torsdag 22 november 2012

Att få läsa tillsammans


Fylld av intryck från den nationella konferens som Skolverket  anordnat i Stockholm för oss språkutvecklare vill jag dela med mig av några tankar:

En av dem som verkligen sätter i gång min inspiration och kreativitet vad det gäller barns läsning är Johan Unenge. Han är inte ”skolmänniska” och kan som läsambassadör se på barn och ungas lässituation med andra ögon. Han ställde en gång en fråga till barn på en skola om vad det bästa med böcker är. Någon svarade ”Att man blir trött”. Vad är då det bästa med dataspel? ”. Att man gör det tillsammans med kompisar”.
Just det att göra något tillsammans med kompisar tror jag är en viktig del i hur vi ska få barn och unga att vilja läsa. Gunilla Molloy skrev så insiktsfullt i sin bok Pojkar läser och skriver ungefär så här:
När vi läst en bok som förhoppningsvis har berört oss på något sätt säger vi ju inte ”Å, nu vill jag skriva en bokrecension!” Nej, vi vill prata om den med någon som också har läst den.

Då tänker jag på Aidan Chambers som menar att när vi träffar någon som har läst samma bok som en själv kastar man sig in i ett samtal om vad som var bra i boken och vad som var dåligt. Men man vill också reda ut oklarheter och sådant som man inte förstod. Dessa tre ingångar i ett textsamtal illustreras enkelt med +, - och ?.
Det finns många sätt att få barn och unga att dela gemensamma textupplevelser. Högläsning är ett mycket bra sätt. Med samtal runt texten förstås. Klassuppsättningar av skönlitteratur och läsning i grupp där några läser samma titel är ett annat sätt. Innan eleverna är vana får de ha mycket stödstrukturer eller s.k. byggnadsställningar (scaffoldings)till hjälp för att kunna föra samtal som leder dem in i nya föreställningsvärldar. Det är en av lärarens absolut viktigaste och roligaste uppgifter att vara med i dessa samtal och få vara en kugge i hjulet när de unga reflekterar, omvärderar och bygger nya föreställningar, menar jag

För att locka barnen att låna böcker på biblioteken föreslog Johan Unenge att man skulle ha rubriker på bokhyllorna som t.ex. ”För dig som vill skratta”, ”För dig som är dumpad” eller varför inte ”För dig som vill få sömnsvårigheter”. Visst skulle dessa locka till läsning mer än ”Hcg”.
Det är många som mer och mer ser hur skolbiblioteket måste bli navet i skolan för att vi ska vända den nedåtgående trenden vad det gäller barns och ungas läsning och läslust. Sådana framgångsrika exempel har jag nämnt i tidigare inlägg men det finns också att läsa om sådana på www.läsambassadören.se.

Nog av reflektioner för den här gången.