Läsambassadör

På bokmässan i september presenterade kulturministern vår nästa läsambassadör, Anne-Marie Körling. Det är kulturrået som har i uppdrag att initiera, samordna och följa upp läsfrämjande insatser där läsambassadörens arbete ingår.

”Läsambassadören ska verka för att barn och unga, oavsett bakgrund, ska få lika möjligheter att nå litteraturen. Men även att inspirerar vuxna att främja ungas läsning och verka för att ge fler möjlighet till en konstnärlig upplevelse genom litteraturen. En viktig målgrupp är barn och vuxna som inte läser, eller läser i liten omfattning.”

Det är en jury som utser läsambassadören som sedan har uppdraget i två år och juryns motivering lyder:

"Anne-Marie Körling imponerar med sitt målmedvetna arbete att locka barn och unga att läsa. Med stort hjärta, engagemang och entusiasm för hon ut sitt budskap. Hon talar om läsning som mänsklig rättighet. Med gedigna kunskaper och lång erfarenhet från skolan lotsar hon nya läsare in i böckernas värld. Hon väcker tankar och tänjer gränser. Alltid med en bok i fickan skapar hon läsmiljöer på oväntade platser och håller samtalet om litteraturen levande”.

 

 

2011 fick Sverige sin första läsambassadör, Johan Unenge och 2013 fick Johanna Lindbäck uppdraget. Båda har besökt Essunga kommun med besök i skolklasser och på föräldramöten. Vi hoppas naturligtvis att vi får möjlighet att bjuda in även Ann-Marie Körling så småningom. Hon är redan välkänd inom lärarkretsar men om ni mot all förmodan har missat vem hon är så kan ni följa länken på min blogg så kommer ni till hennes blogg. Hon är lärare, lärarutbildare, författare, bloggare, krönikör, föreläsare, inspiratör… Ja, en människa med många järn i elden alltså.

Körling säger själv att hon i sin nya roll som läsambassadör vill nå utanför cirkeln där de som redan upptäckt litteraturen talar till varandra om hur viktigt och berikande det är att läsa. Hon vill komma bort från alla måsten runt läsning och låta unga möta böckerna på sitt eget sätt.

Det är spännande att läsa om hennes ingång i uppdraget eftersom det skiljer sig en del från hennes föregångare som mer pratade om läsning som något man ibland får tvinga ungdomar till genom att sätta ner foten som föräldrar och lärare.

Se och lyssna på en intervju där Anne-Marie Körling berättar om sina tankar om läsning och sitt nya uppdrag.

Barnens Romanpris - en möjlighet

Barnens Romanpris (klicka och läs mer) är Sveriges Radios litteraturpris för årets bästa svenska barn/ungdomsbok. Juryn består av fem barn i 10-13 årsåldern. Förra hösten, 2014, följde min klass denna tävling med spänning genom att lyssna på radiosändningarna varje vecka då juryn diskuterar de nominerade böckerna. Programmen finns ju att lyssna på när det passar dig och din klass och jag kan verkligen rekommendera detta som en extra dimension och inspiration till läsarbetet i skolan. Se det som en unik möjlighet att utveckla läsarbetet och textsamtalen ännu mer.

Förra året lånade jag de aktuella böckerna till klassen och högläste två av dem. Övriga böcker gick runt bland de barn som var lässugna på just de titlarna. Det gav oss mer insikt att vara med och ha åsikter och för att förstå hur juryn menade i sina diskussioner. Men det går bra att följa tävlingen ändå, utan någon större egen insats som högläsning av någon av böckerna. Årets nominerade böcker är:

Lite mer än en kram - en sensuell kärlekshistoria av Mårten Melin

Den blomstertid nu kommer - en kriminalhistoria av Marie-Chantal Long

Berättelsen om Taur - en fantasyberättelse av Bengt Tollesson

Firnbarnen – Inmurade - en spökhistoria av Lena Ollmark

Vi ses i Obsan - en bok om att vara ensam på sommaren av Cilla Jackert

Alla titlar finns på vårt bibliotek. Vi får "slåss" om dem. Sändningarna i radion startar i oktober och i november koras vinnaren.

 

Förra årets vinnare var 5768 visningar på youtube av Ralf Novak-Rosengren och Anita Santesson.

 

Boken handlar om 14-åriga Rosita som är en resandetjej och bor i en svensk småstad. Hon går i sjuan och hon älskar att sjunga. Världen runt om henne är tuff och full av fördomar. Hon får höra att hennes folk inte finns. Men när skolan är som värst, kompiskontot noll och lärarna falska får hon uppbackning från oväntat håll. En högst aktuell och viktig bok alltså, inte minst för att sätta fingret på vardagsrasismen som omger oss. GP har recenserat den. Läs det här. Och jag bloggade om Barnens Romanpris och andra litteraturtävlingar förra hösten. Läs det här.

Härifrån ska orden komma!

Med det här blogginlägget vill jag knyta an till det jag skrev här på bloggen i september 2014 i blogginlägget ”Varifrån ska orden komma?” (skrolla till höger så hittar du inlägget). Forskningen är väldigt tydlig med att lyfta fram samtalet och dialogen genom bilderboken som en viktig faktor för barns språkutveckling och att pedagogen måste göra medvetna val av bilderböcker och med arbetet runt den.

Under hösten arbetade hela förskolan med boken God natt alla djur (Lena Arro). Utifrån den gjorde pedagogerna sina medvetna val för att stimulera barnens språkutveckling och inte minst lust för att läsa. Det blev en fantastisk läsfrämjande satsning. Barnen fick uppleva boken på många sätt, kreativiteten har varit stor på förskolorna. Här är några bilder på den:

 

 

Bubblan och Pärlan tillsammans med alla djuren som också ville sova i tältet

 

 

Förutom att utveckla ordförråd och de olika förmågorna som kommunikation, reflektion och kognition så är ju det här verkligen en plats för barnen att "utveckla sin förståelse för sig själva, andra och sin omvärld".

Förskolan -en läsfrämjande plats!

 

Bilden är tagen på en av förskolorna. Tyvärr ganska suddig. Här är textens punkter: 

• Bygger upp en förförståelse (förutsäga)
• Knyter ihop textens innehåll med barnets erfarenheter (kopplingar)
• Låter barnet ställa frågor (ställa frågor till texten, reda ut oklarheter)
• Sammanfattar texten själv eller tillsammans med barnet (sammanfatta)
• Ställer frågor om texten som kräver eftertanke så att barnet både kan använda sin bakgrundskunskap och den nya informationen från texten (syntes)
• Inre bilder

I satsningen "Förskolan läser" har det också byggts upp små kapprumsbibliotek där föräldrarna ska kunna låna med en bok hem och läsa för sina barn. Spontant och enkelt. Föräldrarna är ju de viktigaste förebilderna för barnen vad det gäller läsning. Under tiden som våra kapprumsbibliotek byggdes upp gjorde TV4 Halland ett reportage från en liknande satsning i Halland. Eftersom TV inte varit och filmat i Essunga (än) så får vi hålla till godo med ett intressant inslag från TV4 Halland om föräldrars reaktioner på idén med kapprumsbiblioteken.

 http://www.tv4play.se/program/nyheterna-halland?video_id=2481779

Vi alla måste vara läsande förebilder för våra barn och elever men allra viktigast är ju barnens egna föräldrar. Som personal på förskolor och skolor kan vi uppmuntra föräldrar att :

·         Visa intresse för barnens läsning

·         Läs så att barnen ser

·         Prata positivt om läsning

·         Berätta om läsminnen

·         Högläs

·         Lyssna när barnen läser

·         Samtala om det lästa

·         Visa att läsning är viktigt i handling

·         Ställa varför- och hur-vet-du-det –frågor under läsningen

 

 

Lycka till med vårens arbete inom "Förskolan läser"!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Zuckerberg och Wallenberg

Så var vårterminen i gång som om inget har hänt. Min gissning är att alla klasser, F-5, är mitt i den gemensamma läsningen av böckerna som barnen fick i adventsgåva innan jul. I fyrfemman läser vi Snögrottan av Laura Trenter och för barnen i F-1 läser man Herr Pinnemans äventyr och i tvåtrean läser man Ronja Rövardotter. De som såg dokumentären om Astrid Lindgren under julhelgen fick förmodligen fler ledtrådar till varifrån Astrid fick inspiration till bl.a. Ronja Rövardotter. Om jag inte minns fel så var Mattis ord ”Jag har inget barn!” vilket han skriker ut i förtvivlan, hämtat ur Astrids eget liv. Det var nog inte alltid så lätt att vara Astrid och inte Ronja heller för den delen.

Efter jul kom nyår med eller utan nyårslöften. En som gett nyårslöfte som heter duga är självaste Facebookgrundaren Mark Zuckerberg. ”Min utmaning för 2015 är att läsa en ny bok varannan vecka - med betoning på att lära mig mer om olika kulturer, trosuppfattningar, historier och teknologier”, skriver han i sin statusuppdatering. Han skriver också att han ser fram emot sitt litterära år och tycker att böcker är väldigt intellektuellt givande. ”I böcker kan du utforska ett ämne och fördjupa dig i på ett sätt som inte går i de flesta andra medium i dag. Jag ser fram emot att flytta mer av min mediekonsumtion mot att läsa böcker”, skriver han.
 
Det här är fantastiskt tycker jag och det ska bli roligt att följa vilka böcker han kommer att läsa. Själv har jag under hösten lärt mig mer om Raoul Wallenberg genom att läsa ”Det står ett rum här och väntar på dig” av Ingrid Carlberg. Det är en omfångsrik bok på ungefär 800 sidor men den var intressant, spännande, engagerande och oerhört frustrerande att läsa. Ibland var jag så upprörd över hur svenska regeringen skötte den här ”affären” att jag var tvungen att ringa en vän som också läst den för att diskutera boken.

Raoul Wallenbergs öde för tankarna till Förintelsens minnesdag den 27 januari. En högläsningsbok jag verkligen kan rekommendera med det här temat är "Den gyllene stjärnan" av Lois Lowry. Det är en bok som nu finns i nytryck och var väldigt uppskattad i min klass 4-5 när jag högläste den. Så här står det om boken på minabibliotek.se:

Året är 1943. Danmark är ockuperat av tyskarna och Annemarie och hennes kompis Ellen blir stoppade av soldater när de springer i kapp på väg till skolan. Det är otäckt och skrämmande men Annemarie och Ellen är faktiskt inte alls rädda. Soldaterna är töntiga och kan inte prata danska så bra.

Judar blir förföljda
På kvällen berättar mamma att tyskarna är på jakt efter alla judar i Köpenhamn. Judarna får inte längre ha affärer och många familjer i området har försvunnit. Det känns verkligen läskigt, för bästakompisen Ellen är judinna och Annemarie är orolig för henne och hennes familj. Mamma tröstar, nu ska vi hjälpas åt att hjälpa, att faktiskt vara livvakter åt Ellen och hennes föräldrar. Annemarie håller med, hon vill hjälpa, hon vill vara modig.

Hur modig är Ellen?
Snart sätts hennes mod och lojalitet på prov. Ellen ska sova över hos Annemarie och mitt i natten klampar soldaterna in för att söka efter gömda judar. Annemarie kommer på att Ellen har sin tunna guldkejda runt halsen, guldkedjan med den avslöjande stjärnan.

