Cirkusflickan

 

En text ur boken Cirkusflickan skriven av Camilla Lagerqvist, finns som bedömarträning på Skolverkets hemsida inför nationella prov 2013. Jag läste boken dels av nyfikenhet på bokens tema dels för att få en bild av Skolverkets val av svårighetsgrad på text för år 6. Även om en del lärare har arbetat med det utdrag ur boken som finns på nätet så kanske inte alla har läst hela boken. Därför vill jag berätta om den utifrån min läsning.

Först vill jag citera en journalist på DNs kulturredaktion, Lotta Olsson, som då och då skriver intressanta artiklar om böcker och läsning. Hon skrev den 10 maj en artikel med rubriken ”Sluta tala om glädjen i att läsa” med anledning av alla larmrapportet som duggat tätt den sista tiden över barns och ungas läsning.  

” …Men mer och mer börjar jag misstänka att vi tänker fel, vi som försöker få andra att läsa. Vi försöker hitta den magiska boken som ska få icke-läsarna att se ljuset. Det verkar ju inte gå alls. Vi kanske hellre borde säga: skönlitteratur är viktigt, oavsett vad du tycker. För du behöver läsa. Språk är makt. Kan du uttrycka dig väl muntligt och skriftligt så kommer folk att respektera dig, och genvägen till ett bra språk går genom skönlitteraturen.

Dessutom kommer du att klara skolan bättre, för du kommer att läsa läxorna snabbare och få större förmåga att urskilja vad som är viktigt i lärobokstexterna.”

Det är en kort men kärnfull artikel som jag rekommenderar er att läsa och som kanske kan stärka oss lärare i vår ambition att hitta vägar till våra elevers läslust. Här hittar ni artikeln. Länka gärna vidare från den sidan och läs hennes boktips på Mårten Melins bok ”Pixis bok”. Den artikeln gjorde mig väldigt nyfiken på hans trilogi om Skogsbingelskolan. Har någon läs den?


Åter till Cirkusflickan som är en sexårig flicka i det fattiga Stockholm 1917. I bakgrunden anar man första världskriget. Hon heter Ellen och lever med sin mamma med mycket kärlek men med väldigt lite pengar och andra materiella ting.

 

En dag tvingas hon bort från sin mamma för att läras upp till lindansös och cirkusprinsessa. Ellen får höra av cirkusens föreståndarinna, Madam Zenitha att Ellens mamma sålde henne för en vinterkappa och ett par skinnhandskar och det är i den tron som Ellen tillbringar sin barn- och ungdom på Cirkus Formidable. Ellen längtar efter sin mamma så det värker i henne, men hon får ingen tid att sörja. För på cirkusen är det stenhård träning som gäller.

Så småningom börjar Ellen trivas allt mer med cirkuslivet och hon blir också en mycket skicklig cirkusartist, ett riktigt underbarn som går under artistnamnet Elisaveta. Hon får vara med om många äventyr och träffa massor av underliga och spännande människor. Dessa människor och livsöden är värda flera lektioners reflektion, samtal och studier av karaktärsbeskrivningar. Porträttet av Welda – skäggiga damen som kanske är både kvinna och man och som får Ellen att inse att ”människor kan vara goda även om de ser konstiga ut på utsidan” dröjer sig kvar efter läsningen.

Trots allt slutar Ellen aldrig att hoppas på att mamma en dag ska komma och hämta henne. Alla de brev som mamma skickat Ellen under årens lopp har Madam Zenitha lagt beslag på och gömt undan. Mammans liv följer berättelsen som en parallellhandling genom breven. Just parallellhandling är ett kriterium för vad barn i år 6 ska klara att läsa och förstå.

Även om jag tycker att berättelsen accelererade lite väl fort i slutet så är det en gripande, sorglig och mycket spännande historia i en annorlunda miljö. Den ger också en intressant bild av den tidens Sverige. En bra bok att läsa i samarbete mellan Sv och SO. Och i fler åldrar än i år 6.

 

Världsbokdagen...

…firade vi den 23 april tillsammans med många andra i världen. Det blev en hel dag runt boken och dess betydelse för oss. De aktiviteter klassen gjorde går ju att göra när som helst, inte bara på världsbokdagen, så därför vill jag berätta om det för er här på bloggen.

