Först vill jag citera en journalist på DNs kulturredaktion,
Lotta Olsson, som då och då skriver intressanta artiklar om böcker och läsning.
Hon skrev den 10 maj en artikel med rubriken ”Sluta tala om glädjen i att läsa” med anledning av alla
larmrapportet som duggat tätt den sista tiden över barns och ungas läsning.
” …Men mer och mer börjar jag misstänka att vi tänker fel, vi
som försöker få andra att läsa. Vi försöker hitta den magiska boken som ska få
icke-läsarna att se ljuset. Det verkar ju inte gå alls. Vi kanske hellre borde
säga: skönlitteratur är viktigt, oavsett vad du tycker. För du behöver läsa.
Språk är makt. Kan du uttrycka dig väl muntligt och skriftligt så kommer folk
att respektera dig, och genvägen till ett bra språk går genom skönlitteraturen.Dessutom kommer du att klara skolan bättre, för du kommer att läsa läxorna snabbare och få större förmåga att urskilja vad som är viktigt i lärobokstexterna.”
Det är en kort men kärnfull artikel som jag rekommenderar er att läsa och som kanske kan stärka oss lärare i vår ambition att hitta vägar till våra elevers läslust. Här hittar ni artikeln. Länka gärna vidare från den sidan och läs hennes boktips på Mårten Melins bok ”Pixis bok”. Den artikeln gjorde mig väldigt nyfiken på hans trilogi om Skogsbingelskolan. Har någon läs den?
Åter till Cirkusflickan som är en sexårig flicka i det fattiga Stockholm 1917. I bakgrunden anar man första världskriget. Hon heter Ellen och lever med sin mamma med mycket kärlek men med väldigt lite pengar och andra materiella ting.
Så småningom börjar Ellen trivas allt mer med cirkuslivet och hon
blir också en mycket skicklig cirkusartist, ett riktigt underbarn som går under
artistnamnet Elisaveta. Hon får vara med om många äventyr och träffa massor av
underliga och spännande människor. Dessa människor och livsöden är värda flera
lektioners reflektion, samtal och studier av karaktärsbeskrivningar. Porträttet av Welda –
skäggiga damen som kanske är både kvinna och man och som får Ellen att inse att
”människor kan vara goda även om de ser konstiga ut på utsidan” dröjer sig kvar
efter läsningen.
Trots allt slutar Ellen aldrig att hoppas på att mamma en dag
ska komma och hämta henne. Alla de brev som mamma skickat Ellen under årens
lopp har Madam Zenitha lagt beslag på och
gömt undan.
Mammans liv följer berättelsen som en parallellhandling genom breven. Just parallellhandling
är ett kriterium för vad barn i år 6 ska klara att läsa och förstå.
Även om jag tycker att berättelsen accelererade lite väl fort i
slutet så är det en gripande, sorglig och mycket spännande historia i en
annorlunda miljö. Den ger också en intressant bild av den tidens Sverige. En
bra bok att läsa i samarbete mellan Sv och SO. Och i fler åldrar än i år 6.
1 kommentar:
Det är en bok som i allra högst grad berör och passar utmärkt för läsarbete i svenskämnet.
Carin
Skicka en kommentar