 

Den gyllene stjärnan är mycket gripande och som läsare känner jag oro och ängslan. Hjärtat klappar och hela tiden surrar frågor om vad som är rätt och fel, hur skulle jag själv ha gjort? Hur modig är man, egentligen. Det handlar om att ställa upp för andra och vara en bra medmänniska.

 

 

 

Tävla i litteratur

Så här års avslöjas många vinnare av olika litteraturpris. År efter år fortsätter diskussionen om man verkligen kan tävla i litteratur. Uppenbarligen går det för tävlingarna är i gång för fullt. Nobelpriset tilldelas i år den franske författaren Patrick Modiano och på måndag den 20 oktober tillkännages vilka böcker som är nominerade till Augustpriset. Tidigare i år delades ALMA- priset ut till vår egen Barbro Lindgren.

Bibliotekets katalog över barn- och ungdomsböcker som getts ut under 2014 har just kommit. I den finns ett antal böcker som tävlar om litteraturpriset i årets Bokjuryn. I radions P1 håller barn på att diskutera vilken bok som ska vinna Barnens Romanpris.

Det är svårt att själv ha en åsikt om man inte råkat läsa något av bidragen. Det är ju inte precis någon melodifestival där man under tre minuter per bidrag skaffar sig en åsikt. Men jag vill ändå ge rådet att uppmärksamma de här litteraturtävlingarna, inte bara för bildningens skull utan för att det är ett bra sätt att få barn och unga att bli engagerade i och nyfikna på de tävlande bidragen. De förstår också att det här med läsning är ett världsomfattande engagemang, det är inte bara min lärare som påstår att det är viktigt och härligt att läsa.

Bibliotekets katalog med Bokjuryn finns att hämta på biblioteket. Man har hela hösten på sig att läsa böcker från de nominerade bidragen och därefter, under januari till april, sker röstningen. Böckerna som tävlar är indelade i ålderskategorier. Här finns allt från bilderböcker för de yngsta till nästan vuxenböcker. Läs mer här.

Barnens Romanpris finns att lyssna på på Sveriges Radios hemsida när det passar er. Det kan vara svårt att lyssna när programmet sänds på onsdagar 13.20. Nästa vecka presenteras det femte och sista bidraget och veckan därefter utses vinnaren. Böckerna som tävlar vänder sig till barn 9-12 år och juryn består endast av barn. Det är härligt att se sina elever lyssna på andra barn som diskuterar böcker. Barnen i juryn blir ju modeller för hur man kan samtala om litteratur. Mina elever, de flesta, vet redan vilket bidrag de tror och hoppas ska vinna. Det utan att ha lyssnat till det sista bidraget. Spännande.

Förra årets vinnare av Barnens Romanpris var Glasbarnen av Kristina Ohlsson. Så här presenterades boken då:

”Mitt i natten knackar någon - eller något - på Billies fönster och dessutom svänger taklampan i ett rum där ingen varit. Pappa har dött och mamma vill inte bo kvar i Kristianstad. Men huset som Billie och hennes mamma flyttar till är skrämmande och långt från alla Billies kompisar. Hon vill inte alls bo där, men mamma lyssnar inte och tror inte ett ögonblick på det Billie berättar om allt mystiskt som händer i huset. Både nya kompisen Aladdin och hennes gamla, Simona, tror henne. Nästan. Tillsammans börjar de undersöka husets historia och upptäcker då mörka och skrämmande saker.”

Den här boken har gjort succé i klassen. Boken tillhör genren Magisk realism som utan tvekan är den mest lästa genren bland mina elever. Det ges också ut en massa böcker inom denna genre så författarna har nog uppfattat genrens popularitet.

Det ska bli mycket spännande att följa höstens litteraturtävlingarna. Lika spännande ska det bli att se vilka böcker som kommer att bli klassens favoriter?

Varifrån ska orden komma?

