Den tidiga läsinlärningen

 

Under vecka 44 fick jag i min roll som språkutvecklare möjlighet att vara med på en utbildning med rubriken Att lära barn läsa på djupet. Göteborgs Stad har sedan sex år tillbaka ett samarbete med Teachers College Reading and Writing Project, Columbia University i New York. Det här samarbetet startade då Skolverket startade sin satsning med läsa- skriva- räknapengar för ett antal år sedan. Den satsningen resulterade i mina föreläsningar utifrån Tankens Mosaik i vår kommun. Det är bara att konstatera att vi har olika perspektiv och förutsättningar i en liten och i en stor kommun. I vilket fall är jag jätteglad över att ha fått vara med på ett hörn av deras samarbete genom förra veckans föreläsningar

Katie Wears från TC (Teachers College) lotsade oss fram i tre dagar mellan strukturerna och rutinerna runt lektionsuppläggen inom framförallt läsning . Hon var lika modellerande, engagerad och tydlig inför oss som hon och övriga lärare inom TC är i sin klassundervisning.

Det är inte alls så att man suckande tänker ”en ny fluga som snart flyger vidare för att lämna plats åt någon annan modepedagogik”. I stället kände jag igen det mesta från den forskning som vårt arbete med läsförståelse och läslust bygger på (Essunga läser). Men här var det så mycket mer rutin, struktur och en självklar största del av dagens schema. Det var ingen diskussion om vad lärare och ledning i dessa skolor ansåg vara allra viktigast – läsning!

Arbetet under en skoldag var strukturerat så här:

1.      IRA (Interactive Reading Activity) -20-30 min

2.      WS (Word Study) – 15-25 min

3.      SR (Shared reading) -10-15 min

4.      IW and SW (Interactive Writing and Shared Writing) 10-15 min

5.      WW (Writing Workshop) 45-60 min

6.      RW (Reading Workshop) 45-60 min

Eftersom USA har längre skoldagar så kan man arbeta med ett sådant schema i Sverige under två skoldagar.

Varje del i denna struktur har i sin tur givna rutiner som alla är väl inarbetade. Som exempel beskriver jag RW mer noggrant här nedan vilken påminner mycket om den struktur som Keene&Zimmerman beskriver i Tankens Mosaik och Brita Stensson beskriver i Mellan raderna:

1.      Minilektion, 5-10 min. Alla barn samlas i grupp på golvet runt läraren

·         Connection – Kopplar till något t.ex. Vet ni vad jag tänkte på…

·         Teach - I dag vill jag lära er… Läraren modellerar med stort engagemang och instruerar för gruppen. Det kan t.ex. handla om hur man får sin läs-kompis att berätta mer genom att ställa frågor, visa intresse, inte prata för mycket eller hur man gör förutsägelser när man får en ny bok och innan man ska börja läsa den.

·         Active Engagement – barnen samtalar två och två om sina böcker medan lärare går runt och lyssnar och stödjer (scaffolding)

·         Link – 1 minuts sammanfattning av läraren om vad de gjort och därefter ”off you go”, alltså barnen går direkt till sina platser för att läsa

2.      Work period, 10-30 och 5-15 minuter

  

·         Först individuellt sedan i par

·         Man läser och reflekterar/tränar/tänker på ”uppdraget” när man läser

·         Använder post-it lappar

·         Läser högt för varandra

·         Samtalar och reflekterar tillsammans över det lästa utifrån minilektionen

·         Läraren går runt och uppmuntrar och stöder

3.      Share, 3-5 min

     

·         Läraren går igenom med hela gruppen vad de gjort, hur problem har lösts, goda exempel, gratulerar till framgången m.m.

Det här är en liten och ganska ytligt beskriven del av arbetet inom TC. Det som jag fascineras mest av är lärarens tydliga roll och engagemang, barnens aktiva deltagande där alla är trygga med rutinerna och strukturen men framförallt på vilken nivå barnen samtalar med varandra om läsningen och texterna. Jag blev helt hänförd när jag såg två femåringar läsa en bilderbok tillsammans och den ene efter läsningen säger ”Now, we´ll talking about favourite parts” och så börjar de diskutera, titta, peka och resonera. Det här tror jag även lärarna med elever i nian drömmer om att få uppleva.

Fråga mig gärna så berättar jag mer och ger er länkar till filmer, blogg m.m.

Ny läsambassadör

Pressen är full av artiklar som manar till läsning och som diskuterar vad som händer i ett samhälle där människor inte läser. Läs så att det syns! uppmanar Patrik Hadenius oss i ett förslag till åtgärdsprogram i sex punkter (DN 28/9). Han är inte emot den elektroniska läsningen men menar att läsning i de fysiska texterna visar att läsandet är gott på ett helt annat sätt än att t.ex. sitta på bussen med blicken ner i mobiltelefonen. Det här handlar också om att vara en förebild för andra, inte minst för de unga. Läs hans manifest här.

Att vara en läsande förebild för sina barn handlar måndagens föräldramöte om. Det gäller vuxenvärlden i stort: mormor, farfar, moster, granne, kompis, pappa, storasyster, fotbollstränare, ICA-handlaren, konfirmationsprästen, läraren – alla. Om man nu inte älskar att läsa då? Det är okej men överför inte det på nästa generation genom negativa attityder. Det kan räcka  med en nyfikenhet på vad barnet läser, att som förälder se till att barnet får lugn och ro vid läsningen eftersom läsning är något viktigt o.s.v. Jag minns när min mormor förundrades över mina kunskaper när jag läste läxan i mellanstadieåldern. Mormor satt med vid köksbordet och lyssnade när mamma förhörde mig. ”Tänk vad ni får lära er mycket i skolan”. Den kommentaren fick mig att vilja lära mig ännu mer inte minst för att imponera på mormor men också för att jag på något sätt kände att det var en förmån att få utbilda sig. En kommentar med motsatt budskap som ”läser du nu igen, har du inget bättre för dig” kan göra livslång skada. Det här kommer Johan Unenge att prata om på ett roligt och tankeväckande sätt i morgon, måndag, för alla intresserade.

Johan Unenge har i dagarna slutat sitt uppdrag som läsambassadör. Jag har lyssnat till honom och läst många av de artiklar som han skrivit och tycker att han har gjort ett otroligt bra och viktigt jobb för barn och ungas läsning. En viktig del av hans insats på området har handlat om läsarförebilder vilket jag har bloggat om tidigare bl.a. här. Nu har Johanna Lindbäck tagit över uppdraget som läsambassadör i Sverige. Bra val av efterträdare till Johan av Statens kulturråd. Johanna skräder heller inte orden när hon får frågan om hur man får barn och unga att läsa.

- Det bästa tipset är både enkelt och jättesvårt; det är att man som vuxen ska läsa själv. Alltså inte bara läsa för barnen när de är små. Föräldrar och i synnerhet pappor läser inte själva, det skulle göra väldigt mycket om män fattade att om jag vill att min unge ska lyckas i skolan så får jag själv läsa en bok då och då, bara för att visa att det här kan jag göra, det är bra (DN 6/10)

Johanna Lindbäck är gymnasielärare, litteraturskribent på bokhora.se och barn- och ungdomsförfattare. Hon har skrivit böckerna En liten chock, Min typ brorsa, Tänk om det där är jag och Saker som aldrig händer. Läs gärna hennes gästkrönika på Bolla.se eller se en webfilm med Johanna Lindbäck där eller läs ännu en krönika av Johan Unenge.

 

På bokmässan släpptes nyheten om vem som skulle ta över stafettpinnen som läsambassadör efter Johan Unenge. Jag var där!

 

Fåglar på flykt

Förra veckan fick jag ett boktips som jag nu vill dela med mig av till er. Det är en tunn liten bilderbok som kan bli en fin ingång till samtalet om de familjer som är på flykt och som kanske blir våra grannar och skolkamrater.

Boken heter Den dagen och är skriven av Viveka Sjögren och handlar om en fågelfamilj som blir utkastade ur sin fågelholk av de hänsynslösa svartvita innan de små ungarna ens hade lärt sig att flyga. Familjen tvingades fly och mötte andra på vägen som också hade förlorat sina hem. Det var en svår flykt och alla klarade det inte. Inte lillasyster. De visste inte riktigt vart de skulle fly och ibland hördes de svartvitas vingslag så nära. Där fågelfamiljer samlades viskades det ibland om sådant man inte kan förstå

”Att vissa inte hade hunnit ut.

Att små ungar hade dött.

Att pappor var försvunna.

Att sorgen är så tung;

att sorgen inte har vingar, utan måste bäras

som en sten i bröstet.”

När fågelungarna lärt sig flyga säger mamma en dag att de ska flytta till Ettannatland där de sjunger andra sånger. ”Kanske är vi välkomna där”. Så slutar boken trots allt med ett ljus och ett hopp om en bättre framtid. Även bokens stilrena bilder och färger får ett klarare ljus på slutet av berättelsen. Det är en vacker och poetisk bok trots det tunga och hemska.

Det är en berättelse som kanske inte manar till samtal enligt Chambers modell där man funderar över vad som var bra, vad som var dåligt och vad jag inte förstod. Men Judith Langer däremot, hon känns helt rätt här. Minns ni henne? Om ni vill repetera och finslipa era samtalsledartalanger så läs tidigare inlägg vilka ni hittar här. I det inlägget så handlar framförallt Läsförståelsestrategier del 3 ( Föreställningsvärldar och Föreställningsbyggande klassrum) om samtalet. Det kanske inte i första hand är den här boken som kräver ”Langer-kunskap” men när vi arbetar så mycket med att läsa texter och prata lässtrategier som vi gör så kommer ju samtalet in så naturligt. Då kan det vara bra att repetera förutsättningarna för de identitetsskapande samtalen i elevgruppen.

Boken Den dagen har givits ut på Kabusa Böckers förlag och finns att låna på vårt bibliotek och passar alla åldrar tycker jag.

Genrepedagogik

När vårt läsprojekt Essunga läser nu har kommit i gång och alla verkar ha fått en väldigt bra start med elever som direkt har visat stort intresse och stort engagemang tänker jag tillbaka på vårterminen 2013. Då startade vi ett skrivarbete  i år 1-5, med inspiration av den s.k. genrepedagogiken. Det är Pauline Gibbons* som har utgått från aktuell forskning för att ge konkreta modeller för hur man kan arbeta både språk- och kunskapsutvecklande i olika ämnen. Hon menar att dessa modeller stärker språket och lärandet för alla elever inte minst andraspråkseleverna i samspel med förstaspråkseleverna i klassrummet.

Det är framförallt cirkelmodellen som numera sprids även i Sveriges skolor. I denna modell görs en viss texttyp tydlig genom fyra faser i skrivarbetet.

• Fas 1 – Bygga upp kunskap om ämnesområdet

• Fas 2 – Studera texter inom genren för att få förebilder

• Fas 3 – Skriva en gemensam text

• Fas 4 – Skriva en individuell text

Cirkelmodellen är oslagbar, tycker jag, då det gäller att få elever att förstå hur en text ska skrivas och vad de genretypiska dragen är i en viss sorts text. Den är strukturerad och mycket tydlig och ger ett mycket gott slutresultat där eleverna blir väl förtrogna med de olika texttyperna. I våras kom också en vetenskaplig artikel som bekräftar detta. Artikeln är skriven av Eija Kuyumcu (språkforsknings-institutionen i Stockholm) och så här skriver hon i artikelns abstract:

”Syftet med denna artikel är att beskriva hur en skola genom ett förändrat arbetssätt med

explicit undervisning – i form av genrebaserad pedagogik – lyckades höja elevernas resultat i nationella ämnesprov och öka andelen elever som nådde kravnivån. Positiva exempel på pedagogiskt utvecklingsarbete efterfrågas på många skolor där resultaten har stagnerat och ligger under riksgenomsnittet. I det avseendet kan artikeln vara inspirerande för andra skolor med motsvarande svårigheter och ge en hel del idéer till ett pedagogiskt utvecklings- och förändringsarbete…”

Intervju och sammanfattning hittar ni här och artikeln hittar ni här.

