Den 17 november var jag i Stockholm på den heldagskonferens som Nationellt centrum för språk-, läs- och skrivutveckling (NCS) bjöd in oss kommunala språk-, läs- och skrivutvecklare till. Dagen bjöd på föreläsningar och diskussioner både om samtalets betydelse för lärande och om modeller för läsförståelse.
Först ut den här dagen var Ann S Pihlgren, filosofie doktor i pedagogik vid Stockholms universitet. Hon föreläste under rubriken ”Eftertänksam dialog”. Det handlade bland annat om samtalets betydelse för lärande och samtalets roll i undervisningen. Det sokratiska samtalet tjänade som konkret exempel på hur eftertänksam dialog kan bidra till fördjupad, vidgad förståelse för idéer och värden.
Hon gav oss en bild som jag tyckte gav mig en bra förståelse av vad lärandet är och bör bestå av för att bli komplett:
Lärandet är taket som vilar på tre pelare:
- Tillägnandet av organiserad kunskap. Det jag vet att eleverna måste kunna och förstå. T.ex att knäcka läskoden. (Läraren som didakt)
- Utvecklandet av intellektuell förmåga genom färdighetsträning. Läraren ser till att eleverna har rätt material på rätt nivå, t.ex läsmaterial. (Läraren som coach)
- Fördjupad, vidgad förståelse för idéer och värden genom utforskande och skapande. Här får de eftertänksamma dialogerna plats. Det sker ett utforskande i ämnet för att lärandet ska bli helt. Läraren som kunnig medmänniska och samtalsledare.
Ann S Philgren gav exempel på hur lärandet kan fastna i vissa pelare och aldrig bli helt. Historia är ett ämne som lätt kan fastna i pelare ett, matematik kan ofta stanna upp i pelare två och ibland kanske förskolan endast ägnar sig åt pelare tre (skapande verksamhet) utan att ha med de två första pelarna. Reggio Emilia däremot arbetar enligt föreläsaren med alla tre pelarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar