söndag 19 oktober 2014

Tävla i litteratur


Så här års avslöjas många vinnare av olika litteraturpris. År efter år fortsätter diskussionen om man verkligen kan tävla i litteratur. Uppenbarligen går det för tävlingarna är i gång för fullt. Nobelpriset tilldelas i år den franske författaren Patrick Modiano och på måndag den 20 oktober tillkännages vilka böcker som är nominerade till Augustpriset. Tidigare i år delades ALMA- priset ut till vår egen Barbro Lindgren.
Bibliotekets katalog över barn- och ungdomsböcker som getts ut under 2014 har just kommit. I den finns ett antal böcker som tävlar om litteraturpriset i årets Bokjuryn. I radions P1 håller barn på att diskutera vilken bok som ska vinna Barnens Romanpris.

Det är svårt att själv ha en åsikt om man inte råkat läsa något av bidragen. Det är ju inte precis någon melodifestival där man under tre minuter per bidrag skaffar sig en åsikt. Men jag vill ändå ge rådet att uppmärksamma de här litteraturtävlingarna, inte bara för bildningens skull utan för att det är ett bra sätt att få barn och unga att bli engagerade i och nyfikna på de tävlande bidragen. De förstår också att det här med läsning är ett världsomfattande engagemang, det är inte bara min lärare som påstår att det är viktigt och härligt att läsa.
Bibliotekets katalog med Bokjuryn finns att hämta på biblioteket. Man har hela hösten på sig att läsa böcker från de nominerade bidragen och därefter, under januari till april, sker röstningen. Böckerna som tävlar är indelade i ålderskategorier. Här finns allt från bilderböcker för de yngsta till nästan vuxenböcker. Läs mer här.

Barnens Romanpris finns att lyssna på på Sveriges Radios hemsida när det passar er. Det kan vara svårt att lyssna när programmet sänds på onsdagar 13.20. Nästa vecka presenteras det femte och sista bidraget och veckan därefter utses vinnaren. Böckerna som tävlar vänder sig till barn 9-12 år och juryn består endast av barn. Det är härligt att se sina elever lyssna på andra barn som diskuterar böcker. Barnen i juryn blir ju modeller för hur man kan samtala om litteratur. Mina elever, de flesta, vet redan vilket bidrag de tror och hoppas ska vinna. Det utan att ha lyssnat till det sista bidraget. Spännande.
Förra årets vinnare av Barnens Romanpris var Glasbarnen av Kristina Ohlsson. Så här presenterades boken då:

”Mitt i natten knackar någon - eller något - på Billies fönster och dessutom svänger taklampan i ett rum där ingen varit. Pappa har dött och mamma vill inte bo kvar i Kristianstad. Men huset som Billie och hennes mamma flyttar till är skrämmande och långt från alla Billies kompisar. Hon vill inte alls bo där, men mamma lyssnar inte och tror inte ett ögonblick på det Billie berättar om allt mystiskt som händer i huset. Både nya kompisen Aladdin och hennes gamla, Simona, tror henne. Nästan. Tillsammans börjar de undersöka husets historia och upptäcker då mörka och skrämmande saker.”
Den här boken har gjort succé i klassen. Boken tillhör genren Magisk realism som utan tvekan är den mest lästa genren bland mina elever. Det ges också ut en massa böcker inom denna genre så författarna har nog uppfattat genrens popularitet.

Det ska bli mycket spännande att följa höstens litteraturtävlingarna. Lika spännande ska det bli att se vilka böcker som kommer att bli klassens favoriter?

söndag 21 september 2014

Varifrån ska orden komma?


Från och med i höst så stämmer rubriken ”Essunga läser” ännu bättre med vad som händer i kommunen, för nu är även förskolan med i satsningen. Det känns väldigt roligt och bra.

Förskolan liksom skolan har ett kompensatoriskt uppdrag. Vi vet hur mycket den socioekonomiska miljön betyder för den språkliga utvecklingen under barnens uppväxt. En studie visar att barn från högutbildade familjer hade exponerats för över 30 miljoner ord vid tre års ålder. I de mindre gynnsamma språkmiljöerna hade barnen exponerats endast för 10 miljoner ord. 

