Genrepedagogik

När vårt läsprojekt Essunga läser nu har kommit i gång och alla verkar ha fått en väldigt bra start med elever som direkt har visat stort intresse och stort engagemang tänker jag tillbaka på vårterminen 2013. Då startade vi ett skrivarbete  i år 1-5, med inspiration av den s.k. genrepedagogiken. Det är Pauline Gibbons* som har utgått från aktuell forskning för att ge konkreta modeller för hur man kan arbeta både språk- och kunskapsutvecklande i olika ämnen. Hon menar att dessa modeller stärker språket och lärandet för alla elever inte minst andraspråkseleverna i samspel med förstaspråkseleverna i klassrummet.

Det är framförallt cirkelmodellen som numera sprids även i Sveriges skolor. I denna modell görs en viss texttyp tydlig genom fyra faser i skrivarbetet.

• Fas 1 – Bygga upp kunskap om ämnesområdet

• Fas 2 – Studera texter inom genren för att få förebilder

• Fas 3 – Skriva en gemensam text

• Fas 4 – Skriva en individuell text

Cirkelmodellen är oslagbar, tycker jag, då det gäller att få elever att förstå hur en text ska skrivas och vad de genretypiska dragen är i en viss sorts text. Den är strukturerad och mycket tydlig och ger ett mycket gott slutresultat där eleverna blir väl förtrogna med de olika texttyperna. I våras kom också en vetenskaplig artikel som bekräftar detta. Artikeln är skriven av Eija Kuyumcu (språkforsknings-institutionen i Stockholm) och så här skriver hon i artikelns abstract:

”Syftet med denna artikel är att beskriva hur en skola genom ett förändrat arbetssätt med

explicit undervisning – i form av genrebaserad pedagogik – lyckades höja elevernas resultat i nationella ämnesprov och öka andelen elever som nådde kravnivån. Positiva exempel på pedagogiskt utvecklingsarbete efterfrågas på många skolor där resultaten har stagnerat och ligger under riksgenomsnittet. I det avseendet kan artikeln vara inspirerande för andra skolor med motsvarande svårigheter och ge en hel del idéer till ett pedagogiskt utvecklings- och förändringsarbete…”

Intervju och sammanfattning hittar ni här och artikeln hittar ni här.

*Pauline Gibbons är professor och arbetar i Sidney. Hon har stor erfarenhet av andraspråksundervisning i olika länder med fokus på hur man integrerar språk- och ämnesundervisning. Hon är också författare  till boken Stärk språket stärk lärandet där man kan läsa mer om genrepedagogik. Den är så bra och metodisk att den bör finnas med i varje lärares kanon (boklista). Biblioteket har köpt hem den så låna den gärna där.

En härlig sommar och en spännande höst

 

Vid ett besök i Simrishamn på det fantastiska Österlen i juli hittade jag en alldeles underbar liten barnbokhandel. Som språkutvecklare, svensklärare och mormor var ett besök i denna bokhandel självklart.  Redan innan besöket hade jag närt en dröm om att någon gång själv få ha en alldeles egen lite barnboksshop likt den som Kathleen Kelly (Meg Ryan) har i filmen You´ve got mail, ni vet. Ja, filmen kanske har gett mig en något romantiserad bild men å andra sidan så konkurrerades den lilla barnbokhandeln ut av Joe Fox (Tom Hanks) nya stormarknad. Det ligger nog ganska nära verkligheten ändå. Det är en tuff marknad för bokhandlare över huvud taget i denna digitaliserade värld och där du kan välja en pocketbok från topplistan när du köar till kassan på Ica.

