söndag 1 december 2013

Biblioterapi, bildning och tänkande

Visst ger läsning bildning. En krönika i Dagens Industri, tar upp frågan genom att krönikören citerar en tweet från twitter:

I Paris drar man lott om vem som ska träffa svenska affärsmän. ´Ingen vill eftersom de bara kan prata pengar. Möjligen golf. Ingen har läst romaner, ingen har sett konst, ingen har någon religion´.”

På högskolan I Jönköping har man försökt att ändra på detta. En av lärarna, Leif Alsheimer, har försökt att råda bot på juridikstudenternas bildningsbrist genom att de i sin affärsjuridikutbildning också fick läsa viktig och relevant skönlitteratur, närmare bestämt 120 böcker! Bildning är, menade Leif Alsheimer, själva grunden för självständigt tänkande och nödvändigt för en demokratisk samhällsordning.

Petter, hip-hopartisten, menar även han att det är genom läsningen man lär sig att tänka. Det är ju viktigt för alla antingen man är svensk eller fransk affärsman eller 12-årig pojke eller flicka, oavsett från vilken samhällsklass man kommer. Petter tillsammans med vår nya läsambassadör Johanna Lindbäck deltog i tv-programmet Go´kväll  den 28/11. I programmet diskuterar man läsningens nedgång i Sverige och framförallt pojkars brist på läslust.

Johan Croneman, film- och tv-kritiker, som i en krönika i ICA-kuriren den 17/9, skriver att han mer har börjat tro på  ”seriösa utbrott” än allt prat och klagan över hur illa ställt det är med kulturen , litteraturen och läsningen  i vårt land. Croneman har inte gett upp hoppet om att pojkarna ska hitta till litteraturen men tror inte längre på den seriösa diskussionen om saken och ger i stället exempel på det seriösa utbrott han var med om mitt över ett grekiskt middagsbord i somras:
”Jamen skit i att läsa då, ungjävlar. Varsågoda, förbli illiterata och okunniga och helt jävla dumma i huvudet, vem bryr sig”!!  
Visst skulle man vilja skrika ut detta när man t.ex. träffar en tonårspojke eller, gud förbjude, en pappa som stolt talar om att den enda bok han har läst är en Sune-bok i fyran.  

Förutom nyttan, att lära sig empati, acceptans och personlig utveckling finns det en annan anledning till varför man ska läsa menar Johanna Lindbäck. Det är pausen från sig själv. Man behöver få någon timme då och då när man kan tänka annat än sina vanliga tankar, menar hon.
Detta leder mina tankar till ytterligare en artikel jag läste. Den handlade om litteratur som medicin. Två forskare vid Göteborgs universitet har analyserat sjukskrivna personers erfarenheter av att läsa för att förbättra sin hälsa. Forskarnas slutsats är att en god bok kan påverka rehabiliterings-processen radikalt i positiv riktning. Med ”god” bok menar man inte en speciell genre utan berättelser som liknar sin egen upplevelse men det kan också vara s.k. chicklitt där man inte behöver reflektera så mycket eller annan litteratur som man själv vill läsa just då. Den här metoden kallas biblioterapi och det finns mycket att läsa om den på nätet om man är mer intresserad.

Som avslutning vill jag citera Johanna Lindbäck igen när hon fick frågan om vad man ska göra åt lässituationen. ”Man ska läsa tillsammans. Man måste få prata om det man läser, all läsning blir roligare då. Man kanske inte måste älska boken men det är alltid kul att få prata om en bok som andra har läst också. Man kan läsa vad som helst bara man läser samma bok, då kommer lässuget”.
Att läsa tillsammans är en av grundpelarna i vårt läsprojekt Essunga läser. I skolan gör vi det genom högläsning, klassuppsättningar av skönlitteratur och mycket textsamtal men alla kommuninvånare ges möjligheten till gemensamma läsupplevelser genom de  "bokcirkelkassar" som biblioteket har att låna ut fr.o.m. i höst.

lördag 16 november 2013

Förebilder

Apropå det här med läsande förebilder som är så oerhört viktigt för att våra barn och ungdomar ska återerövra läsandet: För någon vecka sedan fick jag, av en kollega, en bok i min hand. Det var Margareta Strömstedts bok ”Jag skulle så gärna vilja förföra dig –men jag orkar inte”. I ett kapitel berättar hon med värme om sin fars och farfars relation. Det var kanske inte så vanligt att man på den tiden såg sitt barn som en unik individ. Men denne farfar såg sin son och samtalade med honom från början. Sonen, August, blev alltså så småningom morfar till Margareta Strömstedts barn och när hennes dotter skulle börja skolan fick dottern ett brev från sin morfar August. Det stod så här:

”Min första skoldag kommer jag ihåg. Då berättade min lärarinna om den stora syndafloden då alla människor utom Noa och hans familj förgicks. Jag var så gripen. Jag sprang hem från skolan den dagen. Jag trodde att min far och mor och mina systrar inte visste något om denna syndaflod. Min far var ute på åkern och plöjde. Jag följde honom fram och åter på åkern och berättade om denna fantastiska syndaflod. Far var gripen av min stora nyhet och tackade för allt han fick veta. Jag måste lova att jag, som nu skulle få lära mig så mycket, skulle berätta för honom varje dag, så att han också kunde få lära sig.”
Tänk att som barn få höra ”Berätta för mig, så att jag också får lära mig” eller ”Berätta för mig så att jag också får uppleva det du upplever genom din bok”. Morfar August är en fantastisk förebild för oss alla vuxna som bör vara läsande förebilder för våra barn och unga både hemma och i skolan.

Att i sin roll som lärare berätta om sina bok- eller berättelseminnen kan också inspirera eleverna att minnas berättelser som betytt mycket för dem. Det tror jag kan bidra till att våra elever utvecklar sin identitet som läsare. Man måste ha både rötter och vingar, eller hur är talesättet? Bokminnen, Läsarbiografi eller Boken som förändrade allt, kan vara rubriker för barn i olika åldrar.

·         Den första sagan du minns?

·         Vem brukade läsa eller berätta sagor och andra berättelser för dig och när? (T.ex. innan du skulle sova, på söndag morgon, hos mormor…)

·         Din första bok, favoritbok när du var liten

·         När började du att läsa själv? Vad läste du?

·         Vilken berättelse minns du mest och varför minns du den tror du?

 Dessa frågor ställde jag till barn i fyran och femman vilket blev starten på ett mycket intressant och engagerat arbete runt läsarminnen där även föräldrar engagerades. Så här skrev en flicka:

 
”…och ibland var vi hos Farmmor då brukade vi sita i henes vatensäng och hon läste Flikan som inte ville gå till dagis för den ville jag höra om och om igen. Vi släkte alltid lampan och drog för gadinerna och tende henes senglampa. Det mins jag att jag jilade…och jag mins när inte pappa kunde läsa sat han på ett band mäd madiken och masor Astrd Lingren band. Det sate han på när han inte han läsa. Men efter några gonger kunde jag madicken utantill. Derför blev madiken min elsklings bok”

 
Man förstår att de där stunderna satte spår hos flickan. Kanske kan mor- och farföräldrar berätta sina läsarminnen för barnen i skolan. Läsande förebilder över generationsgränserna. Låt fantasin flöda.

 

tisdag 5 november 2013

fel

Tydligen klarar inte webbläsaren Explorer av att läsa det jag skrivit på engelska i inlägget "Den tidiga läsinlärningen". Så om det ser konstigt ut och ni är nyfikna på vad det står får ni välja en annan läsare t.ex. Chrome, Safari eller Firefox. /Lena

söndag 3 november 2013

Den tidiga läsinlärningen


 
Under vecka 44 fick jag i min roll som språkutvecklare möjlighet att vara med på en utbildning med rubriken Att lära barn läsa på djupet. Göteborgs Stad har sedan sex år tillbaka ett samarbete med Teachers College Reading and Writing Project, Columbia University i New York. Det här samarbetet startade då Skolverket startade sin satsning med läsa- skriva- räknapengar för ett antal år sedan. Den satsningen resulterade i mina föreläsningar utifrån Tankens Mosaik i vår kommun. Det är bara att konstatera att vi har olika perspektiv och förutsättningar i en liten och i en stor kommun. I vilket fall är jag jätteglad över att ha fått vara med på ett hörn av deras samarbete genom förra veckans föreläsningar

Katie Wears från TC (Teachers College) lotsade oss fram i tre dagar mellan strukturerna och rutinerna runt lektionsuppläggen inom framförallt läsning . Hon var lika modellerande, engagerad och tydlig inför oss som hon och övriga lärare inom TC är i sin klassundervisning.
Det är inte alls så att man suckande tänker ”en ny fluga som snart flyger vidare för att lämna plats åt någon annan modepedagogik”. I stället kände jag igen det mesta från den forskning som vårt arbete med läsförståelse och läslust bygger på (Essunga läser). Men här var det så mycket mer rutin, struktur och en självklar största del av dagens schema. Det var ingen diskussion om vad lärare och ledning i dessa skolor ansåg vara allra viktigast – läsning!

Arbetet under en skoldag var strukturerat så här:
1.      IRA (Interactive Reading Activity) -20-30 min

2.      WS (Word Study) – 15-25 min

3.      SR (Shared reading) -10-15 min

4.      IW and SW (Interactive Writing and Shared Writing) 10-15 min

5.      WW (Writing Workshop) 45-60 min

6.      RW (Reading Workshop) 45-60 min
Eftersom USA har längre skoldagar så kan man arbeta med ett sådant schema i Sverige under två skoldagar.

Varje del i denna struktur har i sin tur givna rutiner som alla är väl inarbetade. Som exempel beskriver jag RW mer noggrant här nedan vilken påminner mycket om den struktur som Keene&Zimmerman beskriver i Tankens Mosaik och Brita Stensson beskriver i Mellan raderna:

1.      Minilektion, 5-10 min. Alla barn samlas i grupp på golvet runt läraren

·         Connection – Kopplar till något t.ex. Vet ni vad jag tänkte på…

·         Teach - I dag vill jag lära er… Läraren modellerar med stort engagemang och instruerar för gruppen. Det kan t.ex. handla om hur man får sin läs-kompis att berätta mer genom att ställa frågor, visa intresse, inte prata för mycket eller hur man gör förutsägelser när man får en ny bok och innan man ska börja läsa den.

·         Active Engagement – barnen samtalar två och två om sina böcker medan lärare går runt och lyssnar och stödjer (scaffolding)

·         Link – 1 minuts sammanfattning av läraren om vad de gjort och därefter ”off you go”, alltså barnen går direkt till sina platser för att läsa


2.      Work period, 10-30 och 5-15 minuter
  

·         Först individuellt sedan i par

·         Man läser och reflekterar/tränar/tänker på ”uppdraget” när man läser

·         Använder post-it lappar

·         Läser högt för varandra

·         Samtalar och reflekterar tillsammans över det lästa utifrån minilektionen

·         Läraren går runt och uppmuntrar och stöder

3.      Share, 3-5 min
     

·         Läraren går igenom med hela gruppen vad de gjort, hur problem har lösts, goda exempel, gratulerar till framgången m.m.