En annan studie, en klassisk etnografisk studie om uppväxtmiljöns betydelse för språkutveckling, visar vilken stor betydelse de vuxnas sätt att prata och läsa har för barn. Vuxna från samhället med låg socioekonomisk status läste inte själva och samtalade endast sig emellan och tolkade eller förklarade inte för barnen. De läste sällan eller aldrig för sina barn. Vuxna från medelklassområdet  läste själva ibland. De läste för sina barn men uppmuntrade inte barnen att reflektera utan i stället svara på direkta frågor. Syftet med läsningen var att barnen skulle klara av skolan. De högutbildade föräldrarna läste ofta själva och de läste ofta för barnen. De ställde frågor och uppmuntrade barnen att reflektera och de lyssnade på och frågade efter barnens åsikter.

Barnen från de högutbildade familjerna klarade sig bättre i skolstarten, under hela skoltiden och gick ofta vidare till högre utbildningar. Som tur är finns ju undantagen, barn från låg socioekonomisk status som utvecklar en hög språklig och skriftspråklig kompetens. Ofta har det då funnits en god förebild utanför hemmet t.ex. en medveten pedagog i förskolan.

Man kan klara sig igenom en vanlig dag med ett vardagsordförråd på ca 3000 ord. Samtidigt vet vi att en sexåring behöver minst 6000 ord med sig när han eller hon börjar förskoleklass för att klara det krav som skolan ställer på språket. Vardagspråket räcker alltså inte, det är inte tillräckligt rikt och varierat! Varifrån ska då alla ord komma?

Vad säger forskningen? Jo, förutom pedagogernas utvecklade språk, språklekarna och miljöns betydelse med rik tillgång på böcker, papper och pennor, pekar den på samtalet och dialogen genom bilderboken. Vi vet att ordförrådet är en av de viktigaste framgångsfaktorerna inom skolan. Vi vet att ett barn ska utveckla sin kognitiva och kommunikativa förmåga. Vi vet att barn ska utveckla sin förståelse för sig själva, andra och sin omvärld.  Flera studier visar på sambandet mellan att utveckla dessa förmågor och det dialogiska boksamtalet där fokus finns på reflektionen och de öppna frågorna.

Den goda högläsaren utmärks av att han eller hon:

  Bygger upp en förförståelse (Förutsäga)

  Knyter ihop textens innehåll med barnets erfarenheter (Kopplingar)

  Låter barnet ställa frågor (Ställa frågor till texten, reda ut oklarheter)

  Sammanfattar texten själv eller tillsammans med barnet (Sammanfatta)

  Ställer frågor om texten som kräver eftertanke så att barnet både kan använda sin bakgrundskunskap och den nya informationen från texten (Syntes)

Inom parentesen står strategierna som vi använder i skolan vilka barnen så småningom själva ska använda när de läser men som de alltså redan i förskolan kan börja att utveckla muntligt med pedagogens stöd.

Alla barn i kommunens förskolor får nu i dagarna en bilderbok som man kommer att  läsa och samtala dialogiskt om. God natt alla djur heter den ( av Lena Arro) . Jag har högläst den för mitt tvååriga barnbarn och det blev en succé. Det dröjde inte många sidor förrän han gjorde egna förutsägelser genom att krafsa på bokens sida och låta som det djuret han gissade skulle komma in i tältet på nästa uppslag (läs boken så förstår ni). Han och jag knöt ihop hans erfarenheter av att sova med mjukdjur i sängen och att vara i en koja (tält) med att tältet fylldes med fler och fler djur som inte ville sova ensamma ute i mörkret. När jag undrade om och hur alla djur skulle få plats så hävdade han varje gång med sitt ”ja-a” att ingen skulle lämnas utanför här inte.
 
Lycka till med boken alla i förskolan!
 
 
Vill någon läsa mer om studierna och forskningen som jag beskrivit så finns de att ta del av i boken Att undervisa i läsförståelse av Barbro Westlund.
 

måndag 11 augusti 2014

Hösttermin igen


Har ni läst några bra böcker under sommaren? Det har ni säkert. Det är under sommaren som jag äntligen tar mig an den där bokhögen på nattduksbordet. Böcker som jag längtat efter att få läsa och njuta av. Njutit har jag gjort men jag har också upprörts över att jag kämpat mig igenom de 800 sidor som en av böckerna bestod av, med Horace Engdahls ord klingande i öronen ” Att läsa en bok kan vara ett hårt jobb och inte förrän vid slutordet förstår man att det var mödan värt”.

Var det mödan värt? Jag vet inte. Om jag ändå hade haft någon att prata med den om, då hade jag kunnat få ett annat perspektiv, fått hjälp med oklarheter och förståelse, bygga nya föreställningsvärldar. Men ingen som jag har träffat på har läst Steglitsan av Donna Tartt. Har någon av er läst den?

Att få samtala om det man läst ger ytterligare en dimension av texten och det utvecklar mig som person och läsare. Inriktningen mot språkets kommunikativa aspekter och elevernas identitetsutveckling är tydlig i styrdokumenten. Det gäller ju inte bara svenskämnet utan alla ”texttunga” ämnen.

”Genom att samtala om ett specifikt ämnesinnehåll kan eleverna tillägna sig ny kunskap, få höra hur andra tänker och känner i någon aktuell fråga eller själva få uttrycka sina tankar och åsikter. Detta är inget som händer av sig själv utan det kräver lärare som utifrån styrdokumenten, sina ämneskunskaper och sina eleverers förkunskaper och behov medvetet planerar sin undervisning så att detta blir möjligt” (Få syn på språket; Skolverket)

Skolverkets Läslyft är i antågande som ni säkert vet. Under 2014 gör man en provomgång med vissa kommuner och under läsåret 2015/2016 är det i gång över hela landet och då hoppas vi att vår kommun är med. Det man satsar på inom läslyftet som första moment är just samtalet. Kanske har samtalet hamnat lite i skymundan av lässtrategiarbetet men det ena behöver ju inte utesluta det andra. I vilket fall vill nu Skolverket lyfta fram vikten av samtal runt lästa texter. Det finns många modeller som man kan ha som struktur i samtalen. Några av dem har jag bloggat om tidigare och fler kommer att dyka upp. Det viktiga är att du som lärare vet vilka förmågor du vill att eleverna ska utveckla.

Att barnen får ett större intresse för läsning genom att man pratar om texter och läser texter gemensamt tror jag vi upplevt allesammans under det gångna läsåret genom arbetet med Essunga läser. ”För att barn ska nå läsförståelse och upptäcka det fantastiska med att läsa måste de få prata om vad de läser och i den meningen är skolan en alltför tyst lärmiljö” menar Catarina Schmidt som skrivit en doktorsavhandling i ämnet. Hon skriver i sin avhandling att bearbetning och samtal kring litteratur är nödvändigt för förståelsen och att den tysta läsningen har fått väga för tungt i den svenska skolan, läsning handlar inte bara om att läsa med flyt.

Arbetet med Essunga läser har beviljats ytterligare stöd genom pengar från kulturrådet. Det är jag  tacksam för och ser fram emot fortsatta möten med er, alla barn och även föräldrar runt det språkutvecklande arbetet. 

söndag 11 maj 2014

Döden


Döden, döden, döden. Så började Astrid Lindgren och hennes systrar sina dagliga telefonsamtal för att liksom ha det avklarat, sedan pratade de om andra saker. Döden är något vi alla tänker på ibland och konstigt vore det väl annars. Det kanske inte är lika ofta som vi tänker våra tankar högt däremot och kanske inte så ofta som vi pratar med våra barn om den. Döden alltså.

”Litteraturen kan bli en källa till tröst och stöd för den som söker svar på frågor om sitt liv och sin omvärld. Den kan också ge kunskaper som är svåra att få på något annat sätt. Genom att eleverna får föra diskussioner om livsfrågor utifrån litteraturen kan undervisningen uppnå syftet att eleverna ska utveckla sitt språk, den egna identiteten och sin förståelse för omvärlden.”

Citatet är hämtat från våra styrdokument, Kommentarmaterialet till kursplanen i svenska, sidan 9. Vi ska alltså inte undvika de stora frågorna, de som livet egentligen handlar om, som döden.

