Att få läsa tillsammans

Fylld av intryck från den nationella konferens som Skolverket  anordnat i Stockholm för oss språkutvecklare vill jag dela med mig av några tankar:

En av dem som verkligen sätter i gång min inspiration och kreativitet vad det gäller barns läsning är Johan Unenge. Han är inte ”skolmänniska” och kan som läsambassadör se på barn och ungas lässituation med andra ögon. Han ställde en gång en fråga till barn på en skola om vad det bästa med böcker är. Någon svarade ”Att man blir trött”. Vad är då det bästa med dataspel? ”. Att man gör det tillsammans med kompisar”.

Just det att göra något tillsammans med kompisar tror jag är en viktig del i hur vi ska få barn och unga att vilja läsa. Gunilla Molloy skrev så insiktsfullt i sin bok Pojkar läser och skriver ungefär så här:

När vi läst en bok som förhoppningsvis har berört oss på något sätt säger vi ju inte ”Å, nu vill jag skriva en bokrecension!” Nej, vi vill prata om den med någon som också har läst den.

Då tänker jag på Aidan Chambers som menar att när vi träffar någon som har läst samma bok som en själv kastar man sig in i ett samtal om vad som var bra i boken och vad som var dåligt. Men man vill också reda ut oklarheter och sådant som man inte förstod. Dessa tre ingångar i ett textsamtal illustreras enkelt med +, - och ?.

Det finns många sätt att få barn och unga att dela gemensamma textupplevelser. Högläsning är ett mycket bra sätt. Med samtal runt texten förstås. Klassuppsättningar av skönlitteratur och läsning i grupp där några läser samma titel är ett annat sätt. Innan eleverna är vana får de ha mycket stödstrukturer eller s.k. byggnadsställningar (scaffoldings)till hjälp för att kunna föra samtal som leder dem in i nya föreställningsvärldar. Det är en av lärarens absolut viktigaste och roligaste uppgifter att vara med i dessa samtal och få vara en kugge i hjulet när de unga reflekterar, omvärderar och bygger nya föreställningar, menar jag

För att locka barnen att låna böcker på biblioteken föreslog Johan Unenge att man skulle ha rubriker på bokhyllorna som t.ex. ”För dig som vill skratta”, ”För dig som är dumpad” eller varför inte ”För dig som vill få sömnsvårigheter”. Visst skulle dessa locka till läsning mer än ”Hcg”.

Det är många som mer och mer ser hur skolbiblioteket måste bli navet i skolan för att vi ska vända den nedåtgående trenden vad det gäller barns och ungas läsning och läslust. Sådana framgångsrika exempel har jag nämnt i tidigare inlägg men det finns också att läsa om sådana på www.läsambassadören.se.

Nog av reflektioner för den här gången.

Alla läser

 

Så hette den nationella konferens jag deltog i den 18-19 oktober i Göteborg. Den hade underrubriken Att bygga för jämlik läsutveckling. Det var Kulturrådet, Skolverket, Kultur i Väst och Göteborgs stad som anordnade den. I Göteborg pågår för övrigt Barnkulturåret för fullt.

Det var många kloka föreläsare där som gav oss åhörare föredrag om läsläget i Sverige och vad man kan göra åt det. Erika Jonvallen från Skolverket diskuterade detta utifrån PIRLS och PISA. Dessa ligger till grund även för den EU-rapport och den litteraturutredning som presenterats under hösten. 24%  av 15-åriga pojkar och 10% av flickor i samma ålder har inte grundläggande läsfärdigheter =18% av Sveriges 15-åringar. Erica menar att varje kommun borde sitta i krismöte!

Ann Pihlgren diskuterar varför alla ska läsa när de flesta barn redan får upplevelser genom film och dataspel. Jo, alla behöver läsa för att utveckla världen vidare. Däremot kanske man inte längre kan motivera läsning med fantasi och andra världar utan med en möjlighet att se karaktärerna i böcker som samtalspartners. Man använder en s.k. identifikatorisk läsart där barnen får delta i en eftertänksam dialog runt det lästa vilken hjälper barnen att bl.a.skapa sin egen identitet.

Ett sätt att få barn att få lust för litteraturen är berättandet menar Carina Fast. Läsprocessen börjar mycket tidigt när barn blir lästa för. Det måste vi fortsätta med högt upp i åldrarna menar hon. Texterna måste beröra och vara sådan som man kan föra ett inre samtal med. Hennes strategi för att öka barns lust för att läsa var att göra dem nyfikna. De första läsböckerna måste få barnen att undra ”hur ska det gå?”. Med äldre barn kan man berätta eller läsa dramatiskt en liten del av en bok och sedan visa var boken finns och att de gärna får läsa den.

Representanter från Läskampanjen i Botkyrka berättade om sin lyckade satsning för att dra in de unga i läsandet, en kampanj som efter många år inte längre är en kampanj utan ett arbetssätt. Där arbetar man med workshops för lärare runt en bok. De ger tips på hur man kan arbeta med just den boken i en klass. De kan också erbjuda skapande verksamhet runt boken. Dessa idéer, boken och ev material tar sedan lärarna med sig till sina klasser.

Bibliotekarier och litteraturpedagoger från både Linköping och Karlstad berättade om sitt arbete med skolor i sina respektive städer. De hade mycket samtal runt böcker med barn i olika åldrar. De visade också sina gedigna handlingsplaner vilka involverade alla grundskolans åldrar inklusive förskolan där bibliotekarien har någon aktivitet varje vecka. De menade att det är viktigt att bibliotekesverksamheten är en integrerad del av verksamheten i skolan och att bibliotekarien har en given plats i den pedagogiska planeringen.

Isak Reichel som var sekreterare i Litterturutredningen avslutade konferensen med att berätta om den och vilka åtgärder de rekommenderat för att öka barns och ungas läsförståelse och läskunnighet. En av de viktigaste uppmaningarna var hur viktigt det är att barn får möta litteratur tidigt. En annan av föreläsarna, Lisa Adamsson som ska doktorera på Digital Litteracy frågade sig om digital läsning är ett problem eller en tillgång. Hon ser hur det lustfyllda i många bokappar skulle kunna bli en tillgång för läsintresset  medan Isak Reichel konstaterar att barn på skolor som använder datorer mycket, inte är bättre på läsning. Snarare tvärtom.

 

...så var det åtgärderna då

På Skolverkets hemsida kan man läsa bl.a två artiklar som behandlar Läs- och skrivförmåga bland elever och med anledning av litteraturutredningen är det extra intressant att läsa om orsaker till den sjunkande läskunnigheten bland unga men också vilka åtgärder som behövs för att få en rätsida på problemet. Litteratutredningen föreslår flera åtgärder i sin rapport som gäller just skolan men har förslag som också riktar sig mot bokutgivningar, bibliotek, bokhandeln, studieförbund m.m.

”För att förbättra elevers läsning krävs utifrån detta (slutsatser från PISA, min förklaring)

insatser för att öka läslust och tid för läsning bland elever, öka likvärdigheten

inom den svenska skolan samt se över hur de arbetsformer som

används i skolans läsundervisning kan utvecklas.” SOU 2012:10 sid 109

För att återgå till ovan nämnda artiklar så visar de hur stor roll hemmet har för barns läsutveckling. Föräldrars utbildning har t.ex. direkt inverkan på antalet böcker i hemmet och på tidiga läsaktiviteter med barnet i hemmet och därmed barnets läsutveckling. Tidiga läsaktiviteter kan vara att läsa högt för barnet. Man fann också hur viktig föräldrars uppmuntran och egna läsande är samt vikten av samtal mellan förälder och barn om läsning och om barnets förhållande till läsning.

Vad kan skolan göra? Elevers sociala bakgrund är omöjliga för oss lärare att påverka. Men vi kan sprida informationen till föräldrar om hur viktiga de är för sitt barn vad det gäller läsutveckling och därmed förmågan att lyckas i alla ämnen i skolan. Detta måste vi nå fram med på ett inspirerande sätt. Då känns samarbete mellan bibliotek, förskola och skola som en framgångväg att ta.

Författarna till artiklarna pekar på resultatet att barn som pratar med sina föräldrar om det de läser i mycket större utsträckning än de som inte pratar om sin läsning med föräldrarna tycker att läsning är roligt. Därför, menar de, borde samtal om läsande förekomma i större utsträckning i skolan för att gynna fler barns läsutveckling. De menar också att lärares läsning borde synliggöras och lustfyllda kreativa läsaktiviteter finnas med i det dagliga skolarbetet likaväl som kreativa miljöer som kan stimulera till läsaktiviteter på förskola och skola.

Hur kan vi göra i vår kommun? Som tur är har vi ett fantastiskt bibliotek med duktig personal och detta ska vi ta vara på i ännu högre grad. Där finns redan nu läslustinspirearande aktiviteter och föräldramöten förläggs där men jag ser hur vi skulle kunna rikta ytterligare träffar på biblioteket för förskolebarnens pappor eftersom de har en alldeles speciell betydelse i läskunnighetens Sverige. Tänk att få ha en inspirations- och själförtroendehöjande kväll där vi får berätta hur viktiga de är som läsarförebilder. Kanske kan vi göra det tillsammans med Sveriges läsambassadör Johan Unenge som har många innovativa idéer om hur vi ska öka barns läslust och läsförmåga.

I skolan kan vi följa upp detta med föräldrar, helst pappor som kommer till klassen och ger boktips och berättar positiva läsarminnen.

I förskolorna kan man inreda ”bokbadshörnor”. Där kan man inreda som en scen ur en barnbok eller saga. Kanske som hemma hos Pippi eller Alfons. På denna plats ska det finnas massor av böcker, sagofigurer, kläder för att dramatisera berättelser och sagor, papper och pennor o.s.v. Men ingen utveckling utan personal som inspirerar och är förebilder.

Vi kan inte slå oss till ro med att få föräldrar att förstå vilket stort ansvar de har utan varje lärare måste också ta sitt ansvar och utveckla sin undervisning så att den kan möta de krav som ställs på oss för att vända den nedåtgående trenden vad det gäller barns och ungas läslust och läsförståelse. Kom ihåg att vi ligger dåligt till vad det gäller tid som vi ägnar åt språkutvecklande aktiviteter jämfört med andra länder. Öka engagemanget och tiden för läsarbetet med gott samvete. Vad är viktigare än ett barns läslust och läsförståelse?

Artikelförfattarna är:                                                                                                                                                  

Eva Myrberg och Monica Rosén (Direct and indirect effects of parents´education on reading achivment among third graders in Sweden)

Christina Clark och Lucy Hawkins (Young People´s Reading: The Importance of the home environment and family support)

litteraturutredning

Ingen lär ha undgått att Litteraturutredningen har lagt fram sitt slutbetänkande. Det var en strategiskt bra idé att göra det i denna bokmässetid. Den har fått mycket och välförtjänt uppmärksamhet. I pressmeddelandet säger utredningens ordförande, Tomas Lidman, att ”litteraturutredningens analys framför allt visar att det behövs kraftfulla åtgärder för att förbättra ungas läsförståelse och öka lusten att läsa”. Det här känner vi igen.

Det verkar som om det politiska intresset är stort för rapporten. Konstigt vore väl annat. Här har vi väl själva kärnan om Sverige ska klara sig i framtiden som kunskapsnation. Man kan satsa hur mycket pengar som helst på matte och naturorienterande ämnen men om eleverna och senare studenterna inte klarar att läsa längre texter och inte förstår vad de läser då är pengarna kastade i sjön. Allas tillgång till språket är ju en av hörnstenarna i en demokrati. Det ger oss också självförtroende, inlevelseförmåga och förståelse för andra människor.

Johan Unenge, som dyker upp då och då i mina inlägg, säger i en intervju i GP den 30 september:

-         Skönlitteratur är en enkel väg till att bli bättre i alla ämnen och att bli en reflekterande människa, dessutom är det underhållning. Det är förvånande att man inte tar chansen att lära ut grejerna i form av underhållning utan tragglar på med sina SO-böcker när allt finns dramatiserat och klart

Det finns många goda idéer om hur vi ska förändra den nedåtgående trenden vad det gäller barns och ungas läsning. Men det återkommer jag till i nästa inlägg.

 

Sammanfattning av utredningen

I betänkandet görs en bedömning av litteraturens ställning i dag och viktigare utvecklingstendenser. Utredningen sammanfattar med att litteraturens ställning på många sätt är god i dagens Sverige. Befolkningens läsvanor ligger tämligen stabilt på en hög nivå, det publiceras mer litteratur än någonsin och Sverige har för att vara ett litet språkområde stora exportframgångar på litteraturområdet. Däremot kan litteraturens ställning försämras framöver på grund av de unga generationernas läsfärdighet och läsvanor som det finns tydliga belägg för att de har försämrats. Utredningen föreslår bland annat att ett läslyft för Sverige initieras utifrån konkreta målsättningar om vilka förändringar som ska ha åstadkommits till 2018.

Vill ni läsa utredningen kan ni följa länken eller googla på egen hand förstås.

http://www.sou.gov.se/litteratur/   

Hur är läget i läskunnighetens Sverige 2012?

Ja, det funderade jag över efter sommaren och läste därför forskningsrapporter, bloggar, artiklar, prognoser och annat i ett försök att få en bild av om den nedåtgående trenden vad det gäller barns läsförmåga har förändrats. Tyvärr hittar jag inga sådana bevis. Däremot finns det så många inspirerande och positiva insatser, arbetsmodeller och projekt riktade mot barns läsning runt om i Norden. Varför bryts inte den negativa trenden då? Kanske är det som Magnus Oskarsson, nationell projektledare för PISA, säger i en intervju, att

”de flesta (lärare)  jobbar väldigt hårt och gör mycket bra. Men vem har tid att sätta sig ner och utveckla undervisningen när de yttre förutsättningarna blir allt mer besvärliga? Vi ser heller inga effekter av de stora satsningar som faktiskt gjorts, som natur- och teknik-projekt och mattebiennaler. Jag tror inte satsningarna är fel men motkrafterna är så mycket starkare”

Läs hela intervjun på länken nedan.

http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2011/01/24/satsa-pa-svaga-bra-pisaresultat

Att hitta tid för att utveckla sin undervisning är många gånger svårt. Läraryrket har förändrats och många nya arbetsuppgifter som tränger ut ”lektionssnickrandet”, har lagts på yrkeskåren. I vår kommun startar en ny grupp ett utvecklingsarbete runt läsförståelse nu på fredag. Det är en fortsättning på Skolverkets satsning under förra läsåret med namnet ”Vilka elever kommer till vår skola”. Lärarna som deltar får under skoltid, med vikarie, möjlighet att tillsammans läsa litteratur och aktuell forskning, reflektera och planera lektioner vilket kan förbättra elevers läsförståelse utifrån olika lässtrategier. Lektionerna följs sedan upp och utvärderas för att utvecklas ytterligare. Det ska bli spännande att som språkutvecklare och handledare för denna grupp få följa arbetet och utvecklingen.

Det som kanske bäst visar hur den svenska skolans elever står sig internationellt sett i läsning och läsförståelse är de båda undersökningarna PIRLS och PISA. En ny PISA-undersökning gjordes under 2011 och kommer att offentliggöras i december. I undersökningen ingår två klasser från Essunga kommun. Det känns lite stort, tycker jag.

EU har kommit med en rapport om européernas läskunnighet. På många håll är det riktigt illa ställt och Sverige tillhör den lilla minoritet där läskunnigheten har försämrats mellan 2006 och 2009. Var femte Europé läser så dåligt att de inte klarar sig i det moderna samhället. Man har i rapporten också slagit hål på myten om att dålig läskunnighet skulle ha ett starkt samband med invandring. Den stora merparten av personerna med dåliga läsfärdigheter är födda och uppvuxna i det land där de bor.

För att råda bot på bristen på läskunnighet samlas nu EU:s utbildningsministrar för att ta krafttag. Redan nu rekommenderar rapportgruppens experter att öka variationen i ungdomarnas läsning från tecknade serier till skönlitteratur och e-böcker. På låg- och mellanstadiet behövs fler lärare som är specialiserade på läsundervisning och elever med svårigheter bör få individuellt stöd.

Johan Unenge, som har kommenterat rapporten i en artikel i Lärarnas tidning har som alltid en frisk och krass syn på framförallt killars läsning. "Fjäsk och muta går bra", säger han, men har även andra kreativa tankar om det här. Läs mer i artikeln

http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2012/09/07/femte-europe-har-svart-lasa

eller läs mitt blogginlägg från april i år:

http://lenassprakblogg.blogspot.se/2012/04/lasambassador-johan-unenge.html

Scaffolding

Ett nytt LÄS-år har börjat och jag hoppas att det kommer att göra skäl för namnet. Då kommer också tillfällena att samtala om det lästa att bli många.