Efter högläsning med reflektioner och samtal så pratade vi om varför det är bra att läsa böcker. Det barnen kom fram till stämmer väl överens med barnboksakademins ”17 skäl för barnboken”. Dessa kan ni läsa och skriva ut HÄR. Dessutom finns den på massor av språk. Barn har kanske ett annat sätt att uttrycka det än en akademi men här är några av de argument som barnen kom fram till

·         Man lär sig på ett roligt sätt

·         Man kommer in i en annan värld

·         Man måste börja läsa tidigt, då är en barnbok bra

·         Man sätter i gång fantasin

·         Man får spänning, skratt, gråt och tröst

·         Man utvecklar det man tänker

·         Man har alltid sällskap

·         Man blir bättre på språket

·         Man lär sig fler ord

·         Ju mer man läser ju lättare blir det att läsa

·         Man blir engagerad

 Vi tittade också på en jättefin film som tog ca 15 minuter. Den rekommenderar jag varmt och ni hittar den HÄR på Youtube. Den heter Morris Lessmore och de fantastiska flygande böckerna. Länken har biblioteket tipsat mig om. Tack! Det är en animerad film utan ord. Ja, det är inte riktigt sant för orden har ju en central betydelse i handlingen men det är ingen som pratar i filmen. Visa den och låt eleverna reflektera över budskapet. Mina elevers reflektioner kan sammanfattas med att människor kommer och går men boken består, böcker ger fantasi och fyller oss med liv och känslor men boken behöver också oss, den får inte liv förrän någon läser den.

 

Boken finns som bilderbok men i det här fallet tycker jag att filmen är många gånger mer givande att använda i undervisningen.

Ett annat trevligt tips från biblioteket var att göra bokmärken med citat från en favoritbok, så det gjorde vi och så här fina blev de.

 

De ska plastas in för att de ska få ett långt liv. Baksidorna dekorerades med motiv som har med böcker och ord att göra.

Som avslutning på dagen fick eleverna den här bilden att reflektera över genom kortskrivning i sin tankebok innan vi gemensamt samtalade om den.

 

Bilden är hämtad från www.unesco.se

En elev skrev så här:

”Jag tror att när man läser så ser man världen på olika sätt. Man är liksom i en annan värld i böckerna. Man ser inte riktigt med ögonen men man ser och förstår i sina tankar och i fantasin. För i fantasin finns inga gränser. Man lever sig in i en egen värld när man läser. Man ser inre bilder och förstår hur personen i boken känner sig. Man får en egen känsla av boken. Man blir ledsen, glad eller arg när man läser och tänker att det ska bli på ett visst sätt men så händer något helt annorlunda. Det är därför jag älskar att läsa.”

 

 

Läslyft

Det är många år sedan som de första larmrapporterna om barn och ungas försämrade läsförmåga kom. Det är först under det senaste året som det har skapat stora rubriker i media. Jag tolkar det som att förskräckelsen blev allmän när även näringsliv och politiker inom EU fick upp ögonen för vad detta kan ställa till med i ett samhälle. Som jag skrivit förut så är det ju ett hot mot vår demokrati och mot varje individs förmåga att klara sig i sin omvärld.  Jag tror att fler och fler inser att de unga är morgondagens läsare och att vi alla är beroende av deras läsförmåga.

I radioprogrammet Nya Vågen den 26 mars diskuterades västvärldens försämrade läsförmåga. Programmet sändes delvis från Bologna och man diskuterade bl.a.  litteraturutredningen med Thomas Lidman som var ansvarig för den och vår kuturminister Lena Adelsohn Liljeroth.  Med i programmet var också Johan Unenge m.fl. Lyssna gärna på programmet som var intressant för oss som arbetar med läsning på olika sätt. Klicka här så kommer du till radioprogrammet.

Vi vet att en av de kanske viktigaste orsakerna till den försämrade läsförmågan är att annat har trängt ut boken som fritidssyssla. Vi vet också att det många gånger är en klassfråga.  Skolan är då den mest demokratiska arenan för barn och unga för att exponeras av böcker och bli kompenserad för de läsupplevelser som föräldrarna inte har ork att få till i en vardag med problem att få ihop tillvaron.

Man pratar i programmet om nya samarbetsformer med andra aktörer i samhället för att öka läslusten och läsförmåga. Där menar Unenge att idrottsvärlden kan komma att spela roll. Ja, varför inte även näringlivet som har lyckats att få in begreppet ”entreprenörskap” i läroplanen tänker jag då. Den positiva effekten av detta lär utebli om ”entreprenörerna” inte är läskunniga.

Det är de vuxna som ska se till att de unga får lust att läsa –bibliotekarien, läraren och föräldern.  Allt det här är egentligen kunskap som jag tidigare har förmedlat på min blogg och som varit tydlig för den insatte och /eller intresserade. När jag träffar andra kommuners språkutvecklare så märker jag att det sakta men säkert håller på att hända saker ute i landet.  Men det måste sprida sig ännu mer och därför är jag så glad över att nästa läsårs satsning inom läsområdet i vår kommun ligger så otroligt väl i linje med den rådande uppfattningen om åtgärder som behövs för att vända läget och vad forskningen visar om hur man ska få en ökad läslust och läsförmåga hos våra barn. Vi - Stefan, Rigmor och jag, har sökt pengar hos Kulturrådet för ett läsfrämjande arbete utöver det som måste ske i varje skola. Det kommer att involvera dessa viktiga grupper av människor –bibliotekarien, läraren, föräldern och naturligtvis barnet men också andra vuxna i samhället. 

Ett läslyft för Sverige talar Thomas Lidman om eftersom var 6:e vuxen har sådana brister i sin läsförmåga att de inte klarar sig helt i samhället. Ett Läslyft för Essunga kommun hoppas jag att vi kan tala om de närmsta åren.

Bologna

Den 25-28 mars hölls den stora barnboksmässan i Bologna i Italien.  I år var Sverige  hedersgäst under temat Barns rätt till kultur. Detta diskuterades genom seminarier och  samtal i olika former. Johan Unenge som är Sveriges läsambassadör träffade läsabassadörer från andra delar av världen och diskuterade bl.a. den minskade läslusten hos barn och unga. Han trycker ofta på föräldrars viktiga roll för att ge rätt signaler till sina barn om hur viktig läsningen är. Det gjorde han även här. Bra tycker jag.

Som hedersgäst presenterade Sverige en stor utställning över svenska bilder- och barnboksillustratörer. Många av dessa var personligen närvarande i Bologna.

På mässan delades också litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne  ut (ALMA-priset). I år var det Isol från Argentina som fick det. Detta har ni väl knappast kunnat undvika i media den senaste veckan. Här är en bild på henne.

 

I juryns motivering står det så vackert att hon ”skapar bilderböcker i barnets ögonhöjd”. Tyvärr kan vi inte gå till biblioteket för att beskåda detta för hennes böcker är inte översatta till svenska än. Men det kan väl höra till allmänbildningen att veta lite om henne ändå. Isol heter egentligen Marisol Misenta och föddes 1972 i Buenos Aires i Argentina. Hon är inte bara författare och illustratör utan också serietecknare, grafiker, författare, sångerska  och kompositör.

1997 debuterade hon  som författare med en bok om en liten pojke som ser stora likheter mellan sig själv och sin hund. Vida de perros heter boken. I den senare boken El Globo beskriver hon en arg och gapig mamma som blir förvandlad till en ballong och i boken Petit, el monstruo försöker ett barn reda ut varför det han gör kan vara en bra sak vid ett tillfälle men förorsaka en utskällning vid ett annat. Isol ser på världen med barnens ögon och exponerar vuxenvärldens absurditer i många av sina böcker vilket får mig att tänka på den svenska bilderboksförfattaren och illustratören Pija Lindenbaum med böcker som Gittan gömmer bort sig. Det ska bli intressant att jämföra dem på närmare håll när Isols böcker ges ut på svenska vilket säkert inte dröjer så länge.

Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne  som delas ut varje år består av, förutom äran,  fem miljoner kronor. Det gör ALMA-priset till världens största internationella barn- och ungdomslitteraturutmärkelse. Såväl författare och illustratörer som människor som jobbar med läsfrämjande kan bli ALMA-pristagare. Över 200 personer och organisationer var i år nominerade. Bland de svenska kandidaterna fanns Lennart Hellsing, Gunna Grähs och Ilon Wikland. Själva prisutdelningen hålls i Stockholm i maj.

På bokmässan diskuterades naturligtvis även den allt sämre läsförståelsen hos barn och unga men det återkommer jag till i nästa blogginlägg.

PS. Barnboksmässan i Bologna fyller 50 år i år och det gör Emil i Lönneberga också.