Ellinor gav mig nyss en hög med nya bilderböcker som biblioteket har köpt in varav tre handlar om döden. Det är fantastiska böcker och som riktigt bra bilderböcker är så går de att läsa och samtala om i alla åldrar. Den bok som jag fastnade för allra mest är skriven av Ulf Stark och heter Ett syskon från yttre rymden. Med Ulf Stark som författare så är boken liksom redan kvalitetssäkrad. Hans böcker är alltid värda att läsas och samtalas om och som vanligt är miljön hans egen uppväxt i Stureby under 50-talet.  I den här berättelsen saknar han sin storasyster Marie-Louise som dog tre år innan han själv föddes. Hon är i himlen nu. Med hjälp av pappas radiosändare och i största hemlighet anropar han sin syster i yttre rymden och nästa morgon står hon där med en kjol som vecklade ut sig som en fallskärm när hon hoppade rep. Ulf får många tecken på att det verkligen är Marie-Louise även om hon verkar tycka att han är ganska knäpp när han ställer sina underliga frågor. Som vuxen förstår man att det här är ju bara Britta, Sivans kompis som just kommit på besök men när man läser slutet på boken så är man inte så säker längre. En underbar och hjärtknipande berättelse om döden, saknad och vänskap berättad med mycket värme och humor.

En bok på samma tema, en liten pojke som saknar sin storasyster, heter Större än en dröm och är skriven av Jef Aerts med vackra illustrationer gjorda av Marit Törnqvist. Berättelsen är en ganska vemodig historia om saknad och längtan men också en trösterik historia om hur systern står där en natt, bredvid hans säng och om hur hon tar med honom på en cykeltur den natten. En cykeltur han aldrig kommer att glömma.

Andra fantastiska böcker som också fanns i bilderbokshögen och som också behandlar stora frågor är:

Noas hotell, av Nils Jarlsbos om hur det kan bli när ryktet om den stora katastrofen sätter skräck i människorna.

Mörkret längst ner, av Lemony Snicket om hur en liten kille övervinner sin rädsla för mörkret.

Stjärnenatt, av Jimmy Liao om ensamhet och vänskap. De helt otroligt speciella och härliga illustrationerna är värt hela läsningen.

Sommarregler, av Shaun Tan. Stora färgsprakande bilder som sätter i gång fantasin och endast en textmening per uppslag. Mycket speciell.
 
 
Till slut ännu ett citat av Astrid Lindgren:
"Man måste lära sig att leva så att man blir vän med döden. Tror jag tralala."
 
 

måndag 21 april 2014

Samtalet


Ofta äter jag frukost just när Tankar för dagen sänds på radions PI. Just den här dagen, den 2 april, missade jag programmet. Som tur är känner mina vänner mig väl och jag blev upplyst om att den dagens program säkert skulle falla mig i smaken. Jag lyssnade. Jag lyssnade igen. Jag kan lyssna många gånger på så kloka ord. Det var kulturjournalisten Carl Otto Werkelid som bl.a. reflekterade över en intervju ur DN där nu 9-åriga Axel berättade om hur högläsningen gjorde honom till bokslukare. Hans föräldrar läste ofta högt för honom och pratade om det de läste. Werkelid reflekterar: ”Detta att det bakom, över och under bokstäverna på pappret fanns världar där allt händer skapade uppenbarligen en sådan nyfikenhet hos Axel att han tog sig in i språket på egen hand. Sedan dess är han fast.” För 10 år sedan läste 70% av småbarnsföräldrarna högt för sina barn dagligen. Nu är det endast 35% som gör det. Självklart händer det något med barns läslust och läsförståelse då.
Att samtala om det lästa är så viktigt. Elin Grelsson Almstad skriver i en krönika i GP den 18/3 om att det inte är nog med att läsa utan vi måste också mötas i samtalet. Hon citerar Torgny Lindgren som menar att han inte blivit en bättre människa trots att han läst i 70 år. Han påpekar att både Hitler och Stalin var läsfantaster. Detta replikerar Kristina Lugn : ”Men diskuterade de litteratur?”. Min gissning är att de inte gjorde det, åtminstone inte på ett sätt som gjorde att de fick bygga nya förställningsvärldar, där de fick omvärdera och bli utmanade i sina tankebanor.

Barn blir bokslukare genom samtal påstår Catarina Schmidt i en doktorsavhandling i pedagogik vid Örebro universitet. ” Det räcker inte att påtala att barn och unga måste läsa mer på fritiden och sluta spela dataspåel eller surfa på internet…För att barn ska nå läsförståelse och upptacka det fantastiska med att läsa måste de få prata om vad de läser och i den meningen är skolan an alltför tyst lärmiljö”
Catarina Schmidt skriver också om vikten av förebilder eller ”sponsorer” som hon kallar dem. Det är givetvis föräldrarna som har en given och viktig uppgift att uppmuntra, följa med till biblioteket, läsa högt o.s.v.  men det kan också vara kompisar, andra anhöriga eller vi lärare. Det måste märkas i hela vårt förhållningssätt att läsning är underbart, nödvändigt och viktigt. Glöm inte att berätta om era läsupplevelser, att prata positivt och innerligt om läsning.

Vilket läsminne eller läsupplevelse  kan du berätta för dina elever i morgon när du träffar dem igen efter påsklovet? Visa att läsning är en del av ditt liv. Jag själv ska ta med boken ”Expeditionen. Min kärlekshistoria” av Bea Uusma. Jag ska berätta om hur fast jag blev, att jag inte kunde sluta att läsa, hur hjärtat slog av spänning och hur jag drömde om Andrée, Strindberg, Fraenkel och deras äventyr på natten. Jag ska berätta om hur jag kände att jag bara måste få fler att läsa den i min familj så att jag skulle få någon att prata om den med. Och jag ska berätta om det mest rörande jag hört talas om som har med kärlek att göra. Undrar ni vad det är så läs boken. Gör det!

söndag 16 mars 2014

Tove Berggren


 
Ett mycket bra sätt att få elever att bli ännu mer intresserade av att läsa och skriva är att få träffa och prata med en författare. En livs levande författare i verkligheten här och nu. Det har vi gjort. Alltså träffat en riktig författare. Det skulle kunnat bli väldigt tråkigt. NOT. Inte en chans med den energin som Tove Berggren utstrålade. Jag märker att hon gjort intryck även på mig. Typ.

 
Vem är då Tove Berggren? Alla i Essunga kommun som går i eller arbetar med fyror och femmor vet det. För er andra berättar jag att hon har skrivit två böcker om Lennart Lordi eller rättare sagt så är det Lennart Lordi som i loggform berättar om sitt liv med humor och värme, djup och filosofiskt tänkande. Boken skulle kanske sorteras in i facket ”humor” men den har så mycket mer än humor till skillnad från andra kända böcker i dagboksform om killar i ungefär samma ålder som Lennart. Därför blir det väldigt fina samtal runt boken om man läser den gemensamt i klassen. Det blir mycket skratt också. Jag tänkte ”vad hälsosamt det här är” när jag läste högt för mina elever och de skrattade hjärtligt gång på gång. Tänk det.

Men rätt som det var blev det tvärtyst och allvarliga ögon såg på mig i klassrummet. Några tittade ner i bänken. Det var när Lennart Lordi funderade över sina föräldrar som bråkar eller ”diskuterar” som de själva väljer att benämna det. Det skedde också när marsvinet Herr Muffin dog och begravdes. Det var riktigt sorgligt. Alla vi som läste eller lyssnade kände igen oss, de flesta kan relatera till egna husdjur som dött och begravts. De flesta kan nog också relatera till den egna oron när mamma och pappa "diskuterar" så där högt och argt.

Om eleverna är vana att samtala om det lästa så ger Lennart Lordis loggböcker många anledningar att prata om kopplingar man gör till sig själv, till andra böcker och till omvärlden över huvud taget. Barnen kan berätta mycket om de inre bilder som spelas upp i deras tankevärd under läsningen. De flesta loggarna är verkligen ”elevnära texter”.



Eftersom vi höll på med berättelseskrivning vid tiden då vi fick författarbesök fick vi också många idéer om metaforer och målande språk till de egna berättelserna. Det var inspirerande. Att också få höra Tove Berggren berätta om var alla idéer till boken kom ifrån satte i gång vårt eget idétänkande. Varje elev gjorde sig därför en egen liten idébok som de levde med under två veckors tid. I den skrev de minnen, citat, tankar, händelser från sitt eget eller andras liv. Det var fritt fram att tjuvlyssna på andra människor, knycka idéer och citat från andra böcker och att använda andras upplevelser som inspiration till sina egna loggar. För det var just loggskrivande som var målet. Just nu i skrivande stund så är alla loggar färdigskrivna och jag har njutit och roats av att läsa dem. Jag märker att Tove Berggrens sätt att skriva och berätta verkligen har påverkat mina elevers skrivande positivt. Förutom loggböckerna så har vi läst hennes och Lennart Lordis bloggar där vi också har fått en del råd om skrivandet
Här är några citat från elevernas loggar:

