Biblioterapi, bildning och tänkande

Visst ger läsning bildning. En krönika i Dagens Industri, tar upp frågan genom att krönikören citerar en tweet från twitter:

”I Paris drar man lott om vem som ska träffa svenska affärsmän. ´Ingen vill eftersom de bara kan prata pengar. Möjligen golf. Ingen har läst romaner, ingen har sett konst, ingen har någon religion´.”

På högskolan I Jönköping har man försökt att ändra på detta. En av lärarna, Leif Alsheimer, har försökt att råda bot på juridikstudenternas bildningsbrist genom att de i sin affärsjuridikutbildning också fick läsa viktig och relevant skönlitteratur, närmare bestämt 120 böcker! Bildning är, menade Leif Alsheimer, själva grunden för självständigt tänkande och nödvändigt för en demokratisk samhällsordning.

Petter, hip-hopartisten, menar även han att det är genom läsningen man lär sig att tänka. Det är ju viktigt för alla antingen man är svensk eller fransk affärsman eller 12-årig pojke eller flicka, oavsett från vilken samhällsklass man kommer. Petter tillsammans med vår nya läsambassadör Johanna Lindbäck deltog i tv-programmet Go´kväll  den 28/11. I programmet diskuterar man läsningens nedgång i Sverige och framförallt pojkars brist på läslust.

Johan Croneman, film- och tv-kritiker, som i en krönika i ICA-kuriren den 17/9, skriver att han mer har börjat tro på  ”seriösa utbrott” än allt prat och klagan över hur illa ställt det är med kulturen , litteraturen och läsningen  i vårt land. Croneman har inte gett upp hoppet om att pojkarna ska hitta till litteraturen men tror inte längre på den seriösa diskussionen om saken och ger i stället exempel på det seriösa utbrott han var med om mitt över ett grekiskt middagsbord i somras:

”Jamen skit i att läsa då, ungjävlar. Varsågoda, förbli illiterata och okunniga och helt jävla dumma i huvudet, vem bryr sig”!!  

Visst skulle man vilja skrika ut detta när man t.ex. träffar en tonårspojke eller, gud förbjude, en pappa som stolt talar om att den enda bok han har läst är en Sune-bok i fyran.  

Förutom nyttan, att lära sig empati, acceptans och personlig utveckling finns det en annan anledning till varför man ska läsa menar Johanna Lindbäck. Det är pausen från sig själv. Man behöver få någon timme då och då när man kan tänka annat än sina vanliga tankar, menar hon.
Detta leder mina tankar till ytterligare en artikel jag läste. Den handlade om litteratur som medicin. Två forskare vid Göteborgs universitet har analyserat sjukskrivna personers erfarenheter av att läsa för att förbättra sin hälsa. Forskarnas slutsats är att en god bok kan påverka rehabiliterings-processen radikalt i positiv riktning. Med ”god” bok menar man inte en speciell genre utan berättelser som liknar sin egen upplevelse men det kan också vara s.k. chicklitt där man inte behöver reflektera så mycket eller annan litteratur som man själv vill läsa just då. Den här metoden kallas biblioterapi och det finns mycket att läsa om den på nätet om man är mer intresserad.

Som avslutning vill jag citera Johanna Lindbäck igen när hon fick frågan om vad man ska göra åt lässituationen. ”Man ska läsa tillsammans. Man måste få prata om det man läser, all läsning blir roligare då. Man kanske inte måste älska boken men det är alltid kul att få prata om en bok som andra har läst också. Man kan läsa vad som helst bara man läser samma bok, då kommer lässuget”.

Att läsa tillsammans är en av grundpelarna i vårt läsprojekt Essunga läser. I skolan gör vi det genom högläsning, klassuppsättningar av skönlitteratur och mycket textsamtal men alla kommuninvånare ges möjligheten till gemensamma läsupplevelser genom de  "bokcirkelkassar" som biblioteket har att låna ut fr.o.m. i höst.

Förebilder

Apropå det här med läsande förebilder som är så oerhört viktigt för att våra barn och ungdomar ska återerövra läsandet: För någon vecka sedan fick jag, av en kollega, en bok i min hand. Det var Margareta Strömstedts bok ”Jag skulle så gärna vilja förföra dig –men jag orkar inte”. I ett kapitel berättar hon med värme om sin fars och farfars relation. Det var kanske inte så vanligt att man på den tiden såg sitt barn som en unik individ. Men denne farfar såg sin son och samtalade med honom från början. Sonen, August, blev alltså så småningom morfar till Margareta Strömstedts barn och när hennes dotter skulle börja skolan fick dottern ett brev från sin morfar August. Det stod så här:

”Min första skoldag kommer jag ihåg. Då berättade min lärarinna om den stora syndafloden då alla människor utom Noa och hans familj förgicks. Jag var så gripen. Jag sprang hem från skolan den dagen. Jag trodde att min far och mor och mina systrar inte visste något om denna syndaflod. Min far var ute på åkern och plöjde. Jag följde honom fram och åter på åkern och berättade om denna fantastiska syndaflod. Far var gripen av min stora nyhet och tackade för allt han fick veta. Jag måste lova att jag, som nu skulle få lära mig så mycket, skulle berätta för honom varje dag, så att han också kunde få lära sig.”

Tänk att som barn få höra ”Berätta för mig, så att jag också får lära mig” eller ”Berätta för mig så att jag också får uppleva det du upplever genom din bok”. Morfar August är en fantastisk förebild för oss alla vuxna som bör vara läsande förebilder för våra barn och unga både hemma och i skolan.

Att i sin roll som lärare berätta om sina bok- eller berättelseminnen kan också inspirera eleverna att minnas berättelser som betytt mycket för dem. Det tror jag kan bidra till att våra elever utvecklar sin identitet som läsare. Man måste ha både rötter och vingar, eller hur är talesättet? Bokminnen, Läsarbiografi eller Boken som förändrade allt, kan vara rubriker för barn i olika åldrar.

·         Den första sagan du minns?

·         Vem brukade läsa eller berätta sagor och andra berättelser för dig och när? (T.ex. innan du skulle sova, på söndag morgon, hos mormor…)

·         Din första bok, favoritbok när du var liten

·         När började du att läsa själv? Vad läste du?

·         Vilken berättelse minns du mest och varför minns du den tror du?

 Dessa frågor ställde jag till barn i fyran och femman vilket blev starten på ett mycket intressant och engagerat arbete runt läsarminnen där även föräldrar engagerades. Så här skrev en flicka:

 

”…och ibland var vi hos Farmmor då brukade vi sita i henes vatensäng och hon läste Flikan som inte ville gå till dagis för den ville jag höra om och om igen. Vi släkte alltid lampan och drog för gadinerna och tende henes senglampa. Det mins jag att jag jilade…och jag mins när inte pappa kunde läsa sat han på ett band mäd madiken och masor Astrd Lingren band. Det sate han på när han inte han läsa. Men efter några gonger kunde jag madicken utantill. Derför blev madiken min elsklings bok”

 

Man förstår att de där stunderna satte spår hos flickan. Kanske kan mor- och farföräldrar berätta sina läsarminnen för barnen i skolan. Läsande förebilder över generationsgränserna. Låt fantasin flöda.

 

fel

Tydligen klarar inte webbläsaren Explorer av att läsa det jag skrivit på engelska i inlägget "Den tidiga läsinlärningen". Så om det ser konstigt ut och ni är nyfikna på vad det står får ni välja en annan läsare t.ex. Chrome, Safari eller Firefox. /Lena

Den tidiga läsinlärningen

 

Under vecka 44 fick jag i min roll som språkutvecklare möjlighet att vara med på en utbildning med rubriken Att lära barn läsa på djupet. Göteborgs Stad har sedan sex år tillbaka ett samarbete med Teachers College Reading and Writing Project, Columbia University i New York. Det här samarbetet startade då Skolverket startade sin satsning med läsa- skriva- räknapengar för ett antal år sedan. Den satsningen resulterade i mina föreläsningar utifrån Tankens Mosaik i vår kommun. Det är bara att konstatera att vi har olika perspektiv och förutsättningar i en liten och i en stor kommun. I vilket fall är jag jätteglad över att ha fått vara med på ett hörn av deras samarbete genom förra veckans föreläsningar

Katie Wears från TC (Teachers College) lotsade oss fram i tre dagar mellan strukturerna och rutinerna runt lektionsuppläggen inom framförallt läsning . Hon var lika modellerande, engagerad och tydlig inför oss som hon och övriga lärare inom TC är i sin klassundervisning.

Det är inte alls så att man suckande tänker ”en ny fluga som snart flyger vidare för att lämna plats åt någon annan modepedagogik”. I stället kände jag igen det mesta från den forskning som vårt arbete med läsförståelse och läslust bygger på (Essunga läser). Men här var det så mycket mer rutin, struktur och en självklar största del av dagens schema. Det var ingen diskussion om vad lärare och ledning i dessa skolor ansåg vara allra viktigast – läsning!

Arbetet under en skoldag var strukturerat så här:

1.      IRA (Interactive Reading Activity) -20-30 min

2.      WS (Word Study) – 15-25 min

3.      SR (Shared reading) -10-15 min

4.      IW and SW (Interactive Writing and Shared Writing) 10-15 min

5.      WW (Writing Workshop) 45-60 min

6.      RW (Reading Workshop) 45-60 min

Eftersom USA har längre skoldagar så kan man arbeta med ett sådant schema i Sverige under två skoldagar.

Varje del i denna struktur har i sin tur givna rutiner som alla är väl inarbetade. Som exempel beskriver jag RW mer noggrant här nedan vilken påminner mycket om den struktur som Keene&Zimmerman beskriver i Tankens Mosaik och Brita Stensson beskriver i Mellan raderna:

1.      Minilektion, 5-10 min. Alla barn samlas i grupp på golvet runt läraren

·         Connection – Kopplar till något t.ex. Vet ni vad jag tänkte på…

·         Teach - I dag vill jag lära er… Läraren modellerar med stort engagemang och instruerar för gruppen. Det kan t.ex. handla om hur man får sin läs-kompis att berätta mer genom att ställa frågor, visa intresse, inte prata för mycket eller hur man gör förutsägelser när man får en ny bok och innan man ska börja läsa den.

·         Active Engagement – barnen samtalar två och två om sina böcker medan lärare går runt och lyssnar och stödjer (scaffolding)

·         Link – 1 minuts sammanfattning av läraren om vad de gjort och därefter ”off you go”, alltså barnen går direkt till sina platser för att läsa

2.      Work period, 10-30 och 5-15 minuter

  

·         Först individuellt sedan i par

·         Man läser och reflekterar/tränar/tänker på ”uppdraget” när man läser

·         Använder post-it lappar

·         Läser högt för varandra

·         Samtalar och reflekterar tillsammans över det lästa utifrån minilektionen

·         Läraren går runt och uppmuntrar och stöder

3.      Share, 3-5 min

     

·         Läraren går igenom med hela gruppen vad de gjort, hur problem har lösts, goda exempel, gratulerar till framgången m.m.

Det här är en liten och ganska ytligt beskriven del av arbetet inom TC. Det som jag fascineras mest av är lärarens tydliga roll och engagemang, barnens aktiva deltagande där alla är trygga med rutinerna och strukturen men framförallt på vilken nivå barnen samtalar med varandra om läsningen och texterna. Jag blev helt hänförd när jag såg två femåringar läsa en bilderbok tillsammans och den ene efter läsningen säger ”Now, we´ll talking about favourite parts” och så börjar de diskutera, titta, peka och resonera. Det här tror jag även lärarna med elever i nian drömmer om att få uppleva.

Fråga mig gärna så berättar jag mer och ger er länkar till filmer, blogg m.m.

Ny läsambassadör

Pressen är full av artiklar som manar till läsning och som diskuterar vad som händer i ett samhälle där människor inte läser. Läs så att det syns! uppmanar Patrik Hadenius oss i ett förslag till åtgärdsprogram i sex punkter (DN 28/9). Han är inte emot den elektroniska läsningen men menar att läsning i de fysiska texterna visar att läsandet är gott på ett helt annat sätt än att t.ex. sitta på bussen med blicken ner i mobiltelefonen. Det här handlar också om att vara en förebild för andra, inte minst för de unga. Läs hans manifest här.

Att vara en läsande förebild för sina barn handlar måndagens föräldramöte om. Det gäller vuxenvärlden i stort: mormor, farfar, moster, granne, kompis, pappa, storasyster, fotbollstränare, ICA-handlaren, konfirmationsprästen, läraren – alla. Om man nu inte älskar att läsa då? Det är okej men överför inte det på nästa generation genom negativa attityder. Det kan räcka  med en nyfikenhet på vad barnet läser, att som förälder se till att barnet får lugn och ro vid läsningen eftersom läsning är något viktigt o.s.v. Jag minns när min mormor förundrades över mina kunskaper när jag läste läxan i mellanstadieåldern. Mormor satt med vid köksbordet och lyssnade när mamma förhörde mig. ”Tänk vad ni får lära er mycket i skolan”. Den kommentaren fick mig att vilja lära mig ännu mer inte minst för att imponera på mormor men också för att jag på något sätt kände att det var en förmån att få utbilda sig. En kommentar med motsatt budskap som ”läser du nu igen, har du inget bättre för dig” kan göra livslång skada. Det här kommer Johan Unenge att prata om på ett roligt och tankeväckande sätt i morgon, måndag, för alla intresserade.

Johan Unenge har i dagarna slutat sitt uppdrag som läsambassadör. Jag har lyssnat till honom och läst många av de artiklar som han skrivit och tycker att han har gjort ett otroligt bra och viktigt jobb för barn och ungas läsning. En viktig del av hans insats på området har handlat om läsarförebilder vilket jag har bloggat om tidigare bl.a. här. Nu har Johanna Lindbäck tagit över uppdraget som läsambassadör i Sverige. Bra val av efterträdare till Johan av Statens kulturråd. Johanna skräder heller inte orden när hon får frågan om hur man får barn och unga att läsa.

- Det bästa tipset är både enkelt och jättesvårt; det är att man som vuxen ska läsa själv. Alltså inte bara läsa för barnen när de är små. Föräldrar och i synnerhet pappor läser inte själva, det skulle göra väldigt mycket om män fattade att om jag vill att min unge ska lyckas i skolan så får jag själv läsa en bok då och då, bara för att visa att det här kan jag göra, det är bra (DN 6/10)

Johanna Lindbäck är gymnasielärare, litteraturskribent på bokhora.se och barn- och ungdomsförfattare. Hon har skrivit böckerna En liten chock, Min typ brorsa, Tänk om det där är jag och Saker som aldrig händer. Läs gärna hennes gästkrönika på Bolla.se eller se en webfilm med Johanna Lindbäck där eller läs ännu en krönika av Johan Unenge.

 

På bokmässan släpptes nyheten om vem som skulle ta över stafettpinnen som läsambassadör efter Johan Unenge. Jag var där!

 

Fåglar på flykt

Förra veckan fick jag ett boktips som jag nu vill dela med mig av till er. Det är en tunn liten bilderbok som kan bli en fin ingång till samtalet om de familjer som är på flykt och som kanske blir våra grannar och skolkamrater.

Boken heter Den dagen och är skriven av Viveka Sjögren och handlar om en fågelfamilj som blir utkastade ur sin fågelholk av de hänsynslösa svartvita innan de små ungarna ens hade lärt sig att flyga. Familjen tvingades fly och mötte andra på vägen som också hade förlorat sina hem. Det var en svår flykt och alla klarade det inte. Inte lillasyster. De visste inte riktigt vart de skulle fly och ibland hördes de svartvitas vingslag så nära. Där fågelfamiljer samlades viskades det ibland om sådant man inte kan förstå

”Att vissa inte hade hunnit ut.

Att små ungar hade dött.

Att pappor var försvunna.

Att sorgen är så tung;

att sorgen inte har vingar, utan måste bäras

som en sten i bröstet.”

När fågelungarna lärt sig flyga säger mamma en dag att de ska flytta till Ettannatland där de sjunger andra sånger. ”Kanske är vi välkomna där”. Så slutar boken trots allt med ett ljus och ett hopp om en bättre framtid. Även bokens stilrena bilder och färger får ett klarare ljus på slutet av berättelsen. Det är en vacker och poetisk bok trots det tunga och hemska.

Det är en berättelse som kanske inte manar till samtal enligt Chambers modell där man funderar över vad som var bra, vad som var dåligt och vad jag inte förstod. Men Judith Langer däremot, hon känns helt rätt här. Minns ni henne? Om ni vill repetera och finslipa era samtalsledartalanger så läs tidigare inlägg vilka ni hittar här. I det inlägget så handlar framförallt Läsförståelsestrategier del 3 ( Föreställningsvärldar och Föreställningsbyggande klassrum) om samtalet. Det kanske inte i första hand är den här boken som kräver ”Langer-kunskap” men när vi arbetar så mycket med att läsa texter och prata lässtrategier som vi gör så kommer ju samtalet in så naturligt. Då kan det vara bra att repetera förutsättningarna för de identitetsskapande samtalen i elevgruppen.

Boken Den dagen har givits ut på Kabusa Böckers förlag och finns att låna på vårt bibliotek och passar alla åldrar tycker jag.

Genrepedagogik

När vårt läsprojekt Essunga läser nu har kommit i gång och alla verkar ha fått en väldigt bra start med elever som direkt har visat stort intresse och stort engagemang tänker jag tillbaka på vårterminen 2013. Då startade vi ett skrivarbete  i år 1-5, med inspiration av den s.k. genrepedagogiken. Det är Pauline Gibbons* som har utgått från aktuell forskning för att ge konkreta modeller för hur man kan arbeta både språk- och kunskapsutvecklande i olika ämnen. Hon menar att dessa modeller stärker språket och lärandet för alla elever inte minst andraspråkseleverna i samspel med förstaspråkseleverna i klassrummet.

Det är framförallt cirkelmodellen som numera sprids även i Sveriges skolor. I denna modell görs en viss texttyp tydlig genom fyra faser i skrivarbetet.

• Fas 1 – Bygga upp kunskap om ämnesområdet

• Fas 2 – Studera texter inom genren för att få förebilder

• Fas 3 – Skriva en gemensam text

• Fas 4 – Skriva en individuell text

Cirkelmodellen är oslagbar, tycker jag, då det gäller att få elever att förstå hur en text ska skrivas och vad de genretypiska dragen är i en viss sorts text. Den är strukturerad och mycket tydlig och ger ett mycket gott slutresultat där eleverna blir väl förtrogna med de olika texttyperna. I våras kom också en vetenskaplig artikel som bekräftar detta. Artikeln är skriven av Eija Kuyumcu (språkforsknings-institutionen i Stockholm) och så här skriver hon i artikelns abstract:

”Syftet med denna artikel är att beskriva hur en skola genom ett förändrat arbetssätt med

explicit undervisning – i form av genrebaserad pedagogik – lyckades höja elevernas resultat i nationella ämnesprov och öka andelen elever som nådde kravnivån. Positiva exempel på pedagogiskt utvecklingsarbete efterfrågas på många skolor där resultaten har stagnerat och ligger under riksgenomsnittet. I det avseendet kan artikeln vara inspirerande för andra skolor med motsvarande svårigheter och ge en hel del idéer till ett pedagogiskt utvecklings- och förändringsarbete…”

Intervju och sammanfattning hittar ni här och artikeln hittar ni här.

*Pauline Gibbons är professor och arbetar i Sidney. Hon har stor erfarenhet av andraspråksundervisning i olika länder med fokus på hur man integrerar språk- och ämnesundervisning. Hon är också författare  till boken Stärk språket stärk lärandet där man kan läsa mer om genrepedagogik. Den är så bra och metodisk att den bör finnas med i varje lärares kanon (boklista). Biblioteket har köpt hem den så låna den gärna där.