litteraturutredning

Ingen lär ha undgått att Litteraturutredningen har lagt fram sitt slutbetänkande. Det var en strategiskt bra idé att göra det i denna bokmässetid. Den har fått mycket och välförtjänt uppmärksamhet. I pressmeddelandet säger utredningens ordförande, Tomas Lidman, att ”litteraturutredningens analys framför allt visar att det behövs kraftfulla åtgärder för att förbättra ungas läsförståelse och öka lusten att läsa”. Det här känner vi igen.

Det verkar som om det politiska intresset är stort för rapporten. Konstigt vore väl annat. Här har vi väl själva kärnan om Sverige ska klara sig i framtiden som kunskapsnation. Man kan satsa hur mycket pengar som helst på matte och naturorienterande ämnen men om eleverna och senare studenterna inte klarar att läsa längre texter och inte förstår vad de läser då är pengarna kastade i sjön. Allas tillgång till språket är ju en av hörnstenarna i en demokrati. Det ger oss också självförtroende, inlevelseförmåga och förståelse för andra människor.

Johan Unenge, som dyker upp då och då i mina inlägg, säger i en intervju i GP den 30 september:

-         Skönlitteratur är en enkel väg till att bli bättre i alla ämnen och att bli en reflekterande människa, dessutom är det underhållning. Det är förvånande att man inte tar chansen att lära ut grejerna i form av underhållning utan tragglar på med sina SO-böcker när allt finns dramatiserat och klart

Det finns många goda idéer om hur vi ska förändra den nedåtgående trenden vad det gäller barns och ungas läsning. Men det återkommer jag till i nästa inlägg.

 

Sammanfattning av utredningen

I betänkandet görs en bedömning av litteraturens ställning i dag och viktigare utvecklingstendenser. Utredningen sammanfattar med att litteraturens ställning på många sätt är god i dagens Sverige. Befolkningens läsvanor ligger tämligen stabilt på en hög nivå, det publiceras mer litteratur än någonsin och Sverige har för att vara ett litet språkområde stora exportframgångar på litteraturområdet. Däremot kan litteraturens ställning försämras framöver på grund av de unga generationernas läsfärdighet och läsvanor som det finns tydliga belägg för att de har försämrats. Utredningen föreslår bland annat att ett läslyft för Sverige initieras utifrån konkreta målsättningar om vilka förändringar som ska ha åstadkommits till 2018.

Vill ni läsa utredningen kan ni följa länken eller googla på egen hand förstås.

http://www.sou.gov.se/litteratur/   

Hur är läget i läskunnighetens Sverige 2012?

Ja, det funderade jag över efter sommaren och läste därför forskningsrapporter, bloggar, artiklar, prognoser och annat i ett försök att få en bild av om den nedåtgående trenden vad det gäller barns läsförmåga har förändrats. Tyvärr hittar jag inga sådana bevis. Däremot finns det så många inspirerande och positiva insatser, arbetsmodeller och projekt riktade mot barns läsning runt om i Norden. Varför bryts inte den negativa trenden då? Kanske är det som Magnus Oskarsson, nationell projektledare för PISA, säger i en intervju, att

”de flesta (lärare)  jobbar väldigt hårt och gör mycket bra. Men vem har tid att sätta sig ner och utveckla undervisningen när de yttre förutsättningarna blir allt mer besvärliga? Vi ser heller inga effekter av de stora satsningar som faktiskt gjorts, som natur- och teknik-projekt och mattebiennaler. Jag tror inte satsningarna är fel men motkrafterna är så mycket starkare”

Läs hela intervjun på länken nedan.

http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2011/01/24/satsa-pa-svaga-bra-pisaresultat

Att hitta tid för att utveckla sin undervisning är många gånger svårt. Läraryrket har förändrats och många nya arbetsuppgifter som tränger ut ”lektionssnickrandet”, har lagts på yrkeskåren. I vår kommun startar en ny grupp ett utvecklingsarbete runt läsförståelse nu på fredag. Det är en fortsättning på Skolverkets satsning under förra läsåret med namnet ”Vilka elever kommer till vår skola”. Lärarna som deltar får under skoltid, med vikarie, möjlighet att tillsammans läsa litteratur och aktuell forskning, reflektera och planera lektioner vilket kan förbättra elevers läsförståelse utifrån olika lässtrategier. Lektionerna följs sedan upp och utvärderas för att utvecklas ytterligare. Det ska bli spännande att som språkutvecklare och handledare för denna grupp få följa arbetet och utvecklingen.

Det som kanske bäst visar hur den svenska skolans elever står sig internationellt sett i läsning och läsförståelse är de båda undersökningarna PIRLS och PISA. En ny PISA-undersökning gjordes under 2011 och kommer att offentliggöras i december. I undersökningen ingår två klasser från Essunga kommun. Det känns lite stort, tycker jag.

EU har kommit med en rapport om européernas läskunnighet. På många håll är det riktigt illa ställt och Sverige tillhör den lilla minoritet där läskunnigheten har försämrats mellan 2006 och 2009. Var femte Europé läser så dåligt att de inte klarar sig i det moderna samhället. Man har i rapporten också slagit hål på myten om att dålig läskunnighet skulle ha ett starkt samband med invandring. Den stora merparten av personerna med dåliga läsfärdigheter är födda och uppvuxna i det land där de bor.

För att råda bot på bristen på läskunnighet samlas nu EU:s utbildningsministrar för att ta krafttag. Redan nu rekommenderar rapportgruppens experter att öka variationen i ungdomarnas läsning från tecknade serier till skönlitteratur och e-böcker. På låg- och mellanstadiet behövs fler lärare som är specialiserade på läsundervisning och elever med svårigheter bör få individuellt stöd.

Johan Unenge, som har kommenterat rapporten i en artikel i Lärarnas tidning har som alltid en frisk och krass syn på framförallt killars läsning. "Fjäsk och muta går bra", säger han, men har även andra kreativa tankar om det här. Läs mer i artikeln

http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2012/09/07/femte-europe-har-svart-lasa

eller läs mitt blogginlägg från april i år:

http://lenassprakblogg.blogspot.se/2012/04/lasambassador-johan-unenge.html