Från och med i höst så stämmer rubriken ”Essunga läser” ännu bättre med vad som händer i kommunen, för nu är även förskolan med i satsningen. Det känns väldigt roligt och bra.

Förskolan liksom skolan har ett kompensatoriskt uppdrag. Vi vet hur mycket den socioekonomiska miljön betyder för den språkliga utvecklingen under barnens uppväxt. En studie visar att barn från högutbildade familjer hade exponerats för över 30 miljoner ord vid tre års ålder. I de mindre gynnsamma språkmiljöerna hade barnen exponerats endast för 10 miljoner ord. 

En annan studie, en klassisk etnografisk studie om uppväxtmiljöns betydelse för språkutveckling, visar vilken stor betydelse de vuxnas sätt att prata och läsa har för barn. Vuxna från samhället med låg socioekonomisk status läste inte själva och samtalade endast sig emellan och tolkade eller förklarade inte för barnen. De läste sällan eller aldrig för sina barn. Vuxna från medelklassområdet  läste själva ibland. De läste för sina barn men uppmuntrade inte barnen att reflektera utan i stället svara på direkta frågor. Syftet med läsningen var att barnen skulle klara av skolan. De högutbildade föräldrarna läste ofta själva och de läste ofta för barnen. De ställde frågor och uppmuntrade barnen att reflektera och de lyssnade på och frågade efter barnens åsikter.

Barnen från de högutbildade familjerna klarade sig bättre i skolstarten, under hela skoltiden och gick ofta vidare till högre utbildningar. Som tur är finns ju undantagen, barn från låg socioekonomisk status som utvecklar en hög språklig och skriftspråklig kompetens. Ofta har det då funnits en god förebild utanför hemmet t.ex. en medveten pedagog i förskolan.

Man kan klara sig igenom en vanlig dag med ett vardagsordförråd på ca 3000 ord. Samtidigt vet vi att en sexåring behöver minst 6000 ord med sig när han eller hon börjar förskoleklass för att klara det krav som skolan ställer på språket. Vardagspråket räcker alltså inte, det är inte tillräckligt rikt och varierat! Varifrån ska då alla ord komma?

Vad säger forskningen? Jo, förutom pedagogernas utvecklade språk, språklekarna och miljöns betydelse med rik tillgång på böcker, papper och pennor, pekar den på samtalet och dialogen genom bilderboken. Vi vet att ordförrådet är en av de viktigaste framgångsfaktorerna inom skolan. Vi vet att ett barn ska utveckla sin kognitiva och kommunikativa förmåga. Vi vet att barn ska utveckla sin förståelse för sig själva, andra och sin omvärld.  Flera studier visar på sambandet mellan att utveckla dessa förmågor och det dialogiska boksamtalet där fokus finns på reflektionen och de öppna frågorna.

Den goda högläsaren utmärks av att han eller hon:

›  Bygger upp en förförståelse (Förutsäga)

›  Knyter ihop textens innehåll med barnets erfarenheter (Kopplingar)

›  Låter barnet ställa frågor (Ställa frågor till texten, reda ut oklarheter)

›  Sammanfattar texten själv eller tillsammans med barnet (Sammanfatta)

›  Ställer frågor om texten som kräver eftertanke så att barnet både kan använda sin bakgrundskunskap och den nya informationen från texten (Syntes)

Inom parentesen står strategierna som vi använder i skolan vilka barnen så småningom själva ska använda när de läser men som de alltså redan i förskolan kan börja att utveckla muntligt med pedagogens stöd.

Alla barn i kommunens förskolor får nu i dagarna en bilderbok som man kommer att  läsa och samtala dialogiskt om. God natt alla djur heter den ( av Lena Arro) . Jag har högläst den för mitt tvååriga barnbarn och det blev en succé. Det dröjde inte många sidor förrän han gjorde egna förutsägelser genom att krafsa på bokens sida och låta som det djuret han gissade skulle komma in i tältet på nästa uppslag (läs boken så förstår ni). Han och jag knöt ihop hans erfarenheter av att sova med mjukdjur i sängen och att vara i en koja (tält) med att tältet fylldes med fler och fler djur som inte ville sova ensamma ute i mörkret. När jag undrade om och hur alla djur skulle få plats så hävdade han varje gång med sitt ”ja-a” att ingen skulle lämnas utanför här inte.

 

Lycka till med boken alla i förskolan!

 

 

Vill någon läsa mer om studierna och forskningen som jag beskrivit så finns de att ta del av i boken Att undervisa i läsförståelse av Barbro Westlund.

 

Hösttermin igen

Har ni läst några bra böcker under sommaren? Det har ni säkert. Det är under sommaren som jag äntligen tar mig an den där bokhögen på nattduksbordet. Böcker som jag längtat efter att få läsa och njuta av. Njutit har jag gjort men jag har också upprörts över att jag kämpat mig igenom de 800 sidor som en av böckerna bestod av, med Horace Engdahls ord klingande i öronen ” Att läsa en bok kan vara ett hårt jobb och inte förrän vid slutordet förstår man att det var mödan värt”.

Var det mödan värt? Jag vet inte. Om jag ändå hade haft någon att prata med den om, då hade jag kunnat få ett annat perspektiv, fått hjälp med oklarheter och förståelse, bygga nya föreställningsvärldar. Men ingen som jag har träffat på har läst Steglitsan av Donna Tartt. Har någon av er läst den?

Att få samtala om det man läst ger ytterligare en dimension av texten och det utvecklar mig som person och läsare. Inriktningen mot språkets kommunikativa aspekter och elevernas identitetsutveckling är tydlig i styrdokumenten. Det gäller ju inte bara svenskämnet utan alla ”texttunga” ämnen.

”Genom att samtala om ett specifikt ämnesinnehåll kan eleverna tillägna sig ny kunskap, få höra hur andra tänker och känner i någon aktuell fråga eller själva få uttrycka sina tankar och åsikter. Detta är inget som händer av sig själv utan det kräver lärare som utifrån styrdokumenten, sina ämneskunskaper och sina eleverers förkunskaper och behov medvetet planerar sin undervisning så att detta blir möjligt” (Få syn på språket; Skolverket)

Skolverkets Läslyft är i antågande som ni säkert vet. Under 2014 gör man en provomgång med vissa kommuner och under läsåret 2015/2016 är det i gång över hela landet och då hoppas vi att vår kommun är med. Det man satsar på inom läslyftet som första moment är just samtalet. Kanske har samtalet hamnat lite i skymundan av lässtrategiarbetet men det ena behöver ju inte utesluta det andra. I vilket fall vill nu Skolverket lyfta fram vikten av samtal runt lästa texter. Det finns många modeller som man kan ha som struktur i samtalen. Några av dem har jag bloggat om tidigare och fler kommer att dyka upp. Det viktiga är att du som lärare vet vilka förmågor du vill att eleverna ska utveckla.

Att barnen får ett större intresse för läsning genom att man pratar om texter och läser texter gemensamt tror jag vi upplevt allesammans under det gångna läsåret genom arbetet med Essunga läser. ”För att barn ska nå läsförståelse och upptäcka det fantastiska med att läsa måste de få prata om vad de läser och i den meningen är skolan en alltför tyst lärmiljö” menar Catarina Schmidt som skrivit en doktorsavhandling i ämnet. Hon skriver i sin avhandling att bearbetning och samtal kring litteratur är nödvändigt för förståelsen och att den tysta läsningen har fått väga för tungt i den svenska skolan, läsning handlar inte bara om att läsa med flyt.

Arbetet med Essunga läser har beviljats ytterligare stöd genom pengar från kulturrådet. Det är jag  tacksam för och ser fram emot fortsatta möten med er, alla barn och även föräldrar runt det språkutvecklande arbetet.