” Min första dag på dagis så cyklade jag på en liten cykel. Men sen ramlade jag och skrapade upp mitt knä. Då såg en annan pojke att jag hade ramlat och han hjälpte mig upp och hämtade en dagisfröken. Jag frågade vad pojken hette och han svarade som James Bond gör, han sa ”Mitt namn är Alligator, Arne Alligator”. Sen dess har vi varit vänner, typ BÄSTA vänner men ibland så kan vi bråka men vi brukar alltid lösa det…”

”…Jag tänker ofta på att mamma börjar på M och min mammas namn börjar också på M. Och min pappa heter Peter som börjar på P. Alltså pappa Peter och mamma Maria.
Jag tänker på att jag kommer att dö någon gång i livet sen hoppas jag att jag får ett nytt liv. Men jag hoppas att det dröjer. Jag tycker att det ska vara fred på livets planet. Jag tycker synd om alla barn som lever i krig. Därför borde det vara fred på livets planet.”
”Många föds på BB men jag föddes i en bil, i en rondell nära ett shoppingcenter . Min mamma säger att det är därför som jag älskar att shoppa och har så bråttom. Jag tror också det. Jag var med på första sidan i tidningen då. Tidningen tyckte jag skulle heta Ronda. Jag heter Ronja nu men många kallar mig för Ronda…”
 
Vi hoppas på en tredje bok om Lennart Lordi och hans vänner eller kanske om Maria White. Jag tror bestämt att Tove sa ett halvt ord om det. Spännande!
 
 
 

söndag 2 mars 2014

Sammanfattning / syntes


 
Som nyårsgåva fick alla elever i år f-5 varsin bok. Detta skedde första dagen på vårterminen. Glädjen var stor och suget efter att få börja läsa i boken var ännu större. Vi startade direkt i min klass. Jag läste högt och eleverna var aktiva lyssnare genom att ha små postit-lappar till hands vilka de satte i boken med en kommentar där de reagerade på något eller använde någon av lässtrategierna inre bild, koppling, förutsägelser, oklarheter som behöver redas ut och ställa frågor till texten.

            


Boken vi läste i klass 4-5 var Alex Dogboy av Monica Zak. Den handlar om en pojke i Honduras som lever ett hårt liv som gatubarn efter att ha övergivits av sina föräldrar. Det är en skönlitterär text med en handling ”från övriga världen”, en text i ”form av skönlitteratur…som belyser människors villkor och identitets- och livsfrågor”. Genom texten fick också mina elever fundera över sin egen livssituation, ”den egna identiteten och sin förståelse för omvärlden” (Lgr 11 sid 222-225).

 
Vi har läst ur boken varje dag och varje gång har den gett oss stunder av samtal och diskussioner som har lett till en kunskap som hade varit svår att nå upp till på annat sätt än genom denna gemensamma skönlitterära läsningen. Språkliga kunskaper, omvärldskunskaper, empati för och inlevelseförmåga i hur andra barn i världen kan leva sina liv. I samtalen fick barnen också formulera sig runt de läsförståelsestrategier de använder för att förstå texten. Hela läsåret har vi  tränat på de olika strategierna och under den här läsningen fick de berätta eller skriva om de strategier som har hjälpt dem att förstå den här bokens text.
 
Inför varje nytt lästillfälle gjorde vi en sammanfattning av det vi dittills hade läst. Så småningom uppmanades de att väva in egna slutsatser och sådant de läst mellan raderna. Att sammanfatta är ju också en läsförståelsestrategi. Att göra en syntes är i de här sammanhangen att sammanfatta på en högre nivå. En sammanfattning kan vara ganska mekanisk där man kronologiskt räknar upp delarna men en syntes är mer ett skapande av en helhet som kräver ett kreativt tänkande där man väver ihop fakta med sina egna föreställningar (tänk Langer) och erfarenheter. Syntesen är ett resultat av andra läsförståelsestrategier kan man säga. Den sker både under läsningen och efter läsningen om man är en tränad läsare. Som sådan reviderar man syntesen under läsningens gång, ny information läggs till den föreställningsvärld som byggs.

