Litteratursamtalets möjligheter

Michael Tengberg har under våren disputerat med sin avhandling Samtalets möjligheter. Om litteratursamtal och litteraturreception i skolan. Michael var en av huvudlärarna i Karlstad när jag läste kursen Att utmana och utveckla elevers textförståelse. Därför vill jag slå ett slag för hans intressanta avhandling vilken ni kan läsa om på adressen http://www.skolporten.com/art.aspx?id=JBiFT Där kan ni också ladda ner avhandlingen i sin helhet.

Även i det senaste numret av tidningen Alfa är avhandlingen recenserad. Här gör jag en kortkort sammanfattning av den:

Michael Tengberg funderade över vad ett litteratursamtal är och om samtalet verkligen hjälper eleverna att utveckla sin läsning. Det förekommer att man inte alls bearbetar de lästa böckerna i skolan eller så skriver man ett referat för att redovisa sin läsning. Han menar att det är fullständigt nödvändigt att klassen ofta läser samma bok och samtalar om den för att eleverna ska få syn på sin egen läsning och för att utveckla lässtrategier.

Hans forskning är gjord genom att studera fyra lärares litteratursamtal i skolår 8 och 9. Han undersökte olika nivåer av samtalet och om det som sägs i klassrummet verkligen påverkar eleverna. Han kunde identifiera sex olika läsarter i samtalen:

1. Den handlingsorienterade läsningen som de flesta samtalen ofta börjar med. Det är dock alltför lätt att fastna i berättelsens handling och inte fördjupa samtalet.
2. Den betydelseorienterade läsningen kan dock vara en möjlig väg att komma vidare på. Då diskuterar man textens tematik och försöker se det som inte är utskrivet.
3. Textens värderingar. Man diskuterar textens värderingar och kan t.ex. fundera över huvudpersonens handlande.
4. I en subjektsorienterad läsning utgår man från läsarens personliga erfarenheter och upplevelser.
5. I den intentionsorienterade läsningen så utgår man från författarens syfte med texten.
6. Den metakognitiva läsningen riktar in sig på det som händer med läsaren under läsningen, hur texten och samtalet påverkar läsaren.

Michael Tengberg menar att lärarens roll är helt avgörande och att det är en krävande uppgift att leda samtalet. Mänga lärare anser att tiden inte räcker till för de djupa textsamtalen men det menar Michael är ett klent argument. Även om det tar tid är det värt mödan. Ett vanligt problem är dock att samtalen ofta utgår från lärarnas läsning av texten och de frågeställningar som lärarna bedömt vara angelägna. Mer sällan är det elevernas egna frågor och funderingar som driver samtalet framåt. Där är bra om läraren ställer autentiska frågor och inte heller låter eleverna fastna i långa redovisningar av handlingen utan istället varierar de olika läsartsstilarna. Han tycker också att det kan vara värt att låta eleverna förbereda sig i par inför det gemensamma samtalet, kanske utifrån givna frågeställningar för att det ska bli lättare för dem att delta i klassrumsdiskussionen. Årminstone om de är ovana vi detta arbetssätt. 

Michel menar att  begreppen om de olika läsarterna kan hjälpa oss lärare att precisera olika inriktningar inte minst i diskussioner om svenskämnets mål med avseende på elevers läsning. Det räcker inte att vi frågar oss vilka texter som elever bör läsa i skolan, utan vi behöver också fundera över vilka sätt att läsa som vi vill att elever ska utveckla.

Broar mellan pedagogiken och neurovetenskapen

Läskonferensen i Stockholm gav som sagt många intressanta forskare som föreläsare. Bl.a presenterades Torkel Klingbergs forskning om hur hjärnans mognad, barnens miljö, utvecklandet av minnet och skolpresentationer ihop. Arbetsminnet har ju stor betydelse för hur barnen ska lyckas i skolan. Det har betydelse för förmågan att kontrollera sin koncentration och är viktigt för matematisk förmåga och läsförståelse bl.a.  

I gruppen 10-åringar är resultatet av arbetsminnet mycket spretigt. Det skiftar mellan  en

6-årings och en 14-årings arbetsminnesförmåga. Dessa 10-åringar undervisar vi oftast som en grupp!

Några barn har mycket arbetsminne, andra har lite, de flesta ligger i mitten. Har man ett rejält arbetsminne är man med största sannolikhet väl rustad för att bli bra i matematik. Men hjärnan är formbar. Det går att träna upp arbetsminne, matematisk förmåga, läsförståelse och koncentration. Även om arbetsminnet är genetiskt betingat så slås gener av och på. Denna process kan uppstå genom miljöpåverkan. Gener är inte ödet!

Torkel Klingberg menar att det behöver byggas broar mellan pedagogiken och neurovetenskapen. Ni som har hängt med i de senaste dagarnas mediebevakning av Vetenskapsfestivalen i Göteborg har väl inte undgått kritiken av Björklunds ”katederundervisning” och uppmaningen att skolan bör använda sig av nya rön från hjärnforskningen.

www.dn.se/nyheter/vetenskap/sa-vill-hjarnforskarna-andra-skolan På denna sida kan ni läsa mer om vad olika hjärnforskar kan tillföra skolan och tester om vilken sorts undervisning elever lär sig mest av.

Examensarbete

Som ni märker har jag legat lågt ett tag. På onsdag ska jag presentera mitt examensarbete på Pedagogen i Göteborg och är därför fullt koncentrerad på det. Återkommer på torsdag.
Lena

Läskonferens

Den 8 april var jag i Stockholm på en läskonferens med flera intressanta forskare som förläste. Caroline Liberg var en av dem. Här är en kort sammanfattning av hennes huvudbudskap i föreläsningen. Gå gärna in på www.did.uu.se/carolineliberg för att få veta mer om henne och hennes forskning. Där kan man också länka sig till en bra filmad intervju från Skolakuten med henne. Man kan också läsa en intervju om ett undervisningsexempel som heter Spökägget vilket är ett exempel på ett arbetssätt eller förhållningssätt för ett bra läs- och skrivutvecklande tema. Lite storyline-liknande tycker jag. Spökägget finns som handbok att köpa. Nu till föreläsningen:

Tre viktiga dimensioner i läsutvecklingen är

1.      förmågan att hantera skriftkoden,

2.      att bygga läsförståelse och

3.      att skapa läsintresse.

Dessa löper parallellt, men intar en mer eller mindre kritisk roll vid olika tidpunkter i läsutvecklingen. I sin presentation uppehöll hon sig vid några centrala kritiska punkter i utvecklingen av förmågan att bygga läsförståelse i läsning av texter inom skolans olika ämnen och diskuterade undervisningens roll för att stödja utvecklingen av den här förmågan.

De fyra kritiska punkterna i läs- och skrivutvecklingen är:

1.      I förskoleåldern då barn måste få komma in i lekfulla sammanhang där man läser och skriver tillsammans och pratar om det man läser och skriver på en mängd olika sätt

2.      Att knäcka skriftkoden för att själv kunna ta till sig det skrivna materialet genom att läsa och att själv producera texter

3.      När barnen möter betydligt större textmängder, ofta i trean och fyran

4.      Ett fortsatt stöd genom hela utbildningen för att möta och bemöta specifika ämnesspråk och texter av alla de slag

Det är inte bara att knäcka koden utan det är viktigt att ha ett rikt språk. Skolan måste ge fortsatt lässtöd. Vi måste fortsätta att jobba med läsundervisning, med lässtrategier och läsförståelsestrategier och att samtala om läsandet, även om själva lästekniken. Skolan bör också stå för det ”främmande”, att låta eleverna möta längre texter. Skolan ska utmana med olika slags texter, enkla och mer komplexa. I samtal om texten är det viktigt att gå ut ur texten och fråga barnet om det som händer och vad barnet tror och vilka samband man ser och att hjälpa barnet att även röra sig framåt. Hon menar att grunden för ett rikt språk måste läggas i förskolan och att man där måste stimulera läs- och skrivkompetensen.

Tankar (och tröst) inför sommaren

Ola skulle skjutsa Linn till flygplatsen. Flyget skulle gå kl. 11.00 vilket innebar att Ola och Linn behövde vara på flygplatsen senast kl. 9.00. Ola var lite sen och tänkte då att "om jag åker direkt till flygplatsen så går det fortare och då kommer jag säkert att vara där kl. 9.00" vilket han gjorde och kom i tid. Men...Linn kom inte i väg på sin resa.

