måndag 6 juni 2011

Litteratursamtalets möjligheter



Michael Tengberg har under våren disputerat med sin avhandling Samtalets möjligheter. Om litteratursamtal och litteraturreception i skolan. Michael var en av huvudlärarna i Karlstad när jag läste kursen Att utmana och utveckla elevers textförståelse. Därför vill jag slå ett slag för hans intressanta avhandling vilken ni kan läsa om på adressen http://www.skolporten.com/art.aspx?id=JBiFT Där kan ni också ladda ner avhandlingen i sin helhet.

Även i det senaste numret av tidningen Alfa är avhandlingen recenserad. Här gör jag en kortkort sammanfattning av den:

Michael Tengberg funderade över vad ett litteratursamtal är och om samtalet verkligen hjälper eleverna att utveckla sin läsning. Det förekommer att man inte alls bearbetar de lästa böckerna i skolan eller så skriver man ett referat för att redovisa sin läsning. Han menar att det är fullständigt nödvändigt att klassen ofta läser samma bok och samtalar om den för att eleverna ska få syn på sin egen läsning och för att utveckla lässtrategier.

Hans forskning är gjord genom att studera fyra lärares litteratursamtal i skolår 8 och 9. Han undersökte olika nivåer av samtalet och om det som sägs i klassrummet verkligen påverkar eleverna. Han kunde identifiera sex olika läsarter i samtalen:
  1. Den handlingsorienterade läsningen som de flesta samtalen ofta börjar med. Det är dock alltför lätt att fastna i berättelsens handling och inte fördjupa samtalet.
  2. Den betydelseorienterade läsningen kan dock vara en möjlig väg att komma vidare på. Då diskuterar man textens tematik och försöker se det som inte är utskrivet.
  3. Textens värderingar. Man diskuterar textens värderingar och kan t.ex. fundera över huvudpersonens handlande.
  4. I en subjektsorienterad läsning utgår man från läsarens personliga erfarenheter och upplevelser.
  5. I den intentionsorienterade läsningen så utgår man från författarens syfte med texten.
  6. Den metakognitiva läsningen riktar in sig på det som händer med läsaren under läsningen, hur texten och samtalet påverkar läsaren.

Michael Tengberg menar att lärarens roll är helt avgörande och att det är en krävande uppgift att leda samtalet. Mänga lärare anser att tiden inte räcker till för de djupa textsamtalen men det menar Michael är ett klent argument. Även om det tar tid är det värt mödan. Ett vanligt problem är dock att samtalen ofta utgår från lärarnas läsning av texten och de frågeställningar som lärarna bedömt vara angelägna. Mer sällan är det elevernas egna frågor och funderingar som driver samtalet framåt. Där är bra om läraren ställer autentiska frågor och inte heller låter eleverna fastna i långa redovisningar av handlingen utan istället varierar de olika läsartsstilarna. Han tycker också att det kan vara värt att låta eleverna förbereda sig i par inför det gemensamma samtalet, kanske utifrån givna frågeställningar för att det ska bli lättare för dem att delta i klassrumsdiskussionen. Årminstone om de är ovana vi detta arbetssätt. 

Michel menar att  begreppen om de olika läsarterna kan hjälpa oss lärare att precisera olika inriktningar inte minst i diskussioner om svenskämnets mål med avseende på elevers läsning. Det räcker inte att vi frågar oss vilka texter som elever bör läsa i skolan, utan vi behöver också fundera över vilka sätt att läsa som vi vill att elever ska utveckla.