*Pauline Gibbons är professor och arbetar i Sidney. Hon har stor erfarenhet av andraspråksundervisning i olika länder med fokus på hur man integrerar språk- och ämnesundervisning. Hon är också författare  till boken Stärk språket stärk lärandet där man kan läsa mer om genrepedagogik. Den är så bra och metodisk att den bör finnas med i varje lärares kanon (boklista). Biblioteket har köpt hem den så låna den gärna där.

En härlig sommar och en spännande höst

 

Vid ett besök i Simrishamn på det fantastiska Österlen i juli hittade jag en alldeles underbar liten barnbokhandel. Som språkutvecklare, svensklärare och mormor var ett besök i denna bokhandel självklart.  Redan innan besöket hade jag närt en dröm om att någon gång själv få ha en alldeles egen lite barnboksshop likt den som Kathleen Kelly (Meg Ryan) har i filmen You´ve got mail, ni vet. Ja, filmen kanske har gett mig en något romantiserad bild men å andra sidan så konkurrerades den lilla barnbokhandeln ut av Joe Fox (Tom Hanks) nya stormarknad. Det ligger nog ganska nära verkligheten ändå. Det är en tuff marknad för bokhandlare över huvud taget i denna digitaliserade värld och där du kan välja en pocketbok från topplistan när du köar till kassan på Ica.

Nåväl, tillbaka till Simrishamn. En förtjusande ung kvinna arbetade i butiken och vi kom att prata böcker och språk. Förutom att hon är en blivande lärare är hon också barnbarn till ägaren av bokhandeln som är Marianne von Baumgarten-Lindberg. Denna Marianne känner ni förmodligen till, hon arbetar bland annat med barnkulturtidningen Opsis. Tack vare barnbarnets (som jag tyvärr inte vet namnet på) och mitt gemensamma intresse för språkutveckling fick jag ett exemplar av tidningen Opsis. Just detta nummer passade som handen i handsken med vad vi ska ägna oss åt i Essunga kommun i höst. Vilket sammanträffande! Artikel efter artikel om läsning, högläsning, textsamtal, läsprojekt och barnboksrecensioner. Det blev den givna läsningen för mig på stranden och som kvällslitteratur under Österlenvistelsen.

En av artiklarna berättar om hur Nobelpristagare som Selma Lagerlöf, Doris Lessing, Mo Yan, Mario Vargas Lllosa vittnat om den stora betydelse som barndomens läsning och de vuxnas inställning till berättande och läsande har. På www.nobelprize.org kan man ta del av pristagarnas tal och föreläsningar som verkligen inspirerar till att vilja ge våra barn läsupplevelser de kan bära med sig hela livet.

Jean Marie Gustave Le Clèzio berättar om tillfället när han ”förstod en sanning som inte är uppenbar för barn, det vill säga, att böcker utgör en dyrbarare skatt än fastigheter och bankkonton…böckerna väckte äventyrslust i min inskränkta tillvaro i en slumrande, solstekt, liten landsortsstad. De fick mig att ana hur vidsträckt den verkliga världen är, att utforska den inte genom kunskaper utan instinktivt, med alla sinnen. På sätt och vis har de hjälpt mig att tidigt erfara det motsägelsefulla i barnets liv, ett barn som i en skyddad värld kan glömma våld och konkurrens och ägna sig åt nöjet att iaktta omvärlden från sitt fönster.”

Visserligen tillhör inte Astrid Lindgren Nobelpristagarna men vi vet ju alla att hon är en av världens bästa barnboksförfattare ändå. Hon har många gånger vittnat om hur barndomens berättelser har inspirerat henne och så här sa hon om barn och läsning:

"Jag vill skriva för en läsekrets som kan skapa mirakel. Barn skapar mirakel när de läser. Därför behöver barn böcker."

