Några i klassen tyckte att boken såg barnslig ut och nog
skulle passa tvåor och treor bättre (mina elever går i fyrfemman). Men när vi
läst en bit kunde vi konstatera att språket var för svårt för de yngre barnen
men att texten i storlek och omfång däremot passade barn som inte vill eller
klarar att läsa böcker med mycket text. Därför tycker jag att den passar
alldeles utmärkt som högläsningsbok eftersom man då kan få tag på så mycket mer
än det uppenbara. Texten ger underhållning, filosofiska tankar, mycket att
diskutera, en vidgad bild av Stockholm (där
handlingen utspelar sig), och många härliga människoporträtt av ganska udda
personer.
Under läsningen använde vi olika läsförståelsestrategier för
att förstå texten både på, bortom och mellan raderna. De vanligaste strategierna vi använde och
samtalade om var kopplingar och inre bilder men också förutsägelser och att dra
slutsatser. Det blev otroligt levande och intressanta samtal om handlingen och
människorna i den men också om hur vi förstår det vi förstår.
När jag hade läst några kapitel tillbringade jag en helg i
Stockholm. Det var så många platser och miljöer ur boken som jag råkade passera
eller besöka som t.ex. Riddarfjärden,
Kronobergshäktet och Kaknästornet för att inte tala om tunnelbanan med ”spärrarna”
och lyxkrogen Café Café vid Kungsträdgården. Vilken krog tror ni att
författaren syftar på? Som vuxen drar jag mina egna slutsatser om varför krogen
inte fick behålla sitt riktiga namn i boken. Författaren beskriver nämligen krogens
gäster på ett inte alltför smickrande sätt.
Hur som helst så fotograferade jag dessa miljöer och
byggnader och kände nästan hur jag levde
med Lilla E och hennes vänner stundtals. Bilderna visade jag för klassen nästa
skoldag vilket gav berättelsen en annan dimension. Man kan naturligtvis
diskutera om det var rätt, att de borde få ha sina egna inre bilder i fred. Det
kan man göra som det passar bäst beroende på vilket syfte du som lärare har. Jag ville ge en bild av vår huvudstad. En
stad som verkligen finns.
På baksidan av boken presenteras berättelsen som en modern
saga som utspelar sig precis på gränsen mellan dröm och verklighet. Det
stämmer. Allt händer under en natt, juldagsnatten. Liila E träffar och lär
känna flera märkliga och udda personer. Vad sägs om Svandamen som räddar svanar
ur Riddarfjärden eller Waldemar med skägg och snowjoggers som bor på en bänk på
Östra station. Denne Waldemar blev erbjuden av Lilla E att följa med på resan
men han svarade:
-Näru, det är din grej. Din resa. Jag är för gammal och
trött och ska slagga en stund nu. Res du ensam. Det är danande.
-Danar vadå? Frågade Lilla E.
-Du kommer att växa, serdu.
-Det gör jag redan, flera centimeter per år, säger pappa.
-Du kommer att växa inuti, LillaE
Denna lilla dialog gav många funderingar och ett riktigt bra
samtal. Så läs den! Kanske runt jul och kanske när man ändå läser om Sverige.
Eller läs den ändå, när som helst, det är den värd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Det skulle vara roligt om ni ville lämna en kommentar!