Det här är en liten och ganska ytligt beskriven del av arbetet inom TC. Det som jag fascineras mest av är lärarens tydliga roll och engagemang, barnens aktiva deltagande där alla är trygga med rutinerna och strukturen men framförallt på vilken nivå barnen samtalar med varandra om läsningen och texterna. Jag blev helt hänförd när jag såg två femåringar läsa en bilderbok tillsammans och den ene efter läsningen säger ”Now, we´ll talking about favourite parts” och så börjar de diskutera, titta, peka och resonera. Det här tror jag även lärarna med elever i nian drömmer om att få uppleva.
Fråga mig gärna så berättar jag mer och ger er länkar till filmer, blogg m.m.

söndag 6 oktober 2013

Ny läsambassadör


Pressen är full av artiklar som manar till läsning och som diskuterar vad som händer i ett samhälle där människor inte läser. Läs så att det syns! uppmanar Patrik Hadenius oss i ett förslag till åtgärdsprogram i sex punkter (DN 28/9). Han är inte emot den elektroniska läsningen men menar att läsning i de fysiska texterna visar att läsandet är gott på ett helt annat sätt än att t.ex. sitta på bussen med blicken ner i mobiltelefonen. Det här handlar också om att vara en förebild för andra, inte minst för de unga. Läs hans manifest här.

Att vara en läsande förebild för sina barn handlar måndagens föräldramöte om. Det gäller vuxenvärlden i stort: mormor, farfar, moster, granne, kompis, pappa, storasyster, fotbollstränare, ICA-handlaren, konfirmationsprästen, läraren – alla. Om man nu inte älskar att läsa då? Det är okej men överför inte det på nästa generation genom negativa attityder. Det kan räcka  med en nyfikenhet på vad barnet läser, att som förälder se till att barnet får lugn och ro vid läsningen eftersom läsning är något viktigt o.s.v. Jag minns när min mormor förundrades över mina kunskaper när jag läste läxan i mellanstadieåldern. Mormor satt med vid köksbordet och lyssnade när mamma förhörde mig. ”Tänk vad ni får lära er mycket i skolan”. Den kommentaren fick mig att vilja lära mig ännu mer inte minst för att imponera på mormor men också för att jag på något sätt kände att det var en förmån att få utbilda sig. En kommentar med motsatt budskap som ”läser du nu igen, har du inget bättre för dig” kan göra livslång skada. Det här kommer Johan Unenge att prata om på ett roligt och tankeväckande sätt i morgon, måndag, för alla intresserade.

Johan Unenge har i dagarna slutat sitt uppdrag som läsambassadör. Jag har lyssnat till honom och läst många av de artiklar som han skrivit och tycker att han har gjort ett otroligt bra och viktigt jobb för barn och ungas läsning. En viktig del av hans insats på området har handlat om läsarförebilder vilket jag har bloggat om tidigare bl.a. här. Nu har Johanna Lindbäck tagit över uppdraget som läsambassadör i Sverige. Bra val av efterträdare till Johan av Statens kulturråd. Johanna skräder heller inte orden när hon får frågan om hur man får barn och unga att läsa.

- Det bästa tipset är både enkelt och jättesvårt; det är att man som vuxen ska läsa själv. Alltså inte bara läsa för barnen när de är små. Föräldrar och i synnerhet pappor läser inte själva, det skulle göra väldigt mycket om män fattade att om jag vill att min unge ska lyckas i skolan så får jag själv läsa en bok då och då, bara för att visa att det här kan jag göra, det är bra (DN 6/10)

Johanna Lindbäck är gymnasielärare, litteraturskribent på bokhora.se och barn- och ungdomsförfattare. Hon har skrivit böckerna En liten chock, Min typ brorsa, Tänk om det där är jag och Saker som aldrig händer. Läs gärna hennes gästkrönika på Bolla.se eller se en webfilm med Johanna Lindbäck där eller läs ännu en krönika av Johan Unenge.

 

På bokmässan släpptes nyheten om vem som skulle ta över stafettpinnen som läsambassadör efter Johan Unenge. Jag var där!

 

söndag 15 september 2013

Fåglar på flykt

Förra veckan fick jag ett boktips som jag nu vill dela med mig av till er. Det är en tunn liten bilderbok som kan bli en fin ingång till samtalet om de familjer som är på flykt och som kanske blir våra grannar och skolkamrater.

Boken heter Den dagen och är skriven av Viveka Sjögren och handlar om en fågelfamilj som blir utkastade ur sin fågelholk av de hänsynslösa svartvita innan de små ungarna ens hade lärt sig att flyga. Familjen tvingades fly och mötte andra på vägen som också hade förlorat sina hem. Det var en svår flykt och alla klarade det inte. Inte lillasyster. De visste inte riktigt vart de skulle fly och ibland hördes de svartvitas vingslag så nära. Där fågelfamiljer samlades viskades det ibland om sådant man inte kan förstå

”Att vissa inte hade hunnit ut.

Att små ungar hade dött.

Att pappor var försvunna.

Att sorgen är så tung;

att sorgen inte har vingar, utan måste bäras

som en sten i bröstet.”

När fågelungarna lärt sig flyga säger mamma en dag att de ska flytta till Ettannatland där de sjunger andra sånger. ”Kanske är vi välkomna där”. Så slutar boken trots allt med ett ljus och ett hopp om en bättre framtid. Även bokens stilrena bilder och färger får ett klarare ljus på slutet av berättelsen. Det är en vacker och poetisk bok trots det tunga och hemska.

