söndag 7 maj 2017

Häxor, terrorism och rättssäkerhet

Vi har nyligen passerat både påskhelg och valborgsmässoafton. Många av oss har stått och frusit vid eldar och beundrat fyrverkerier vilket är en kvarleva från tiden då man med eld och skramlande grytlock skrämde i väg häxor och andra onda väsen. Dessa högtider och traditioner kan ju vara en anledning till att lära mer om häxprocessen.

Undervisningen i historia ska (bl.a.) behandla följande centrala innehåll:

Man vet att häxpaniken under 1600-talet startade med ett barns livliga och fantasifulla berättelse om vad som hände när detta barn och ytterligare ett barn vallade getter. Detta gav i sin tur upphov till rykten som bara växte och växte tills någon till slut vågade att ifrågasätta. I åtta år höll häxprocessen på och 300 kvinnor dödades genom halshuggning eller genom att brännas på bål.

Just nu, i vår tid med terrorattentat, alternativa fakta och falska nyheter, tänker jag att det är viktigare än någonsin att eleverna får möjlighet att reflektera över vad rädsla och rykten kan ställa till. Rädslan är farlig. Att okritiskt lyssna på rykten och falska nyheter är lika farligt.

UR har en tv-serie som heter Människor för ändring där ett av avsnitten heter Häxorna – rättssäkerhet. Serien är nyproducerad och förklarar hur häxprocessen kunde ske och drar paralleller med dagens rädsla för terrorism. Den ger insikter om hur viktig rättssäkerheten är och om vilka konsekvenserna kan bli om man frångår den. Jag vill verkligen rekommendera detta avsnitt!

Vill ni veta mer om själva häxprocessen, hur den startade och hur den slutade, finns ett mycket bra program på Mediapoolen som heter Stor-Märit och häxjakten.

En väldigt spännande och lärorik skönlitterär högläsningsbok i det här sammanhanget är Maj Bylocks Häxprovet. Jag har just läst färdigt den för mina fyrfemmor och de har enhälligt beslutat att jag ska läsa även del två som heter Häxans dotter.

Alltså, missa inte:
Människor för ändring: Häxorna – rättssäkerhet
Längd ca 30 min
Utbildningsnivå 4-6 (men fungerar bra som diskussionsunderlag för hela högstadiet tycker jag)

 

måndag 20 mars 2017

Utvärdering av Läslyftet


Som språk- läs- och skrivutvecklare ingår man i ett nätverk där man erbjuds kompetensutveckling av olika slag men också erfarenhetsutbyte och information från och diskussion med personer från Skolverket. Det nätverk som jag ingår i är RUC (Regionalt utvecklingscentrum) vid Göteborgs universitet. Vid förra träffen fick vi bl.a. ta del av den utvärdering av Läslyftet som nu är klar och sammanställd. Här kan ni läsa min sammanfattning av den.
Utvärderingen presenteras som två delrapporter där del 1 är en analys av de 13 först publicerade modulerna och där del 2 presenterar målgruppers erfarenhet av Läslyftet 2015/16. Av 7500 lärare som deltog i läslyftet de aktuella åren blev 2160 lärare slumpmässigt utvalda att besvara en enkät och av dessa svarade 1036 lärare. Det är dessa svar som utvärderingen vad det gäller lärarnas upplevelser bygger på.
  • Av huvudmännen anser 68% att Läslyftet varit mycket bra och 27% att det varit ganska bra.
  • Av rektorerna anser 74% att Läslyftet varit mycket bra och 24% att det varit ganska bra.
  • Av handledarna anser 86% att Läslyftet varit mycket bra och 14% att det varit ganska bra.
  • Av lärarna anser 41% att Läslyftet varit mycket bra, 38% att det varit ganska bra och 5% att det varit ganska dåligt.
  • Lärare i lägre åldrar är mest nöjda. Minst nöjda är lärare i åk 7-9
  • Lärare i sv/sva är mest nöjda och lärare i praktisk-estetiska ämnen är minst nöjda.
 Upplevelsen av att man har haft tillräckligt med tid för de olika momenten varierar. De allra flesta (91%) upplevde att tiden för att diskutera materialet var tillräckligt och 60% av lärarna kände att tiden för att utföra sin aktivitet i klassrummet inte var tillräcklig.
I stort sett samtliga lärare upplevde de kollegiala samtalen som trygga och strukturerade och ca 75% av lärarna ansåg att samtalen utmanade tankarna, gav nya kunskaper och insikter och gav återkoppling på den egna undervisningen.  
Vilka är de lärare som är mest positiva till Läslyftet? Jo, det är lärare som:
  • arbetat länge inom yrket
  • brukar diskutera och planera arbetssätt för språk- läs och skrivutveckling tillsammans
  • var motiverade att påbörja Läslyftet från början
  • har en rektor som betonar betydelsen av språk- läs- och skrivutveckling
  • har aktiva handledare
 
Är ni intresserade och vill veta mer om utvärderingen kommer den med all säkerhet att finnas på Skolverkets hemsida.

Läslyftet 2017



Finns det ett liv efter Läslyftet. Ja, definitivt. För det första så pågår Läslyftet i hela vårt land fortfarande och uppdraget regeringen till Skolverket är nu förlängt t.o.m. 2019. Söktrycket för att få stadsbidrag är fortsatt högt. Men en skola eller kommun kan fritt arbeta med Läslyftet utan att ha stadsbidrag. Vår kommun har fått stadsbidrag för arbete med två moduler och det arbetet är klart men modulerna finns där och handledarna finns kvar så finns det behov eller önskemål av fler delar inom Läslyftet så är det fullt möjligt.



Några av modulerna har reviderats och några nya har tillkommit t.ex. Från vardagsspråk till ämnesspråk, Narrativt skrivande och Grundläggande litteracitet för nyanlända. Även Lärportalen är ny med alla ”lyft” på en och samma portal. Där finns förutom språk- läs- och skrivutveckling även matematik, digitalisering, och specialpedagogik m.fl.

Nytt är också att man kan söka stadsbidrag för förskolans läslyft fr.o.m. i höst. NCS har fått i uppdrag att utbilda nyckelpersoner för förskolan (läs- och skrivutvecklare) vilka ska vara förskollärare i grunden. Det känns riktigt klokt tycker jag. Det är viktigt att förskolan också får möjlighet och stöd i att utveckla sitt språkutvecklande arbete. På det viset blir det en nödvändig röd tråd från förskolan upp genom skolåren.

söndag 14 augusti 2016

Att skapa läsintresse med PAX-böckerna

I våras gjorde jag en ny bekantskap vad det gäller bokgenrer. Det går inte att bestämma en enda genre för boken jag läste utan fyra: skrock, fantasy, magi och socialrealism. Boken heter Nidstången och är skriven av två författare nämligen Åsa Larsson (kanske mer känd som vuxendeckarförfattare) och Ingela Korsell. Det är första delen i en serie som är skriven för barn i mellanåldern och jag kan verkligen prata mig varm för dessa böcker eftersom de skapar en sådan läslust hos barn, framförallt de lite läsovilliga.

När det begynnande intresset för bokserien i min klass först märktes hos några killar som ibland har svårt att hitta böcker som de kan tycka om och för att deras lässjälvförtroende ibland vacklar, så tänkte jag att göra en liten satsning så att just de killarna och deras läsning fick stå i centrum ett tag.

Jag hade nästan inte hunnit tänka tanken färdigt förrän jag fick oväntad hjälp från Lundströms bokradio i radions P1. Den 23 april sände de ett inslag om PAX-böckerna där de samtalade med författarna och illustratören Henrik Jonsson. Vad som var ännu mer intressant att höra var att det finns en skolklass i Mariefred som är ”PAX-provare”. Det innebär att de får läsa böckerna innan de ges ut för att ge författarna råd och respons på innehållet. Varför just i Mariefred? Jo, handlingen utspelar sig där. Barnen berättade också i programmet vad de tyckte och tänkte om PAX-böckernas karaktärer och intrig vilket gjorde att jag bestämde mig för att låta mina elever lyssna på det här avsnittet ur Lundströms Bokradio.

Sagt och gjort. Det var härligt att se de läsosäkra PAX-läsarna i klassen under programmets gång, hur de växte centimeter för centimeter. De visste ju vad personerna i programmet pratade om och de kunde hålla med eller inte hålla med och de kunde förklara för de oinvigda. Det här skapade ett lässug i klassen utöver det vanliga vilket gav de läsosäkra ett helt nytt självförtroende. En mycket positiv spiral.

Entusiasmen spred sig så att vi som inte läst del 1 fick skriva upp oss på en kölista och jag fick be om förstärkning (fler böcker)från biblioteket i Nossebro. Till slut blev det min tur och jag fick rådet från föregående läsare att läsa extra uppmärksamt på de första sidorna i boken ”annars kommer du inte att förstå”. Jag tackade för rådet, tog med mig boken hem och sträckläste den innan jag släckte lampan och somnade. Det var så spännande och den natten drömde jag om många konstiga varelser kan jag berätta.

Det finns bra bokbloggar där ni kan få veta mer om handlingen. En blogg hittar ni här. En annan blogg som skulle kunna vara idé att visa eleverna om ni vill skapa intresse för bokserien är Agnesbokblogg (på bloggen söker ni  med ordet PAX till höger). Agnes är 14 år och har skrivit många inlägg om PAX-böckerna. Och så Lundströms bokradio förstås som ni hittar här.

Bar att veta är att serien kommer att innehålla 10 delar där alla delar hänger ihop i ett stort äventyr. Därför är det bra att börja läsa del 1. Varje del är också ett äventyr för sig och slutar alltid med en riktig cliffhanger som gör att man bara längtar till nästa del. Än så länge finns 6 delar men i oktober kommer del  7 som heter Pestan. Böckerna är lagom tjocka med många mörka, spännande och actionfyllda  illustrationer.. Även om det är mycket av fantasyinslag så är handlingen också vardagsnära vilket gör att man känner igen sig i så mycket. Texten är lätt att läsa med intrigen är ändå avancerad.  Därför passar den alla slags läsare, tycker jag.

lördag 12 mars 2016

Skolinspektionen


För någon vecka sedan deltog jag, vid min dator, i Skolinspektionens webinarium om Läs- och skrivundervisningen inom ämnena svenska och svenska som andraspråk. Skolinspektionen har granskat skolors arbete med att utveckla denna i årskurs 4-6. Det var 34 olika skolor från Pajala i norr till Malmö i söder som ingick i granskningen.

Resultatet är både glädjande och nedslående. Glädjande eftersom man märker en något mer framskjutande position vad det gäller arbetet med läs- och skrivstrategier. Många läromedel har ju numera en inriktning mot detta strategiarbete och många lärare låter också eleverna möta olika typer av texter och strategier för att klara av att förstå dessa enligt granskningen. Däremot varierar kvaliteten på det aktiva lärarstödet i undervisningen mellan olika skolor och även mellan olika lärare på samma skola. Det är den nedslående delen i resultatet. För mig är det märkligt att det fortfarande finns lärare som inte har tillägnat sig de senaste årens läsforskning och uppenbarligen inte heller har klart för sig vilka kraven är i Lgr11.

Att det aktiva lärarstödet brister ser Skolinspektionen som anmärkningsvärt och allvarligt. Man ser olika utvecklingsområden där elever måste ges möjlighet att förstå vad de ska lära sig och varför. Här menar Skolinspektionen att det är för stort fokus på görandet utan att ställa upp mål.

Ett andra utvecklingsområde är lärares vägledning eller modellering samt att ge eleverna möjlighet att samtala om texter, både egna och andras och därmed också utveckla sin förmåga att tänka, kommunicera och lära. På webinariet antyddes att många lärare låter eleverna ägna för mycket tid åt egen läsning utan att få möjlighet att samtala om det lästa. Här tänker jag att gemensamma läsupplevelser är oslagbara på alla sätt. Högläs, högläs och högläs ännu mer och samtala, utmana och reflektera tillsammans.

Ett tredje område att utveckla är enligt Skolinspektionen lärares och rektorers arbete med att följa upp hur elevernas intresse för läsning och skrivning utvecklas.

Vill ni läsa rapporten i sin helhet når ni den genom Skolinspektionens sammanfattning av rapporten. Här kan man också läsa fler råd.

 

 

söndag 18 oktober 2015

Läsambassadör

På bokmässan i september presenterade kulturministern vår nästa läsambassadör, Anne-Marie Körling. Det är kulturrået som har i uppdrag att initiera, samordna och följa upp läsfrämjande insatser där läsambassadörens arbete ingår.

”Läsambassadören ska verka för att barn och unga, oavsett bakgrund, ska få lika möjligheter att nå litteraturen. Men även att inspirerar vuxna att främja ungas läsning och verka för att ge fler möjlighet till en konstnärlig upplevelse genom litteraturen. En viktig målgrupp är barn och vuxna som inte läser, eller läser i liten omfattning.”

Det är en jury som utser läsambassadören som sedan har uppdraget i två år och juryns motivering lyder:
"Anne-Marie Körling imponerar med sitt målmedvetna arbete att locka barn och unga att läsa. Med stort hjärta, engagemang och entusiasm för hon ut sitt budskap. Hon talar om läsning som mänsklig rättighet. Med gedigna kunskaper och lång erfarenhet från skolan lotsar hon nya läsare in i böckernas värld. Hon väcker tankar och tänjer gränser. Alltid med en bok i fickan skapar hon läsmiljöer på oväntade platser och håller samtalet om litteraturen levande”.

 
 
2011 fick Sverige sin första läsambassadör, Johan Unenge och 2013 fick Johanna Lindbäck uppdraget. Båda har besökt Essunga kommun med besök i skolklasser och på föräldramöten. Vi hoppas naturligtvis att vi får möjlighet att bjuda in även Ann-Marie Körling så småningom. Hon är redan välkänd inom lärarkretsar men om ni mot all förmodan har missat vem hon är så kan ni följa länken på min blogg så kommer ni till hennes blogg. Hon är lärare, lärarutbildare, författare, bloggare, krönikör, föreläsare, inspiratör… Ja, en människa med många järn i elden alltså.

Körling säger själv att hon i sin nya roll som läsambassadör vill nå utanför cirkeln där de som redan upptäckt litteraturen talar till varandra om hur viktigt och berikande det är att läsa. Hon vill komma bort från alla måsten runt läsning och låta unga möta böckerna på sitt eget sätt.

Det är spännande att läsa om hennes ingång i uppdraget eftersom det skiljer sig en del från hennes föregångare som mer pratade om läsning som något man ibland får tvinga ungdomar till genom att sätta ner foten som föräldrar och lärare.

Se och lyssna på en intervju där Anne-Marie Körling berättar om sina tankar om läsning och sitt nya uppdrag.

måndag 24 augusti 2015

Barnens Romanpris - en möjlighet


Barnens Romanpris (klicka och läs mer) är Sveriges Radios litteraturpris för årets bästa svenska barn/ungdomsbok. Juryn består av fem barn i 10-13 årsåldern. Förra hösten, 2014, följde min klass denna tävling med spänning genom att lyssna på radiosändningarna varje vecka då juryn diskuterar de nominerade böckerna. Programmen finns ju att lyssna på när det passar dig och din klass och jag kan verkligen rekommendera detta som en extra dimension och inspiration till läsarbetet i skolan. Se det som en unik möjlighet att utveckla läsarbetet och textsamtalen ännu mer.

Förra året lånade jag de aktuella böckerna till klassen och högläste två av dem. Övriga böcker gick runt bland de barn som var lässugna på just de titlarna. Det gav oss mer insikt att vara med och ha åsikter och för att förstå hur juryn menade i sina diskussioner. Men det går bra att följa tävlingen ändå, utan någon större egen insats som högläsning av någon av böckerna. Årets nominerade böcker är:

Lite mer än en kram - en sensuell kärlekshistoria av Mårten Melin

Den blomstertid nu kommer - en kriminalhistoria av Marie-Chantal Long

Berättelsen om Taur - en fantasyberättelse av Bengt Tollesson

Firnbarnen – Inmurade - en spökhistoria av Lena Ollmark

Vi ses i Obsan - en bok om att vara ensam på sommaren av Cilla Jackert

Alla titlar finns på vårt bibliotek. Vi får "slåss" om dem. Sändningarna i radion startar i oktober och i november koras vinnaren.

 
Förra årets vinnare var 5768 visningar på youtube av Ralf Novak-Rosengren och Anita Santesson.

 


Boken handlar om 14-åriga Rosita som är en resandetjej och bor i en svensk småstad. Hon går i sjuan och hon älskar att sjunga. Världen runt om henne är tuff och full av fördomar. Hon får höra att hennes folk inte finns. Men när skolan är som värst, kompiskontot noll och lärarna falska får hon uppbackning från oväntat håll. En högst aktuell och viktig bok alltså, inte minst för att sätta fingret på vardagsrasismen som omger oss. GP har recenserat den. Läs det här. Och jag bloggade om Barnens Romanpris och andra litteraturtävlingar förra hösten. Läs det här.