utveckla undervisningen om läsförståelsestrategier. Vi hade också speciellt avsatt tid för läsning, diskussioner, teoriomsättning, reflektioner och riggning av lektioner under arbetstid.

Upprepning av arbetsprocessen är också viktig och central i ett framgångsrikt utvecklingsarbete som detta. Forskarledda litteraturseminarier , val av lärandeobjekt,  en lärargemensam riggning av nästa lektion, genomförandet i klassrummet och till sist reflektioner över lektionen tillsammans med kollegorna för att sedan planera och utveckla nya lektioner. Olin-Scheller och Schüllerqvist framhåller också att en lärande – och förändringsprocess tar tid och kräver att man som lärare är medveten om sina val av undervisningsstrategier. Därför ser jag nödvändigheten av att vårt projekt inte har ett slut som projekt brukar ha utan är starten på ett pågående utvecklingsarbete.