Det är en berättelse som kanske inte manar till samtal enligt Chambers modell där man funderar över vad som var bra, vad som var dåligt och vad jag inte förstod. Men Judith Langer däremot, hon känns helt rätt här. Minns ni henne? Om ni vill repetera och finslipa era samtalsledartalanger så läs tidigare inlägg vilka ni hittar här. I det inlägget så handlar framförallt Läsförståelsestrategier del 3 ( Föreställningsvärldar och Föreställningsbyggande klassrum) om samtalet. Det kanske inte i första hand är den här boken som kräver ”Langer-kunskap” men när vi arbetar så mycket med att läsa texter och prata lässtrategier som vi gör så kommer ju samtalet in så naturligt. Då kan det vara bra att repetera förutsättningarna för de identitetsskapande samtalen i elevgruppen.

Boken Den dagen har givits ut på Kabusa Böckers förlag och finns att låna på vårt bibliotek och passar alla åldrar tycker jag.

söndag 1 september 2013

Genrepedagogik

När vårt läsprojekt Essunga läser nu har kommit i gång och alla verkar ha fått en väldigt bra start med elever som direkt har visat stort intresse och stort engagemang tänker jag tillbaka på vårterminen 2013. Då startade vi ett skrivarbete  i år 1-5, med inspiration av den s.k. genrepedagogiken. Det är Pauline Gibbons* som har utgått från aktuell forskning för att ge konkreta modeller för hur man kan arbeta både språk- och kunskapsutvecklande i olika ämnen. Hon menar att dessa modeller stärker språket och lärandet för alla elever inte minst andraspråkseleverna i samspel med förstaspråkseleverna i klassrummet.

Det är framförallt cirkelmodellen som numera sprids även i Sveriges skolor. I denna modell görs en viss texttyp tydlig genom fyra faser i skrivarbetet.
  • Fas 1 – Bygga upp kunskap om ämnesområdet
  • Fas 2 – Studera texter inom genren för att få förebilder
  • Fas 3 – Skriva en gemensam text
  • Fas 4 – Skriva en individuell text
Cirkelmodellen är oslagbar, tycker jag, då det gäller att få elever att förstå hur en text ska skrivas och vad de genretypiska dragen är i en viss sorts text. Den är strukturerad och mycket tydlig och ger ett mycket gott slutresultat där eleverna blir väl förtrogna med de olika texttyperna. I våras kom också en vetenskaplig artikel som bekräftar detta. Artikeln är skriven av Eija Kuyumcu (språkforsknings-institutionen i Stockholm) och så här skriver hon i artikelns abstract:

Syftet med denna artikel är att beskriva hur en skola genom ett förändrat arbetssätt med
explicit undervisning – i form av genrebaserad pedagogik – lyckades höja elevernas resultat i nationella ämnesprov och öka andelen elever som nådde kravnivån. Positiva exempel på pedagogiskt utvecklingsarbete efterfrågas på många skolor där resultaten har stagnerat och ligger under riksgenomsnittet. I det avseendet kan artikeln vara inspirerande för andra skolor med motsvarande svårigheter och ge en hel del idéer till ett pedagogiskt utvecklings- och förändringsarbete…”

Intervju och sammanfattning hittar ni här och artikeln hittar ni här.


*Pauline Gibbons är professor och arbetar i Sidney. Hon har stor erfarenhet av andraspråksundervisning i olika länder med fokus på hur man integrerar språk- och ämnesundervisning. Hon är också författare  till boken Stärk språket stärk lärandet där man kan läsa mer om genrepedagogik. Den är så bra och metodisk att den bör finnas med i varje lärares kanon (boklista). Biblioteket har köpt hem den så låna den gärna där.

söndag 11 augusti 2013

En härlig sommar och en spännande höst


 
Vid ett besök i Simrishamn på det fantastiska Österlen i juli hittade jag en alldeles underbar liten barnbokhandel. Som språkutvecklare, svensklärare och mormor var ett besök i denna bokhandel självklart.  Redan innan besöket hade jag närt en dröm om att någon gång själv få ha en alldeles egen lite barnboksshop likt den som Kathleen Kelly (Meg Ryan) har i filmen You´ve got mail, ni vet. Ja, filmen kanske har gett mig en något romantiserad bild men å andra sidan så konkurrerades den lilla barnbokhandeln ut av Joe Fox (Tom Hanks) nya stormarknad. Det ligger nog ganska nära verkligheten ändå. Det är en tuff marknad för bokhandlare över huvud taget i denna digitaliserade värld och där du kan välja en pocketbok från topplistan när du köar till kassan på Ica.

Nåväl, tillbaka till Simrishamn. En förtjusande ung kvinna arbetade i butiken och vi kom att prata böcker och språk. Förutom att hon är en blivande lärare är hon också barnbarn till ägaren av bokhandeln som är Marianne von Baumgarten-Lindberg. Denna Marianne känner ni förmodligen till, hon arbetar bland annat med barnkulturtidningen Opsis. Tack vare barnbarnets (som jag tyvärr inte vet namnet på) och mitt gemensamma intresse för språkutveckling fick jag ett exemplar av tidningen Opsis. Just detta nummer passade som handen i handsken med vad vi ska ägna oss åt i Essunga kommun i höst. Vilket sammanträffande! Artikel efter artikel om läsning, högläsning, textsamtal, läsprojekt och barnboksrecensioner. Det blev den givna läsningen för mig på stranden och som kvällslitteratur under Österlenvistelsen.
En av artiklarna berättar om hur Nobelpristagare som Selma Lagerlöf, Doris Lessing, Mo Yan, Mario Vargas Lllosa vittnat om den stora betydelse som barndomens läsning och de vuxnas inställning till berättande och läsande har. På www.nobelprize.org kan man ta del av pristagarnas tal och föreläsningar som verkligen inspirerar till att vilja ge våra barn läsupplevelser de kan bära med sig hela livet.
Jean Marie Gustave Le Clèzio berättar om tillfället när han ”förstod en sanning som inte är uppenbar för barn, det vill säga, att böcker utgör en dyrbarare skatt än fastigheter och bankkonton…böckerna väckte äventyrslust i min inskränkta tillvaro i en slumrande, solstekt, liten landsortsstad. De fick mig att ana hur vidsträckt den verkliga världen är, att utforska den inte genom kunskaper utan instinktivt, med alla sinnen. På sätt och vis har de hjälpt mig att tidigt erfara det motsägelsefulla i barnets liv, ett barn som i en skyddad värld kan glömma våld och konkurrens och ägna sig åt nöjet att iaktta omvärlden från sitt fönster.”
Visserligen tillhör inte Astrid Lindgren Nobelpristagarna men vi vet ju alla att hon är en av världens bästa barnboksförfattare ändå. Hon har många gånger vittnat om hur barndomens berättelser har inspirerat henne och så här sa hon om barn och läsning:

"Jag vill skriva för en läsekrets som kan skapa mirakel. Barn skapar mirakel när de läser. Därför behöver barn böcker."

"En barndom utan böcker, det vore ingen barndom. Det vore att vara utestängd från det förtrollade landet, där man kan hämta den sällsammaste av all glädje."

Så låt oss nu bli en av de vuxna som gör skillnad i barnens liv genom att låta dem möta det förtrollande landet. På tisdag ses vi och då fortsätter vi att planera och inspireras för ett läsår där barnen kommer att få skapa mirakel, besöka andra världar och leva andras liv.
Välkomna!
 
PS. Tidningen Opsis finns att läsa eller låna på biblioteket. Man kan självklart prenumerera själv på den också. Enklast är då att gå in på www.opsisbarnkultur.se. (Helår =4 nr kostar 280Kr). Det exemplar som jag hänvisar till i inlägget är nr 2 2013.

söndag 9 juni 2013

Pojkars läsning


Terminen närmar sig sitt slut och sommarlovet står för dörren. I vår kommun satsar vi vidare på att utveckla vår kunskap om barn och ungas läsning, läsförståelse och läslust och kanske även vår egen. Vi fortsätter också att driva det arbete som ska utveckla vår undervisning i läsförståelse.

Hur vi bedriver det språkutvecklande arbetet i klassrummet är en av de allra viktigaste punkterna som påverkar elevernas läsning men det finns andra områden, minst lika betydelsefulla, som också påverkar. En sådan är om ett barn har läsande förebilder eller inte. Om detta har det diskuterats en del och Litteraturmagazinet har fångat upp delar av den intressanta och tankeväckande diskussionen.

Här nedan är en kort artikel om problemet ur ett genusperspektiv.  Den debattartikel av Gunilla Molloy som satte fart på diskussionen kan ni läsa om ni klickar här. Just temat läsarförebilder kommer att vara en del av höstens läsfrämjande satsning i vår kommuns skolor. Bl.a kommer vi att ha ett föräldramöte med pappor som prioriterade gäster och med Johan Unenge som inspiratör. Det ser jag verkligen fram emot.


Det saknas en genusanalys av varför pojkar läser allt mindre

Det är samhällets syn på manligt och kvinnligt som gör att pojkarna väljer bort läsningen. Det skriver docenten Gunilla Molloy i en debattartikel i tidningen Dagens Nyheter.

Docenten Gunilla Molloy kritiserar den statliga Litteraturutredningen för dess analys om varför pojkar läser allt mindre. Hon skriver i en debattartikel i Dagens Nyheter (8 april 2013) att det inte är skolans fel att pojkarnas läsförståelse minskar – utan hela samhällets.

Gunilla Molloy anser att det är fel att skylla många pojkars ointresse av att läsa på skolan. Frågan borde i stället analyseras ur ett samhällsperspektiv där en genusanalys borde vara det centrala.

Hon påpekar att en viktig faktor till pojkars minskade läsförståelse helt enkelt är att det anses omanligt att läsa skönlitteratur i vårt samhälle – och om inte män läser böcker kommer inte deras söner att göra det heller.

Gunilla Molloy skriver:

"I klassrummets genusimpregnerade kontext kan vi hela tiden se hur handlingar laddas med genusbärande markörer; att sitta bredvid en flicka (feminint), att läsa skönlitteratur (feminint), att samtala om skönlitteratur (feminint) att skriva om skönlitteratur (feminint), att ta avstånd från det feminina (manligt)."

Hon tycker att Litteraturutredningen, och andra som pratar om hur pojkar ska förmås att läsa, borde ändra perspektiv och i fortsättningen diskutera pojkars läsmotstånd utifrån ett samhällsperspektiv.

"Då kan vi konstatera att många män, i sin gestaltning av manlighet, bland annat gör det genom att inte läsa skönlitteratur."

