söndag 16 mars 2014

Tove Berggren


 
Ett mycket bra sätt att få elever att bli ännu mer intresserade av att läsa och skriva är att få träffa och prata med en författare. En livs levande författare i verkligheten här och nu. Det har vi gjort. Alltså träffat en riktig författare. Det skulle kunnat bli väldigt tråkigt. NOT. Inte en chans med den energin som Tove Berggren utstrålade. Jag märker att hon gjort intryck även på mig. Typ.

 
Vem är då Tove Berggren? Alla i Essunga kommun som går i eller arbetar med fyror och femmor vet det. För er andra berättar jag att hon har skrivit två böcker om Lennart Lordi eller rättare sagt så är det Lennart Lordi som i loggform berättar om sitt liv med humor och värme, djup och filosofiskt tänkande. Boken skulle kanske sorteras in i facket ”humor” men den har så mycket mer än humor till skillnad från andra kända böcker i dagboksform om killar i ungefär samma ålder som Lennart. Därför blir det väldigt fina samtal runt boken om man läser den gemensamt i klassen. Det blir mycket skratt också. Jag tänkte ”vad hälsosamt det här är” när jag läste högt för mina elever och de skrattade hjärtligt gång på gång. Tänk det.

Men rätt som det var blev det tvärtyst och allvarliga ögon såg på mig i klassrummet. Några tittade ner i bänken. Det var när Lennart Lordi funderade över sina föräldrar som bråkar eller ”diskuterar” som de själva väljer att benämna det. Det skedde också när marsvinet Herr Muffin dog och begravdes. Det var riktigt sorgligt. Alla vi som läste eller lyssnade kände igen oss, de flesta kan relatera till egna husdjur som dött och begravts. De flesta kan nog också relatera till den egna oron när mamma och pappa "diskuterar" så där högt och argt.

Om eleverna är vana att samtala om det lästa så ger Lennart Lordis loggböcker många anledningar att prata om kopplingar man gör till sig själv, till andra böcker och till omvärlden över huvud taget. Barnen kan berätta mycket om de inre bilder som spelas upp i deras tankevärd under läsningen. De flesta loggarna är verkligen ”elevnära texter”.



Eftersom vi höll på med berättelseskrivning vid tiden då vi fick författarbesök fick vi också många idéer om metaforer och målande språk till de egna berättelserna. Det var inspirerande. Att också få höra Tove Berggren berätta om var alla idéer till boken kom ifrån satte i gång vårt eget idétänkande. Varje elev gjorde sig därför en egen liten idébok som de levde med under två veckors tid. I den skrev de minnen, citat, tankar, händelser från sitt eget eller andras liv. Det var fritt fram att tjuvlyssna på andra människor, knycka idéer och citat från andra böcker och att använda andras upplevelser som inspiration till sina egna loggar. För det var just loggskrivande som var målet. Just nu i skrivande stund så är alla loggar färdigskrivna och jag har njutit och roats av att läsa dem. Jag märker att Tove Berggrens sätt att skriva och berätta verkligen har påverkat mina elevers skrivande positivt. Förutom loggböckerna så har vi läst hennes och Lennart Lordis bloggar där vi också har fått en del råd om skrivandet
Här är några citat från elevernas loggar:

” Min första dag på dagis så cyklade jag på en liten cykel. Men sen ramlade jag och skrapade upp mitt knä. Då såg en annan pojke att jag hade ramlat och han hjälpte mig upp och hämtade en dagisfröken. Jag frågade vad pojken hette och han svarade som James Bond gör, han sa ”Mitt namn är Alligator, Arne Alligator”. Sen dess har vi varit vänner, typ BÄSTA vänner men ibland så kan vi bråka men vi brukar alltid lösa det…”

”…Jag tänker ofta på att mamma börjar på M och min mammas namn börjar också på M. Och min pappa heter Peter som börjar på P. Alltså pappa Peter och mamma Maria.
Jag tänker på att jag kommer att dö någon gång i livet sen hoppas jag att jag får ett nytt liv. Men jag hoppas att det dröjer. Jag tycker att det ska vara fred på livets planet. Jag tycker synd om alla barn som lever i krig. Därför borde det vara fred på livets planet.”
”Många föds på BB men jag föddes i en bil, i en rondell nära ett shoppingcenter . Min mamma säger att det är därför som jag älskar att shoppa och har så bråttom. Jag tror också det. Jag var med på första sidan i tidningen då. Tidningen tyckte jag skulle heta Ronda. Jag heter Ronja nu men många kallar mig för Ronda…”
 
Vi hoppas på en tredje bok om Lennart Lordi och hans vänner eller kanske om Maria White. Jag tror bestämt att Tove sa ett halvt ord om det. Spännande!
 
 
 

2 kommentarer:

Sofia sa...

Jag arbetar i 2-3:an och vi fick besök av Ann Caroline Håkans. Jag känner igen denna fina känsla att få prata med en författare och höra henne berätta om hur en bok blir till. Både jag och mina elever var både imponerade och roade. Minst sagt inspirerande.

Tove sa...

Lena, TUSEN VARMA TACK! Det var verkligen en fantastisk dag hos er! Elevernas egna loggar gör mig så rörd och glad! Tänk att kunna inspirera barn att själva skriva... det är magiskt! Tove:)