”Språk är människans främsta redskap för att tänka, kommunicera och lära. Genom språket utvecklar människor sin identitet, uttrycker känslor och tankar och förstår hur andra känner och tänker” Lgr11 s.222

Respektfulla samtal i olika sociala sammanhang hjälper våra elever att skapa identitet. Att samtala om en gemensam textupplevelse är ett bra sammanhang. Begreppet scaffolding används av flera läsforskare och betyder ungefär stödstruktur eller byggnadsställningar (metafor). Det är läraren som får bygga dessa ställningar för eleverna så att de kan få fatt på sina tankar, utveckla sina tankar och kanske omvärdera sina tankar. Alltså en identitetsskapande aktivitet.

Scaffolding påminner om Vygostkijs tankar om imitationens betydelse där läraren eller mer kunniga kamrater är förebilder. Det var J Bruner som lanserade begreppet scaffolding som i dessa sammanhang står för en stödprocess för att eleverna så småningom ska kunna bli tänkande och självständiga läsare. Det gäller att skapa ett klassrum där hela strukturen för arbetet är en byggnadsställning. Tanken om det föreställningsbyggande klassrummet (se blogginlägg måndagen den 29:e augusti 2011) har Judith A. Langer skrivit om i boken Litterära föreställningsvärldar. 

Vad Langer också har gjort för oss är ett litet häfte (booklet) som hon har lagt ut på nätet. Där kan vi hämta inspiration, kunskap och praktiska förslag på bl.a. scaffoldings.(sid 15). Det heter Improving literary understanding through classroom conversation och finns att hämta i pdf-format på följande adress:

http://www.albany.edu/cela/publication/env.pdf

Lycka till med byggande av stödstrukturer!

"I min farmors chiffonjé..."

”I min farmors chiffonjé fanns alla de vanliga saker som en gammal dam har. Där fanns kartor över fjärran öknar. Där fanns en läderpåse med guldmynt. Där fanns ett hoprullat vargskinn med ett kulhål mellan öronen. Och naturligtvis fanns där också en svart liten pistol.

Men i ett lönnfack i chiffonjén fann jag två långa grå tänder. De var grå som aska och mycket tunga. Ingen människa har sådana tänder, och inget djur! Ingenting som vandrar på jorden har så långa tänder…!”

Det här är den spännande introduktionen till boken De långa grå tänderna av Ulf Nilsson. Det är en bok som jag har använt som en gemensam textupplevelse med samtal men också som en text där jag själv modellerar mina läsförståelsestrategier. Det är en annorlunda handling som lämpar sig för mellanåren och början på högstadiet. Berättelsen har varit i fokus både vid strategiarbete och vid textsamtal. Båda går ju in i varandra när man har arbetat med läsförståelse ett tag.

För att vara väl bekant med texten och mina egna reflektioner läste jag texten själv två gånger. Jag antecknade när jag använde olika läsförståelsestrategier. Därefter valde jag ut några av dessa vilka jag tror kan fungera bra när jag själv modellerar för att de ska förstå vad det är som händer när jag tänker och förstår texten. Eftersom texten innehåller ord och begrepp som inte är så vanliga men ändå viktiga för berättelsen rekommenderar jag att gå igenom några av dessa innan läsningen som en del av den förkunskap som ska kopplas på.

Boken består av 42 sidor med stor text och med bild på nästan varannan sida. Därför fungerar det att läsa hela boken vid ett tillfälle. Barnen fick inte berätta om sina tankar vid det första tillfället eftersom jag då hade valt att modellera hur jag förstod texten. Men jag ville ändå inte missa tillfället att med en sådan bra text få ge dem en chans att få göra egna reflektioner. Därför fick de, direkt efter att jag läst färdigt texten och utan att prata med varandra, skriva sina omedelbara tankar i sin Tankebok. De fick början på meningar att fundera runt. Dessa var:

• Jag känner…
• Jag tänker…
• Jag tycker…
• Jag tror…
• Jag undrar…

De skrivna tankarna kunde jag utgå ifrån nästa gång när vi återkopplade till den lästa texten och när vi fortsatte att träna på och prata om olika läsförståelsestrategier.

De flesta var överens om att det var en märklig mormor i handlingen. Talade mormor sanning? En modig mormor! Vem berättade egentligen? Undrar om man ser döden innan man dör? Går det att slå döden? Varför skrev författaren boken? Den gav många känslor! En bra och oförutsägbar bok!

(Ur elevernas Tankeböcker)

Fakta:

De långa grå tänderna, Ulf Nilsson. Finns hos En bok för alla för 30 kr. Finns också att låna på biblioteket i Nossebro