torsdag 31 mars 2011

Läraren Litteraturen Eleven


I dag har jag skrivit färdigt en sammanfattning av Gunilla Molloys avhandling med detta namn.
Eftersom jag tycker att den har många viktiga och intressanta delar så vill jag delge er små bitar av den. Om någon vill läsa avhandlingen eller min sammanfattning i sin helhet så kan ni skicka ett mejl till mig så ordnar jag det.

Syftet med Molloys avhandling är att undersöka vad som händer i mötet mellan läraren, litteraturen och eleven inom skolans ram. Mer specificerat undersöker hon hur eleven uppfattar lärarens avsikter med litteraturläsningen i skolan. Hon har följt fyra klasser från fyra olika skolor från sjunde till nionde årskursen.

Hon konstaterar att det i mötet mellan läsaren, litteraturen och eleven finns en könsproblematik. Genusproblematiken kan bl.a. ses genom mönster och förväntningar på pojkar respektive flickor i ett klassrum men också genom de könsmönster och uppfattningar om ”manligt” och ”kvinnligt” som kan förstärkas genom läsning av skönlitteratur. Kön förefaller också vara en anledning till varför elever avvisar vissa böcker eller väljer andra. Det är också beroende av kön vad vi fokuserar på och läser in i en text. Ett annat faktum är att elever oftast får läsa böcker som har pojkar eller män som huvudpersoner och som är skrivna av män.

Under sina klassrumsbesök har Molloy sett många konflikter och hur lärare har försökt att förhindra mobbning och trakasserier men hon har inte sett hur konflikter bearbetas med hjälp av innehållet i texter av olika slag. Hon ser inte att lärare använder den möjlighet som skönlitteratur ger att behandla sådana ämnen trots att man på skolorna väljer böcker med övergripande teman som makt, maktlöshet och sexualitet kopplat till konflikter om klass, kön, etnicitet och generationer. Att läsa skönlitteratur för att lära något om livet, dess möjligheter och dess konflikter skulle kunna förändra skolämnet svenska. Hon ser också hur skolans värdegrund och den demokratiska hållningen som en allmän inställning till medmänniskor och samhälle skulle kunna ges innebörd och mening genom ett samarbete mellan svenskämnet och SO-ämnena.

Molloy diskuterar vidare skillnaden mellan att lära om skönlitteratur och att lära av skönlitteratur. Språkutveckling kan tendera att bli undervisning om språket vilket ofta kan innebära en uppdelning där man arbetar med t.ex. grammatik eller fakta om språket för sig. Därmed faller svenskämnet sönder i separata moment. När läraren undervisar om ämnet ligger det också i skolans tradition att denna kunskap skall testas och kontrolleras. Lärarens behov av kunskapskontroll kan därmed påverka elevernas inställning till läsning av skönlitteratur. Molloy menar att en förskjutning från Vad-frågan (vad ska läsas) till Vem (ska tala om vad) är viktig för eleven/läsaren och för att dennes frågor ska få stå i fokus.

En förändrad lärarroll innebär att läraren ska vara synlig som läsare och tillsammans med eleverna läsa och diskutera texterna. Lärarens röst, när det gäller tolkning av texten, kommer att vara en bland andra. Läraren kan då bli en gruppdeltagare och förebild i att samtala och inte bara tala som det ofta kan bli annars. Elever behöver se hur läraren är engagerad i frågor om vad det är att vara vuxen, var ansvar börjar och slutar, och hur svårt livet kan vara. Molloy ser också skrivandet som en outnyttjad resurs i samband med läsning. Då menar hon det skrivande där eleverna gör sina reflektioner och där de först får tänka och skriva och där läraren använder elevernas texter i ett funktionellt sammanhang. Många lärare ser inte elevernas texter som något att återvända till.

Till sist Gunilla Molloys egna slutord:
”Jag menar att horisonter kan vidgas, fantasin kan uppövas och inlevelseförmågan kan öka om man läser, skriver och talar om texter av olika slag. I skolan har eleverna möjlighet att lyssna till andras läsningar och andras uppfattningar. I mötet med läraren, litteraturen och eleven skulle såväl vuxna som tonåringar kunna vara aktivt medskapande genom att skriva och läsa om sina liv och andras. En möjlig väg till tolerans för andra människors livsvillkor och tänkesätt skulle kunna öppnas för läsare i olika åldrar genom mötet med skönlitteratur i skolan. Men detta förutsätter en förändring i synen på skolämnet svenska.

1 kommentar:

Frida sa...

Vi har precis läst om könsproblematik i litteraturen i skolan. Det är intressant och viktigt att diskutera och tänka på.