Föreställningsvärldar

I tidigare inlägg har jag skrivit om Judith Langer och om att bygga föreställningsvärldar. Hon är värd att återkomma till. Det slår mig när jag återigen läser hennes bok Litterära föreställningsvärldar hur all läsforskning går hand i hand vad det gäller hur läsaren förstår text och hur man kan få barn att utveckla sin läsförståelse. När man läser styrdokumenten för svenskämnet förstår man att Langer har haft ganska stort inflytande på dessa. Min gissning är att Carolin Liberg har ett finger med i spelet. Det känns pålitligt.

Vad menas då med begreppet föreställningsväld? Kortfattat kan man säga att det är den värld av förståelse som en person besitter vid en given tidpunkt. Langer skriver så här:

” Medan man läser förändras föreställningsvärldarna, undan för undan blir vissa idéer ointressanta, andra kommer till och en del omvärderas. Till och med när sista ordet är läst och boken är stängd har läsaren en föreställningsvärld som fortsätter att förändras. Dessa förändringar kan ske när man skriver, tänker, läser något annat eller diskuterar i klassen. Föreställningsvärldar växer, förändras och berikas med tiden, genom tanke och erfarenhet.”

Vad kan passa bättre när eleverna ska ”…ges förutsättningar att utveckla sitt språk, den egna identiteten och sin förståelse för omvärlden” (Lgr11) än att bygga föreställningsvärldar under den gemensamma läsningen. Judith Langer ser byggandet av föreställningsväldar i fyra faser. Dessa följer man inte linjärt utan de kan återkomma och växla under läsningen. De är som olika valmöjligheter som läsaren har för att skapa förståelse. Här gör jag en koppling till andra läsförståelsemodeller där man använder olika s.k. läsförståelsestrategier. I mitt blogginlägg i augusti 2011 beskrev jag faserna ingående så där kan ni läsa och repetera. Här vill jag peka på likheterna mellan dessa faser och de strategier vi arbetar med i vårt läsförståelsearbete utifrån Keene&Zimmerman, Vestlund, Stensson och Reichenberg.

Fas1 Att vara utanför och kliva in i en föreställningsvärld, visst är det vad vi gör när vi ska börja läsa en bok. Vi samlar på oss tillräckligt många uppslag för att kunna skapa en föreställning om vad texten ska handla om och vi använder alla tillgängliga ledtrådar för att skapa ordning av det lilla vi vet, allt baserat på vår egen kunskap. Känner ni igen det? Just det, vi gör en förutsägelse.

Fas 2 Att vara i och röra sig genom en föreställningsvärld. Vi använder oss av egen kunskap, texten och kontexten för att utveckla idéer. Vi är fördjupade i våra textvärldar och använder all vår kunskap om texten, oss själva, livet och världen, vi ersätter, utformar och kopplar samman för att bilda sig en djupare bild av vad vi tror att texten handlar om. Detta känner vi igen som att göra kopplingar till sig själv, till världen och till annan text.

Fas 3 Att stiga ut och tänka över det man vet. Den här fasen är intressant, det är när texten påverkar läsaren och dennes liv. En växelverkan alltså. Alla texter kanske inte berör våra liv lika mycket men visst händer det att man själv och även elever reflekterar på ett djupare sätt och omvärderar och låter den nya föreställningsvärlden påverka oss och vårt liv.

Fas 4 Att stiga ut ur och objektifiera upplevelsen. I denna fas blir vi analytiker och kritiker. Vi diskuterar författarens sätt att berätta eller skriva, vi kanske jämför texten med en annan text, vi funderar över berättarperspektiv och vi kan studera en eller flera av karaktärerna. Och nu kom jag till vad jag egentligen tänkt blogga om – att följa en karaktärs utveckling i en berättelse. Men det får bli i nästa inlägg.

Precis som med läsförståelsestrategierna så måste vi hjälpa eleverna att även träna på fas tre och fyra genom samtal och genom att visa hur vi själva tänker. Det är fantastiskt att få vara med när eleverna bygger sina föreställningsvärldar.