Att inte läsa böcker gör i förlängningen att pojkar och män blir "förlorare i det moderna kunskapssamhället" eftersom läsning av skönlitteratur påverkar vår förmåga att förstå andra människor, menar debattöre
Skriven av Hanna Modigh Glansholm, chefredaktör på Litteraturmagazinet
Och här en passande bild som Rigmor har skickat mig, också den hämtad från Litteraturmagazinet
 
 
 
 

söndag 12 maj 2013

Cirkusflickan


 
En text ur boken Cirkusflickan skriven av Camilla Lagerqvist, finns som bedömarträning på Skolverkets hemsida inför nationella prov 2013. Jag läste boken dels av nyfikenhet på bokens tema dels för att få en bild av Skolverkets val av svårighetsgrad på text för år 6. Även om en del lärare har arbetat med det utdrag ur boken som finns på nätet så kanske inte alla har läst hela boken. Därför vill jag berätta om den utifrån min läsning.

Först vill jag citera en journalist på DNs kulturredaktion, Lotta Olsson, som då och då skriver intressanta artiklar om böcker och läsning. Hon skrev den 10 maj en artikel med rubriken ”Sluta tala om glädjen i att läsa” med anledning av alla larmrapportet som duggat tätt den sista tiden över barns och ungas läsning.  
…Men mer och mer börjar jag misstänka att vi tänker fel, vi som försöker få andra att läsa. Vi försöker hitta den magiska boken som ska få icke-läsarna att se ljuset. Det verkar ju inte gå alls. Vi kanske hellre borde säga: skönlitteratur är viktigt, oavsett vad du tycker. För du behöver läsa. Språk är makt. Kan du uttrycka dig väl muntligt och skriftligt så kommer folk att respektera dig, och genvägen till ett bra språk går genom skönlitteraturen.

Dessutom kommer du att klara skolan bättre, för du kommer att läsa läxorna snabbare och få större förmåga att urskilja vad som är viktigt i lärobokstexterna.”

Det är en kort men kärnfull artikel som jag rekommenderar er att läsa och som kanske kan stärka oss lärare i vår ambition att hitta vägar till våra elevers läslust. Här hittar ni artikeln. Länka gärna vidare från den sidan och läs hennes boktips på Mårten Melins bok ”Pixis bok”. Den artikeln gjorde mig väldigt nyfiken på hans trilogi om Skogsbingelskolan. Har någon läs den?


Åter till Cirkusflickan som är en sexårig flicka i det fattiga Stockholm 1917. I bakgrunden anar man första världskriget. Hon heter Ellen och lever med sin mamma med mycket kärlek men med väldigt lite pengar och andra materiella ting.

 
En dag tvingas hon bort från sin mamma för att läras upp till lindansös och cirkusprinsessa. Ellen får höra av cirkusens föreståndarinna, Madam Zenitha att Ellens mamma sålde henne för en vinterkappa och ett par skinnhandskar och det är i den tron som Ellen tillbringar sin barn- och ungdom på Cirkus Formidable. Ellen längtar efter sin mamma så det värker i henne, men hon får ingen tid att sörja. För på cirkusen är det stenhård träning som gäller.

Så småningom börjar Ellen trivas allt mer med cirkuslivet och hon blir också en mycket skicklig cirkusartist, ett riktigt underbarn som går under artistnamnet Elisaveta. Hon får vara med om många äventyr och träffa massor av underliga och spännande människor. Dessa människor och livsöden är värda flera lektioners reflektion, samtal och studier av karaktärsbeskrivningar. Porträttet av Welda – skäggiga damen som kanske är både kvinna och man och som får Ellen att inse att ”människor kan vara goda även om de ser konstiga ut på utsidan” dröjer sig kvar efter läsningen.

Trots allt slutar Ellen aldrig att hoppas på att mamma en dag ska komma och hämta henne. Alla de brev som mamma skickat Ellen under årens lopp har Madam Zenitha lagt beslag på och gömt undan. Mammans liv följer berättelsen som en parallellhandling genom breven. Just parallellhandling är ett kriterium för vad barn i år 6 ska klara att läsa och förstå.

Även om jag tycker att berättelsen accelererade lite väl fort i slutet så är det en gripande, sorglig och mycket spännande historia i en annorlunda miljö. Den ger också en intressant bild av den tidens Sverige. En bra bok att läsa i samarbete mellan Sv och SO. Och i fler åldrar än i år 6.

 

söndag 28 april 2013

Världsbokdagen...

…firade vi den 23 april tillsammans med många andra i världen. Det blev en hel dag runt boken och dess betydelse för oss. De aktiviteter klassen gjorde går ju att göra när som helst, inte bara på världsbokdagen, så därför vill jag berätta om det för er här på bloggen.

Efter högläsning med reflektioner och samtal så pratade vi om varför det är bra att läsa böcker. Det barnen kom fram till stämmer väl överens med barnboksakademins ”17 skäl för barnboken”. Dessa kan ni läsa och skriva ut HÄR. Dessutom finns den på massor av språk. Barn har kanske ett annat sätt att uttrycka det än en akademi men här är några av de argument som barnen kom fram till

·         Man lär sig på ett roligt sätt

·         Man kommer in i en annan värld

·         Man måste börja läsa tidigt, då är en barnbok bra

·         Man sätter i gång fantasin

·         Man får spänning, skratt, gråt och tröst

·         Man utvecklar det man tänker

·         Man har alltid sällskap

·         Man blir bättre på språket

·         Man lär sig fler ord

·         Ju mer man läser ju lättare blir det att läsa

·         Man blir engagerad

 Vi tittade också på en jättefin film som tog ca 15 minuter. Den rekommenderar jag varmt och ni hittar den HÄR på Youtube. Den heter Morris Lessmore och de fantastiska flygande böckerna. Länken har biblioteket tipsat mig om. Tack! Det är en animerad film utan ord. Ja, det är inte riktigt sant för orden har ju en central betydelse i handlingen men det är ingen som pratar i filmen. Visa den och låt eleverna reflektera över budskapet. Mina elevers reflektioner kan sammanfattas med att människor kommer och går men boken består, böcker ger fantasi och fyller oss med liv och känslor men boken behöver också oss, den får inte liv förrän någon läser den.
 
