PIRLS 2011

Som jag skrivit i tidigare inlägg så har jag med spänning väntat på den nya PIRLS-rapporten, PIRLS 2011. Resultatet  offentliggjordes i december 2012 och jag fick rapporten i min hand i januari. Om ni inte har tagit del av resultaten så kommer här en mycket kort sammanfattning av det som rör läsning och läsförståelse. Lite extra spännande är det eftersom klass fyra i Nossebro var med och testades.

 PIRLS är en internationell undersökning av barns läsförmåga bland barn som går i fyran. Det är tredje gången som Sverige deltar och undersökningen görs vart femte år. I den senaste undersökningen deltog 49 länder.

Läsförmågan bland elever i årskurs fyra i Sverige är god men den har försämrats över tid. I t.ex. Danmark och Norge har resultaten förbättrats sedan 2006. Flickor läser bättre än pojkar vilket gäller i de flesta länderna men det som är uppseendeväckande är att flickorna i den svenska skolan har försämrat sina resultat mer än pojkarna i sista mätningen. Fortfarande är det så att de avancerade  och goda läsarna blir färre och de medelgoda eller elementära läsarna blir fler.

Läsförståelsen av skönlitteratur har försämrats marginellt sedan 2006 däremot har resultatet för sakprosa sjunkit.

Elevers inställning till läsning har också förändrats. Den positiva inställningen till läsning har försämrats med 10% sedan 2001. Naturligtvis presterar de elever med stor läslust bättre på läsprovet och även de elever med hög socioekonomisk bakgrund. De elever med föräldrar som tycker om att läsa presterar också bättre på läsprovet.

Vad det gäller undervisningen så gynnar inte det individuella, självständiga arbetet eleverna. I resultatredovisningen visas också att det är vanligare att elever får läsa skönlitterära texter i skolan än faktatexter. Detta skulle kunna vara en orsak till att resultatet var sämre när det gäller sakprosa.

Visserligen verkar användandet av lässtrategier öka något men fortfarande får svenska elever mindre undervisning om olika typer av  lässtrategier än elever i många andra länder vilket är oroväckande.

 

Det här var en sammanfattning av sammanfattningen så ni förstår att mycket mer finns att läsa i rapporten. Det är intressant läsning och inte alls svår att ta till sig och förstå så jag rekommenderar er att läsa den på Skolverkets hemsida.  Det som jag spontant tänker på efter att ha läst resultaten är:

·         Alla lärare måste lära sig mer om att undervisa om läsning och läsförståelse vilken inte  kommer av sig själv för att man läser mycket. Gäller alla texttyper.

·         Vi måste få föräldrar att inse hur viktiga de är som förebilder. Det kanske räcker att prata positivt om läsning och uppmuntra den.

·         Vi måste öka tiden för läs- och språkutvecklande aktiviteter i klassrummet

·         Samtala om det lästa! Det ökar läslusten och gör alla delaktiga. Gäller både skönlitteratur och faktatexter

·         Läsa barn- och ungdomsböcker själv som lärare.

 

Lilla E ger sig ut på resa av Charlotta Lannebo

En bok som jag vill berätta om är Lilla E ger sig ut på resa. Jag lånade den till klassen men ingen elev verkade intresserad av den. Boken tilltalade mig både vad det gäller omslag och baksidestext och jag tyckte att den måste få en chans. Utan att förbereda mig med att själv läsa den först föreslog jag för barnen att få läsa den för dem. Det är om denna bok som högläsningsbok jag vill berätta så att fler kan upptäcka den.

Några i klassen tyckte att boken såg barnslig ut och nog skulle passa tvåor och treor bättre (mina elever går i fyrfemman). Men när vi läst en bit kunde vi konstatera att språket var för svårt för de yngre barnen men att texten i storlek och omfång däremot passade barn som inte vill eller klarar att läsa böcker med mycket text. Därför tycker jag att den passar alldeles utmärkt som högläsningsbok eftersom man då kan få tag på så mycket mer än det uppenbara. Texten ger underhållning, filosofiska tankar, mycket att diskutera, en vidgad bild av Stockholm  (där handlingen utspelar sig), och många härliga människoporträtt av ganska udda personer.

Under läsningen använde vi olika läsförståelsestrategier för att förstå texten både på, bortom och  mellan raderna.  De vanligaste strategierna vi använde och samtalade om var kopplingar och inre bilder men också förutsägelser och att dra slutsatser. Det blev otroligt levande och intressanta samtal om handlingen och människorna i den men också om hur vi förstår det vi förstår.

När jag hade läst några kapitel tillbringade jag en helg i Stockholm. Det var så många platser och miljöer ur boken som jag råkade passera eller besöka  som t.ex. Riddarfjärden, Kronobergshäktet och Kaknästornet för att inte tala om tunnelbanan med ”spärrarna” och lyxkrogen Café Café vid Kungsträdgården. Vilken krog tror ni att författaren syftar på? Som vuxen drar jag mina egna slutsatser om varför krogen inte fick behålla sitt riktiga namn i boken. Författaren beskriver nämligen krogens gäster på ett inte alltför smickrande sätt.

Hur som helst så fotograferade jag dessa miljöer och byggnader  och kände nästan hur jag levde med Lilla E och hennes vänner stundtals. Bilderna visade jag för klassen nästa skoldag vilket gav berättelsen en annan dimension. Man kan naturligtvis diskutera om det var rätt, att de borde få ha sina egna inre bilder i fred. Det kan man göra som det passar bäst beroende på vilket syfte du som lärare har. Jag ville ge en bild av vår huvudstad. En stad som verkligen finns.

På baksidan av boken presenteras berättelsen som en modern saga som utspelar sig precis på gränsen mellan dröm och verklighet. Det stämmer. Allt händer under en natt, juldagsnatten. Liila E träffar och lär känna flera märkliga och udda personer. Vad sägs om Svandamen som räddar svanar ur Riddarfjärden eller Waldemar med skägg och snowjoggers som bor på en bänk på Östra station. Denne Waldemar blev erbjuden av Lilla E att följa med på resan men han svarade:

-Näru, det är din grej. Din resa. Jag är för gammal och trött och ska slagga en stund nu. Res du ensam. Det är danande.

-Danar vadå? Frågade Lilla E.

-Du kommer att växa, serdu.

-Det gör jag redan, flera centimeter per år, säger pappa.

-Du kommer att växa inuti, LillaE

Denna lilla dialog gav många funderingar och ett riktigt bra samtal. Så läs den! Kanske runt jul och kanske när man ändå läser om Sverige. Eller läs den ändå, när som helst, det är den värd.

 

 

Läser lärare barn- och ungdomsböcker?

En härlig och på många sätt läsvärd blogg för oss som gillar litteratur är bloggen ”bokhora” där vi kan läsa intressanta inlägg , recensioner, intervjuer och mycket annat runt böcker. Som de fyra bloggarna själva skriver så är det en plats för litteraturdiskussion och ”boknörderi”.

I ett inlägg från 2012 läste jag häromdagen att ”lärare borde läsa minst fem nya böcker per år” Barn och ungdomsböcker alltså. Johanna Lindbäck som är inläggets författare hade då reagerat på topplistor över barn- och ungdomsböcker sammansatta av lärare och där de tio topptitlarna var skrivna mellan 70- och 90talet. Hon frågar sig då om lärare rankar sina egna ungdomsfavoriter och om de inte läst böcker som getts ut under senare år. Eller är barn-och ungdomslitteraturen som ges ut nu så mycket sämre?

Nej, det måste vi vara överens om, att det fortfarande ges ut fantastisk litteratur för barn och ungdom. Men läser vi dem? Förslaget, som borde vara ett krav tänker jag, att varje svensklärare bör hålla sig uppdaterad med nyutgivna böcker borde kännas själklart för att kunna lotsa eleverna i en språkimpregnerande undervisning.

Läs och dela med er av era läsupplevelse till andra lärare och gå på bibliotekets bokpresentation av nyutgivna barn-och ungdomsböcker tisdagen den 26 februari kl 15.30.

Läs Johanna Lindbäcks inlägg i sin helhet på:

http://bokhora.se/2012/larare-borde-lasa-minst-fem-nya-bocker-per-ar/

Surfplattan – årets julklapp?