TÄNK:  Måste vi hinna igenom läroboken innan sommarlovet? Vilket är viktigast, att hinna igenom boken eller att eleverna är med?

PISA 2009

Den just nu omdiskuterade internationella PISA-undersökningens resultat offentliggjordes i slutet av 2010. Trots att olika länder kan hamna på olika plats vad gäller olika uppgifter i undersökningen så är det den sammantagna kompetensen som PISA mäter och där ser man tydliga tendenser över tid. Ni kan naturligtvis fördjupa er i detta på egen hand genom skolverkets hemsida www.skolverket.se/sb/d/254. Rapporten Rustad för framtiden? har jag skaffat och läst om någon hellre vill läsa om resultaten i bokformat. Jag har förstås fördjupat mig i läsförståelsedelen som alltså beskriver 15-åringars läsförståelse jämfört med 64 andra länder. I korthet så visar detta följande:

• Sverige tillhör de OECD-länder vars elevers läsförmåga minskat sedan 2000
• I Sverige har andelen lågt presterande elever ökat och andelen högt presterande elever minskat
• Både flickors och pojkars medelprestationer har minskat men minskningen är betydligt större bland pojkar
• Barn som läser för nöjes skull har minskat i hela OECD
• Svenska pojkars rapporterade läslust har minskat i dubbelt så stor utsträckning som i övriga OECD-länder

Vad beror detta på då? Några möjligt förklaringar enligt rapporten är:

1. förändringar av elevers läslust och läsvanor (se blogginlägg 3 april om datorvanor),
2. strukturella förändringar i det svenska skolsystemet,
3. förändringar av arbetsformer i skolan

Det finns ett speciellt stark samband mellan regelbunden läsning av skönlitteratur och läsprestationer. Daglig läsning är viktigare än hur lång tid de använder till nöjesläsning. Läsning av annat läsmaterial än skönlitteratur som t.ex. serietidningar har minskat framförallt hos pojkar. De läser alltmer sällan långa sammanhängande texter utan korta ofta rikt illustrerade texter.

Den likvärdiga skolan har tyvärr alltmer förskjutits mot en ökad segregering. Forskningen är i stort sett enig om att ”skolors elevsammansättning har blivit allt mer homogen och att skillnaderna mellan skolor och mellan elevgrupper när det gäller elevernas resultat har blivit allt större”.

Skolors arbetssätt har också förändrats. Elevgrupperingar efter prestationsnivå och  individualisering där ansvaret flyttats från lärare till elev och där lärande delegeras till läromedlen är några möjliga förklaringar till de försämrade resultaten. Eleverna arbetar ofta med att läsa uppgifter av olika slag men får sällan lära sig strategier för hur uppgifterna ska lösas. Brist på speciell undervisning i litteraturläsning och i skrivning är också en viktig orsak till nedgången i läsprestationer.

Som så ofta påpekas det även i PISA-rapporten om en god läsundervisning och kunniga lärares betydelse för goda resultat. Man säger t.o.m att läraren är den allra viktigaste resursformen och med den nedgången vi ser i elevers läsfärdigheter så ställs vi lärare inför nya utmaningar. Här påpekas också att när elever i allt mindre utsträckning själva läser för nöjes skull blir det allt viktigare att skolan hjälper dem att utveckla sin läsning och sina lässtrategier även efter det att grundläggande färdigheter utvecklats.

Läsklubbar

Att läsa och uppleva text tillsammans är ett fantastiskt verktyg för ökad läsförståelse. Eleverna gillar det och är läsaktiva på ett helt annat sätt än vid tystläsning förstås. Här läser de Blåbärshäxan av Annika Holm som kanske är en väl enkel bok för dessa fyrfemmor men som fungerade bra för att träna in strukturen på arbetet i en läsklubb eller läsgrupp. Eleverna tyckte själva att det gav dem mycket att läsa och prata om samma text. De tyckte sig förstå den mycket bättre när de fick diskutera och delge varandra funderingar och tankar. Det är bara en av flera goda effekter med en gemensam läsupplevelse.

Se möjligheten i att använda de klassuppsättningar som finns inköpta. Nu finns också Tusen gånger starkare för 6-9skolan. Alla finns samlade på skolkontoret.