"En barndom utan böcker, det vore ingen barndom. Det vore att vara utestängd från det förtrollade landet, där man kan hämta den sällsammaste av all glädje."

Så låt oss nu bli en av de vuxna som gör skillnad i barnens liv genom att låta dem möta det förtrollande landet. På tisdag ses vi och då fortsätter vi att planera och inspireras för ett läsår där barnen kommer att få skapa mirakel, besöka andra världar och leva andras liv.

Välkomna!

 

PS. Tidningen Opsis finns att läsa eller låna på biblioteket. Man kan självklart prenumerera själv på den också. Enklast är då att gå in på www.opsisbarnkultur.se. (Helår =4 nr kostar 280Kr). Det exemplar som jag hänvisar till i inlägget är nr 2 2013.

Pojkars läsning

Terminen närmar sig sitt slut och sommarlovet står för dörren. I vår kommun satsar vi vidare på att utveckla vår kunskap om barn och ungas läsning, läsförståelse och läslust och kanske även vår egen. Vi fortsätter också att driva det arbete som ska utveckla vår undervisning i läsförståelse.

Hur vi bedriver det språkutvecklande arbetet i klassrummet är en av de allra viktigaste punkterna som påverkar elevernas läsning men det finns andra områden, minst lika betydelsefulla, som också påverkar. En sådan är om ett barn har läsande förebilder eller inte. Om detta har det diskuterats en del och Litteraturmagazinet har fångat upp delar av den intressanta och tankeväckande diskussionen.

Här nedan är en kort artikel om problemet ur ett genusperspektiv.  Den debattartikel av Gunilla Molloy som satte fart på diskussionen kan ni läsa om ni klickar här. Just temat läsarförebilder kommer att vara en del av höstens läsfrämjande satsning i vår kommuns skolor. Bl.a kommer vi att ha ett föräldramöte med pappor som prioriterade gäster och med Johan Unenge som inspiratör. Det ser jag verkligen fram emot.

Det saknas en genusanalys av varför pojkar läser allt mindre

Det är samhällets syn på manligt och kvinnligt som gör att pojkarna väljer bort läsningen. Det skriver docenten Gunilla Molloy i en debattartikel i tidningen Dagens Nyheter.

Docenten Gunilla Molloy kritiserar den statliga Litteraturutredningen för dess analys om varför pojkar läser allt mindre. Hon skriver i en debattartikel i Dagens Nyheter (8 april 2013) att det inte är skolans fel att pojkarnas läsförståelse minskar – utan hela samhällets.

Gunilla Molloy anser att det är fel att skylla många pojkars ointresse av att läsa på skolan. Frågan borde i stället analyseras ur ett samhällsperspektiv där en genusanalys borde vara det centrala.

Hon påpekar att en viktig faktor till pojkars minskade läsförståelse helt enkelt är att det anses omanligt att läsa skönlitteratur i vårt samhälle – och om inte män läser böcker kommer inte deras söner att göra det heller.

Gunilla Molloy skriver:

"I klassrummets genusimpregnerade kontext kan vi hela tiden se hur handlingar laddas med genusbärande markörer; att sitta bredvid en flicka (feminint), att läsa skönlitteratur (feminint), att samtala om skönlitteratur (feminint) att skriva om skönlitteratur (feminint), att ta avstånd från det feminina (manligt)."

Hon tycker att Litteraturutredningen, och andra som pratar om hur pojkar ska förmås att läsa, borde ändra perspektiv och i fortsättningen diskutera pojkars läsmotstånd utifrån ett samhällsperspektiv.

"Då kan vi konstatera att många män, i sin gestaltning av manlighet, bland annat gör det genom att inte läsa skönlitteratur."

Att inte läsa böcker gör i förlängningen att pojkar och män blir "förlorare i det moderna kunskapssamhället" eftersom läsning av skönlitteratur påverkar vår förmåga att förstå andra människor, menar debattöre

Skriven av Hanna Modigh Glansholm, chefredaktör på Litteraturmagazinet

Och här en passande bild som Rigmor har skickat mig, också den hämtad från Litteraturmagazinet

 

 

 

 

Cirkusflickan

 

En text ur boken Cirkusflickan skriven av Camilla Lagerqvist, finns som bedömarträning på Skolverkets hemsida inför nationella prov 2013. Jag läste boken dels av nyfikenhet på bokens tema dels för att få en bild av Skolverkets val av svårighetsgrad på text för år 6. Även om en del lärare har arbetat med det utdrag ur boken som finns på nätet så kanske inte alla har läst hela boken. Därför vill jag berätta om den utifrån min läsning.

Först vill jag citera en journalist på DNs kulturredaktion, Lotta Olsson, som då och då skriver intressanta artiklar om böcker och läsning. Hon skrev den 10 maj en artikel med rubriken ”Sluta tala om glädjen i att läsa” med anledning av alla larmrapportet som duggat tätt den sista tiden över barns och ungas läsning.  

” …Men mer och mer börjar jag misstänka att vi tänker fel, vi som försöker få andra att läsa. Vi försöker hitta den magiska boken som ska få icke-läsarna att se ljuset. Det verkar ju inte gå alls. Vi kanske hellre borde säga: skönlitteratur är viktigt, oavsett vad du tycker. För du behöver läsa. Språk är makt. Kan du uttrycka dig väl muntligt och skriftligt så kommer folk att respektera dig, och genvägen till ett bra språk går genom skönlitteraturen.

Dessutom kommer du att klara skolan bättre, för du kommer att läsa läxorna snabbare och få större förmåga att urskilja vad som är viktigt i lärobokstexterna.”

Det är en kort men kärnfull artikel som jag rekommenderar er att läsa och som kanske kan stärka oss lärare i vår ambition att hitta vägar till våra elevers läslust. Här hittar ni artikeln. Länka gärna vidare från den sidan och läs hennes boktips på Mårten Melins bok ”Pixis bok”. Den artikeln gjorde mig väldigt nyfiken på hans trilogi om Skogsbingelskolan. Har någon läs den?


Åter till Cirkusflickan som är en sexårig flicka i det fattiga Stockholm 1917. I bakgrunden anar man första världskriget. Hon heter Ellen och lever med sin mamma med mycket kärlek men med väldigt lite pengar och andra materiella ting.

 

En dag tvingas hon bort från sin mamma för att läras upp till lindansös och cirkusprinsessa. Ellen får höra av cirkusens föreståndarinna, Madam Zenitha att Ellens mamma sålde henne för en vinterkappa och ett par skinnhandskar och det är i den tron som Ellen tillbringar sin barn- och ungdom på Cirkus Formidable. Ellen längtar efter sin mamma så det värker i henne, men hon får ingen tid att sörja. För på cirkusen är det stenhård träning som gäller.

Så småningom börjar Ellen trivas allt mer med cirkuslivet och hon blir också en mycket skicklig cirkusartist, ett riktigt underbarn som går under artistnamnet Elisaveta. Hon får vara med om många äventyr och träffa massor av underliga och spännande människor. Dessa människor och livsöden är värda flera lektioners reflektion, samtal och studier av karaktärsbeskrivningar. Porträttet av Welda – skäggiga damen som kanske är både kvinna och man och som får Ellen att inse att ”människor kan vara goda även om de ser konstiga ut på utsidan” dröjer sig kvar efter läsningen.

Trots allt slutar Ellen aldrig att hoppas på att mamma en dag ska komma och hämta henne. Alla de brev som mamma skickat Ellen under årens lopp har Madam Zenitha lagt beslag på och gömt undan. Mammans liv följer berättelsen som en parallellhandling genom breven. Just parallellhandling är ett kriterium för vad barn i år 6 ska klara att läsa och förstå.

Även om jag tycker att berättelsen accelererade lite väl fort i slutet så är det en gripande, sorglig och mycket spännande historia i en annorlunda miljö. Den ger också en intressant bild av den tidens Sverige. En bra bok att läsa i samarbete mellan Sv och SO. Och i fler åldrar än i år 6.