Som alltid slutar jag dagen med att kolla DNs artiklar om litteratur – DN bok. I går läste jag en intressant artikel om hur barns läsning, lärande, kreativitet och framtida relationer hotas av den ökade tiden framför skärmarna. Det är forskare vid Göteborgs universitet som tydligt ser sambandet mellan bl.a. sämre läsning och ökade datorvanor i sin forskning. Tiden tas från andra aktiviteter som är mer utvecklande än tid vid datorn hävdas det i artikeln. Enligt statistik från ISS så är hälften av alla 3-åringar ute på nätet och 40% av 2-åringarna. Detta förvånade mig. Däremot visst jag att något äldre barn tillbringar mycket tid framför skärmen på bekostnad av t.ex. läsning av litteratur, alltså längre texter än chatmeddelande och instruktioner.

Artikeln tar inte bara upp den försämrade läsförmågan hos barn och unga utan beskriver också vad som händer med en människa som aldrig behöver ha tråkigt eftersom man alltid är uppkopplad och vad som händer när fri lek ersätts med surfplattor och när sociala medier ersätter verkligt umgänge och hur ett kraftigt försämrat ordförråd påverkar vårt liv.

Naturligtvis inser även jag att den nya tekniken för med sig många möjligheter men för den skull kan vi vuxna inte luta oss tillbaka och tro att den sköter allt i barnens utveckling och uppfostran.

Kan vi säga så här inför julen: en timme vid skärmen= två timmars läsning och tre timmars samtal och vuxennärvaro?

Fundera på den, du!

God Jul och hoppas att ni får många hårda paket på så där 200-300 sidor!

http://www.dn.se/nyheter/sverige/forskare-surfplatta-hot-mot-barns-larande

Att få läsa tillsammans

Fylld av intryck från den nationella konferens som Skolverket  anordnat i Stockholm för oss språkutvecklare vill jag dela med mig av några tankar:

En av dem som verkligen sätter i gång min inspiration och kreativitet vad det gäller barns läsning är Johan Unenge. Han är inte ”skolmänniska” och kan som läsambassadör se på barn och ungas lässituation med andra ögon. Han ställde en gång en fråga till barn på en skola om vad det bästa med böcker är. Någon svarade ”Att man blir trött”. Vad är då det bästa med dataspel? ”. Att man gör det tillsammans med kompisar”.

Just det att göra något tillsammans med kompisar tror jag är en viktig del i hur vi ska få barn och unga att vilja läsa. Gunilla Molloy skrev så insiktsfullt i sin bok Pojkar läser och skriver ungefär så här:

När vi läst en bok som förhoppningsvis har berört oss på något sätt säger vi ju inte ”Å, nu vill jag skriva en bokrecension!” Nej, vi vill prata om den med någon som också har läst den.

Då tänker jag på Aidan Chambers som menar att när vi träffar någon som har läst samma bok som en själv kastar man sig in i ett samtal om vad som var bra i boken och vad som var dåligt. Men man vill också reda ut oklarheter och sådant som man inte förstod. Dessa tre ingångar i ett textsamtal illustreras enkelt med +, - och ?.

Det finns många sätt att få barn och unga att dela gemensamma textupplevelser. Högläsning är ett mycket bra sätt. Med samtal runt texten förstås. Klassuppsättningar av skönlitteratur och läsning i grupp där några läser samma titel är ett annat sätt. Innan eleverna är vana får de ha mycket stödstrukturer eller s.k. byggnadsställningar (scaffoldings)till hjälp för att kunna föra samtal som leder dem in i nya föreställningsvärldar. Det är en av lärarens absolut viktigaste och roligaste uppgifter att vara med i dessa samtal och få vara en kugge i hjulet när de unga reflekterar, omvärderar och bygger nya föreställningar, menar jag

För att locka barnen att låna böcker på biblioteken föreslog Johan Unenge att man skulle ha rubriker på bokhyllorna som t.ex. ”För dig som vill skratta”, ”För dig som är dumpad” eller varför inte ”För dig som vill få sömnsvårigheter”. Visst skulle dessa locka till läsning mer än ”Hcg”.

Det är många som mer och mer ser hur skolbiblioteket måste bli navet i skolan för att vi ska vända den nedåtgående trenden vad det gäller barns och ungas läsning och läslust. Sådana framgångsrika exempel har jag nämnt i tidigare inlägg men det finns också att läsa om sådana på www.läsambassadören.se.

Nog av reflektioner för den här gången.

Alla läser

 

Så hette den nationella konferens jag deltog i den 18-19 oktober i Göteborg. Den hade underrubriken Att bygga för jämlik läsutveckling. Det var Kulturrådet, Skolverket, Kultur i Väst och Göteborgs stad som anordnade den. I Göteborg pågår för övrigt Barnkulturåret för fullt.

Det var många kloka föreläsare där som gav oss åhörare föredrag om läsläget i Sverige och vad man kan göra åt det. Erika Jonvallen från Skolverket diskuterade detta utifrån PIRLS och PISA. Dessa ligger till grund även för den EU-rapport och den litteraturutredning som presenterats under hösten. 24%  av 15-åriga pojkar och 10% av flickor i samma ålder har inte grundläggande läsfärdigheter =18% av Sveriges 15-åringar. Erica menar att varje kommun borde sitta i krismöte!

Ann Pihlgren diskuterar varför alla ska läsa när de flesta barn redan får upplevelser genom film och dataspel. Jo, alla behöver läsa för att utveckla världen vidare. Däremot kanske man inte längre kan motivera läsning med fantasi och andra världar utan med en möjlighet att se karaktärerna i böcker som samtalspartners. Man använder en s.k. identifikatorisk läsart där barnen får delta i en eftertänksam dialog runt det lästa vilken hjälper barnen att bl.a.skapa sin egen identitet.

Ett sätt att få barn att få lust för litteraturen är berättandet menar Carina Fast. Läsprocessen börjar mycket tidigt när barn blir lästa för. Det måste vi fortsätta med högt upp i åldrarna menar hon. Texterna måste beröra och vara sådan som man kan föra ett inre samtal med. Hennes strategi för att öka barns lust för att läsa var att göra dem nyfikna. De första läsböckerna måste få barnen att undra ”hur ska det gå?”. Med äldre barn kan man berätta eller läsa dramatiskt en liten del av en bok och sedan visa var boken finns och att de gärna får läsa den.

Representanter från Läskampanjen i Botkyrka berättade om sin lyckade satsning för att dra in de unga i läsandet, en kampanj som efter många år inte längre är en kampanj utan ett arbetssätt. Där arbetar man med workshops för lärare runt en bok. De ger tips på hur man kan arbeta med just den boken i en klass. De kan också erbjuda skapande verksamhet runt boken. Dessa idéer, boken och ev material tar sedan lärarna med sig till sina klasser.

Bibliotekarier och litteraturpedagoger från både Linköping och Karlstad berättade om sitt arbete med skolor i sina respektive städer. De hade mycket samtal runt böcker med barn i olika åldrar. De visade också sina gedigna handlingsplaner vilka involverade alla grundskolans åldrar inklusive förskolan där bibliotekarien har någon aktivitet varje vecka. De menade att det är viktigt att bibliotekesverksamheten är en integrerad del av verksamheten i skolan och att bibliotekarien har en given plats i den pedagogiska planeringen.

Isak Reichel som var sekreterare i Litterturutredningen avslutade konferensen med att berätta om den och vilka åtgärder de rekommenderat för att öka barns och ungas läsförståelse och läskunnighet. En av de viktigaste uppmaningarna var hur viktigt det är att barn får möta litteratur tidigt. En annan av föreläsarna, Lisa Adamsson som ska doktorera på Digital Litteracy frågade sig om digital läsning är ett problem eller en tillgång. Hon ser hur det lustfyllda i många bokappar skulle kunna bli en tillgång för läsintresset  medan Isak Reichel konstaterar att barn på skolor som använder datorer mycket, inte är bättre på läsning. Snarare tvärtom.

 

...så var det åtgärderna då

På Skolverkets hemsida kan man läsa bl.a två artiklar som behandlar Läs- och skrivförmåga bland elever och med anledning av litteraturutredningen är det extra intressant att läsa om orsaker till den sjunkande läskunnigheten bland unga men också vilka åtgärder som behövs för att få en rätsida på problemet. Litteratutredningen föreslår flera åtgärder i sin rapport som gäller just skolan men har förslag som också riktar sig mot bokutgivningar, bibliotek, bokhandeln, studieförbund m.m.