Att syntetisera är nog den svåraste strategin, både att lära ut, träna på och för eleverna att göra. Men på något sätt så är den kvittot på en läsares läsförståelse. Om man har haft många samtal där lärare och elever har tänkt högt så hjälper man varandra med att komma till någon slags syntes. Samtalen är helt klart det bästa sättet att få komma in mot barnens tankeprocesser. Det ger också ett tillfälle att bedöma deras förståelse och var de bifinner sig i utvecklingen av sin läsförståelse. Att göra en syntes är inte en strategi som bara de äldre barnen ska ägna sig åt. Syntes gör små bilderboksläsande barn också.

När mina elever skrev en syntetiserande sammanfattning av Alex Dogboy så utgick vi från en berättelsekarta som en slags ram för sammanfattningen. Utifrån den skrev de och försökte väva in sina egna inferenser och föreställningar om Alex, hans liv, hans vägval och känslor. Som med alla lässtrategier så förstår eleverna bättre hur det går till om man först modellerar. Jag har sagt det förr, jag säger det igen –använd bilderböcker då.

I kapitel 9 i Tankens mosaik (Keene&Zimmerman) och på sid 34 + kap 7 i Mellan raderna (Stensson) kan ni fördjupa er kunskap om sammanfattningar och synteser.
Vad det gäller boken Alex Dogboy så har barnen uttryckt att det nog är den bästa boken de har läst. Jag har hört det förut om andra böcker vi har läst tillsammans. Det är nog just det att läsningen blir en gemensam upplevelse som gör böckerna så bra och läsningen så berikande. Nu är Alex Dogboy klar och barnen får ta med boken hem. Med alla kommentarer och tankar på små lappar i boken.

söndag 26 januari 2014

Karaktärens utveckling

I förra inlägget skrev jag om hur Judith Langer ser byggandet av föreställningsvärldar i fyra faser under den gemensamma läsningen. I fas fyra går läsaren ur texten och betraktar den mer objektivt, vi diskuterar kanske författarens hantverk, berättarperspektivet eller kanske en av karaktärernas utveckling. Att se närmare på huvudkaraktären kan man arbeta med i skolans alla åldrar. Ett bra sätt är att även här modellera utifrån en bilderbok för att det ska bli tydligt för alla elever.

Ibland frestas man att som lärare ha för många uppgifter eller krav under en lektion men då vill jag dela med mig av hur man arbetar inom Teachers College Reading and Writing Project, NY, för att just lära känna en karaktär. Om ni har läst mitt inlägg från november 2013 så känner ni till vilka TC är, annars rekommenderar jag er att läsa det inlägget först innan ni läser färdigt här.
I sin minilektion startar läraren med stor entusiasm att berätta något ur sitt eget liv eller om någon hon har träffat och som har gjort att hon nu vill lära eleverna något alldeles speciellt –

 ”I dag vill jag lära er”…

1.       …att när läsare vill lära känna en karaktär i en ny bok börjar man att titta på omslaget. Man tittar på bilden och frågar sig själv ”Vad får jag veta om karaktären –erna?”
 

2.       …att när du läser ändras din åsikt om karaktärerna, när du ser på omslaget tänker du en sak men när du börjar läsa så får du nya idéer. Du lär dig nya saker om karaktären för varje sida du läser.
 

3.       …att när läsare verkligen studerar karaktären riktar de uppmärksamheten mot slutet av boken. När du kommer till slutet kan du fråga dig själv ”Hur känner sig karaktären nu?” Eller ”Vad skulle karaktären kunna tänka nu?”


4.       …att man kan lära sig mycket om karaktärerna genom bilderna! Du kan vara uppmärksam på en karaktärs ansiktsuttryck, kroppsspråk och gester för att få veta mer om hur karaktären känner och fungerar.


5.       …att läsare tittar på bilderna och orden tillsammans för de vet att bild och text går hand i hand för att ge ledtrådar om karaktärerna. Läsarna kan förstå vad karaktärerna gör, vad de tänker och vad de känner.
 
Dessa fem minilektioner har man olika dagar så att barnen hinner att träna på varje steg. Då är ju bilderboken fantastisk att arbeta med för att eleverna sedan ska kunna se och diskutera en karaktärs utveckling i vilken bok som helst, senare under skoltiden och i livet.

Förberedelsearbetet är viktigt. Välj bok som passar de förmågor du vill undervisa om. Använd gärna en bok som ni läst förut när ni tittar på karaktärer. Några böcker som jag kan rekommendera är Rotbarnet av Kitty Crowther,  Herman och eldsvådan av Stian Hole och Annas Himmel också den av Stian Hole.