Den magiska kappan

 

Det här är en liten bok på drygt 100 sidor men som känns mycket, mycket mer omfångsrik än så. Den har ett djup och en värme som gör den till en av de största böckerna jag har högläst i klassen. Här kan man prata om begreppet textrörlighet när den är som bäst eftersom man rör sig in och ut, fram och tillbaka i texten: Restaurang Druvan! Var det inte på den platsen som mannen i slokhatt träffade Direktör Ström för över 80 år sedan? Oj, 1932 står det på gravstenen…när skrev flickan sin dagbok…hm, vänta nu det var i början…,jo 1932!

Om man är uppmärksam så finns det detaljer som väver ihop de två parallella berättelserna som handlingen består av tidigare än vad man kanske anar i första anblicken. På det sättet blir det en fantastisk bok att samtala om men också en bok där alla kan förstå hur man gör kopplingar, inferenser och förutsägelser under sin läsning för att förstå. Boken gör att man aktiveras som läsare på grund av de ledtrådar som hela tiden dyker upp i handlingen och som säkert skulle gå förbi många läsare om man inte läser den tillsammans och pratar om det lästa.

Nu kan man tro på min beskrivning att det är en deckare med ledtrådar där fallet till sist kommer att lösas av några barn i bästa Lasse Maja-stil men nej, det här är en helt annan genre. Tack och lov. Det står på bokens baksida att det är ”en spännande och gåtfull historia i bästa Maria Gripe-stil” och det stämmer bra.

Man hamnar direkt i handlingen på ett sätt som gör att man vill veta mer genom meningen ”Livia vaknar tvärt”. Var det utav en dröm eller var flickan som försvann i dimmorna verklig? Livia fyller 11 år och får en röd kappa från en antikaffär i födelsedagspresent. Kappan är fantastisk men känns bara bekväm på just Livia. Varför? Är kappan magisk? Kappans första ägare, Elin, får man följa genom Elins dagboksanteckningar från 1932 vilka är insprängda i berättelsen. På bara några få sidor ur dagboken får man ett helt livsöde. Elins. Även hon 11 år. Det som sedan händer och hur Elins och Livias berättelser vävs ihop är så imponerande uttänkt av författaren så att man till slut är beredd att tro att magin existerar.

Det är sällan som en klass är så enhälligt positiva efter en högläsningsbok som efter denna. Under läsningen var verkligen alla barn otroligt fokuserade och intresserade. Alla var aktiva i samtalen och ivriga att få berätta om sina tankar. I bland satt de nästan och hoppade av förväntan  och spänning. Flera skrev i sina tankeböcker om att boken var en av de allra bästa, både spännande och sorglig.  De tyckte om att ”man fick lägga ihop pusselbitarna för att förstå den”. De skrev också om hur de kom i gång att tänka själva när de hörde hur andra tänkte runt det lästa. 

Själv är jag lika lyrisk över berättelsen som över hur fantastiska samtal vi hade i klassen tack vare den gemensamma läsupplevelsen.

Läs den! Ha en näsduk tillhands för säkerhets skull. Den framkallar "inre känslor" som en flicka i klassen uttryckte det.

FAKTA:

Klassen som jag har läst den för är en åldersblandad fyrfemma.
Författaren heter Katarina Genar.
Illustratör : Lina Bodén. Även hon har gjort ett strålande jobb med vinjetterna och  omslagsbilden som även de innehåller tänkvärda detaljer.

Så här ser boken ut:

 

 

Martin Widmark…

…har också uppmärksammat att barns och ungas läsning blir allt sämre både vad det gäller läsförståelse och läslust. Liksom många av oss och inte minst på senare tid också EU:s politiker, ser Martin Widmark hur detta, att 20% av de unga inte kan läsa, blir ett av vårt absolut största samhällsproblem om vi inte gör något åt det nu. Hur fungerar ett land där allt fler människor inte kan läsa en längre text och som inte förstår innehållet i det de läser? Här handlar det inte bara om skönlitteratur utan myndighetspapper, beskrivningar, kontrakt, kurslitteratur o.s.v.

Som ni alla vet är han en av Sveriges mest lästa barnboksförfattare men nu har han tagit ledigt från författandet under minst ett år för att driva projektet ”En läsande klass”, helt ideellt. Detta ska leda till en bok med en slags kursplan för åren 1-6. Boken ska delas ut gratis till låg- och mellanstadieskolor och ska innehålla modeller och metoder från lärare som arbetat framgångsrikt med läsförståelse under flera år. Allt baserat på gällande forskning naturligtvis.

Svt:s Agenda sände i februari ett inslag om MartinWidmarks arbete. I programmet intervjuades också Skolverkets chef, Anna Ekström. Hon poängterade att lärarna är väl utbildade för att genomföra innehållet i den nya läroplanen men att de inte har tillräckligt med tid, kraft och resurser för att undervisa på det sätt som läroplanen kräver. Efter att Martin Widmark studerat forskning m.m. för att förstå vad som behövs i skolan för att vända den negativa utvecklingen ser han ett klart samband mellan undervisning om lässtrategier och en god läsförståelse hos eleverna.

Det gläder mig att vi har ett pågående arbete i vår kommun där mitt mål som språkutvecklare är att alla svensklärare ska känna sig helt säkra i sitt förhållningssätt runt läsundervisningen och själva vara experter på hur det går till att förstå text så att man kan undervisa om de läs- och läsförståelsestrategier som forskningen menar är avgörande för att en läsare ska förstå det han läser. Varje lärare måste också kunna och leda samtal runt gemensamma textupplevelser.

Inslaget är verkligen sevärt så jag rekommenderar er att följa länken för att läsa artikeln och se de två filminslagen på 4-5 minuter.

 http://www.svt.se/agenda/att-lasa-eller-inte-lasa-en-klassfraga

PIRLS 2011

Som jag skrivit i tidigare inlägg så har jag med spänning väntat på den nya PIRLS-rapporten, PIRLS 2011. Resultatet  offentliggjordes i december 2012 och jag fick rapporten i min hand i januari. Om ni inte har tagit del av resultaten så kommer här en mycket kort sammanfattning av det som rör läsning och läsförståelse. Lite extra spännande är det eftersom klass fyra i Nossebro var med och testades.

 PIRLS är en internationell undersökning av barns läsförmåga bland barn som går i fyran. Det är tredje gången som Sverige deltar och undersökningen görs vart femte år. I den senaste undersökningen deltog 49 länder.

Läsförmågan bland elever i årskurs fyra i Sverige är god men den har försämrats över tid. I t.ex. Danmark och Norge har resultaten förbättrats sedan 2006. Flickor läser bättre än pojkar vilket gäller i de flesta länderna men det som är uppseendeväckande är att flickorna i den svenska skolan har försämrat sina resultat mer än pojkarna i sista mätningen. Fortfarande är det så att de avancerade  och goda läsarna blir färre och de medelgoda eller elementära läsarna blir fler.

Läsförståelsen av skönlitteratur har försämrats marginellt sedan 2006 däremot har resultatet för sakprosa sjunkit.

Elevers inställning till läsning har också förändrats. Den positiva inställningen till läsning har försämrats med 10% sedan 2001. Naturligtvis presterar de elever med stor läslust bättre på läsprovet och även de elever med hög socioekonomisk bakgrund. De elever med föräldrar som tycker om att läsa presterar också bättre på läsprovet.

Vad det gäller undervisningen så gynnar inte det individuella, självständiga arbetet eleverna. I resultatredovisningen visas också att det är vanligare att elever får läsa skönlitterära texter i skolan än faktatexter. Detta skulle kunna vara en orsak till att resultatet var sämre när det gäller sakprosa.

Visserligen verkar användandet av lässtrategier öka något men fortfarande får svenska elever mindre undervisning om olika typer av  lässtrategier än elever i många andra länder vilket är oroväckande.

 

Det här var en sammanfattning av sammanfattningen så ni förstår att mycket mer finns att läsa i rapporten. Det är intressant läsning och inte alls svår att ta till sig och förstå så jag rekommenderar er att läsa den på Skolverkets hemsida.  Det som jag spontant tänker på efter att ha läst resultaten är:

·         Alla lärare måste lära sig mer om att undervisa om läsning och läsförståelse vilken inte  kommer av sig själv för att man läser mycket. Gäller alla texttyper.

·         Vi måste få föräldrar att inse hur viktiga de är som förebilder. Det kanske räcker att prata positivt om läsning och uppmuntra den.

·         Vi måste öka tiden för läs- och språkutvecklande aktiviteter i klassrummet

·         Samtala om det lästa! Det ökar läslusten och gör alla delaktiga. Gäller både skönlitteratur och faktatexter

·         Läsa barn- och ungdomsböcker själv som lärare.