Boken finns som bilderbok men i det här fallet tycker jag att filmen är många gånger mer givande att använda i undervisningen.

Ett annat trevligt tips från biblioteket var att göra bokmärken med citat från en favoritbok, så det gjorde vi och så här fina blev de.

 

De ska plastas in för att de ska få ett långt liv. Baksidorna dekorerades med motiv som har med böcker och ord att göra.

Som avslutning på dagen fick eleverna den här bilden att reflektera över genom kortskrivning i sin tankebok innan vi gemensamt samtalade om den.
 
Bilden är hämtad från www.unesco.se

En elev skrev så här:

”Jag tror att när man läser så ser man världen på olika sätt. Man är liksom i en annan värld i böckerna. Man ser inte riktigt med ögonen men man ser och förstår i sina tankar och i fantasin. För i fantasin finns inga gränser. Man lever sig in i en egen värld när man läser. Man ser inre bilder och förstår hur personen i boken känner sig. Man får en egen känsla av boken. Man blir ledsen, glad eller arg när man läser och tänker att det ska bli på ett visst sätt men så händer något helt annorlunda. Det är därför jag älskar att läsa.”

 

 

söndag 21 april 2013

Läslyft


Det är många år sedan som de första larmrapporterna om barn och ungas försämrade läsförmåga kom. Det är först under det senaste året som det har skapat stora rubriker i media. Jag tolkar det som att förskräckelsen blev allmän när även näringsliv och politiker inom EU fick upp ögonen för vad detta kan ställa till med i ett samhälle. Som jag skrivit förut så är det ju ett hot mot vår demokrati och mot varje individs förmåga att klara sig i sin omvärld.  Jag tror att fler och fler inser att de unga är morgondagens läsare och att vi alla är beroende av deras läsförmåga.

I radioprogrammet Nya Vågen den 26 mars diskuterades västvärldens försämrade läsförmåga. Programmet sändes delvis från Bologna och man diskuterade bl.a.  litteraturutredningen med Thomas Lidman som var ansvarig för den och vår kuturminister Lena Adelsohn Liljeroth.  Med i programmet var också Johan Unenge m.fl. Lyssna gärna på programmet som var intressant för oss som arbetar med läsning på olika sätt. Klicka här så kommer du till radioprogrammet.

Vi vet att en av de kanske viktigaste orsakerna till den försämrade läsförmågan är att annat har trängt ut boken som fritidssyssla. Vi vet också att det många gånger är en klassfråga.  Skolan är då den mest demokratiska arenan för barn och unga för att exponeras av böcker och bli kompenserad för de läsupplevelser som föräldrarna inte har ork att få till i en vardag med problem att få ihop tillvaron.

Man pratar i programmet om nya samarbetsformer med andra aktörer i samhället för att öka läslusten och läsförmåga. Där menar Unenge att idrottsvärlden kan komma att spela roll. Ja, varför inte även näringlivet som har lyckats att få in begreppet ”entreprenörskap” i läroplanen tänker jag då. Den positiva effekten av detta lär utebli om ”entreprenörerna” inte är läskunniga.

Det är de vuxna som ska se till att de unga får lust att läsa –bibliotekarien, läraren och föräldern.  Allt det här är egentligen kunskap som jag tidigare har förmedlat på min blogg och som varit tydlig för den insatte och /eller intresserade. När jag träffar andra kommuners språkutvecklare så märker jag att det sakta men säkert håller på att hända saker ute i landet.  Men det måste sprida sig ännu mer och därför är jag så glad över att nästa läsårs satsning inom läsområdet i vår kommun ligger så otroligt väl i linje med den rådande uppfattningen om åtgärder som behövs för att vända läget och vad forskningen visar om hur man ska få en ökad läslust och läsförmåga hos våra barn. Vi - Stefan, Rigmor och jag, har sökt pengar hos Kulturrådet för ett läsfrämjande arbete utöver det som måste ske i varje skola. Det kommer att involvera dessa viktiga grupper av människor –bibliotekarien, läraren, föräldern och naturligtvis barnet men också andra vuxna i samhället. 

Ett läslyft för Sverige talar Thomas Lidman om eftersom var 6:e vuxen har sådana brister i sin läsförmåga att de inte klarar sig helt i samhället. Ett Läslyft för Essunga kommun hoppas jag att vi kan tala om de närmsta åren.

söndag 7 april 2013

Bologna


Den 25-28 mars hölls den stora barnboksmässan i Bologna i Italien.  I år var Sverige  hedersgäst under temat Barns rätt till kultur. Detta diskuterades genom seminarier och  samtal i olika former. Johan Unenge som är Sveriges läsambassadör träffade läsabassadörer från andra delar av världen och diskuterade bl.a. den minskade läslusten hos barn och unga. Han trycker ofta på föräldrars viktiga roll för att ge rätt signaler till sina barn om hur viktig läsningen är. Det gjorde han även här. Bra tycker jag.

Som hedersgäst presenterade Sverige en stor utställning över svenska bilder- och barnboksillustratörer. Många av dessa var personligen närvarande i Bologna.

På mässan delades också litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne  ut (ALMA-priset). I år var det Isol från Argentina som fick det. Detta har ni väl knappast kunnat undvika i media den senaste veckan. Här är en bild på henne.
 

