
Boken vi läste i klass 4-5 var Alex Dogboy av Monica Zak. Den handlar om en pojke i Honduras som lever ett hårt liv som gatubarn efter att ha övergivits av sina föräldrar. Det är en skönlitterär text med en handling ”från övriga världen”, en text i ”form av skönlitteratur…som belyser människors villkor och identitets- och livsfrågor”. Genom texten fick också mina elever fundera över sin egen livssituation, ”den egna identiteten och sin förståelse för omvärlden” (Lgr 11 sid 222-225).
Vi har läst ur boken varje dag och varje gång har den gett
oss stunder av samtal och diskussioner som har lett till en kunskap som hade
varit svår att nå upp till på annat sätt än genom denna gemensamma skönlitterära läsningen.
Språkliga kunskaper, omvärldskunskaper, empati för och inlevelseförmåga i hur
andra barn i världen kan leva sina liv. I samtalen fick barnen också formulera
sig runt de läsförståelsestrategier de använder för att förstå texten. Hela
läsåret har vi tränat på de olika
strategierna och under den här läsningen fick de berätta eller skriva om de
strategier som har hjälpt dem att förstå den här bokens text.
Inför varje nytt lästillfälle gjorde vi en sammanfattning
av det vi dittills hade läst. Så småningom uppmanades de att väva in egna
slutsatser och sådant de läst mellan raderna. Att sammanfatta är ju också en
läsförståelsestrategi. Att göra en syntes
är i de här sammanhangen att sammanfatta på en högre nivå. En sammanfattning kan vara ganska mekanisk där
man kronologiskt räknar upp delarna men en syntes är mer ett skapande av en
helhet som kräver ett kreativt tänkande där man väver ihop fakta med sina egna
föreställningar (tänk Langer) och erfarenheter. Syntesen är ett resultat av andra
läsförståelsestrategier kan man säga. Den sker både under läsningen och efter läsningen om man är en tränad läsare. Som sådan reviderar man syntesen under läsningens gång, ny information läggs till den föreställningsvärld som byggs.
Att syntetisera är nog den svåraste strategin, både att
lära ut, träna på och för eleverna att göra. Men på något sätt så är den
kvittot på en läsares läsförståelse. Om man har haft många samtal där lärare
och elever har tänkt högt så hjälper man varandra med att komma till någon slags
syntes. Samtalen är helt klart det bästa sättet att få komma in mot barnens
tankeprocesser. Det ger också ett tillfälle att bedöma deras förståelse och var de
bifinner sig i utvecklingen av sin läsförståelse. Att göra en syntes är inte en
strategi som bara de äldre barnen ska ägna sig åt. Syntes gör små bilderboksläsande
barn också.
När mina elever skrev en syntetiserande sammanfattning av
Alex Dogboy så utgick vi från en berättelsekarta som en slags ram för
sammanfattningen. Utifrån den skrev de och försökte väva in sina egna inferenser
och föreställningar om Alex, hans liv, hans vägval och känslor. Som med alla
lässtrategier så förstår eleverna bättre hur det går till om man först
modellerar. Jag har sagt det förr, jag säger det igen –använd bilderböcker då.
I kapitel 9 i Tankens mosaik (Keene&Zimmerman) och på sid
34 + kap 7 i Mellan raderna (Stensson) kan ni fördjupa er kunskap om sammanfattningar
och synteser.
Vad det gäller boken Alex Dogboy så har barnen uttryckt att det nog är den bästa boken de har läst. Jag har hört det förut om andra böcker vi har läst tillsammans. Det är nog just det att läsningen blir en gemensam upplevelse som gör böckerna så bra och läsningen så berikande. Nu är Alex Dogboy klar och barnen får ta med boken hem. Med alla kommentarer och tankar på små lappar i boken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar