tisdag 18 december 2012

Surfplattan – årets julklapp?


Som alltid slutar jag dagen med att kolla DNs artiklar om litteratur – DN bok. I går läste jag en intressant artikel om hur barns läsning, lärande, kreativitet och framtida relationer hotas av den ökade tiden framför skärmarna. Det är forskare vid Göteborgs universitet som tydligt ser sambandet mellan bl.a. sämre läsning och ökade datorvanor i sin forskning. Tiden tas från andra aktiviteter som är mer utvecklande än tid vid datorn hävdas det i artikeln. Enligt statistik från ISS så är hälften av alla 3-åringar ute på nätet och 40% av 2-åringarna. Detta förvånade mig. Däremot visst jag att något äldre barn tillbringar mycket tid framför skärmen på bekostnad av t.ex. läsning av litteratur, alltså längre texter än chatmeddelande och instruktioner.

Artikeln tar inte bara upp den försämrade läsförmågan hos barn och unga utan beskriver också vad som händer med en människa som aldrig behöver ha tråkigt eftersom man alltid är uppkopplad och vad som händer när fri lek ersätts med surfplattor och när sociala medier ersätter verkligt umgänge och hur ett kraftigt försämrat ordförråd påverkar vårt liv.

Naturligtvis inser även jag att den nya tekniken för med sig många möjligheter men för den skull kan vi vuxna inte luta oss tillbaka och tro att den sköter allt i barnens utveckling och uppfostran.

Kan vi säga så här inför julen: en timme vid skärmen= två timmars läsning och tre timmars samtal och vuxennärvaro?

Fundera på den, du!

God Jul och hoppas att ni får många hårda paket på så där 200-300 sidor!

torsdag 22 november 2012

Att få läsa tillsammans


Fylld av intryck från den nationella konferens som Skolverket  anordnat i Stockholm för oss språkutvecklare vill jag dela med mig av några tankar:

En av dem som verkligen sätter i gång min inspiration och kreativitet vad det gäller barns läsning är Johan Unenge. Han är inte ”skolmänniska” och kan som läsambassadör se på barn och ungas lässituation med andra ögon. Han ställde en gång en fråga till barn på en skola om vad det bästa med böcker är. Någon svarade ”Att man blir trött”. Vad är då det bästa med dataspel? ”. Att man gör det tillsammans med kompisar”.
Just det att göra något tillsammans med kompisar tror jag är en viktig del i hur vi ska få barn och unga att vilja läsa. Gunilla Molloy skrev så insiktsfullt i sin bok Pojkar läser och skriver ungefär så här:
När vi läst en bok som förhoppningsvis har berört oss på något sätt säger vi ju inte ”Å, nu vill jag skriva en bokrecension!” Nej, vi vill prata om den med någon som också har läst den.

Då tänker jag på Aidan Chambers som menar att när vi träffar någon som har läst samma bok som en själv kastar man sig in i ett samtal om vad som var bra i boken och vad som var dåligt. Men man vill också reda ut oklarheter och sådant som man inte förstod. Dessa tre ingångar i ett textsamtal illustreras enkelt med +, - och ?.
Det finns många sätt att få barn och unga att dela gemensamma textupplevelser. Högläsning är ett mycket bra sätt. Med samtal runt texten förstås. Klassuppsättningar av skönlitteratur och läsning i grupp där några läser samma titel är ett annat sätt. Innan eleverna är vana får de ha mycket stödstrukturer eller s.k. byggnadsställningar (scaffoldings)till hjälp för att kunna föra samtal som leder dem in i nya föreställningsvärldar. Det är en av lärarens absolut viktigaste och roligaste uppgifter att vara med i dessa samtal och få vara en kugge i hjulet när de unga reflekterar, omvärderar och bygger nya föreställningar, menar jag

För att locka barnen att låna böcker på biblioteken föreslog Johan Unenge att man skulle ha rubriker på bokhyllorna som t.ex. ”För dig som vill skratta”, ”För dig som är dumpad” eller varför inte ”För dig som vill få sömnsvårigheter”. Visst skulle dessa locka till läsning mer än ”Hcg”.
Det är många som mer och mer ser hur skolbiblioteket måste bli navet i skolan för att vi ska vända den nedåtgående trenden vad det gäller barns och ungas läsning och läslust. Sådana framgångsrika exempel har jag nämnt i tidigare inlägg men det finns också att läsa om sådana på www.läsambassadören.se.

Nog av reflektioner för den här gången.

tisdag 30 oktober 2012

Alla läser


 
Så hette den nationella konferens jag deltog i den 18-19 oktober i Göteborg. Den hade underrubriken Att bygga för jämlik läsutveckling. Det var Kulturrådet, Skolverket, Kultur i Väst och Göteborgs stad som anordnade den. I Göteborg pågår för övrigt Barnkulturåret för fullt.

Det var många kloka föreläsare där som gav oss åhörare föredrag om läsläget i Sverige och vad man kan göra åt det. Erika Jonvallen från Skolverket diskuterade detta utifrån PIRLS och PISA. Dessa ligger till grund även för den EU-rapport och den litteraturutredning som presenterats under hösten. 24%  av 15-åriga pojkar och 10% av flickor i samma ålder har inte grundläggande läsfärdigheter =18% av Sveriges 15-åringar. Erica menar att varje kommun borde sitta i krismöte!
Ann Pihlgren diskuterar varför alla ska läsa när de flesta barn redan får upplevelser genom film och dataspel. Jo, alla behöver läsa för att utveckla världen vidare. Däremot kanske man inte längre kan motivera läsning med fantasi och andra världar utan med en möjlighet att se karaktärerna i böcker som samtalspartners. Man använder en s.k. identifikatorisk läsart där barnen får delta i en eftertänksam dialog runt det lästa vilken hjälper barnen att bl.a.skapa sin egen identitet.

Ett sätt att få barn att få lust för litteraturen är berättandet menar Carina Fast. Läsprocessen börjar mycket tidigt när barn blir lästa för. Det måste vi fortsätta med högt upp i åldrarna menar hon. Texterna måste beröra och vara sådan som man kan föra ett inre samtal med. Hennes strategi för att öka barns lust för att läsa var att göra dem nyfikna. De första läsböckerna måste få barnen att undra ”hur ska det gå?”. Med äldre barn kan man berätta eller läsa dramatiskt en liten del av en bok och sedan visa var boken finns och att de gärna får läsa den.
Representanter från Läskampanjen i Botkyrka berättade om sin lyckade satsning för att dra in de unga i läsandet, en kampanj som efter många år inte längre är en kampanj utan ett arbetssätt. Där arbetar man med workshops för lärare runt en bok. De ger tips på hur man kan arbeta med just den boken i en klass. De kan också erbjuda skapande verksamhet runt boken. Dessa idéer, boken och ev material tar sedan lärarna med sig till sina klasser.

Bibliotekarier och litteraturpedagoger från både Linköping och Karlstad berättade om sitt arbete med skolor i sina respektive städer. De hade mycket samtal runt böcker med barn i olika åldrar. De visade också sina gedigna handlingsplaner vilka involverade alla grundskolans åldrar inklusive förskolan där bibliotekarien har någon aktivitet varje vecka. De menade att det är viktigt att bibliotekesverksamheten är en integrerad del av verksamheten i skolan och att bibliotekarien har en given plats i den pedagogiska planeringen.
Isak Reichel som var sekreterare i Litterturutredningen avslutade konferensen med att berätta om den och vilka åtgärder de rekommenderat för att öka barns och ungas läsförståelse och läskunnighet. En av de viktigaste uppmaningarna var hur viktigt det är att barn får möta litteratur tidigt. En annan av föreläsarna, Lisa Adamsson som ska doktorera på Digital Litteracy frågade sig om digital läsning är ett problem eller en tillgång. Hon ser hur det lustfyllda i många bokappar skulle kunna bli en tillgång för läsintresset  medan Isak Reichel konstaterar att barn på skolor som använder datorer mycket, inte är bättre på läsning. Snarare tvärtom.

 

söndag 14 oktober 2012

...så var det åtgärderna då


På Skolverkets hemsida kan man läsa bl.a två artiklar som behandlar Läs- och skrivförmåga bland elever och med anledning av litteraturutredningen är det extra intressant att läsa om orsaker till den sjunkande läskunnigheten bland unga men också vilka åtgärder som behövs för att få en rätsida på problemet. Litteratutredningen föreslår flera åtgärder i sin rapport som gäller just skolan men har förslag som också riktar sig mot bokutgivningar, bibliotek, bokhandeln, studieförbund m.m.
För att förbättra elevers läsning krävs utifrån detta (slutsatser från PISA, min förklaring)
insatser för att öka läslust och tid för läsning bland elever, öka likvärdigheten
inom den svenska skolan samt se över hur de arbetsformer som
används i skolans läsundervisning kan utvecklas.” SOU 2012:10 sid 109

För att återgå till ovan nämnda artiklar så visar de hur stor roll hemmet har för barns läsutveckling. Föräldrars utbildning har t.ex. direkt inverkan på antalet böcker i hemmet och på tidiga läsaktiviteter med barnet i hemmet och därmed barnets läsutveckling. Tidiga läsaktiviteter kan vara att läsa högt för barnet. Man fann också hur viktig föräldrars uppmuntran och egna läsande är samt vikten av samtal mellan förälder och barn om läsning och om barnets förhållande till läsning.

Vad kan skolan göra? Elevers sociala bakgrund är omöjliga för oss lärare att påverka. Men vi kan sprida informationen till föräldrar om hur viktiga de är för sitt barn vad det gäller läsutveckling och därmed förmågan att lyckas i alla ämnen i skolan. Detta måste vi nå fram med på ett inspirerande sätt. Då känns samarbete mellan bibliotek, förskola och skola som en framgångväg att ta.
Författarna till artiklarna pekar på resultatet att barn som pratar med sina föräldrar om det de läser i mycket större utsträckning än de som inte pratar om sin läsning med föräldrarna tycker att läsning är roligt. Därför, menar de, borde samtal om läsande förekomma i större utsträckning i skolan för att gynna fler barns läsutveckling. De menar också att lärares läsning borde synliggöras och lustfyllda kreativa läsaktiviteter finnas med i det dagliga skolarbetet likaväl som kreativa miljöer som kan stimulera till läsaktiviteter på förskola och skola.
Hur kan vi göra i vår kommun? Som tur är har vi ett fantastiskt bibliotek med duktig personal och detta ska vi ta vara på i ännu högre grad. Där finns redan nu läslustinspirearande aktiviteter och föräldramöten förläggs där men jag ser hur vi skulle kunna rikta ytterligare träffar på biblioteket för förskolebarnens pappor eftersom de har en alldeles speciell betydelse i läskunnighetens Sverige. Tänk att få ha en inspirations- och själförtroendehöjande kväll där vi får berätta hur viktiga de är som läsarförebilder. Kanske kan vi göra det tillsammans med Sveriges läsambassadör Johan Unenge som har många innovativa idéer om hur vi ska öka barns läslust och läsförmåga.
I skolan kan vi följa upp detta med föräldrar, helst pappor som kommer till klassen och ger boktips och berättar positiva läsarminnen.
I förskolorna kan man inreda ”bokbadshörnor”. Där kan man inreda som en scen ur en barnbok eller saga. Kanske som hemma hos Pippi eller Alfons. På denna plats ska det finnas massor av böcker, sagofigurer, kläder för att dramatisera berättelser och sagor, papper och pennor o.s.v. Men ingen utveckling utan personal som inspirerar och är förebilder.
Vi kan inte slå oss till ro med att få föräldrar att förstå vilket stort ansvar de har utan varje lärare måste också ta sitt ansvar och utveckla sin undervisning så att den kan möta de krav som ställs på oss för att vända den nedåtgående trenden vad det gäller barns och ungas läslust och läsförståelse. Kom ihåg att vi ligger dåligt till vad det gäller tid som vi ägnar åt språkutvecklande aktiviteter jämfört med andra länder. Öka engagemanget och tiden för läsarbetet med gott samvete. Vad är viktigare än ett barns läslust och läsförståelse?

Artikelförfattarna är:                                                                                                                                                  

Eva Myrberg och Monica Rosén (Direct and indirect effects of parents´education on reading achivment among third graders in Sweden)

Christina Clark och Lucy Hawkins (Young People´s Reading: The Importance of the home environment and family support)

söndag 30 september 2012

litteraturutredning

Ingen lär ha undgått att Litteraturutredningen har lagt fram sitt slutbetänkande. Det var en strategiskt bra idé att göra det i denna bokmässetid. Den har fått mycket och välförtjänt uppmärksamhet. I pressmeddelandet säger utredningens ordförande, Tomas Lidman, att ”litteraturutredningens analys framför allt visar att det behövs kraftfulla åtgärder för att förbättra ungas läsförståelse och öka lusten att läsa”. Det här känner vi igen.

Det verkar som om det politiska intresset är stort för rapporten. Konstigt vore väl annat. Här har vi väl själva kärnan om Sverige ska klara sig i framtiden som kunskapsnation. Man kan satsa hur mycket pengar som helst på matte och naturorienterande ämnen men om eleverna och senare studenterna inte klarar att läsa längre texter och inte förstår vad de läser då är pengarna kastade i sjön. Allas tillgång till språket är ju en av hörnstenarna i en demokrati. Det ger oss också självförtroende, inlevelseförmåga och förståelse för andra människor.

Johan Unenge, som dyker upp då och då i mina inlägg, säger i en intervju i GP den 30 september:
-         Skönlitteratur är en enkel väg till att bli bättre i alla ämnen och att bli en reflekterande människa, dessutom är det underhållning. Det är förvånande att man inte tar chansen att lära ut grejerna i form av underhållning utan tragglar på med sina SO-böcker när allt finns dramatiserat och klart

Det finns många goda idéer om hur vi ska förändra den nedåtgående trenden vad det gäller barns och ungas läsning. Men det återkommer jag till i nästa inlägg.

 

Sammanfattning av utredningen

I betänkandet görs en bedömning av litteraturens ställning i dag och viktigare utvecklingstendenser. Utredningen sammanfattar med att litteraturens ställning på många sätt är god i dagens Sverige. Befolkningens läsvanor ligger tämligen stabilt på en hög nivå, det publiceras mer litteratur än någonsin och Sverige har för att vara ett litet språkområde stora exportframgångar på litteraturområdet. Däremot kan litteraturens ställning försämras framöver på grund av de unga generationernas läsfärdighet och läsvanor som det finns tydliga belägg för att de har försämrats. Utredningen föreslår bland annat att ett läslyft för Sverige initieras utifrån konkreta målsättningar om vilka förändringar som ska ha åstadkommits till 2018.

Vill ni läsa utredningen kan ni följa länken eller googla på egen hand förstås.

söndag 16 september 2012

Hur är läget i läskunnighetens Sverige 2012?

Ja, det funderade jag över efter sommaren och läste därför forskningsrapporter, bloggar, artiklar, prognoser och annat i ett försök att få en bild av om den nedåtgående trenden vad det gäller barns läsförmåga har förändrats. Tyvärr hittar jag inga sådana bevis. Däremot finns det så många inspirerande och positiva insatser, arbetsmodeller och projekt riktade mot barns läsning runt om i Norden. Varför bryts inte den negativa trenden då? Kanske är det som Magnus Oskarsson, nationell projektledare för PISA, säger i en intervju, att

”de flesta (lärare)  jobbar väldigt hårt och gör mycket bra. Men vem har tid att sätta sig ner och utveckla undervisningen när de yttre förutsättningarna blir allt mer besvärliga? Vi ser heller inga effekter av de stora satsningar som faktiskt gjorts, som natur- och teknik-projekt och mattebiennaler. Jag tror inte satsningarna är fel men motkrafterna är så mycket starkare”

Läs hela intervjun på länken nedan.


Att hitta tid för att utveckla sin undervisning är många gånger svårt. Läraryrket har förändrats och många nya arbetsuppgifter som tränger ut ”lektionssnickrandet”, har lagts på yrkeskåren. I vår kommun startar en ny grupp ett utvecklingsarbete runt läsförståelse nu på fredag. Det är en fortsättning på Skolverkets satsning under förra läsåret med namnet ”Vilka elever kommer till vår skola”. Lärarna som deltar får under skoltid, med vikarie, möjlighet att tillsammans läsa litteratur och aktuell forskning, reflektera och planera lektioner vilket kan förbättra elevers läsförståelse utifrån olika lässtrategier. Lektionerna följs sedan upp och utvärderas för att utvecklas ytterligare. Det ska bli spännande att som språkutvecklare och handledare för denna grupp få följa arbetet och utvecklingen.

Det som kanske bäst visar hur den svenska skolans elever står sig internationellt sett i läsning och läsförståelse är de båda undersökningarna PIRLS och PISA. En ny PISA-undersökning gjordes under 2011 och kommer att offentliggöras i december. I undersökningen ingår två klasser från Essunga kommun. Det känns lite stort, tycker jag.

EU har kommit med en rapport om européernas läskunnighet. På många håll är det riktigt illa ställt och Sverige tillhör den lilla minoritet där läskunnigheten har försämrats mellan 2006 och 2009. Var femte Europé läser så dåligt att de inte klarar sig i det moderna samhället. Man har i rapporten också slagit hål på myten om att dålig läskunnighet skulle ha ett starkt samband med invandring. Den stora merparten av personerna med dåliga läsfärdigheter är födda och uppvuxna i det land där de bor.

För att råda bot på bristen på läskunnighet samlas nu EU:s utbildningsministrar för att ta krafttag. Redan nu rekommenderar rapportgruppens experter att öka variationen i ungdomarnas läsning från tecknade serier till skönlitteratur och e-böcker. På låg- och mellanstadiet behövs fler lärare som är specialiserade på läsundervisning och elever med svårigheter bör få individuellt stöd.

Johan Unenge, som har kommenterat rapporten i en artikel i Lärarnas tidning har som alltid en frisk och krass syn på framförallt killars läsning. "Fjäsk och muta går bra", säger han, men har även andra kreativa tankar om det här. Läs mer i artikeln


eller läs mitt blogginlägg från april i år:
http://lenassprakblogg.blogspot.se/2012/04/lasambassador-johan-unenge.html


tisdag 28 augusti 2012

Scaffolding

Ett nytt LÄS-år har börjat och jag hoppas att det kommer att göra skäl för namnet. Då kommer också tillfällena att samtala om det lästa att bli många.

”Språk är människans främsta redskap för att tänka, kommunicera och lära. Genom språket utvecklar människor sin identitet, uttrycker känslor och tankar och förstår hur andra känner och tänker” Lgr11 s.222

Respektfulla samtal i olika sociala sammanhang hjälper våra elever att skapa identitet. Att samtala om en gemensam textupplevelse är ett bra sammanhang. Begreppet scaffolding används av flera läsforskare och betyder ungefär stödstruktur eller byggnadsställningar (metafor). Det är läraren som får bygga dessa ställningar för eleverna så att de kan få fatt på sina tankar, utveckla sina tankar och kanske omvärdera sina tankar. Alltså en identitetsskapande aktivitet.

Scaffolding påminner om Vygostkijs tankar om imitationens betydelse där läraren eller mer kunniga kamrater är förebilder. Det var J Bruner som lanserade begreppet scaffolding som i dessa sammanhang står för en stödprocess för att eleverna så småningom ska kunna bli tänkande och självständiga läsare. Det gäller att skapa ett klassrum där hela strukturen för arbetet är en byggnadsställning. Tanken om det föreställningsbyggande klassrummet (se blogginlägg måndagen den 29:e augusti 2011) har Judith A. Langer skrivit om i boken Litterära föreställningsvärldar. 

Vad Langer också har gjort för oss är ett litet häfte (booklet) som hon har lagt ut på nätet. Där kan vi hämta inspiration, kunskap och praktiska förslag på bl.a. scaffoldings.(sid 15). Det heter Improving literary understanding through classroom conversation och finns att hämta i pdf-format på följande adress:


Lycka till med byggande av stödstrukturer!

måndag 11 juni 2012

"I min farmors chiffonjé..."


”I min farmors chiffonjé fanns alla de vanliga saker som en gammal dam har. Där fanns kartor över fjärran öknar. Där fanns en läderpåse med guldmynt. Där fanns ett hoprullat vargskinn med ett kulhål mellan öronen. Och naturligtvis fanns där också en svart liten pistol.

Men i ett lönnfack i chiffonjén fann jag två långa grå tänder. De var grå som aska och mycket tunga. Ingen människa har sådana tänder, och inget djur! Ingenting som vandrar på jorden har så långa tänder…!”


Det här är den spännande introduktionen till boken De långa grå tänderna av Ulf Nilsson. Det är en bok som jag har använt som en gemensam textupplevelse med samtal men också som en text där jag själv modellerar mina läsförståelsestrategier. Det är en annorlunda handling som lämpar sig för mellanåren och början på högstadiet. Berättelsen har varit i fokus både vid strategiarbete och vid textsamtal. Båda går ju in i varandra när man har arbetat med läsförståelse ett tag.

För att vara väl bekant med texten och mina egna reflektioner läste jag texten själv två gånger. Jag antecknade när jag använde olika läsförståelsestrategier. Därefter valde jag ut några av dessa vilka jag tror kan fungera bra när jag själv modellerar för att de ska förstå vad det är som händer när jag tänker och förstår texten. Eftersom texten innehåller ord och begrepp som inte är så vanliga men ändå viktiga för berättelsen rekommenderar jag att gå igenom några av dessa innan läsningen som en del av den förkunskap som ska kopplas på.

Boken består av 42 sidor med stor text och med bild på nästan varannan sida. Därför fungerar det att läsa hela boken vid ett tillfälle. Barnen fick inte berätta om sina tankar vid det första tillfället eftersom jag då hade valt att modellera hur jag förstod texten. Men jag ville ändå inte missa tillfället att med en sådan bra text få ge dem en chans att få göra egna reflektioner. Därför fick de, direkt efter att jag läst färdigt texten och utan att prata med varandra, skriva sina omedelbara tankar i sin Tankebok. De fick början på meningar att fundera runt. Dessa var:

  • Jag känner…
  • Jag tänker…
  • Jag tycker…
  • Jag tror…
  • Jag undrar…
De skrivna tankarna kunde jag utgå ifrån nästa gång när vi återkopplade till den lästa texten och när vi fortsatte att träna på och prata om olika läsförståelsestrategier.

De flesta var överens om att det var en märklig mormor i handlingen. Talade mormor sanning? En modig mormor! Vem berättade egentligen? Undrar om man ser döden innan man dör? Går det att slå döden? Varför skrev författaren boken? Den gav många känslor! En bra och oförutsägbar bok!
(Ur elevernas Tankeböcker)



Fakta:

De långa grå tänderna, Ulf Nilsson. Finns hos En bok för alla för 30 kr. Finns också att låna på biblioteket i Nossebro


söndag 3 juni 2012

Modell för textsamtal runt faktatexter


Med tanke på en fråga jag fick om hur man arbetar med läsförståelsestrategier och faktatexter så vill jag utveckla mitt svar här.

Vid det tillfället rekommenderade jag boken Vägar till läsförståelse (Monica Reichenberg) och ur den vill jag förklara en modell för textsamtal runt faktatexter som kallas Questioning the Author. Den grundar sig på tanken om att elever ofta lägger skulden på sig själva om de inte förstår texter. Eleverna tänker inte att det kan vara författaren som t.ex har använt ett språk som ligger långt ifrån dem själva. Eleverna bör alltså göras uppmärksamma på att det bakom varje text döljer sig en författare. Modellen vill bryta ner avståndet mellan läsaren och författaren. Eleverna tränas också på att bli aktiva läsare och medskapare.

Som till all annan text är det viktigt att läraren är väl förberedd. Det är läraren som via det strukturerade textsamtalet kan utveckla elevernas läsförståelse. Läs igenom texten och fundera på elevernas bakgrundskunskaper. Fundera på vilka ord som behöver förklaras för eleverna. Kan man hjälpa eleverna att koppla på sina förkunskaper och skapa rätt stämning för det som ska läsas är mycket vunnet.

1.       Segmentera texten i förväg

2.       Låt eleverna översiktsläsa

3.       Läs texten högt tillsammans, segment för segment. Ingångsfråga: Kan ni med egna ord berätta vad ni tror att författaren vill säga i det här stycket?

4.       Sammanfatta vad ni kommit fram till innan ni går vidare i nästa segment.

5.      Använd olika strategier för att läsa aktivt t.ex. inferenser, reflektioner, gå tillbaka i texten. Uppmuntra dem att ställa frågor till texten och författaren: Är det något ni saknar i texten? Vad måste vi själva lägga till för att förstå? Har författaren uttryckt sig tillräckligt klart?

6.       Om eleverna vill bolla över tänkandet på dig, förmå dem att ta ansvar för sitt eget tänkande.

7.       Om eleverna kör fast, tänk gärna högt så att de får en förebild, modell för hur man kan gå till väga.

8.       Uppmuntra eleverna att gå tillbaka i texten och knyta ihop vad de läst tidigare med det de läst just nu och dra slutsatser.

9.       Om eleverna svarar ordagrant från texten, fråga då: Så skriver författaren men vad betyder det egentligen?

10.   Om en elev svarar klokt men uttrycker sig något obegripligt kan du som samtalsledare omformulera detta så att diskussionen kan fortsätta.

11.   Om eleverna vill sväva ut, få dem att vända tillbaka till texten t.ex. med frågan Får vi veta det av författaren?

12.   När ni närmar er slutet av texten, knyt ihop säcken och sammanfatta.

Att arbeta så här eller på liknande sätt är väl använd tid. Barnen får en ”vägkarta” och skolas in i den aktiva läsarrollen. Det de kan göra tillsammans nu kan de klara på egen hand så småningom. Den här metoden använder man inte vid varje textläsning utan används kanske intensivt en period för att sedan återkomma då och då för att underhålla den aktiva läsningen.

Kom i håg Monica Reichenbergs uppmaning till oss lärare:

”Ingen tryckt text, hur god den än må vara, är avsedd att stå på egna ben. Samtalet före, under och efter läsningen är viktig för att det ger eleverna lärarledd träning i att angripa en faktatext”


måndag 21 maj 2012

Teori och praktik


Man kan så här efter att läsförståelseprojektets första del är avslutad fundera över varför det har blivit så framgångsrikt. När jag läser artikeln Mellan teori och praktik –Svensklärares teoriomsättning om text, läsare och läsning (Ingrid Schüllerqvist & Christina Olin-Scheller) ser jag några möjliga faktorer som kan ha varit avgörande. Författarna till artikeln diskuterar hur lärares kunskapsproduktion kring sin egen undervisning ser ut. De konstaterar att en integrering av forskningsresultat kräver tid och gemensamma diskussioner mellan kollegor som sedan ska prövas tillsammans med elever. De menar att de sett att fortbildning som innebär att teori och praktik befruktar och belyser varandra i ett systematiskt arbete ger lärare rätt verktyg för att utveckla sin undervisning åt det håll man önskar. Detta bör helst ske i ett samarbete mellan lärare och forskare där forskaren står för den teoretiska litteraturen med diskussioner och utmaningar av lärarens föreställningar om undervisningen och det lärandeobjekt man har valt. I vårt arbete har vi haft forskarkontakt genom att jag som handledare för lärargruppen fått förmånen att i min tur handledas av en forskare från Göteborgs universitet. Naturligtvis är det en önskan för framtiden att alla deltagare ska få möjlighet att delta i dessa seminarier.

Just lärandeobjekt är viktigt, att urskilja och begränsa ett s.k. kritiskt moment vilket sedan ska utvecklas och iscensättas. Detta känner vi igen från matematikens utvecklingsarbete (learning studies). Här får man dock vara observant på att inte blanda ihop det lärandeobjekt man avser för eleverna och det fokus man har på sitt eget lärande som svensklärare. Författarna till artikeln påpekar också vikten av en modell som gör det möjligt för lärare att omsätta teorin till praktik genom speciellt avsatt tid för detta under arbetsdagen. Vårt lärandeobjekt begränsade vi till att utveckla undervisningen om läsförståelsestrategier. Vi hade också speciellt avsatt tid för läsning, diskussioner, teoriomsättning, reflektioner och riggning av lektioner under arbetstid.

Upprepning av arbetsprocessen är också viktig och central i ett framgångsrikt utvecklingsarbete som detta. Forskarledda litteraturseminarier , val av lärandeobjekt,  en lärargemensam riggning av nästa lektion, genomförandet i klassrummet och till sist reflektioner över lektionen tillsammans med kollegorna för att sedan planera och utveckla nya lektioner. Olin-Scheller och Schüllerqvist framhåller också att en lärande – och förändringsprocess tar tid och kräver att man som lärare är medveten om sina val av undervisningsstrategier. Därför ser jag nödvändigheten av att vårt projekt inte har ett slut som projekt brukar ha utan är starten på ett pågående utvecklingsarbete.

måndag 7 maj 2012

Erfarenhetsutbyte


Den 27 april var det då dags att redovisa vad vårt projekt ”Vilka elever kommer till vår skola” har inneburit. Detta gjorde vi för och tillsammans med övriga deltagande kommuner runt om i Sverige på Skolverkets träff för erfarenhetsutbyte i Stockholm.
Dagen inleddes med att sju skolor från Östersunds kommun berättade om sitt gemensamma arbete runt literacy. De hade hittat modeller för att hamna i elevernas egna textvärldar på ett intressant sätt. En frågeställning skolorna hade som ledmotiv var Günter Kress frågor utifrån ett läs- och skrivperspektiv: Var befinner sig våra elever? Är vi där? Om inte, varför? Vad hindrar oss?

Det var verkligen inspirerande att få ta del av andra skolors utvecklingsarbete inom läs- skriv- och språkområdet. Tänk vad mycket fantastiskt utvecklingsarbete det pågår runt om i landet. Tyvärr fanns det ingen möjlighet att lyssna till alla dessa  40 kommuners redovisningar, man fick göra sina val, så sex stycken hann jag att ta del av vilka alla var inriktade på de äldre åldrarna i grundskolan.  En av skolorna var Kristinebergsskolan i Åmål som hade arbetat med livsfrågor med niondeklasser utifrån boken Kort kjol (Christina Waldén) och sett att samtalet som arbetssätt gav eleverna en ökad förståelse av texten och även en ökad förmåga till kritisk granskning.
En annan redovisning gjordes av  St.Örjanskolorna i Stockholm vilka arbetade med elever som utvecklat strategier för att inte läsa och skriva över huvud taget. Många av dessa elevers hopp om att bli delaktiga i läsarnas klubb hade släckts under skolans gång. Det enda sättet att nå dessa, oftast pojkar, var genom högläsningen.

En tredje skola jag vill uppmärksamma var Gärdesskolan i Stockholm. Där har man uppmärksammat nödvändigheten att kunna skapa inre bilder för en god läsförståelse och arbetade därför med hur man kan känna igen liknelser och metaforer i en text. I det arbetet användes dikter av bl.a. Tranströmer.
Vi själva då? Jo då, vi gjorde en bra och lyckad redovisning som fick mycket god respons efteråt. Det svåra var att begränsa sig till tjugo minuter när vi själva är så engagerade och inspirerade i vårt utvecklingsarbete. Vi har ju så mycket som vi vill dela med oss av. Den 29 maj kommer vi att redovisa vårt projekt för Essunga kommuns lärarpersonal. Då har vi fått löfte om en hel timme. Skönt!

Gunilla Molloy var moderator i en av redovisningssalarna. Här är hon tillsammasn med Carin. Sanningen att säga så är Carin och jag stora fan av Gunilla.

Erica Jonvallen från Skolverket inledde dagen med att påpeka hur viktigt det är att projektet ger ringar på vattnet och får fortsätta trots att ett projekt brukar ha ett slut och pågå en begränsad tid.

De forskare som varit knutna till projektet och som har varit grupphandledarnas handledare avslutade dagen genom att sammanfatta arbetet som ett mycket givande och lärorikt projekt även för dem. Forskarna var Carina Fast, Gunilla Molloy, Viktoria Bengtsdotter Katz, Birgitta Brorsson och Ingrid Mossberg Schüllerqvist.

måndag 23 april 2012

Språkdag


Den 18 april gav RUC (Regionalt utvecklingscentrum) i Göteborg en Språkdag för alla intresserade lärare i regionen. Det projekt som Skolverket har initierat med namnet Vilka elever kommer till vår skola? och som Essunga kommun har varit en del av fick vi möjlighet att redovisa för andra lärare från regionens kommuner. Vi, är i det här fallet två lärare från lärargruppen som ingått i projektet i vår kommun, Emma och Carin, och jag som har handlett gruppen.

Vi var också åhörare på två andra intressanta föredrag. Det ena handlade om strukturerad undervisning i berättande och skrivande för år F-6 i Tanums kommun och det andra föredraget handlade om ett fyraårigt läsutvecklingsprojekt i åldrarna 6-9 i Kungsbacka. De hade ett samarbete med Borås högskola och arbetet fokuserade på samtalet. Det arbete som bedrevs i Kungsbacka kändes som ett syskonprojekt till vårt eget utvecklingsarbete runt läsförståelsestrategier. I allt läsförståelsearbete är ju samtalet A och O.

Vårt föredrag fick mycket positiv respons och extra stolar fick ställas in i föreläsningssalen för att alla åhörare skulle få plats. Detta gav verkligen ny energi att vilja fortsätta med utvecklingsarbetet men också med det som står närmast i tid – att redovisa vårt arbete på Skolverkets konferens i Stockholm på fredag. Här i kommunen kommer vi att redovisa den 29 maj och hoppas då att det ger de tänkta ringarna på vattnet så att fler lärargrupper kommer i gång med ett utvecklingsarbete  runt läsförståelsestrategier till hösten.

Varför intresset var så stort kan man spekulera i men jag tror att en orsak var att Lgr11 så tydligt framhåller lässtrategier som ett nödvändigt verktyg för barnens läsutveckling i alla åldrar. Detta kan vi inte bortse från utan vi måste i stället utveckla vår egen undervisning runt detta.

På förmiddagen föreläste bl.a. Susanne Staf runt den lic-avhandling hon nyss lagt fram. Den heter Att lära historia på mellanstadiet. Undervisningsresurser och elevetxter i ett medeltidstema. Det som gav mig mycket tankar var hennes funderingar runt uppmaningen vi ofta ger våra elever ”berätta med egna ord”. För det första vad menas med ”egna ord”? Hon funderade över om avskrift verkligen är så farligt eftersom det senare under elevernas skoltid krävs texter på mer faktabas och då räcker det inte med en empatiskt berättande text. I sådana texter hoppar eleverna över viktiga ämnesspecifika ord och begrepp. Dessa ord och begrepp ska eleverna kunna använda vilket är ett tydligt läroplanskrav.

Vill ni läsa avhandlingen i sin helhet kan ni hitta den här:

söndag 8 april 2012

Läsambassadör Johan Unenge



Johan Unenge, författare till bl.a. böckerna om Eva&Adam, är mitt i sitt tvååriga regeringsuppdrag som läsambassadör. Under våren har Lärarnas tidning skrivit en artikel om hans uppdrag liksom litteraturmagazinet.se där han själv skrivit en krönika om att barns läsning är lika viktig som idrottsträning. Han konstaterar där att idrottsrörelsen har lyckats väldigt bra med att få ut sitt budskap om vikten av att röra på sig men ser inte samma resultat hos läsrörelsen. Han ser samma skillnad i föräldrars inställning till idrottsträning kontra lästräning. Inom idrottsträningen gäller disciplin och karaktär och inställningen att träning ger färdighet, det vet alla föräldrar. ”Det där tragglandet. Om det så är hundratals varv runt på en hästrygg eller zickzackandet mellan ett oändligt antal koner. Till och med skoltrötta skejtare gör sin invecklade flippar tills de sitter. En tränare vet vad som krävs”.

Johan Unenge frågar sig hur vi föräldrar gör med barnens läsning. Tyvärr märks inte samma självklara koppling mellan tragglandet och läsningen. Många föräldrar litar på barnens egen förmåga när de väl börjat knäcka koden och att skolan fixar resten. Men det finns ju de barn som lästränar genom att läsa och läsa, på egen hand. Då uppstår den där klyftan, menar han. En klyfta mellan de som läser på sin fritid och de som endast läser på svensklektionerna.

Vad gör man åt problemet då? Eftersom språk är makt och att den som kan uttrycka sig får inflytande så uppmanar han föräldrar att inte lita på att skolan gör jobbet. ”Det är dags för alla föräldrar att stretcha och gå in och röra runt i barnens bokhyllor”

Läs krönikan i sin helhet här:

Där kan ni också läsa ett inlägg av Sonja Abrahamsson om hur hon menar att man kan döda läslusten för ett barn i ettan för många år framåt. Tänkvärt!

måndag 26 mars 2012

Barnboksapp

Vi påminns dagligen om den snabba tekniska utvecklingen som sker. När den största ”pedagogiska” satsningen sker genom att köpa in it-utrustning till elever i skolan då förstår man vilken tid vi är en del av. Nu börjar bokförlagen att släppa sina barnappar för Ipad och Iphone. Just bilderböcker som app verkar vara mycket intressant ekonomiskt sett för förlagen. Detta läser jag lustigt nog på min DN-app på min Iphone. Men jag har kommit ganska långt i min läsutveckling och i min läsförståelse. Frågan är vad digital läsning av bilderböcker gör med barns läsförståelse. Om det nu är bilderböcker det handlar om, det kanske egentligen mer är en aktivitet som liknar dataspel. Säkert kan dessa ha en positivt lockande inverkan till en värld fylld av Mulle Meck och andra trevliga figurer.

Nåväl, som vanligt handlar det om att se med klarsynthet och förnuft på det hela. I det här sammanhanget har den digitala världen möjligen sitt värde men inte samma värde som bokvärldens. Men jag blir orolig när jag lyssnar på ett inslag i radions Kulturnytt om barnboksappens förträfflighet eftersom den kan läsa godnattsagan för barnet och föräldern kan ägna sig åt annat. När barnet vill höra sagan igen och igen kan man trycka på en knapp så att barnet kan lyssna så många gånger det vill. Jag tyckte mig skönja viss ironi i reporterns röst. Det gladde mig, som ständigt missionerar om vikten av den gemensamma läsupplevelsen. Den nära relationen som är så viktig vid läsning eller lyssning i småbarnsåren kommer helt i skymundan med en app. Jag funderar på den nya generationens föräldrar som själva lever dygnet runt med sin digitala teknik. Vem berättar för dem vad som kommer att göra deras barn till goda läsare? Det kanske hör till en språkutvecklares mission. Eller?

måndag 19 mars 2012

Om läsning. Ur DN

I dagstidningarna finns mycket att läsa om den svenska skolan. I DN har det under veckan varit några intressanta artiklar om barns läsning. Kanske inte så mycket nytt men eftersom  den nedåtgående  trenden inte har vänt känns det relevant att återkomma till orsakerna till de dåliga resultaten. Det är först när vi kan se dem som vi kan påverka positivt.

Segregering genom en skillnad mellan skolor nämns som en orsak till barns sämre resultat inom läsning. Detta bör inte vara en orsak i vår lilla kommun där det bara finns en skola. Att placera barn i behov av extra stöd i särskilda grupper torde heller inte vara ett stort problem för oss eftersom integrering är ett ledord här. Tidiga insatser för de som har problem med sin läsning är nog också ganska givet. Men sedan kommer några intressanta aspekter: stöd hemifrån (läsande förebilder, högläsning m.m.), ändrade fritidsvanor och undervisningen.

Jag har bloggat om alla tre orsakerna tidigare men vill ändå återkomma till två av dem. Ändrade fritidsvanor där datorn tar mycket av barnens fritid har Monica Rosén forskat om. Jag var på en föreläsning med henne i november med rubriken ”Barns nya datorvanor försämrar läsförmågan”. Rosén ser den ökade datoranvändningen som en stark orsak till att tredje- och fjärdeklassare läser både sämre och mindre. Att datorvanorna har tagit lästid råder inget tvivel om och att motarbeta den tekniska utvecklingen är det ingen som vill men Monica Rosén tror att man ska vara försiktig med att introducera datorn alltför tidigt, innan vanliga färdigheter har satt sig. Hon menar att boken ställer en del krav vilket inte datorn gör på samma sätt. Med datorn är det lätt, roligt och mycket händer. Men, varnar hon, det tränar inte läsning och läsförståelse. Läs mer om detta på DN:s hemsida.
http://www.dn.se/kultur-noje/datorerna-far-svenska-barn-att-lasa-allt-samre

Så var det detta med vår undervisning. I lördagens DN berättas om samma projekt som bedrivs i vår kommun just nu nämligen ”Vilka elever kommer till vår skola?”. Här i kommunen utvecklar de lärare som deltar sin undervisning runt läsförståelsestrategier. I Aspuddens skola i Stockholm arbetar de över alla stadier bl.a. med den klassiska bilderboken Pricken. Återigen vill jag rekommendera bra bilderböcker till alla åldrar. Visst kan kommentarer om att bilderböcker är för småbarn, förekomma. Men mycket hänger på lärarens inställning och övertygelse om att boken har flera dimensioner. I nian ser eleverna en bok som Pricken på ett nytt sätt och kan diskutera den på en mer abstrakt nivå.

Gunilla Molly som är en av forskarna i Skolverkets projekt kritiserar det självständiga arbetet runt läsning. Enligt DN går hon så långt att hon säger att enskild läsning ofta är bortkastad tid, att man måste prata om det man läser. Elever lär sig i samspel med varandra vilket gynnar språkutvecklingen. Hon menar att barnen ofta får skriva ytterligare en bokrecension eftersom många lärare tycker att det är svårt att ha vettiga litteratursamtal.

Caroline Liberg menar i sina analyser av de sjunkande resultaten, att svenska lärare ägnar mindre tid åt formell läsundervisning än andra länders lärare. Hon menar att elever måste få hjälp med lässtrategier i alla ämnen. ”Lärarna måste få tag i elevernas förförståelse av innehåll och föra samtal om innehåll och språk öppet i klassen” (DN lörd.). Kanske har vi under en tid slagit oss till ro med att svenskämnet ingår i så många andra ämnen där man läser och skriver. Att läsa och skriva handlar ju om så mycket mer än att forma meningar, reproducera faktatext och avkoda text.

Arbetet med att uppleva text tillsammans för att samtala, lära och vidga sina föreställningsvärldar liksom undervisningen om de olika strategier man behöver för att läsa och skriva olika slags text, behövs från förskola upp till nian. "I skönlitteraturen möter man hela tiden 'den andre' och det ger oss möjlighet att förstå hur andra människor tänker, känner och agerar.- På så sätt kombineras skolans två uppdrag: kunskap och demokrati" (Gunilla Molloy ur DN lörd.)

måndag 12 mars 2012

Nya Språket lyfter!

På tal om att bedöma så finns nu den reviderade upplagan av Nya Språket lyfter! att beställa från Skolverket eller ladda ner från hemsidan.  Den är nu anpassad till Lgr11 och omfattar årskurs 1-4. De sista observationspunkterna i materialet är inriktat mot kunskapskraven i år 6.  Det är ju en liten brist att inte materialet är lika uttömmande vad det gäller år 5 och 6 men detta håller Skolverket att råda bot på. Under våren 2012 ska en komplettering av materialet upp till år 6 bli färdigt. Det ser jag fram emot. Jag har just beställt motsvarande bedömningsmaterial för år 7-9 vilket heter Språket på väg. Det återkommer jag till senare i vår.

Nya Språket lyfter! är ett fantastiskt bedömningsmaterial som innehåller mycket mer än bara själva bedömningsmatrisen. Här kan man läsa om den forskning som ligger till grund för både materialet och därmed även Lgr11 förstås. Här får man ett analysverktyg med kartläggning av elevens kunskaper och eventuella brister med exempel på frågor man kan ställa sig som lärare angående den egna undervisningen om inte eleven når kunskapskraven. Vi måste ju vara medvetna om att det ibland är mer relevant att skriva ett åtgärdsprogram på läraren än på eleven. Här får man åtminstone möjlighet att reflektera över om undervisningen har gett eleven rätt förutsättningar. Bra tycker jag.

Det är läs- och skrivutvecklingen som är den stora delen i materialet men även talet har ett eget kapitel. Nya Språket lyfter! framhåller vikten av fonologisk medvetenhet och betydelsen av att eleverna bör knäcka den alfabetiska koden under grundskolans allra första år. Men dessa aspekter är inte centrala och man är tydlig med att påpeka att man måste tänka på läsförståelsen ända från början, redan innan eleverna kan läsa på egen hand. Samtalet är något som författarna har lyft fram och som genomsyrar materialets teoretiska del liksom arbetet med strategier för läsning, läsförståelse och skrivning.

Hur ska man då hinna med ett så gediget material? För det första kan man slopa andra bedömningsmaterial inom samma område, för det andra – ta vara på tystläsningsstunderna! Se tidigare inlägg, följ länken.


söndag 4 mars 2012

Bedömning för lärande och likvärdighet

Som språkutvecklare i kommunen ingår jag i regionens nätverk för läs- skriv- och språkutvecklare. Två gånger per termin ordnas nätverksträffar på Göteborgs universitet. En sådan var i onsdags. Dessa är alltid intressanta och givande. Så också denna vårdag när Göteborgs gator var prydda med vårblommor och solljuset flödade.

Gudrun Erickson, universitetslektor med inriktning mot kunskapsbedömning föreläste för oss om bedömning för lärande och likvärdighet. Föreläsningens öppning ”bedömning är aningen vidbränt, lite too much” gjorde ju att man lyssnade ordentligt. Mitt bekymmer var hur jag skulle kunna förmedla hennes budskap vidare. Hon var nämligen mycket intressant att lyssna på. När jag upptäckte att hon finns på film på skolverkets hemsida blev jag glad och länkar den här nedan. Där kan alla intresserade se, lyssna och uppleva hennes föreläsning uppdelad i fem småfilmer på cirka 10 minuter var och med olika underrubriker.

Gudrun Erickson visar genom sin föreläsning hur och att lärande, undervisning  och bedömning hör ihop. Bra undervisning befrämjar bra lärande. Bra undervisning förutsätter och kräver bra bedömning. Bra undervisning och bedömning har också ett antal gemensamma faktorer som till exempel: relevans; bredd; tydlighet; lyhördhet; rättvisa; ansvar; respekt och samverkan, och det viktigaste av allt: bra undervisning och bra bedömning har samma mål: Bra lärande och utveckling. En utveckling att växa som människa inte minst.

Och så var det det här med formativ och summativ bedömning:
”When the chef tastes the soup, that´s formative; when the guest tastes the soup, that´s summative.”

fredag 17 februari 2012

Demokrati

Just nu arbetar min klass med ett tema som jag kallat Fred, Demokrati och Tro. Det gör att jag lyssnar extra noga och tittar mer vaket på allt som har med ämnet att göra. Ett av de viktigaste uppdragen vi lärare har är att hjälpa eleverna att utvecklas till demokratiska samhällsmedborgare och medmänniskor. Det är, som vi alla vet, inte en självklarhet att få leva i en demokrati. Varje generation måste på nytt få insikten och övertygelsen att vilja verka för de demokratiska krafterna

Att lära sig hur ett land som Sverige styrs, att man kan rösta på ett politiskt parti och hur det sedan arbetar i riksdagen är viktig kunskap men allra viktigast, tror jag, är att varje elev ska få känna sig som den viktiga person han eller hon är och som andra lyssnar på. Att varje elev blir en person som lyssnar på andra, värderar, omvärderar, argumenterar, diskuterar, som vågar att säga sin åsikt och sina tankar, som bygger nya föreställningsvärldar tack vare samtal och dialog med andra.

Det här är Judith A. Langer i ett nötskal (se inlägg aug.-11: Läsförståelsestrategier del 3) Men det är också Sokratiska samtal (se inlägg dec.-11: Sokratiska samtal). I en social demokratisk gemenskap är den kommunikativa kompetensen viktig och förmågan att kunna föra kritiska och reflekterande samtal. Det finns en serie på tv som heter Jakten på det demokratiska klassrummet (UR). Framför ett av dessa avsnitt fastnade jag en kväll förra veckan, trots att det var sent. Men det var det värt. Ni som missade programmet kan följa länken och se det nu. Det handlar om hur elever i alla åldrar lär sig att med respekt och hänsyn föra samtal och diskussioner i sann demokratisk anda.

Samtalen är filosoferande samtal som genomförs varannan vecka, från förskoleklass ända upp till nian, med målet att utveckla tänkandet hos deltagarna. Det finns fyra samtalsregler: man måste vara beredd att ompröva sin åsikt, man ska lyssna på andra, man ska tänka tillsammans som grupp och man ska vara noga med att det inte finns något rätt eller fel. Samtalen pågår i en timme, hålls i skolans samtliga ämnen och låter både elever och personal att utveckla sina uppfattningar och göra sina stämmor hörda.” (Ur programinformationen).


Se programmet och låt er inspireras eller gå in på Skolverkets hemsida och läs om den här typen av samtal. Ni hittar det om ni söker på ordet Demokrati på hemsidan eller så följer ni länken:



måndag 6 februari 2012

Språkutveckling pågår 2

Så har lärargruppen träffats igen för att berätta om och reflektera över den undervisning i läsförståelse som har bedrivits sedan vi träffades i december. Som gruppledare måste jag säga att jag är glad och stolt över lärarnas engagemang och framgångar. Projektet är initierat av Skolverket och inriktat på läs- skriv- och språkutveckling. I vår kommun valde vi att inrikta oss på läsförståelse. Vår uppgift är att kritiskt granska undervisningen i läsförståelsestrategier och pröva olika verktyg och metoder med anknytning till litteratur med rötter i aktuell läsforskning.

Kopplingar är nog en av de enklaste läsförståelsestrategierna att börja med i sin undervisning och för en läsare att ta till sig. Därför valde gruppen att modellera för eleverna hur goda läsare gör när de förstår vad de läser genom att koppla texten till sig själv, till världen och till annan text. Lärarna hade valt en eller flera bilderböcker som de naturligtvis läst flera gånger för att lyssna efter sina egna kopplingar och tankar. Var och en utformade sin lektion vilket gav något varierad struktur åt dem men gemensamt för alla var modellerandet och elevernas egen reflekterande läsning. Eleverna tränade då på att lyssna inåt på sina egna reflektioner och kopplingar för att därefter delge varandra vad man läst och kommit att tänka på. Genom att vara metakognitiv, att tänka på sitt eget tänkande, kan man fördjupa och vidga sin egen textförståelse.

Vi utvärderade även arbetet med läsarbiografierna som vi arbetade med i december. Vi valde att göra det för att få veta hur eleverna ser på läsande och för att få veta mer om vilka textvärldar de rör sig i. Det var ett givande arbete vilket gav mycket bra och viktig information till oss som lärare om de elever vi har i klassrummet.

Till nästa gång vi ses ska lärarna utöka med ytterligare en läsförståelsestrategi, inre bilder. Den ligger ganska nära kopplingar som strategi och passar därför bra att fortsätta med samtidigt som träningen på att göra kopplingar fortsätter. Goda läsare skapar spontana och meningsfulla bilder under men också efter läsningen. Bilderna framkallas med hjälp av alla de fem sinnena men även från känslorna och är alla förankrade i läsarens tidigare erfarenheter och kunskaper. Det är viktigt att skapa en dialog runt texterna för när vi lärare och elever lyssnar till hur klasskamraterna kopplar till sina erfarenheter och vilka inre bilder de skapar med hjälp av texten blir också våra bilder vidare och större och en ny bild och en ny tankegång kan öppnas. En god läsare använder de inre bilderna då han eller hon drar slutsatser och skapar sin tolkning.

Det är härligt att se hur redskapen blir fler för att förstå text. Jag gillar liknelsen med kirurgen som vid operationen väljer lämpligt instrument från brickan under operationens gång. Det är så en erfaren och god läsare gör också. Han eller hon väljer lämplig strategi för att förstå texten under läsningens gång. Nu har den här lärargruppen börjat att fylla på sina elevers instrumentbrickor.




måndag 30 januari 2012

Reciprok undervisning

På den workshop som jag nämnde i förra inlägget om bilderboken Rotbarnet, så snabbintroducerade jag ett sätt att undervisa i läsförståelse som kallas Reciprocal Teaching, RT. Reciprok undervisning betyder ungefär ömsesidig undervisning. Forskarna som tagit fram detta program eller metod ville hjälpa svaga läsare att använda samma strategier som goda läsare använder. Vilka strategier det är kom de fram till genom att s.k. expertläsare använde tänka-högt-metoden när de läste och förstod text. Forskarna kom fram till fyra huvudstrategier

  1. de förutspår handlingen / ställer hypoteser
  2. de ställer egna frågor om texten
  3. de klargör otydligheter
  4. de sammanfattar texten

För att lättare kunna använda metoden även med de riktigt unga barnen så har strategierna gjorts mer elevvänliga genom dessa figurer/begrepp vilka man kan visa med bilder :

  1. Spågumman Julia (förutspår)
  2. Nicke Nyfiken (ställer frågor)
  3. Fröken detektiv (klargör otydligheter)
  4. Cowboy-Jim med lasso (fångar in det viktigaste)

För de yngre barnen kan man använda inplastade bilder på figurerna när man samtalar om text. Barnen lär sig att själva använda dem till slut. För de äldre barnen använder man begreppen
förutsäga, klargöra, ställa frågor, sammanfatta. På engelska blir begreppen predicting, clarifying, questioning och summarizing vilka ni kan se mer om på den länkade filmen. Här ser ni en elevgrupp som är väl tränade i denna metod att bearbeta text. Men som vanligt måste du som lärare vara förebild och modellera hur det går till att använda strategierna. Så småningom kan man mer och mer låta eleverna vara ”lärare” och leda textsamtalet.

RT är en forskningsmodell med dokumenterad effekt på läsförståelse genom hela skoltiden. Naturligtvis gäller en regelbunden användning om man ska se framsteg.

Forskarna som tagit fram modellen heter Palincsar och Brown och en svensk läsforskare som skrivit om metoden i boken Att undervisa i läsförståelse är Barbro Westlund. Boken finns på biblioteket och är verkligen läsvärd. En annan läsforskare som många av er har träffat och som också beskriver den här metoden är Monika Reichenberg

Filmen går igenom de fyra huvudstrategierna för metoden samt visar hur metoden används för barn i mellanåldern. Filmen är i två delar, ca 7 min per film.


måndag 23 januari 2012

Rotbarnet

När jag i dag surfade runt på UR.s sidor, som har mycket bra och användbart material för oss inom skolan, så stannade jag på en intervju med Kitty Crowther. Hon var mottagare av litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne (ALMA) 2010 och har skrivit bilderboken Rotbarnet bland annat.

I slutet av november hade jag en workshop om att undervisa i läsförståelsestrategier utifrån den här boken. Den ger många möjligheter att visa hur man själv använder både kopplingar av olika slag, förutsägelser, inferenser och inre bilder. Men jag skulle här vilja lyfta fram boken som en bok att samtala om. Ensamhet och gemenskap är centralt tema i berättelsen. Många frågor väcks över den kvinnliga enstöringen som är berättelsens huvudkaraktär. Vad gjorde hon i den oändligt djupa skogen, hade hon själv valt ensamheten, hade hon lämnat sin familj? Leslie, som kvinnan heter, förändras genom berättelsen. Hennes ansikte syns inte förrän hon träffar Rotbarnet och hon blir också vackrare dag för dag. Varför? Relationen barn - föräldrar är ett annat tema som man kan lyfta fram.

Boken har ett djup och en mångtydighet. Den ger fler frågor än svar så som riktigt goda texter att samtala om ska göra. Även bilderna ger anledning till samtal. De är fantastiska och skapar ljus, djup, struktur, perspektiv och en stark närvaro. De kan säkert ge upphov och inspiration till flera bildlektioner men framförallt så förstärker de berättelsen när man läser och samtalar om den.

Gå till biblioteket och låna boken eller låna den av en kollega som fick med sig den hem från min workshop. Den passar alla åldrar, från förskola upp till gymnasiet. Det är du som lärare som anpassar samtalet och förkunskaperna så att det hamnar på rätt nivå.

Vill du höra inrervjun med författaren så finns det några olika att välja på om du följer länken här nedan.

På nätet finns en s.k. läsnyckel till Rotbarnet som är utgiven av statens kulturråd. Den kan vara användbar och ge dig som lärare lite tankar inför textsamtalet.
http://www.alma.se/Documents/2012/H%c3%b6st%202011/L%c3%a4snyckel%20till%20Rotbarnet%20av%20Kitty%20Crowther.pdf

Läs en recension av boken på denna länk:
http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/kitty-crowther-rotbarnet

måndag 16 januari 2012

Manliga förebilder

I det projekt som jag beskrev i det förra inlägget hamnar en del fokus på genus och jag får anledning att läsa och reflektera över texter om genusperspektiv.

Vi vet att alla läsundersökningar visar på skillnaden mellan flickors och pojkars läsning. Prestationsskillnaderna är tydliga till flickornas fördel. Dessa skillnader gäller hela grundskolan men allra mest i yngre åldrar. Skillnaderna gäller såväl läsförmågan generellt, som läsförståelse, läsintresse och förmågan att klara av frågor i samband med en text. Inte minst visade ju den senaste genomgången av PIRLS detta.

Vissa forskare menar att en viss biologisk skillnad spelar in som pojkars och flickors olika mognadshastighet. Andra forskare visar på den sociokulturella förklaringsmodellen som visar att pojkar missgynnas då en större andel kvinnliga än manliga lärare undervisar i läsning. De visar också att pojkars beslut att inte läsa är påverkat av kamrater och av sociala normer om vad som ingår i att vara manlig och att bristande engagemang i läsning bara är en sida av en mer allmän attityd till skolarbete bland pojkar. Är man duktig i skolan och är pojk får man kanske vara lite försiktig med att visa det för kompisarna.

Olika ämnen berör flickor och pojkar på olika sätt. Allt detta har med genus att göra. Språkundervisning är kvinnligt genusmärkt medan fysik, teknik och matematik är manligt genusmärkta ämnen. Den här könsskillnaden gäller även skrivning. Undersökningar visar att flickor i åldern 13-15 år är mer intresserade av att skriva, skriver oftare på fritiden och skriver bättre än pojkar. Intresset gör att flickor har lättare för att lära sig kvinnligt märkta ämnen och tvärtom för pojkarna.

Matteuseffekten
"Var och en som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har." Flera läsforskare talar om denna effekt.Teorin om Matteuseffekten kan hjälpa till att skapa förståelse för varför det är så viktigt att barns första möten med läsningens krav blir positiva upplevelser. De elever som tidigt knäcker koden upplever läsningen positivt och de läser gärna och ofta. Ordigenkänningen blir då allt mindre resurskrävande och den kognitiva förmågan kan ägnas helt åt att förstå och njuta av texternas innehåll. En god cirkel har startat. ”Does reading make you smarter?” Svaret på frågan enligt Stanovich (2000) är ja, om smarter betyder att ha ett större ordförråd och mer kunskap om världen och större förmåga att resonera abstrakt. ”Rich get richer”.


Pappa som modell
Lena Ejersén-Edman, lektor i litteraturvetenskap på Mittuniversitetet, menar i en föreläsning på universitetets hemsida att en mycket stor orsak till pojkars ointresse för läsning beror på pappornas ointresse inför sina söner som läsare. Papporna ger inte signaler om att läsning är viktigt och roligt. Få pappor stöder sina söner om de väljer att läsa relationsböcker i stället för att spela fotboll, det ger i stället upphov till en rädsla och osäkerhet hos papporna

Pappor är enormt viktiga som förebilder för sina söner. Vi behöver prata med papporna om hur viktiga de är som modeller. Hon beskriver hur hon har konstaterat sambandet mellan ”duktiga” pojkar i svenska och vidsynta, samtalande, diskuterande pappor. Hon ger förskolepersonalen rådet att få pappor att komma till förskolan och prata om sin älsklingsbok.Varför bara i förskolan, undrar jag? Kanske kan vi tänka på detta även högre upp i åldrarna.