Vill man arbeta mer multimodalt kan man t.ex. göra en tidslinje över en karaktär. Är det en bilderbok man har läst kan man kopiera bilder ur boken och sätta upp på en tvättlina med klädnypor. Runt bilderna skrivs ord för känslor t.ex.

Lycka till!

tisdag 14 januari 2014

Föreställningsvärldar


I tidigare inlägg har jag skrivit om Judith Langer och om att bygga föreställningsvärldar. Hon är värd att återkomma till. Det slår mig när jag återigen läser hennes bok Litterära föreställningsvärldar hur all läsforskning går hand i hand vad det gäller hur läsaren förstår text och hur man kan få barn att utveckla sin läsförståelse. När man läser styrdokumenten för svenskämnet förstår man att Langer har haft ganska stort inflytande på dessa. Min gissning är att Carolin Liberg har ett finger med i spelet. Det känns pålitligt.
Vad menas då med begreppet föreställningsväld? Kortfattat kan man säga att det är den värld av förståelse som en person besitter vid en given tidpunkt. Langer skriver så här:

Medan man läser förändras föreställningsvärldarna, undan för undan blir vissa idéer ointressanta, andra kommer till och en del omvärderas. Till och med när sista ordet är läst och boken är stängd har läsaren en föreställningsvärld som fortsätter att förändras. Dessa förändringar kan ske när man skriver, tänker, läser något annat eller diskuterar i klassen. Föreställningsvärldar växer, förändras och berikas med tiden, genom tanke och erfarenhet.”
Vad kan passa bättre när eleverna ska ”…ges förutsättningar att utveckla sitt språk, den egna identiteten och sin förståelse för omvärlden” (Lgr11) än att bygga föreställningsvärldar under den gemensamma läsningen. Judith Langer ser byggandet av föreställningsväldar i fyra faser. Dessa följer man inte linjärt utan de kan återkomma och växla under läsningen. De är som olika valmöjligheter som läsaren har för att skapa förståelse. Här gör jag en koppling till andra läsförståelsemodeller där man använder olika s.k. läsförståelsestrategier. I mitt blogginlägg i augusti 2011 beskrev jag faserna ingående så där kan ni läsa och repetera. Här vill jag peka på likheterna mellan dessa faser och de strategier vi arbetar med i vårt läsförståelsearbete utifrån Keene&Zimmerman, Vestlund, Stensson och Reichenberg.

Fas1 Att vara utanför och kliva in i en föreställningsvärld, visst är det vad vi gör när vi ska börja läsa en bok. Vi samlar på oss tillräckligt många uppslag för att kunna skapa en föreställning om vad texten ska handla om och vi använder alla tillgängliga ledtrådar för att skapa ordning av det lilla vi vet, allt baserat på vår egen kunskap. Känner ni igen det? Just det, vi gör en förutsägelse.

Fas 2 Att vara i och röra sig genom en föreställningsvärld. Vi använder oss av egen kunskap, texten och kontexten för att utveckla idéer. Vi är fördjupade i våra textvärldar och använder all vår kunskap om texten, oss själva, livet och världen, vi ersätter, utformar och kopplar samman för att bilda sig en djupare bild av vad vi tror att texten handlar om. Detta känner vi igen som att göra kopplingar till sig själv, till världen och till annan text.

Fas 3 Att stiga ut och tänka över det man vet. Den här fasen är intressant, det är när texten påverkar läsaren och dennes liv. En växelverkan alltså. Alla texter kanske inte berör våra liv lika mycket men visst händer det att man själv och även elever reflekterar på ett djupare sätt och omvärderar och låter den nya föreställningsvärlden påverka oss och vårt liv.

Fas 4 Att stiga ut ur och objektifiera upplevelsen. I denna fas blir vi analytiker och kritiker. Vi diskuterar författarens sätt att berätta eller skriva, vi kanske jämför texten med en annan text, vi funderar över berättarperspektiv och vi kan studera en eller flera av karaktärerna. Och nu kom jag till vad jag egentligen tänkt blogga om – att följa en karaktärs utveckling i en berättelse. Men det får bli i nästa inlägg.

Precis som med läsförståelsestrategierna så måste vi hjälpa eleverna att även träna på fas tre och fyra genom samtal och genom att visa hur vi själva tänker. Det är fantastiskt att få vara med när eleverna bygger sina föreställningsvärldar.