onsdag 30 januari 2013

Lilla E ger sig ut på resa av Charlotta Lannebo

En bok som jag vill berätta om är Lilla E ger sig ut på resa. Jag lånade den till klassen men ingen elev verkade intresserad av den. Boken tilltalade mig både vad det gäller omslag och baksidestext och jag tyckte att den måste få en chans. Utan att förbereda mig med att själv läsa den först föreslog jag för barnen att få läsa den för dem. Det är om denna bok som högläsningsbok jag vill berätta så att fler kan upptäcka den.

Några i klassen tyckte att boken såg barnslig ut och nog skulle passa tvåor och treor bättre (mina elever går i fyrfemman). Men när vi läst en bit kunde vi konstatera att språket var för svårt för de yngre barnen men att texten i storlek och omfång däremot passade barn som inte vill eller klarar att läsa böcker med mycket text. Därför tycker jag att den passar alldeles utmärkt som högläsningsbok eftersom man då kan få tag på så mycket mer än det uppenbara. Texten ger underhållning, filosofiska tankar, mycket att diskutera, en vidgad bild av Stockholm  (där handlingen utspelar sig), och många härliga människoporträtt av ganska udda personer.
Under läsningen använde vi olika läsförståelsestrategier för att förstå texten både på, bortom och  mellan raderna.  De vanligaste strategierna vi använde och samtalade om var kopplingar och inre bilder men också förutsägelser och att dra slutsatser. Det blev otroligt levande och intressanta samtal om handlingen och människorna i den men också om hur vi förstår det vi förstår.

När jag hade läst några kapitel tillbringade jag en helg i Stockholm. Det var så många platser och miljöer ur boken som jag råkade passera eller besöka  som t.ex. Riddarfjärden, Kronobergshäktet och Kaknästornet för att inte tala om tunnelbanan med ”spärrarna” och lyxkrogen Café Café vid Kungsträdgården. Vilken krog tror ni att författaren syftar på? Som vuxen drar jag mina egna slutsatser om varför krogen inte fick behålla sitt riktiga namn i boken. Författaren beskriver nämligen krogens gäster på ett inte alltför smickrande sätt.
Hur som helst så fotograferade jag dessa miljöer och byggnader  och kände nästan hur jag levde med Lilla E och hennes vänner stundtals. Bilderna visade jag för klassen nästa skoldag vilket gav berättelsen en annan dimension. Man kan naturligtvis diskutera om det var rätt, att de borde få ha sina egna inre bilder i fred. Det kan man göra som det passar bäst beroende på vilket syfte du som lärare har. Jag ville ge en bild av vår huvudstad. En stad som verkligen finns.

På baksidan av boken presenteras berättelsen som en modern saga som utspelar sig precis på gränsen mellan dröm och verklighet. Det stämmer. Allt händer under en natt, juldagsnatten. Liila E träffar och lär känna flera märkliga och udda personer. Vad sägs om Svandamen som räddar svanar ur Riddarfjärden eller Waldemar med skägg och snowjoggers som bor på en bänk på Östra station. Denne Waldemar blev erbjuden av Lilla E att följa med på resan men han svarade:

-Näru, det är din grej. Din resa. Jag är för gammal och trött och ska slagga en stund nu. Res du ensam. Det är danande.

-Danar vadå? Frågade Lilla E.
-Du kommer att växa, serdu.
-Det gör jag redan, flera centimeter per år, säger pappa.
-Du kommer att växa inuti, LillaE

Denna lilla dialog gav många funderingar och ett riktigt bra samtal. Så läs den! Kanske runt jul och kanske när man ändå läser om Sverige. Eller läs den ändå, när som helst, det är den värd.
 
 

söndag 20 januari 2013

Läser lärare barn- och ungdomsböcker?

En härlig och på många sätt läsvärd blogg för oss som gillar litteratur är bloggen ”bokhora” där vi kan läsa intressanta inlägg , recensioner, intervjuer och mycket annat runt böcker. Som de fyra bloggarna själva skriver så är det en plats för litteraturdiskussion och ”boknörderi”.

I ett inlägg från 2012 läste jag häromdagen att ”lärare borde läsa minst fem nya böcker per år” Barn och ungdomsböcker alltså. Johanna Lindbäck som är inläggets författare hade då reagerat på topplistor över barn- och ungdomsböcker sammansatta av lärare och där de tio topptitlarna var skrivna mellan 70- och 90talet. Hon frågar sig då om lärare rankar sina egna ungdomsfavoriter och om de inte läst böcker som getts ut under senare år. Eller är barn-och ungdomslitteraturen som ges ut nu så mycket sämre?

Nej, det måste vi vara överens om, att det fortfarande ges ut fantastisk litteratur för barn och ungdom. Men läser vi dem? Förslaget, som borde vara ett krav tänker jag, att varje svensklärare bör hålla sig uppdaterad med nyutgivna böcker borde kännas själklart för att kunna lotsa eleverna i en språkimpregnerande undervisning.

Läs och dela med er av era läsupplevelse till andra lärare och gå på bibliotekets bokpresentation av nyutgivna barn-och ungdomsböcker tisdagen den 26 februari kl 15.30.

Läs Johanna Lindbäcks inlägg i sin helhet på: