Förebilder

Apropå det här med läsande förebilder som är så oerhört viktigt för att våra barn och ungdomar ska återerövra läsandet: För någon vecka sedan fick jag, av en kollega, en bok i min hand. Det var Margareta Strömstedts bok ”Jag skulle så gärna vilja förföra dig –men jag orkar inte”. I ett kapitel berättar hon med värme om sin fars och farfars relation. Det var kanske inte så vanligt att man på den tiden såg sitt barn som en unik individ. Men denne farfar såg sin son och samtalade med honom från början. Sonen, August, blev alltså så småningom morfar till Margareta Strömstedts barn och när hennes dotter skulle börja skolan fick dottern ett brev från sin morfar August. Det stod så här:

”Min första skoldag kommer jag ihåg. Då berättade min lärarinna om den stora syndafloden då alla människor utom Noa och hans familj förgicks. Jag var så gripen. Jag sprang hem från skolan den dagen. Jag trodde att min far och mor och mina systrar inte visste något om denna syndaflod. Min far var ute på åkern och plöjde. Jag följde honom fram och åter på åkern och berättade om denna fantastiska syndaflod. Far var gripen av min stora nyhet och tackade för allt han fick veta. Jag måste lova att jag, som nu skulle få lära mig så mycket, skulle berätta för honom varje dag, så att han också kunde få lära sig.”

Tänk att som barn få höra ”Berätta för mig, så att jag också får lära mig” eller ”Berätta för mig så att jag också får uppleva det du upplever genom din bok”. Morfar August är en fantastisk förebild för oss alla vuxna som bör vara läsande förebilder för våra barn och unga både hemma och i skolan.

Att i sin roll som lärare berätta om sina bok- eller berättelseminnen kan också inspirera eleverna att minnas berättelser som betytt mycket för dem. Det tror jag kan bidra till att våra elever utvecklar sin identitet som läsare. Man måste ha både rötter och vingar, eller hur är talesättet? Bokminnen, Läsarbiografi eller Boken som förändrade allt, kan vara rubriker för barn i olika åldrar.

·         Den första sagan du minns?

·         Vem brukade läsa eller berätta sagor och andra berättelser för dig och när? (T.ex. innan du skulle sova, på söndag morgon, hos mormor…)

·         Din första bok, favoritbok när du var liten

·         När började du att läsa själv? Vad läste du?

·         Vilken berättelse minns du mest och varför minns du den tror du?

 Dessa frågor ställde jag till barn i fyran och femman vilket blev starten på ett mycket intressant och engagerat arbete runt läsarminnen där även föräldrar engagerades. Så här skrev en flicka:

 

”…och ibland var vi hos Farmmor då brukade vi sita i henes vatensäng och hon läste Flikan som inte ville gå till dagis för den ville jag höra om och om igen. Vi släkte alltid lampan och drog för gadinerna och tende henes senglampa. Det mins jag att jag jilade…och jag mins när inte pappa kunde läsa sat han på ett band mäd madiken och masor Astrd Lingren band. Det sate han på när han inte han läsa. Men efter några gonger kunde jag madicken utantill. Derför blev madiken min elsklings bok”

 

Man förstår att de där stunderna satte spår hos flickan. Kanske kan mor- och farföräldrar berätta sina läsarminnen för barnen i skolan. Läsande förebilder över generationsgränserna. Låt fantasin flöda.