Nåväl, tillbaka till Simrishamn. En förtjusande ung kvinna arbetade i butiken och vi kom att prata böcker och språk. Förutom att hon är en blivande lärare är hon också barnbarn till ägaren av bokhandeln som är Marianne von Baumgarten-Lindberg. Denna Marianne känner ni förmodligen till, hon arbetar bland annat med barnkulturtidningen Opsis. Tack vare barnbarnets (som jag tyvärr inte vet namnet på) och mitt gemensamma intresse för språkutveckling fick jag ett exemplar av tidningen Opsis. Just detta nummer passade som handen i handsken med vad vi ska ägna oss åt i Essunga kommun i höst. Vilket sammanträffande! Artikel efter artikel om läsning, högläsning, textsamtal, läsprojekt och barnboksrecensioner. Det blev den givna läsningen för mig på stranden och som kvällslitteratur under Österlenvistelsen.

En av artiklarna berättar om hur Nobelpristagare som Selma Lagerlöf, Doris Lessing, Mo Yan, Mario Vargas Lllosa vittnat om den stora betydelse som barndomens läsning och de vuxnas inställning till berättande och läsande har. På www.nobelprize.org kan man ta del av pristagarnas tal och föreläsningar som verkligen inspirerar till att vilja ge våra barn läsupplevelser de kan bära med sig hela livet.

Jean Marie Gustave Le Clèzio berättar om tillfället när han ”förstod en sanning som inte är uppenbar för barn, det vill säga, att böcker utgör en dyrbarare skatt än fastigheter och bankkonton…böckerna väckte äventyrslust i min inskränkta tillvaro i en slumrande, solstekt, liten landsortsstad. De fick mig att ana hur vidsträckt den verkliga världen är, att utforska den inte genom kunskaper utan instinktivt, med alla sinnen. På sätt och vis har de hjälpt mig att tidigt erfara det motsägelsefulla i barnets liv, ett barn som i en skyddad värld kan glömma våld och konkurrens och ägna sig åt nöjet att iaktta omvärlden från sitt fönster.”

Visserligen tillhör inte Astrid Lindgren Nobelpristagarna men vi vet ju alla att hon är en av världens bästa barnboksförfattare ändå. Hon har många gånger vittnat om hur barndomens berättelser har inspirerat henne och så här sa hon om barn och läsning:

"Jag vill skriva för en läsekrets som kan skapa mirakel. Barn skapar mirakel när de läser. Därför behöver barn böcker."

"En barndom utan böcker, det vore ingen barndom. Det vore att vara utestängd från det förtrollade landet, där man kan hämta den sällsammaste av all glädje."

Så låt oss nu bli en av de vuxna som gör skillnad i barnens liv genom att låta dem möta det förtrollande landet. På tisdag ses vi och då fortsätter vi att planera och inspireras för ett läsår där barnen kommer att få skapa mirakel, besöka andra världar och leva andras liv.

Välkomna!

 

PS. Tidningen Opsis finns att läsa eller låna på biblioteket. Man kan självklart prenumerera själv på den också. Enklast är då att gå in på www.opsisbarnkultur.se. (Helår =4 nr kostar 280Kr). Det exemplar som jag hänvisar till i inlägget är nr 2 2013.

Pojkars läsning

Terminen närmar sig sitt slut och sommarlovet står för dörren. I vår kommun satsar vi vidare på att utveckla vår kunskap om barn och ungas läsning, läsförståelse och läslust och kanske även vår egen. Vi fortsätter också att driva det arbete som ska utveckla vår undervisning i läsförståelse.

Hur vi bedriver det språkutvecklande arbetet i klassrummet är en av de allra viktigaste punkterna som påverkar elevernas läsning men det finns andra områden, minst lika betydelsefulla, som också påverkar. En sådan är om ett barn har läsande förebilder eller inte. Om detta har det diskuterats en del och Litteraturmagazinet har fångat upp delar av den intressanta och tankeväckande diskussionen.

Här nedan är en kort artikel om problemet ur ett genusperspektiv.  Den debattartikel av Gunilla Molloy som satte fart på diskussionen kan ni läsa om ni klickar här. Just temat läsarförebilder kommer att vara en del av höstens läsfrämjande satsning i vår kommuns skolor. Bl.a kommer vi att ha ett föräldramöte med pappor som prioriterade gäster och med Johan Unenge som inspiratör. Det ser jag verkligen fram emot.

Det saknas en genusanalys av varför pojkar läser allt mindre

Det är samhällets syn på manligt och kvinnligt som gör att pojkarna väljer bort läsningen. Det skriver docenten Gunilla Molloy i en debattartikel i tidningen Dagens Nyheter.

Docenten Gunilla Molloy kritiserar den statliga Litteraturutredningen för dess analys om varför pojkar läser allt mindre. Hon skriver i en debattartikel i Dagens Nyheter (8 april 2013) att det inte är skolans fel att pojkarnas läsförståelse minskar – utan hela samhällets.

Gunilla Molloy anser att det är fel att skylla många pojkars ointresse av att läsa på skolan. Frågan borde i stället analyseras ur ett samhällsperspektiv där en genusanalys borde vara det centrala.

Hon påpekar att en viktig faktor till pojkars minskade läsförståelse helt enkelt är att det anses omanligt att läsa skönlitteratur i vårt samhälle – och om inte män läser böcker kommer inte deras söner att göra det heller.

Gunilla Molloy skriver:

"I klassrummets genusimpregnerade kontext kan vi hela tiden se hur handlingar laddas med genusbärande markörer; att sitta bredvid en flicka (feminint), att läsa skönlitteratur (feminint), att samtala om skönlitteratur (feminint) att skriva om skönlitteratur (feminint), att ta avstånd från det feminina (manligt)."

Hon tycker att Litteraturutredningen, och andra som pratar om hur pojkar ska förmås att läsa, borde ändra perspektiv och i fortsättningen diskutera pojkars läsmotstånd utifrån ett samhällsperspektiv.

"Då kan vi konstatera att många män, i sin gestaltning av manlighet, bland annat gör det genom att inte läsa skönlitteratur."

Att inte läsa böcker gör i förlängningen att pojkar och män blir "förlorare i det moderna kunskapssamhället" eftersom läsning av skönlitteratur påverkar vår förmåga att förstå andra människor, menar debattöre

Skriven av Hanna Modigh Glansholm, chefredaktör på Litteraturmagazinet

Och här en passande bild som Rigmor har skickat mig, också den hämtad från Litteraturmagazinet

 

 

 

 

Cirkusflickan

 

En text ur boken Cirkusflickan skriven av Camilla Lagerqvist, finns som bedömarträning på Skolverkets hemsida inför nationella prov 2013. Jag läste boken dels av nyfikenhet på bokens tema dels för att få en bild av Skolverkets val av svårighetsgrad på text för år 6. Även om en del lärare har arbetat med det utdrag ur boken som finns på nätet så kanske inte alla har läst hela boken. Därför vill jag berätta om den utifrån min läsning.

Först vill jag citera en journalist på DNs kulturredaktion, Lotta Olsson, som då och då skriver intressanta artiklar om böcker och läsning. Hon skrev den 10 maj en artikel med rubriken ”Sluta tala om glädjen i att läsa” med anledning av alla larmrapportet som duggat tätt den sista tiden över barns och ungas läsning.  

” …Men mer och mer börjar jag misstänka att vi tänker fel, vi som försöker få andra att läsa. Vi försöker hitta den magiska boken som ska få icke-läsarna att se ljuset. Det verkar ju inte gå alls. Vi kanske hellre borde säga: skönlitteratur är viktigt, oavsett vad du tycker. För du behöver läsa. Språk är makt. Kan du uttrycka dig väl muntligt och skriftligt så kommer folk att respektera dig, och genvägen till ett bra språk går genom skönlitteraturen.

Dessutom kommer du att klara skolan bättre, för du kommer att läsa läxorna snabbare och få större förmåga att urskilja vad som är viktigt i lärobokstexterna.”

Det är en kort men kärnfull artikel som jag rekommenderar er att läsa och som kanske kan stärka oss lärare i vår ambition att hitta vägar till våra elevers läslust. Här hittar ni artikeln. Länka gärna vidare från den sidan och läs hennes boktips på Mårten Melins bok ”Pixis bok”. Den artikeln gjorde mig väldigt nyfiken på hans trilogi om Skogsbingelskolan. Har någon läs den?


Åter till Cirkusflickan som är en sexårig flicka i det fattiga Stockholm 1917. I bakgrunden anar man första världskriget. Hon heter Ellen och lever med sin mamma med mycket kärlek men med väldigt lite pengar och andra materiella ting.

 

En dag tvingas hon bort från sin mamma för att läras upp till lindansös och cirkusprinsessa. Ellen får höra av cirkusens föreståndarinna, Madam Zenitha att Ellens mamma sålde henne för en vinterkappa och ett par skinnhandskar och det är i den tron som Ellen tillbringar sin barn- och ungdom på Cirkus Formidable. Ellen längtar efter sin mamma så det värker i henne, men hon får ingen tid att sörja. För på cirkusen är det stenhård träning som gäller.

Så småningom börjar Ellen trivas allt mer med cirkuslivet och hon blir också en mycket skicklig cirkusartist, ett riktigt underbarn som går under artistnamnet Elisaveta. Hon får vara med om många äventyr och träffa massor av underliga och spännande människor. Dessa människor och livsöden är värda flera lektioners reflektion, samtal och studier av karaktärsbeskrivningar. Porträttet av Welda – skäggiga damen som kanske är både kvinna och man och som får Ellen att inse att ”människor kan vara goda även om de ser konstiga ut på utsidan” dröjer sig kvar efter läsningen.

Trots allt slutar Ellen aldrig att hoppas på att mamma en dag ska komma och hämta henne. Alla de brev som mamma skickat Ellen under årens lopp har Madam Zenitha lagt beslag på och gömt undan. Mammans liv följer berättelsen som en parallellhandling genom breven. Just parallellhandling är ett kriterium för vad barn i år 6 ska klara att läsa och förstå.

Även om jag tycker att berättelsen accelererade lite väl fort i slutet så är det en gripande, sorglig och mycket spännande historia i en annorlunda miljö. Den ger också en intressant bild av den tidens Sverige. En bra bok att läsa i samarbete mellan Sv och SO. Och i fler åldrar än i år 6.

 

Världsbokdagen...

…firade vi den 23 april tillsammans med många andra i världen. Det blev en hel dag runt boken och dess betydelse för oss. De aktiviteter klassen gjorde går ju att göra när som helst, inte bara på världsbokdagen, så därför vill jag berätta om det för er här på bloggen.

Efter högläsning med reflektioner och samtal så pratade vi om varför det är bra att läsa böcker. Det barnen kom fram till stämmer väl överens med barnboksakademins ”17 skäl för barnboken”. Dessa kan ni läsa och skriva ut HÄR. Dessutom finns den på massor av språk. Barn har kanske ett annat sätt att uttrycka det än en akademi men här är några av de argument som barnen kom fram till

·         Man lär sig på ett roligt sätt

·         Man kommer in i en annan värld

·         Man måste börja läsa tidigt, då är en barnbok bra

·         Man sätter i gång fantasin

·         Man får spänning, skratt, gråt och tröst

·         Man utvecklar det man tänker

·         Man har alltid sällskap

·         Man blir bättre på språket

·         Man lär sig fler ord

·         Ju mer man läser ju lättare blir det att läsa

·         Man blir engagerad

 Vi tittade också på en jättefin film som tog ca 15 minuter. Den rekommenderar jag varmt och ni hittar den HÄR på Youtube. Den heter Morris Lessmore och de fantastiska flygande böckerna. Länken har biblioteket tipsat mig om. Tack! Det är en animerad film utan ord. Ja, det är inte riktigt sant för orden har ju en central betydelse i handlingen men det är ingen som pratar i filmen. Visa den och låt eleverna reflektera över budskapet. Mina elevers reflektioner kan sammanfattas med att människor kommer och går men boken består, böcker ger fantasi och fyller oss med liv och känslor men boken behöver också oss, den får inte liv förrän någon läser den.

 

Boken finns som bilderbok men i det här fallet tycker jag att filmen är många gånger mer givande att använda i undervisningen.

Ett annat trevligt tips från biblioteket var att göra bokmärken med citat från en favoritbok, så det gjorde vi och så här fina blev de.

 

De ska plastas in för att de ska få ett långt liv. Baksidorna dekorerades med motiv som har med böcker och ord att göra.

Som avslutning på dagen fick eleverna den här bilden att reflektera över genom kortskrivning i sin tankebok innan vi gemensamt samtalade om den.

 

Bilden är hämtad från www.unesco.se

En elev skrev så här:

”Jag tror att när man läser så ser man världen på olika sätt. Man är liksom i en annan värld i böckerna. Man ser inte riktigt med ögonen men man ser och förstår i sina tankar och i fantasin. För i fantasin finns inga gränser. Man lever sig in i en egen värld när man läser. Man ser inre bilder och förstår hur personen i boken känner sig. Man får en egen känsla av boken. Man blir ledsen, glad eller arg när man läser och tänker att det ska bli på ett visst sätt men så händer något helt annorlunda. Det är därför jag älskar att läsa.”

 

 

Läslyft

Det är många år sedan som de första larmrapporterna om barn och ungas försämrade läsförmåga kom. Det är först under det senaste året som det har skapat stora rubriker i media. Jag tolkar det som att förskräckelsen blev allmän när även näringsliv och politiker inom EU fick upp ögonen för vad detta kan ställa till med i ett samhälle. Som jag skrivit förut så är det ju ett hot mot vår demokrati och mot varje individs förmåga att klara sig i sin omvärld.  Jag tror att fler och fler inser att de unga är morgondagens läsare och att vi alla är beroende av deras läsförmåga.

I radioprogrammet Nya Vågen den 26 mars diskuterades västvärldens försämrade läsförmåga. Programmet sändes delvis från Bologna och man diskuterade bl.a.  litteraturutredningen med Thomas Lidman som var ansvarig för den och vår kuturminister Lena Adelsohn Liljeroth.  Med i programmet var också Johan Unenge m.fl. Lyssna gärna på programmet som var intressant för oss som arbetar med läsning på olika sätt. Klicka här så kommer du till radioprogrammet.

Vi vet att en av de kanske viktigaste orsakerna till den försämrade läsförmågan är att annat har trängt ut boken som fritidssyssla. Vi vet också att det många gånger är en klassfråga.  Skolan är då den mest demokratiska arenan för barn och unga för att exponeras av böcker och bli kompenserad för de läsupplevelser som föräldrarna inte har ork att få till i en vardag med problem att få ihop tillvaron.

Man pratar i programmet om nya samarbetsformer med andra aktörer i samhället för att öka läslusten och läsförmåga. Där menar Unenge att idrottsvärlden kan komma att spela roll. Ja, varför inte även näringlivet som har lyckats att få in begreppet ”entreprenörskap” i läroplanen tänker jag då. Den positiva effekten av detta lär utebli om ”entreprenörerna” inte är läskunniga.

Det är de vuxna som ska se till att de unga får lust att läsa –bibliotekarien, läraren och föräldern.  Allt det här är egentligen kunskap som jag tidigare har förmedlat på min blogg och som varit tydlig för den insatte och /eller intresserade. När jag träffar andra kommuners språkutvecklare så märker jag att det sakta men säkert håller på att hända saker ute i landet.  Men det måste sprida sig ännu mer och därför är jag så glad över att nästa läsårs satsning inom läsområdet i vår kommun ligger så otroligt väl i linje med den rådande uppfattningen om åtgärder som behövs för att vända läget och vad forskningen visar om hur man ska få en ökad läslust och läsförmåga hos våra barn. Vi - Stefan, Rigmor och jag, har sökt pengar hos Kulturrådet för ett läsfrämjande arbete utöver det som måste ske i varje skola. Det kommer att involvera dessa viktiga grupper av människor –bibliotekarien, läraren, föräldern och naturligtvis barnet men också andra vuxna i samhället. 

Ett läslyft för Sverige talar Thomas Lidman om eftersom var 6:e vuxen har sådana brister i sin läsförmåga att de inte klarar sig helt i samhället. Ett Läslyft för Essunga kommun hoppas jag att vi kan tala om de närmsta åren.

Bologna

Den 25-28 mars hölls den stora barnboksmässan i Bologna i Italien.  I år var Sverige  hedersgäst under temat Barns rätt till kultur. Detta diskuterades genom seminarier och  samtal i olika former. Johan Unenge som är Sveriges läsambassadör träffade läsabassadörer från andra delar av världen och diskuterade bl.a. den minskade läslusten hos barn och unga. Han trycker ofta på föräldrars viktiga roll för att ge rätt signaler till sina barn om hur viktig läsningen är. Det gjorde han även här. Bra tycker jag.

Som hedersgäst presenterade Sverige en stor utställning över svenska bilder- och barnboksillustratörer. Många av dessa var personligen närvarande i Bologna.

På mässan delades också litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne  ut (ALMA-priset). I år var det Isol från Argentina som fick det. Detta har ni väl knappast kunnat undvika i media den senaste veckan. Här är en bild på henne.

 

I juryns motivering står det så vackert att hon ”skapar bilderböcker i barnets ögonhöjd”. Tyvärr kan vi inte gå till biblioteket för att beskåda detta för hennes böcker är inte översatta till svenska än. Men det kan väl höra till allmänbildningen att veta lite om henne ändå. Isol heter egentligen Marisol Misenta och föddes 1972 i Buenos Aires i Argentina. Hon är inte bara författare och illustratör utan också serietecknare, grafiker, författare, sångerska  och kompositör.

1997 debuterade hon  som författare med en bok om en liten pojke som ser stora likheter mellan sig själv och sin hund. Vida de perros heter boken. I den senare boken El Globo beskriver hon en arg och gapig mamma som blir förvandlad till en ballong och i boken Petit, el monstruo försöker ett barn reda ut varför det han gör kan vara en bra sak vid ett tillfälle men förorsaka en utskällning vid ett annat. Isol ser på världen med barnens ögon och exponerar vuxenvärldens absurditer i många av sina böcker vilket får mig att tänka på den svenska bilderboksförfattaren och illustratören Pija Lindenbaum med böcker som Gittan gömmer bort sig. Det ska bli intressant att jämföra dem på närmare håll när Isols böcker ges ut på svenska vilket säkert inte dröjer så länge.

Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne  som delas ut varje år består av, förutom äran,  fem miljoner kronor. Det gör ALMA-priset till världens största internationella barn- och ungdomslitteraturutmärkelse. Såväl författare och illustratörer som människor som jobbar med läsfrämjande kan bli ALMA-pristagare. Över 200 personer och organisationer var i år nominerade. Bland de svenska kandidaterna fanns Lennart Hellsing, Gunna Grähs och Ilon Wikland. Själva prisutdelningen hålls i Stockholm i maj.

På bokmässan diskuterades naturligtvis även den allt sämre läsförståelsen hos barn och unga men det återkommer jag till i nästa blogginlägg.

PS. Barnboksmässan i Bologna fyller 50 år i år och det gör Emil i Lönneberga också.