”För att förbättra elevers läsning krävs utifrån detta (slutsatser från PISA, min förklaring)

insatser för att öka läslust och tid för läsning bland elever, öka likvärdigheten

inom den svenska skolan samt se över hur de arbetsformer som

används i skolans läsundervisning kan utvecklas.” SOU 2012:10 sid 109

För att återgå till ovan nämnda artiklar så visar de hur stor roll hemmet har för barns läsutveckling. Föräldrars utbildning har t.ex. direkt inverkan på antalet böcker i hemmet och på tidiga läsaktiviteter med barnet i hemmet och därmed barnets läsutveckling. Tidiga läsaktiviteter kan vara att läsa högt för barnet. Man fann också hur viktig föräldrars uppmuntran och egna läsande är samt vikten av samtal mellan förälder och barn om läsning och om barnets förhållande till läsning.

Vad kan skolan göra? Elevers sociala bakgrund är omöjliga för oss lärare att påverka. Men vi kan sprida informationen till föräldrar om hur viktiga de är för sitt barn vad det gäller läsutveckling och därmed förmågan att lyckas i alla ämnen i skolan. Detta måste vi nå fram med på ett inspirerande sätt. Då känns samarbete mellan bibliotek, förskola och skola som en framgångväg att ta.

Författarna till artiklarna pekar på resultatet att barn som pratar med sina föräldrar om det de läser i mycket större utsträckning än de som inte pratar om sin läsning med föräldrarna tycker att läsning är roligt. Därför, menar de, borde samtal om läsande förekomma i större utsträckning i skolan för att gynna fler barns läsutveckling. De menar också att lärares läsning borde synliggöras och lustfyllda kreativa läsaktiviteter finnas med i det dagliga skolarbetet likaväl som kreativa miljöer som kan stimulera till läsaktiviteter på förskola och skola.

Hur kan vi göra i vår kommun? Som tur är har vi ett fantastiskt bibliotek med duktig personal och detta ska vi ta vara på i ännu högre grad. Där finns redan nu läslustinspirearande aktiviteter och föräldramöten förläggs där men jag ser hur vi skulle kunna rikta ytterligare träffar på biblioteket för förskolebarnens pappor eftersom de har en alldeles speciell betydelse i läskunnighetens Sverige. Tänk att få ha en inspirations- och själförtroendehöjande kväll där vi får berätta hur viktiga de är som läsarförebilder. Kanske kan vi göra det tillsammans med Sveriges läsambassadör Johan Unenge som har många innovativa idéer om hur vi ska öka barns läslust och läsförmåga.

I skolan kan vi följa upp detta med föräldrar, helst pappor som kommer till klassen och ger boktips och berättar positiva läsarminnen.

I förskolorna kan man inreda ”bokbadshörnor”. Där kan man inreda som en scen ur en barnbok eller saga. Kanske som hemma hos Pippi eller Alfons. På denna plats ska det finnas massor av böcker, sagofigurer, kläder för att dramatisera berättelser och sagor, papper och pennor o.s.v. Men ingen utveckling utan personal som inspirerar och är förebilder.

Vi kan inte slå oss till ro med att få föräldrar att förstå vilket stort ansvar de har utan varje lärare måste också ta sitt ansvar och utveckla sin undervisning så att den kan möta de krav som ställs på oss för att vända den nedåtgående trenden vad det gäller barns och ungas läslust och läsförståelse. Kom ihåg att vi ligger dåligt till vad det gäller tid som vi ägnar åt språkutvecklande aktiviteter jämfört med andra länder. Öka engagemanget och tiden för läsarbetet med gott samvete. Vad är viktigare än ett barns läslust och läsförståelse?

Artikelförfattarna är:                                                                                                                                                  

Eva Myrberg och Monica Rosén (Direct and indirect effects of parents´education on reading achivment among third graders in Sweden)

Christina Clark och Lucy Hawkins (Young People´s Reading: The Importance of the home environment and family support)