I juryns motivering står det så vackert att hon ”skapar bilderböcker i barnets ögonhöjd”. Tyvärr kan vi inte gå till biblioteket för att beskåda detta för hennes böcker är inte översatta till svenska än. Men det kan väl höra till allmänbildningen att veta lite om henne ändå. Isol heter egentligen Marisol Misenta och föddes 1972 i Buenos Aires i Argentina. Hon är inte bara författare och illustratör utan också serietecknare, grafiker, författare, sångerska  och kompositör.

1997 debuterade hon  som författare med en bok om en liten pojke som ser stora likheter mellan sig själv och sin hund. Vida de perros heter boken. I den senare boken El Globo beskriver hon en arg och gapig mamma som blir förvandlad till en ballong och i boken Petit, el monstruo försöker ett barn reda ut varför det han gör kan vara en bra sak vid ett tillfälle men förorsaka en utskällning vid ett annat. Isol ser på världen med barnens ögon och exponerar vuxenvärldens absurditer i många av sina böcker vilket får mig att tänka på den svenska bilderboksförfattaren och illustratören Pija Lindenbaum med böcker som Gittan gömmer bort sig. Det ska bli intressant att jämföra dem på närmare håll när Isols böcker ges ut på svenska vilket säkert inte dröjer så länge.
Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne  som delas ut varje år består av, förutom äran,  fem miljoner kronor. Det gör ALMA-priset till världens största internationella barn- och ungdomslitteraturutmärkelse. Såväl författare och illustratörer som människor som jobbar med läsfrämjande kan bli ALMA-pristagare. Över 200 personer och organisationer var i år nominerade. Bland de svenska kandidaterna fanns Lennart Hellsing, Gunna Grähs och Ilon Wikland. Själva prisutdelningen hålls i Stockholm i maj.
På bokmässan diskuterades naturligtvis även den allt sämre läsförståelsen hos barn och unga men det återkommer jag till i nästa blogginlägg.
PS. Barnboksmässan i Bologna fyller 50 år i år och det gör Emil i Lönneberga också.

söndag 17 mars 2013

Den magiska kappan


 
Det här är en liten bok på drygt 100 sidor men som känns mycket, mycket mer omfångsrik än så. Den har ett djup och en värme som gör den till en av de största böckerna jag har högläst i klassen. Här kan man prata om begreppet textrörlighet när den är som bäst eftersom man rör sig in och ut, fram och tillbaka i texten: Restaurang Druvan! Var det inte på den platsen som mannen i slokhatt träffade Direktör Ström för över 80 år sedan? Oj, 1932 står det på gravstenen…när skrev flickan sin dagbok…hm, vänta nu det var i början…,jo 1932!

Om man är uppmärksam så finns det detaljer som väver ihop de två parallella berättelserna som handlingen består av tidigare än vad man kanske anar i första anblicken. På det sättet blir det en fantastisk bok att samtala om men också en bok där alla kan förstå hur man gör kopplingar, inferenser och förutsägelser under sin läsning för att förstå. Boken gör att man aktiveras som läsare på grund av de ledtrådar som hela tiden dyker upp i handlingen och som säkert skulle gå förbi många läsare om man inte läser den tillsammans och pratar om det lästa.

Nu kan man tro på min beskrivning att det är en deckare med ledtrådar där fallet till sist kommer att lösas av några barn i bästa Lasse Maja-stil men nej, det här är en helt annan genre. Tack och lov. Det står på bokens baksida att det är ”en spännande och gåtfull historia i bästa Maria Gripe-stil” och det stämmer bra.

Man hamnar direkt i handlingen på ett sätt som gör att man vill veta mer genom meningen ”Livia vaknar tvärt”. Var det utav en dröm eller var flickan som försvann i dimmorna verklig? Livia fyller 11 år och får en röd kappa från en antikaffär i födelsedagspresent. Kappan är fantastisk men känns bara bekväm på just Livia. Varför? Är kappan magisk? Kappans första ägare, Elin, får man följa genom Elins dagboksanteckningar från 1932 vilka är insprängda i berättelsen. På bara några få sidor ur dagboken får man ett helt livsöde. Elins. Även hon 11 år. Det som sedan händer och hur Elins och Livias berättelser vävs ihop är så imponerande uttänkt av författaren så att man till slut är beredd att tro att magin existerar.

Det är sällan som en klass är så enhälligt positiva efter en högläsningsbok som efter denna. Under läsningen var verkligen alla barn otroligt fokuserade och intresserade. Alla var aktiva i samtalen och ivriga att få berätta om sina tankar. I bland satt de nästan och hoppade av förväntan  och spänning. Flera skrev i sina tankeböcker om att boken var en av de allra bästa, både spännande och sorglig.  De tyckte om att ”man fick lägga ihop pusselbitarna för att förstå den”. De skrev också om hur de kom i gång att tänka själva när de hörde hur andra tänkte runt det lästa. 

Själv är jag lika lyrisk över berättelsen som över hur fantastiska samtal vi hade i klassen tack vare den gemensamma läsupplevelsen.

Läs den! Ha en näsduk tillhands för säkerhets skull. Den framkallar "inre känslor" som en flicka i klassen uttryckte det.

FAKTA:
Klassen som jag har läst den för är en åldersblandad fyrfemma.
Författaren heter Katarina Genar.
Illustratör : Lina Bodén. Även hon har gjort ett strålande jobb med vinjetterna och  omslagsbilden som även de innehåller tänkvärda detaljer.

Så här ser boken ut: